Som vi längtat. Som vi räknat ner dagarna till att vi skulle få nycklarna i vår hand. Nycklarna till VÅRT hus. De sista dagarna pirrade i magen, jag hade lite svårt att somna dagen innan vi skulle till banken. En torsdag i slutet på juni. Allt var fixat, pappren påskrivna och vi hade nu nycklarna till vårt hus, vår framtid. Här ska vi bo och alla våra barn ska fortsätta växa här. Vi hade en plan, vi skulle lämna in nycklarna till lägenheten måndag FM. Så eftersom vi hade några dagar där så bestämde vi oss för att vi skulle renovera barnens rum så de var färdiga tills vi flyttade in på lördagen.

Efter banken åkte vi till huset, satte nycklarna i dörren och gick in, gick runt. Huset var tomt… både Rickard och jag känner hur något luktar, väldigt väldigt starkt! Det har alltid funnits en svag ”lukt” i huset när vi varit och tittat, lukt som dämpats av andra dofter i vardagen antagligen. Eftersom de tidigare ägarna har 10 katter och väldigt många kattlådor utspridda i huset, så har vi under alla besökt trott att den lukten kommer från lådorna. De har dessutom haft uppfödning i huset. Men nu när huset var helt tomt så var lukten vedervärdig.

Vi började slita ut barnens rum och la nytt golv. Eftersom lukten på nedervåningen inte försvann så fick jag lite panik. Det är fel någonstans. En städfirma varit i huset i 8 timmar två dagar tidigare. Har de inte känt något? Vi tog hit våra vänner och alla fick känns den hemska lukten så det var inte bara vi. Tanken att flytta in här med barnen fanns just då inte på kartan, jag hade panik. Jag vill inte flytta in när det luktar såhär.. det var ett specifikt sovrum på bottenvåningen bredvid hallen som det luktade mest i, men man kände det direkt när man kom innan för dörren . Vi åkte till färgaffären i ren panik och köpte väggfärg, målar vi så försvinner det kanske. De på färgaffären trodde att det satt i matten…  Vi testade även att totalsanera mattan utan framgång.

Vi pausade renoveringen av Leia och Lowas rum och började riva bort den plastmatta som låg på golvet.

Då ser vi hur det är fläckar under plastmattan på spånskivan… det vi hittar är kattkiss! Så jävla äckligt rent ut sagt! Det går inte ens beskriva i text hur det luktade. Runt om hela rummet längst med väggarna var hela spånskivorna indränkta i kattkiss! Allt detta sker liksom parallellt med att vi packar ner hela lägenheten, renoverar barnens nya rum. Tar hand om en nyfödd liten Leona. Alltså detta är verkligen mardrömmen.. Detta fel har inte upptäckts  när vi besiktigade huset då det inte överhuvudtaget fanns några synliga fläckar. Vi har även pratat med besiktningsmannen när vi precis upptäckte detta, och han hade aldrig kunnat tro eller hittat detta under besiktningstillfället.


Som ni ser själva på bilderna så ser man ju exakt vart allt kattkiss är..

Som tur var har vi väldigt många fina människor runt omkring oss, som är kunniga och hjälpte oss…

Ni ser ju själva, så uppgiven han var min lilla älskling, vi slet ner alla tapeter i hela rummet. Vi hade panik att vi skulle flytta in på lördagen och sova här tillsammans med alla barn. Vi visste dessutom inte hur långt ner allt var och vart allt satt. Vi fick liksom leta oss fram med hjälp av vår näsa. Tänk er själva denna sjuka stank av ammoniak. Jag bara grät, som ett litet barn. Det var verkligen INTE såhär det skulle bli. Hade vi vetat om allt detta så hade jag aldrig utsatt vår familj för en så stor renovering. Med en nyfödd bebis och allt. Fyfan. När jag ser tillbaka på bilderna så inser jag hur mycket vi har hunnit med. Samtidigt var det ett rent helvete att bo i. Men vi kunde inte skita i att göra något åt det, vi var tvugna att riva ut allt för att få bort lukten och kunna vistas i huset! Kattkisset hade alltså runnit ner ända ner genom hela frigoliten ner till bottenplattan på huset. Vi stod alltså nu på husgrunden.

Det är så galet äckligt.. jag bara ryser i hela kroppen när jag ser bilderna.

Jag kan inte beskriva känsla när man står i sitt hus och ett rum är nere på bottenplattan.. Det var som en stor käftsmäll, vi mådde så dåligt och detta tog verkligen all vår energi. De känslorna man har när man flyttar in i sitt nya hus, vi har aldrig upplevt det. Det är en sån stor sorg. Allt blev verkligen inte som vi tänkt oss. Det är skillnad om man är inställd på att man köper ett hus som man ska renovera så mycket..
När vi inte trodde det kunde bli värre efter att vi tömt hela rummet på allt som var indränkt i kiss, så tyckte vi att ena gipsskivan i hörnet buktade lite. Vi hade också sett att kattkisset ”spridit ” sig i frigoliten under och ut mot hallen..

Rickard slog hål på gipsskivan och då märker vi att det är en ganska stor fläck även på andra sidan, alltså gipsskivan ut mot hallen. Den skivan var fortfarande blöt när vi kände på den..

När man liksom tror att helvetet inte kan bli värre.. Så kunde det alltså bli det.
Det var även nerhissat en hel kvadratmeter under trappen i hallen. Vi fick även där såga ur och riva där för att få bort all äcklig lukt.


Ett tag hade vi alltså ett hål i väggen under trappen.. Helt sjukt att vi bodde i allt detta.

Detta skedde precis på semestern där dessutom alla snickare går på semester. Vi var desperata att få detta fixat , eftersom vi faktiskt bodde i detta. Där igen, hade vi otroligt fina vänner som drog i lite trådar och fixade en snickare som gick in och jobbade hos oss på sin semester. Det är ju helt otroligt. Jag gråter när jag tänker på allt alla har gjort för oss. Ni vet alla vilka ni är! All vår kärlek till er, vi hade inte fixat detta utan någon av er. ♥

Detta rum som var mest angripet var det rummet som var tänkt till Leona, och eftersom hon fortfarande är så liten så tänkte jag att det rummet tar vi sist. Det blev inte riktigt så. Det liksom blev ett av det första vi fick ta tag i. Nu i dagsläget står det bara med isolering, spånskidor och gips på väggarna. Vi har inte orkat ta tag i det mer. Men jag har tänkt att vi snart ska börja lägga golv och sätta renoveringstapet. Innan det blir vinter ute iaf. ♥

Men hallen blev ju verkligen en stor prioritering med tanke på allt detta eftersom det också var angripet där. Vi hade tänkt när vi flyttade in, att vi skulle behålla golvet, det var ju ändå relativt nytt och OK utseendemässigt. Sen skulle vi bara måla väggarna vita. Så blev det ju verkligen inte. Ni kan läsa om hela hallrenoveringen HÄR.

Vi är inte färdiga på långa vägar i hallen , och den har också stått still en stund eftersom vi tog tag i sovrummet. Men visst är det en stor skillnad?

Renoveringen blev ju större även i hallen, då vi hittade kattkiss även där ni ser att den vita byrån står. Där bytte vi själva ut gipset och sen fick vi riva all tapet och sätta renoveringstapet innan vi målade. Jag undrar egentligen hur många timmar vi lagt på kiss-renovering?

Jag är väldigt ledsen över allt detta, så många gånger jag brutit ihop. Känt att livet faktiskt är orättvist. Denna sommar blev INTE alls som den skulle bli. Jag har ångest för att vi gjort för lite med barnen.. att känna sig otillräcklig. Jag blir förbannad och arg över situationen. Det är fan inte lätt att rådda en hel husrenovering, eget företag och tre barn. Vi är helt slut nu. Dränerade på energi. Vi behöver få tillbaka den, men det är svårt. Men jag tror och hoppas att vi får tillbaka den snart.
Just nu tar vi det lite lugnt med renoveringen. Även om det kliar i fingrarna att få bort den fruktansvärt fula tapeten och färgen i vardagsrummet. Ni vet jag får nästan en ilska mot färgerna i huset. Det påminner om det helvete vi haft.
Jag försöker sjävklart glädjas åt hur långt vi har kommit. Dessutom vet ni hela storyn nu. Det känns skönt att ha lättat mitt hjärta.
Välkomna till Pissparadiset.
Kram / Angelica