Jakten fortsätter.

Hej. idag var första dagen som jag lämnade Leona själv en liten stund på nya förskolan.
Jag kände själv att jag var lite nervös när jag skulle gå och att hon kommer säkert börja gråta. Men tji fick jag, det gjorde hon inte.
Hon vinkade glatt åt att jag skulle gå mot dörren och att hon snart skulle äta smarrig frukt. Jag lämnade henne ensam i två timmar, och allt hade gått superbra.
Inga tårar någonsin och hon hade bara bekräftat att ” mamma kommer efter maten” Gulliga unge.
Jag kände att jag nästan blev lite handlingsförlamad när man helt plötligt inte har några barn hemma och man vet knappt inte hur man ska få tiden att gå, Jag kunde pluggat såklart, men tyvärr kände jag mig inte så motiverad till det, det snurrar för mycket annat för att min hjärna nu ska kunna ta in massa annan info. ♥
Så jag passade faktiskt på att laga upp köttfärsen vi hade och nu är kvällsmaten redan fixat, det behöver bara värmas på till kvällen, vilket känns extra lyxigt att göra när barnen blir hungriga lite senare.

Snart ska vi ge oss ut på lite kantarelljakt och reka lite nya platser, jag blir så avundsjuk på alla som hittar så galet mycket kantareller. Sist vi var ute en liten sväng hittade vi lite, men mest blåbär.
Men skam den som ger sig tänker jag. Nu äter jag inte själv svamp, men tycker det är rogivande att ge mig ut i skogen, någon dag snart ska jag ge mig ut ensam utan barn och bara andas in frisk luft och förhoppningsvis fylla en hel korg om jag har tur. ♥

Jag vet att min mamma verkligen önskar sig att äta en god kantarell smörgås när hon är frisk, och då skulle jag gärna vilja hitta massor av skogens guld och frysa in och uppfylla hennes önskan, tänk det vore väl kul.
Vi var och hälsade på henne en sväng igår och kramades min lilla mammi. Det verkar som att det blir operation för henne igen, och jag håller tummar för att den går bra.
Vet inte ännu när operation blir av utan vi väntar på ännu en läkares utlåtande. Håller tummar för att vi alla snart kan vakna upp ur detta och att min mammi ska få må bra igen.
Hon är STARK , jag vet det, men jag vet också att hon inte känner sig starkt. Men hon har så mycket att kämpa för och det vet jag också att hon gör , älskade lilla mamma. Snart, snart väldigt snart. Är allt bra igen! ♥

Hittade några gamla bilder, shit vilken plutt hon var lilla Leonis! 🙂

Hoppas ni har en härlig start på veckan, har ni börjat jobba?

Kram