God morgon. Ligger vaken alldeles själv , blev väckt av Lowa för en stund sen som hade drömt något, hon smög upp och somnade om. Alla i familjen sover och här ligger jag och kan inte somna om. Så typiskt. Så svårt att somna om när jag väl vaknat. Smög in och kikade till Lucie som sover… tänk att man alltid måste titta till barnen, 
Sedan ligger Line tätt intill i hennes bedsidecrib så lyssnar på hennes andetag 🤎
Hon som redan hunnit bli två månader, stanna tiden genast, det går alldeles för fort och jag hinner verkligen inte med. 
Alltid nära 🤎 på en liten kvällsrunda i trädgården.
Snart börjar vi sakta men säkert gå tillbaka till vardagen, med blandade känslor helt klart, älskar tiden nu, värme , inga krav att ställa klockan osv. Men det har också varit en påfrestande tid, det har hänt mycket på en och samma gång , Line föddes, Rickard skulle mitt i allt besluta om ett nytt jobb, vilket blev så att han bytte, så under hösten kommer han byta jobb. Tror i slutändan det kommer bli superbra. Men tajmingen var inte den bästa. Men han kunde inte tacka nej när han blev erbjuden detta. Det kommer troligtvis bli bättre för vår familj.
Tillsammans genom allt 🤎
Bland alla härliga stunder så har också barnen bråkat stup i kvarten, och dom är lika galna allihop ibland. En dominoeffekt, så mellan alla härliga bilder och stunder så finns det en baksida av att man är ledsen för bråk och för att man blev arg. Många berättar för en om bebis tiden och hur ”tuff” den är. Och det är den såklart, sen har vi haft turen att våra barn är snälla som bebisar, ska absolut inte klaga , men när de blir äldre sen. Kan de dränera på en sekund. När de börjar bli tonåringar.. herregud säger jag, o jag antar att detta bara är början.
Idag ska jag åka iväg med de stora till Linköping, vi behöver fylla på garderoberna inför hösten, de har verkligen vuxigt över sommarlovet , och det känns som alla kläder blivit för små 🤎 det ska bli mysigt att ge de stora lite egentid.
Hoppas ni får en bra start på veckan.
Kramar / Angelica
