Vardag

Bland det tyngsta jag har gjort!

Sjukstugan fortsätter här hemma. Väntar lite på att fler av oss ska bli sjuka! ( uppdatering, Lowa har vaknat med 39 graders feber! ) Usch säger jag bara.. hoppas våren kommer snart så alla sjukdomar försvinner! Men den känns långt bort! Det snöar varje dag och minusgraderna är galna! Känns som det var många år sedan vi hade det såhär kallt!

Igår startade vi våran utbildningsdag och pratade om döden. Det var jäklar i mig tungt. Men väldigt intressant och nyttigt att höra. Alla har vi vår egna lilla ryggsäck med saker vi bär omkring på, upplevelser man varit med om. Att se en död människa tillexempel, har ni gjort det någon gång? Jag har. Tagit förväl av äldre nära, min egna morfar och Rickards mormor. Mormor träffade jag aldrig och tog farväl av på det sättet, och jag tror det var bra, jag hade aldrig fixat det. Hon var för nära och hennes sjukdom hade förändrat henne för mycket ♥ jag minns henne hellre frisk och från vårt sista möte som var några dagar innan.. Sen är det annorlunda att jobba med det, jag är tacksam för alla fina kollegor. Alla är verkligen helt fantastiska. Jag har tyvärr lite personliga erfarenheter kring döden när det gäller barn, jag hade en vän som förlorade sin bebis i magen i slutet av graviditeten för många är sedan. Jag kommer nog aldrig i mitt liv glömma det samtalet. Alltså vad säger man? Jag hade fotograferat dom med deras fina mage. Jag var ändå så glad att vi hade gjort det, för jag vet att dom uppskattade det massor efter sen. Men det var så konstigt att se på, ni vet allt det här som man förbereder. Rum, barnvagn, kläder… hur tusan går man vidare tänker jag? Jag förevigade även begravningen, bland det tyngsta jag gjort, men ändå viktigt, jag kände mig hedrad att få det uppdraget. Jag vet att bilderna betyder mycket för dom, då stålsätter man sig, försöker gå in i en profionell roll även om man känner personerna i fråga privat. Alla människor som går igenom detta är mina idoler. På riktigt. ♥

Denna händelsen var ganska nära inpå att jag blev gravid och sedan väntade Lowa, även om det inte hade hänt mig så var jag otroligt orolig och nojig! Helt i onödan förstås, så några extra koller av ctg osv blev det, jag lät nog inte henne sova många stunder i magen 😉

Graviditeten med Leona var inte riktigt den samma, då var jag orolig över andra saker. Kopplade till mina egna erfarenheten och att vi också förlorade, fast tidigt.. inte alls samma sak, men sånt påverkar ändå.. man får sig verkligen en riktigt tankeställare många gånger, och man borde stanna upp både en och två gånger och inse hur bra man har det.

Har ni tänkt på en sak, att man kan aldrig hjälpa någon med en stängd hand? Handen måste vara öppen, alla i er närhet behöver säkert en hjälpande hand någon gång, och allas liv ser olika ut, alla människors känslor är olika. O jag tänker att hellre fråga en gång för mycket än en gång för lite. Eller bara visa att man finns där. Det har jag uppskattat i de olika perioder i livet som jag haft det tufft. Vad vore livet utan vänner?♥ ” vart du än går, vad d än gör, ha alltid med dig hjärtat! ”

Nu ska jag krypa upp i soffan och se om jag kan gosa lite med min kärlek!

Kran / A

7 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.