25 september, 2017 - Angelica Sandberg

Ligger redan i sängen.. imorgon ringer klockan tidigt! Redan kl 05:00 faktiskt, det var längesen jag ställde klockan så tidigt..

Tycker det ska bli lite ovant och en aning konstigt att gå upp tidigt och åka iväg innan resterande av familjen gått upp ♥ jag är ju så blödig och gråter en skvätt. Fasen ibland önska jag att jag var lite mer tuff och inte så himla blödig för allt , herregud dom klarar ju sig utan mig på morgonen. De har ju värdens bästa pappa, dock har jag förberett allt, lagt fram kläder i högar , frukt är i lagt i Leias väska. Haha. Då kan jag släppa det och känna ett lugn när jag åker iväg, usch vilket kontrollfreak det känns som jag är nu. Men jag vill underlätta så mycket som möjligt för dom när jag vet hur stressigt det kan vara på morgonen.. Det roliga är att hade det varit tvärt om, inte tusan hade Rickard förberett allt detta 😉 igenkänningsfaktor någon? ♥ älskarn ändå! Skulle faktiskt inte klara mig en sekund utan honom!

Nu är det bäst att stänga ner och sova ett par timmar, imrogon svirar jag om till detta igen..

Det ska bli jättespännande att få komma tillbaka till neonatalen imorgon. Önska mig lycka till och tänk lite extra på mig är ni gulliga 🙂

Vi hörs imorgon! Natti!

Puss

God morgon! Jag hade tänkt att uppdatera er igår, men tiden räckte inte riktigt till. Sen somnade jag ovaggad.

Vi har hållt på och kämpat hela helgen med vardagsrummet/Köket och jag tror vi har fått bort allt nu, det har varit vårt mål, sen hoppas man alltid såklart att man ska hinna med mer än vad man gör, hade trott att vi skulle hunnit börja lägga golv igår, men så blev det inte riktigt. Vi stötte på fler problem under tiden. Det tar lite längre tid, och eftersom vi inte är så erfarna av detta så tar vi det i lugn takt. Men det går framåt.. Vi har återställt från grunden och det ligger nu fräscht material. Både i golvet och i väggarna.. Vi har stött på ett litet hinder som jag hoppas löser sig snarast. Snart är vi där, där vi skulle börja. Att faktiskt bara måla om väggarna.

Som ni ser , var vi tvungna att även riva delar av köksgolvet.. Just nu ett ända stort kaos…

Vi har även varit tvungna att byta ut golvgips som låg, och även gipset bakom den vita panelen som sitter..
Hur jobbigt det än är, och det är svårt att ta på alla känslor som man bär på. Ilska , frustration.. Att tänka och fundera på detta all vaken tid. Jag drömmer om det. Det upptar hela livet. Inte så konstigt eftersom detta är all vår fokus just nu. Att återställa. Jag tror och hoppas att det kommer kännas fantastiskt när vi är klara, men jag ska ge det tid. Vi har inte hunnit reflektera ännu. Man kör på för att komma framåt. Men all era peppningar,det hjälper något otroligt! NI är så fina som stöttar och peppar! Tänk att få bjudit in er alla på en fest och dansat in det nya hemmet när det är klart, vilken dröm. Dock skulle det var svårt att få plats med er alla som kikar in här. Men ändå! ♥

Igår hann vi också med ett litet dop för finaste Junie! Det var mysigt att komma ifrån kaoset en stund och få dela denna fina stund tillsammans med dom.

Fina modiga Nellie, som ställde sig in för alla i kyrkan och sjöng , Lalehs låt , Bara få va mig själv. Så modigt att stå in för alla.
Lowa gav sin kärlek. ♥