Dag: 12 april 2017

Dagens tillväxtultraljud och nu är vaggan ihopmonterad.

Nu tänkte jag uppdatera er lite kring tillväxtultraljudet som jag var på idag. Att det är en envis liten tjej där inne är inget att tala om, varje gång vi varit på ultraljud så blir hon alltid lite sur och Marie får verkligen ha tålamod så hon kan få till alla värden hon behöver. Hon är så gullig. Jag kommer sakna att gå till henne. Även om det inte är roligt att behövt gå extra gånger för att dubbelkolla så allt är rätt så känner jag mig väldigt trygg i hennes händer. Hon är så noggrann och duktig, jag tror inte hon riktigt själv förstår hur duktig hon faktiskt är på sitt jobb. ♥
Eftersom Rickard jobbade idag så fick mamma följa med på ultraljudet. Det var mysigt att få dela stunden med henne och hon fick se på lillan för första gången, det kom tårar på henne, Lilla älskade mamma. Hon fick även se hur hårfager våran lilla tös var och jag tror hon fick lite flashbacks när jag föddes med mycket hår på huvudet.

Det är väldigt skönt att ha gjort detta TUL, ni vet ju att jag faktiskt varit lite orolig över det, hur mycket har hon egentligen växt. Men Marie lugnade mig ganska så snart, det ser ut som hon har växt på sig riktigt bra på dessa två veckor. Tack gud. Sist vägde hon 1600gram och idag vägde hon 2067gram. Hon ligger fortfarande lite på minus men nu på -11% vilket anses som normalt och vi behöver inga fler kontroller. Vilken lättnad. Jag kände hur en sten föll från mitt hjärta. Duktig tjej att vuxit till sig, hon följer sin kurva och det är huvudsaken. Hon hade även borrat ner sig riktigt ordentligt med huvudet mot när vi var sist. ” Jag skulle nästan behöva göra ett vaginalt ultraljud eftersom hon ligger så himla långt ner” . Vi undersökte även om hon fixerat sig, när man fått barn tidigare är det inte så vanligt att barnen fixerar sig ordentligt förrän förlossningen drar igång. Men hon ligger riktigt långt ner och huvudet var lite ruckbart. Men det är typ en omöjlighet för henne att vända sig med rumpan ner. Nu ska hon bara växa till sig lite, sen är hon redo att komma. ♥ Jag frågade även vilken vikt som uppskattades vid födseln och den hamnade på 3200g. Så ungefär lika som Lowa, hon vägde 3310gram när hon kom ut fem dagar för tidigt.


Men någon ny bild på henne fick vi inte idag, vi fick ge upp även om vi kämpande. Hon var för envis, hon vägrade visa upp sig i profil, tuttade på fingrarna och for runt alldeles för mycket. Så det får duga med gamla ultraljudsbilder. Men vi har så många fina så jag är mer än nöjd, och huvudsaken är ju att hon har det bra därinne. ♥

Att lilla L vuxit till sig i magen firade vi med att hämta ut vaggan och bygga ihop den. Barnen ville gärna vara delaktiga. Jag hjälpte inte till så jättemycket, utan det var mest Rickard och barnen, och den blev riktigt bra. Passar perfekt vid min sida säng. Jag ska fota lite imorgon när den står färdig. Nu måste jag bara köpa lite bäddset osv så jag riktigt kan boa in den. Känner mig väldigt nöjd med den. Den var precis så snygg och rejäl som jag trodde.


Det blir bara mer och mer verkligt att vi snart ska ha en liten bebis hos oss. En liten skräckblandad förtjusning. Hur kommer systrarna reagera när bebis väl är här tillexempel? Det är många tankar och känslor. Men jag känner mig taggad och peppad inför kommande förlossning. Ingen rädsla ännu 😉

Dock har jag något fruktansvärt tryck nedåt och det måste ju bero på att hon lagt sig så pass långt ned? Sen har jag även en hel del förvärkar nu ikväll och mina stackars fogar är inte att leka med längre 🙁 Jag behöver nog tänka om lite gällande uppgifter på jobbet, samt att jag ska ringa upp till mödravården imorgon och prata med dom om det finns något jag kan göra för att slippa ha så ont. ♥

Tack för att ni kikar in här varje dag. Imorgon är sista dagen med jobb. Den blir lång som avslutas med mingelkväll. Sen tar vi långledigt.

Puss & Kram Angelica

Älskar man sina barn mindre för att man lämnar dom på förskola/fritids?

God förmiddag. Sovit illa inatt också. Två nätter i rad har jag vaknat och sen inte kunnat somna om. Ligger och vänder och vrider i timmar. Tankarna snurrar runt i huvudet givetvis. Jag har försökt släppa saker, men det är svårt att släppa. Dags för TUL idag och det ska bli intressant och se hur mycket hon väger idag, lilla snuttan. Tänk på mig kl 11:45. ♥

Fixade iordning en söt liten påskkärring imorse innan dagis. Hon var nöjd men tyckte att hon såg ut som farmor. Haha , dessa roliga kommentarer från henne.

Påtal om dagis eller förskola kanske jag ska skriva? Stör sig folk fortfarande på att man säger dagis?
Hur som, kom in på en artikel igår angående att föräldrar lämnar sina barn på dagis och har ”egentid”. Alltså ärligt finns det folk som gör så?
Jag blir hur som helst frustrerad när jag läser sånna artiklar, där man påstår att vi föräldrar som har våra barn på förskola/dagis i stortsätt är sämre människor än andra. Ni kan läsa hela artikeln HÄR.

Att vi föräldrar är viktigast för våra barn är väl en självklarhet, eller är det inte det? Det är det för mig iallafall. Men jag som mamma måste också kunna försörja mina barn, och detta gör jag genom att jobba. Hur ska vi annars få mat på bordet och tak över huvudet? Jag har inte möjlighet att vara hemma med mina barn i fyra år utan att lämna dom på dagis. Hur många människor har det? 
Ska vi som arbetar och sliter och gör allt för barnen behöva känna skuld när vi lämnar dom på dagis? Jag upplever inte att de har det dåligt när de är där. Tvärtom, de knyter kontakter med andra barn i samma ålder, utvecklas och har roligt. Vad är det som är så smutsigt med det? Jag blir så fruktansvärt upprörd. Att man i dagens samhälle som förälder ens ska behöva ha dessa känslor.
Jag är egen företagare. Man jobbar i stortsätt jämt dag, kväll , natt. Men jag väljer ändå att låta barnen börja 8 på morgonen och gå hem senast 16 om dagarna. För att jag tycker att vi i nuläget kan göra så. När bebis kommer , så kommer jag fortsätta att arbeta. Jag kommer tyvärr inte ha möjligheten att vara 100% föräldraledig som när man är anställd.. Detta är inget jag känner är jobbigt, det är våran verklighet. Jag trivs med mitt arbete och jag vet att det kommer bli bra. Och detta betyder inte att inte inte vill vara med mina barn eller älskar dom mindre än andra föräldrar älskar sina barn. Det har alltid sina för och nackdelar med allt. Fördelen med att vara egen är att man är mer ”fri” och att man kan ta strödagar när barnen har studiedagar tex. Och under semestertider så kommer våra barn vara hemma de fyra veckor som skola/förskola stänger. Det är jag glad över att vi kan göra. Det är inte alla föräldrar som kan göra så. Det finns dom som inte har något val utan måste lämna sina barn på sommardagis/sommarfritids, på platser de aldrig varit på med ny personal. Men de föräldrarna har ju inget val enligt mig, man lämnar inte sina barn bara för att få ”egentid” det är helt skruvat. Jag blir så fruktansvärt irriterad över hur samhället är och hur folk beter sig. Höjer sig själva för att de är hemma med sina barn tills de är 4-5år gamla, hur överlever ni ekonomiskt? Det undrar jag. Sen tycker jag det är sjukt att man som förälder kan bli ifrågasatt. Det borde inte ens finnas på kartan. Man lämnar sina barn för att man måste jobba inget annat.
Känner mig riktigt preggoupprörd hörrni. Vad tycker ni om detta?

Uppdaterar er i eftermiddag om hur det gick hos barnmorskan på TUL. ♥

Kram / Angelica