Jisses vilken eftermiddag. Gudarna ska veta att det ibland verkligen totalt kan köra ihop sig. Jag älskar mina barn över allt annat, gör allt för dom alltid, sätter deras behov i första hand osv, alla som är föräldrar vet ju hur det är när man blir förälder , hela världen förändras och helt plötsligt prioriterar man helt annorlunda. Madde och jag pratade idag om antal barn, det skiljer ganska många, jag har ju ändå ” bara” tre jämfört med henne. Vi diskuterade om att det tuffaste var omställningen mellan ett och två barn. Helt plötsligt skulle man räcka till för ännu en liten individ. Jag var nervös när Leona skulle komma om omställningen skulle bli detsamma, men så var det inte. Hon hänger liksom med på allt, hon har varit med allt vi gjort sen hon föddes. Här hemma verkar familjen sugen på ännu en bebis, Lowa pussade min mage hejdå imorse, förklarade för hundrade gången att det INTE bor någon bebis där. Nä men ifall mamma, så får den en puss. Tänker att jag skulle svara tillbaka hur ett barn blir till och att det just nu är omöjligt. Men besparade henne det och pussade henne hejdå istället. Skillnaden mellan tre och fyra barn är säkert inte stor den heller, men en del praktiska saker om inget annat. Så ingen mer bebis för nu. Även om jag självklart blir sugen ibland ♥ men just nu, inte rätt tid i livet.
Leia , min leia. Hon har kommit in i någon period, säkert förpuberteten… hjälp… blir tonåren lindrigare om det börjar nu? Hjälp mig ni med äldre barn. Jag känner mig så maktlös när hon får sina utbrott, eller när hela världen rasar samman, jag är den dummaste mamman i hela världen, hon får aldrig göra någonting. Buhu! Gråt och skrik. Och uppkäftighet. Det spelar ingen roll om jag flyttar ner hela universum åt henne så duger jag inte…
tänk om hon kunde se allt jag gör, hon kanske uppskattar det någon gång.. alla små lappar jag skrivit varje morgonen när jag inte varit hos dom när de börjar skolan… att jag skurit den där lilla fruktsalladen hon vill ha. Eller när jag låter henne ta med kompisar hem 9 gånger av 10..
Jag vet att det inte är lätt att växa upp, att bli större, och framförallt inte i detta samhälle..
Men hörni det är inte lätt att vara mamma heller. Men jag gör alltid mitt bästa♥
6 reaktioner till “Att vara mamma!”
Vet precis vad du pratar om… Har en 12 åring här hemma och ibland spelar det ingen roll vad man gör, kan många gånger känna mig som en usel mamma som har regler och man får inte som man vill… Du är helt enkelt inte ensam om den där känslan när man känner sig som en dålig mamma ? Men dom där kramarna och ordet jag älskar dig värmer gott i mamma ❤️
Kram på dig!!
Åh det är så skönt att veta att man inte är ensam, för där och då känner man sig liten och ensam.
Ja eller hur, det värmer så gott, och man får försöka leva på det. <3
KRAM tillbaka fina du!
Du är världens bästa mamma punkt.
Du vet ju hur jag har det ibland, ofta hehe ❤️ Önskar mina erfarenheter kanske kan hjälpa dig, eller åtminstone få dig att inte känna dig så ensam om kaoset.
Puss ?
<3
Ja det vet jag, och det är en stor tröst att man inte känner sig ensam, och för dig kan det ju vara ännu mer kaos gånger flera, typ samtidigt <3 Dina erfarenheter hjälper absolut, jag använde mig av de igår <3 PUSS
Har en dotter på 7.5 år som kan va hur go som helst!!❤️ Men vissa dagar, som jag ibland tycker är lite väl ofta, så är hon sur som en citron!! Snäser av en, är kaxig tillbaka, allt är bara fel, mm. Då känner man sig så hjälplös, vet inte vad man ska göra, o bävar inför tonårstiden!!?
Som sagt, du är inte ensam!!? o jag är tacksam att du är ärlig i din blogg o även skriver om de tuffa perioderna. Det får en o känna att det inte bara är jag, el hos oss det är så!! Man känner sig inte ensam!!
Styrke kramar!!?
Eller hur, det är så konstigt att det kan vända såhimla fort mellan varven med. Ja jag bävar också, och jag som har tre tjejer med, HJÄLP. 🙂 Den ena kommer avlösa den andra antagligen haha.
Tack själv för att du delar med dig så jag inte heller känner mig ensammast i världen gällande detta <3
Stor kram till dig!