Det har varit lite mycket ett tag….
Som ni läste i mitt senaste inlägg har min farfar gått bort. En stor saknad, han har alltid varit en så stor del av mitt liv.Även om jag var där och tog farväl , så känns det hela så overkligt, ännu mer overkligt när jag såg dödsannonsen med namnet, tårar bara forsar , kan inte hindra det. Han är så saknad. Vet att han har det bra på andra sidan, hoppas så att han vet hur mycket jag älskar honom och hur tacksam jag är för allt han gjort för mig.
Efter att farfar gick bort, blev jag själv förkyld, ingen Corona tack o lov♥ Sen när jag lagom blivit frisk så har barnen blivit sjuka. Först ut var Lucie, och denna gången blev hon så sjuk att vi fick uppsöka akuten, hon hade svårt med andligen, och hon hade även krupphosta. När hon vakna på kvällen och inte fick luft , tog jag med henne ut på altanen , satt med henne ute i frisk luft, det blev lite bättre men tyvärr inte bra. Vi åkte upp till akuten här i Motala. tyvärr har de ingen barnakut här, men eftersom vi var på plats fick hon ändå inhalera vilket jag är tacksam för, hon blev bättre, men ändå inte helt bra, Vi sov knappt den natten hon och jag, vi sov i omgångar, hon på mig jag upprätt i soffan… Vi vaggade runt fram och tillbaka i vardagsrummet när hon var ledsen. myste och försökte sova så gott vi kunde. När morgonen efter kom och hon fortfarande var påverkad i andningen, bestämde vi oss för att åka in till barnakuten i Linköping: Där spenderade vi sedan 7(!) timmar på akuten innan vi äntligen kunde checka ut och åka hem.
Den upplevelsen var allt annat än trevlig, fruktansvärd skulle jag vilja säga, de första timmarna fick jag dessutom var där ensam med Lucie då de vägrade släppa in Rickard. Vi fick sitta i ett litet rum på kanske 2×2 meter max. Klasutrofobi var bara förnamnet.
Dessutom tog det otroligt lång tid innan Lucie fick inhalera, vi kom in kl 09,första inhalationen av adrenalin fick hon 14.30
Hon fick en dos av cortison, och panodil när vi kom dit, men mer än så fick hon ej, hade önskat att hon fick inhalera tidigare. Men vad jag förstår så är det såhär deras rutin är, även om jag också förstår att vissa läkare ger adrenalin direkt också,
Vilket jag hade önskat, för då kanske de hade sett att Lucie svarade på den behandling, istället ville de undersöka mer noggrant, via öra näsa hals, den undersökningen var allt annat än rolig, hemsk skulle jag vilja säga. Både för Lucie och oss föräldrar ;( hon grät och klöktes helt hysteriskt ❤️ denna undersökning via näsan och ner i svalget gjorde dom för att se om hon var trång i luftrören redan vid födseln… men så var inte fallet och när allt var färdigt fick vi äntligen adrenalin, och hon svarade bra på detta, dessutom fick vi med en maskin hem som gjorde att vi kunde ge adrenalin var 4 timme dagtid i två dagar, hon blev så mycket bättre! Det var så skönt att åka tillbaka till barnakuten efter två dagar,
Lämna tillbaka utrustningen och checka ut, Lucie är fortfarande förkyld men mår bättre.
Dock känner jag att jag har svårt att slappna av, går ständigt och lyssnar på hennes andning när hon väl sover, är så orolig att de ska ske igen ❤️
Två busiga små ungar 🤎
Nu tar vi helg, det ska bli skönt… imorgon är Vi alla lediga , är sugen på att slutföra lite projekt här hemma, får se var vi hamnar . och sen jobbar jag på söndag, sen får vi se om vi måste fortsätta vabba 🤎
Hoppas ni får en fin start på helgen, vad ska ni göra?
Kram
