Rutinultraljud och vem tror ni det är?

Heej. Hur har ni det?
Hos oss har det i vanlig ordning varit lite mycket, vi har varit krassliga så vi har fått avboka både namngivning och jag fick tacka nej till ett event som jag gärna hade åkt på. Men det kommer fler gånger!

Renoveringen av tvättstugan är i fullgång, väggarna är färdigmålade och den gamla diskhon är utriven, den tog otroligt mycket plats, så nu har vi påbörjat det nya, det kommer bli så fint när allt är färdigt. Men vi stressar inte fram något , utan tar det i våran egen takt så vi verkligen hinner känna efter under tiden hur vi vill ha det. Den är så otroligt liten och vi har tre dörrar på detta lilla utrymme, en ut i garaget och en ut på altan och sen dörren in till själva tvättstugan, så det gäller verkligen att maximera utrymmet, men jag tror det kommer bli bra, ska visa er sen när det är färdigt ♥
Rickard är ledig i helgen så kan tänka mig att han fortsätter då.

Imorse åkte han iväg tidigt till Stockholm, han har möten i dagarna två så inatt ska jag sova utan honom på jag vet inte hur många år, det känns väldigt märkligt och jag som är så hormonell just nu är en aning fjantig, så det blev ett par tårar imorse, men nu känns det lite enklare. Allt handlar ju såklart om vana, och säkert nyttigt att få sakna varandra lite extra också. ♥ Imorgon är han hemma igen!

Igår var vi också på rutinultraljud, äntligen var det dags att få se lille bebis igen. Jag har ju som ni vet tidigare varit lite orolig och nojig, har svårt att sätta fingret på vissa känslor och försöker på någotvis förbereda mig på det värsta. Egentligen vet jag inte varför för det är ju helt idiotiskt, jag vet ju det. Plågar ju bara mig själv. Men nu känns det mycket bättre efter igår, vi hade en ganska sen tid på mödravården, så det var en stor väntan igår. Men att få komma upp till mödravården och bli omfamnad av världens bästa Marie, så blir man lugn bara av det. ♥
Sen att få se lilla bebisen, alltså lika magiskt varje gång, även om detta är bebis nummer fyra. Man blir så lugn i hela själen när man ser det lilla hjärtat. Det är en riktig liten akrobat i magen, när Marie satte instrumentet på magen så låg bebis helt dubbelvikt åt helt fel håll med fötter och händer på samma ställe. Men snälla lilla bebisen ska du ligga såhär hihi. Men sen efter en stund så rätta det till sig, vi kunde se att allt såg bra ut, en frisk och vild liten bebis. Hicka gjorde den också. Så mysigt. Moderkakan som på förra ultraljudet låg i framvägg har nu lagt sig tillrätta högt upp och i bakvägg istället. Helt perfekt!

Sen så fick vi också reda på vad det är för lite filur som bor därinne. Vi fick veta, och åkte hem och överraskade våra mammor och barnen. Jag hade redan planerat att de skulle få smälla ballong och en liten konfettibomb. Det blev verkligen lyckat!
Vill ni också överraska på ett roligt sätt om ni är gravida och vill avslöja könet för era nära och kära, så kan jag tipsa er om att ni ska kika in hos myperfectday.se, de har en uppsjö av massa fina saker till det, och även massor andra fina dekorationer för alla tillfällen! ♥

Det var så roligt att få dela denna lilla stund tillsammans med våra barn och våra mammor.
Jag var extra känslig att just min mamma deltog, det var viktigt för mig. Med tanke på hennes resa hon gjort och för månader sen så låg hon på Iva i Norrköping, jag höll hennes hand så hårt, och jag var livrädd för att hon inte skulle överleva.♥ Hon snuddade verkligen vid döden. Hemskt att behöva uppleva och stå bredvid. Så jag är väldigt tacksam för att hon överlevde och mår så pass bra som hon gör idag, även om hon tyvärr inte är helt frisk än, och ännu en operation väntar, så är jag ändå tacksam. Tacksam att hon finns vid vår sida och får vara med om denna resa tillsammans med oss igen. ♥ Sen skulle jag aldrig kunna umgås med min mamma hundra dagar i veckan, då hade jag blivit galen haha. Men det är ändå så fint att hon finns i våra liv. Jag är tacksam och blödig till max. Hormonerna sprutar verkligen inifrån. Tacksamhet är bara förnamnet.

Det blev en riktig smäll och mycket glädje! På något sätt så blev det mer verkligt efter igår, iallafall för mig. ♥ Sen tar jag inget för givet, MEN, jag har lovat mig själv att låta mig våga vara glad.

TUSEN TACK för att ni alltid kikar in här, jag ska hålla er lite på halster tills jag avslöjar vem som bor där inne. ♥

Så länge får ni GÄRNA fylla mitt kommentarsfält med vad just DU tror!
Kram / Angelica