Dagarna börjar kännas långa nu.. Efter en lång frukost tillsammans med barnen åkte vi ner till jobbet en stund. De senaste veckorna har vi jobbat alla dagar i veckan. Ligga i fas och vara beredda. Otroligt skönt på ett sätt , jobbigt på ett annat, men hela denna logistikgrej. Det ska ändå klaffa när det väl sätter igång.. idag längtar jag. Även fast jag inte passerat Bf datum ännu så känns det så. Båda de andra barnen har kommit tidigare, lowa 5 dagar. Så på något sätt känns det som ”jaha, ska jag gå över denna gång nu? ” Det börjar bli mycket känslor..

Börjar känna mig lite labil faktiskt, funderar och tänker SÅ mycket. Hur ska vi hantera om vi går över tiden? Hur fasen överlever man de dagarna? Det måste ju bli ännu längre? Berätta gärna då jag inte har någon som helst erfarenhet hörrni. Försöker ställa mig in på att gå över denna gång, då är ju varje dag innan värdefull tänker jag. ♥ Men börjar också känna en liten oro för bebis, ni som följt mig hela graviditeten vet att jag var väldigt nojig i början över missfall oså. Men det har ändå lagt sig skapligt sedan hela graviditeten tack o lov, har faktiskt inte varit speciellt nojig. Men nu har annat börja komma, vissa dumma artiklar man läser, om barn som dör i magen tex. Fan jag blir supernojig att något ska hända om hon stannar kvar länge..♥ Det känns nästan som jag håller på att bli lite knäpp. Men det är påfrestande både fysiskt och psykiskt detta just nu. 🙁

Barnen räknar ner dagarna här hemma, kramar magen flera gånger om dagen och frågar om hon inte kommer ut snart, de påstår att hon säger ja inifrån magen 😉 kan de inte fortsätta få svar vilken dag hon väljer då 😉 Det är fint att se, vi gick ned till skogen igår kväll innan läggdags!

Dessa tre förgyller verkligen livet! ♥

Passade på att fota magen också, förhoppningsvis sista magbilderna då vi vill gosa med lillasyster nu!

Nu ska jag skingra tankarna framför hockeyn som är ikväll. Heja Sverige, och heja lilla bebis.

Ta hand om er!

Puss & Kram / A