Nu är månaden här, och jag känner mig vacker!

1 maj! Månaden är nu här. Månaden vi väntat på i 9 månader. Denna månad ska vi äntligen få träffa bebis i magen. Det känns verkligen lite galet hur fort det har gått. Att vara gravid är magsikt och jag känner mig lycklig över att ha gjort denna resa ännu en gång, men jag ser också fram emot att den snart är slut och vi får träffa den lilla. Det är nyfikna storasystrar här hemma som ser fram emot att du ska kika ut. Men denna graviditet har inte varit direkt problemfri. Den har varit ganska så tuff, mycket illamående i början och sedan nu denna foglossning jag åkt på i slutet. Finns säkert hundra mer krämpor som jag redan förträngt. Det är ju lustigt det där, att man förtränger det jobbiga. Men gjorde man inte det så skulle man väl aldrig föröka sig 😉 En liten tillbakablick kommer här.

När barnen fick reda på det, då va inte bebis stor i magen. Vi hade inte tänkt att berätta så tidigt, men pga vissa omständigheter som att mamman förfallotid kräktes trots att hon inte var magsjuk så valde vi helt enkelet att berätta som det var. Hur det är skulle gå.

Och änsålänge har det gått bra. Ibland kommer det över mig när jag blir nervös och orolig att något ska hända. Men jag försöker att inte tänka så mycket ( lättare sagt än gjort vissa gånger)  Men jag måste, för annars blir jag knäpp i huvudet. ♥

Såhär mot slutet känner man ju sig väldigt klumpig och plufsig, det är svårt att röra sig, jag blir andfådd så fort jag rör mig och jag känner mig för det mesta som ett litet bihang som liksom knappt kan röra mig och mest bara segar ner för min omgivning. Man känner sig inte så vacker längre. Jag och Madde har länge pratat om att vi ska fota och föreviga magen. Jag gillar ju som ni vet i vanliga fall inte att vara framför kameran. Jag trivs bäst bakom av en anledning, och älskar att föreviga alla andra vackra människor. Det är ju därför jag valde att börja jobba som fotograf för flera år sedan. Jag kommer aldrig tröttna på att föreviga kärleken i alla olika dess slag i vackert ljus. Även om jag inte fotograferar lika intensivt längre.
Men som sagt, det här med att stå framför är läskigt. Men jag vet hade jag inte gjort detta så hade jag ångrat mig restes av livet. Och att låta Madde fotografera kändes bra, vi känner varandra så väl och utan att vi egentligen behöver säga så mycket , vi förstår varandra ändå, just för att vi är så lika. Jag är så tacksam för att hon ville göra det.♥ Det var förjäkla kallt och jag var så frusen och trött när jag kom hem. Så efter ett litet skumbad däckade jag rakt i säng. Dock hann jag få en liten tjuvkik innan jag somnade. Det kändes så konstigt. jag tittade flera gånger på bilden och kände mig Vacker. ♥ En konstig men en fantastiska känsla att känna så. Såhär nära slutet.
Vilket jäkla jobb hon gjorde. SÅ glad över bilder. Jag längtar redan tills jag får se fler.
Men här kommer några av bilderna från gårdagen.
Gårdagen kommer jag kunna leva länge på! ♥

Nu ska jag strax förbereda lite lunch här hemma, sen ska vi åka iväg på lammsläpp tillsammans med svärmor, svärfar , barnens faster och kusin. Jag har aldrig tidigare varit på det, så det ska bli roligt och se. Tar givetvis med kameran i högsta hugg. Kikar in lite senare, för då ska jag även berätta något roligt som har ett samband med just lamm=)

Hoppas ni får en fantastisk dag.

Puss & Kram / A