Samtalet man inte vill ha..

God förmiddag! Hoppas ni har en bra start på veckan.  Min kunde startat lite bättre känner jag.
I fredags var jag och gjorde min första magnetröntgen, den som varit så fruktansvärt nervös över. Hade med mig min mamma, dock så satt hon i väntrummet, för hon fick inte följa med mig in.

Tjejerna på röntgen var jättegulliga mot mig och förklarade hur allt skulle gå till, jag gick lägga mig på britsen, och blev fastspänd, det var för att de skulle ha några plattor som ligga still och sitta fast. Detta är INGEN rolig upplevelse för mig som fick lite lätt panik av att vara fastspänd, samt att jag har klaustrofobi. Ni kan ju tänka er själva hur det känns att åka in i ett jättelitet utrymme där man behöver ligga still och försöka tänka på något annat. AMEN TJENA.
Jag fick öronproppar och hörselkåpor med radio på, försökte drömma mig bort och lyssna på Rix morgonzoo. Andas in och ut, djupa andetag. Tänk på en sandstrand.. ANDAS, få inte panik det är snart över.. Andas, andas.

Jag blundande nästan hela tiden, jag var tvungen att göra det, för att inte gripas av panik när jag låg där, men under ett fåtal gånger så tittade jag och utrymmet kändes så litet verkligen.
Det bankade slog och pep som tusan när man gjorde denna undersökning, så jag förstår att man behöver ha både öronproppar och hörselskydd.

Jag tror jag låg där ungefär i 40 minuter. När sen undersökningen var färdig så blev jag så lättnad. GÖTT. Hoppas jag aldrig mer behöver göra detta!

Men så ringde telefonen imorse.. Då var de från röntgen igen och de behöver FLER bilder. Jag bara kände hur ångesten kom på halsen som att någon stryper mig riktigt långsamt. ” jo vi behöver ta en bildserie till med bilder lite närmare ryggraden”

Okej, så imorgon vid lunch ska jag lägga mig på den där hemska britsen ännu en gång , lyssna på radio och låtsas som att jag inte tycker det är jobbigt!  Inte nog med att jag har ångest för själva undersökningen, nu kommer ju också alla tankar. Varför ska dom ha fler bilder? Har dom hittat något dom måste se mer av? Eller har dom bara helt enkelt ”fotat” för lite på det området som jag har problem med? Jag hatar ovisshet. Jag kan inte låta bli att bli lite orolig att de redan idag måndag har kikat på röntgenbilderna och inser att de behöver fler.
MEN detta måste väl INTE innebära något negativt?

Usch vad tankarna snurrar. Men det löser sig , bara jag har gjort den där hemska undersökningen en gång till.
Det ska väl vara bra det också kanske, att sätta psyket på prov när det gäller trånga utrymmen. Kanske ska försöka se det positiva i det hela. Nä fy satan,  det finns inget positivt med att ligga på den där hemska britsen. Jo okej när allt är klart och dom förhoppningsvis vet vad som är fel.

Tänk på mig imorgon.
Kramar ♥ / Angelica