Det är nästan ett år sen sist jag bloggade. Vilket känns helt galet. Jag tänkte nästan att det måste varit fel, att några inlägg har försvunnit.. Men så inser jag att så är inte fallet, och det är faktiskt så att mitt senaste inlägg skrevs i april förra året. Det känns tråkigt. Men samtidigt så finns det en förklaring bakom allt. DEt var som hela livet tycktes ifrån oss den 12 april förra året när jag ringde 112 och inte visste vad som var fel med Rickard.
Det hela kommer få ett eget inlägg, jag har skrivit om det en del på instagram och för alla er som följer där så har ni nog koll. Men samtidigt är det svårt att få ner lika mycket text där. Här på blgogen är det enklare att bara skriva texter rätt från hjärtat.
Minst sagt så var förra året tufft, men jag måste försöka med inställningen att vi kommer komma ut starkare än någonsin sen. Inget ont som inte har något gott med sig, den 12 juli gifte vi oss och blev herr och fru Sandberg. Kändes på något vis naturligt att ta mitt efternamn med tanke på att jag har alla mina sociala kanaler, och ingen av oss ville heta Andersson=P Dock måste vi ta tag i att byta barnens namn, för så långt har vi inte kommit än.
Vad har hänt mer? Jo, jag har lärt mig virka. När min bästa vännina började virka så sa hon ” jag ska lära dig en vacker dag , det är superenkelt jag lovar”
Ska erkänna att jag inte trodde henne riktigt, när hon skickade allt hon virkade skulle jag inte kunna i min vildaste fantasi förstå att jag skulle göra något likande. Det såg alldeles för svårt ut.
Men sen hade vi en fantastisk sommar här hemma, poolparty , pizzabak och massor massor skratt. Samt virkning då. Det var första gången som Madde visade mig virkning, jag tyckte det var sjukt krångligt i början och jag när vi inte var i samma hus så kunde jag skicka massa olika snaps till henne där mitt tålamod provades. Snälla rara. Jag hade inget tålamod och blev mest irriterad på att det inte blev så som jag ville. Men övning ger färdighet, med givetvis en bra lärare också. 🙂
Så nu är jag besatt. Kan typ inte sluta. Så jag har virkat tröjor till barnen, och nu senast önskade min syster en tröja till sin dotter Svea. Hon ville ha två olika färger, så det blev brunt och beige.
Nu är den färdig, och jag ser fram emot att hon ska få bära den lilla Svea.
Jag virkar för det mesta med garn från rusta, tycker de är bra och prisvärda. Har iofs inte testat på så många andra garn, och ska väl göra det i framtiden=) När jag var på jakt efter en gullig sax så hittade jag denna, visst är den fin? Köpte även en likadan till Madde som hon fick i födelsedagspresent förra året !
Känns så fint att få skriva några rader igen, jag vet att jag ofta skriver, NU kommer det fler inlägg och sen dröjer det, men livet kommer verkligen emellan och det gjorde det med besked. Mycket är fortfarande kvar att bearbeta, och även om jag inte varit så sjuk som R var, så har det hänt mycket i min kropp också.. Men jag mår också bättre nu även om jag inte mår hundra bra. Måste verkligen tänka på att använda min energi på rätt sätt.
Men vi ser fram emot att 2025 blir ett mycket bättre år. Och vi har redan något roligt att se frame mot om några månader. Något helt nytt som känns sjukt spännande.
Tycker ni om att bloggen är tillbaka?
Får ni gärna lämna en kommentar så blir jag väldigt glad.
Kram / Angelica
