Jag

Jag blir så trött på mig själv.. ♥

2 mars, 2019

Tänkt kika in här flera gånger men jag har inte riktigt haft ork. Vardagslivet har kommit emellan helt enkelt som det kan göra ibland. Jag har inte heller mått riktigt hundra. Vissa dagar känns det bara som att man har en hand kring halsen som stryper en långsamt. Ångest som jag inte kan ta på.

Har börjat få katastroftankar , målar upp bilder i huvudet på saker som kanske eventuellt kan hända… och hur jag ska reagera i de eventuella situationerna. Låter ju helt sjukt egentligen, och jag blir så trött på mig själv att jag känner så ?‍♀️ Hoppas det försvinner snart, jag tycker det är lite läskigt att skriva så öppet till er, skulle kunna gå djupare in på det hela, men eftersom jag inte hundra exakt kan ta på alla mina känslor känns det svårt och läskigt. Försöker arbeta med mig själv, att leva i nuet och inte måla upp bilder på sånt som eventuellt ska hända… det tar så galet mycket energi från mig.

Imorgon ska jag fortsätta måla om i Leonas rum. Det har varit på paus i ett par dagar, stressar inte, men bilderna ovan är innan jag började måla beiget, o det blir SÅ bra ser jag nu, tur det 😉

Snart ska vi förbereda för andra chansen i mello, helgens höjdpunkt enigt barnen ♥ lovar att försöka uppdatera er lite bättre!

Tack för att ni kikar in här och lämnar era avtryck! Puss

4 Kommentarer

  • Reply Jenny 2 mars, 2019 kl. 19:41

    Älskade fina du ❤️ Går du och pratar med någon? Var inte rädd för att be om hjälp av psykolog el kurator… Min dotter hade en tuff höst i skolan med tjejkompisar som inte var så snälla men med hjälp av kuratorn har allt blivit mycket bättre och hon går fortfarande och samtalar för att hon vill och tycker det känns skönt ❤️ ( går inte riktigt och jämföra hennes och ditt men hjälp finns ?)
    Stor Kram till dig ❤️

  • Reply Lotte 2 mars, 2019 kl. 20:55

    Oh gud jag förstår precis hur du menar!! Jag har blivit sån nu att är mannen lite sen så tänker jag direkt att nu har han kört ihjäl sig och polisen kommer knacka på och hur fan ska jag göra med huset då… Typ. Kan stå och storlipa när han kommer hem och jag vågar ju inte ringa han för tänk om JAG är orsaken till att han kör av vägen. Helt sjukt egentligen. Men jag förstår dig❤

    Vi tittar med på Mello och innan dess va vi ute och åt och firade min mamma som fyllt år.
    Ha en mysig kväll
    https://lotte4.blogspot.se

  • Reply ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, nu specialpedagogstudent och doula ★ 3 mars, 2019 kl. 19:40

    Jag känner igen mig mycket i det här, jag är också sådan som får katastroftankar och det i sin tur leder till ångest. Jag har fått lära mig andas bort det men så kommer det igen, det är hemskt :(. Lider alltid med människor som lider av samma fenomen <3

  • Reply Therese Öjebo 5 mars, 2019 kl. 01:52

    Brukar kika in här och läsa ibland men har inte kommenterat tidigare. Läste nu om dina katastroftankar och känner sååå igen mig! För mig blev det tillslut antidepressiva för att bryta den onda cirkeln med tankar och oro som jag hamnat i. När jag är stressad så kommer katastroftankarna direkt, får hemska bilder i huvudet på hemska scenarion som jag inte kan sudda bort… Kanske inte så att du behöver antidepressiva men iaf få träffa en läkare och tala om dina symtom. Jag jobbar inom vården också (uska på Vrinnevisjukhuset) och oftast är det ju så att vi inom vården inte söker i tid, man vill inte vara en belastning och tror att man ska klara saker helt själv.. Formulerar mig kanske luddigt här just nu, men jag jobbar i skrivande stund ett nattpass och hjärnan är inte med riktigt ?