Jag Vardag

Idag fick jag ett roligt samtal..

15 september, 2017

Godkväll. Ska strax slänga mig i soffan men ville kika in och säga hej till er först.
Idag har det hänt mycket, på ett positivt sätt. Först fick jag ett roligt telefonsamtal på förmiddagen. Jag blev lite chockad först men ju mer det sjunker in så tror jag att det kommer bli bra faktiskt. Ni vet ju att jag hospiterade en dag på Neo/Iva på US i Linköping. Det var därifrån dom återkopplade idag, och som det ser ut kommer jag kombinera arbete där samtidigt som jag sjävklart är kvar där jag jobbar idag. Jag tror det kommer bli en bra kombination. Jag ser fram emot att sätta mig in mer i deras verksamhet.Men av det lilla jag sett så tycker jag verksamheten och avdelningen verkar vara helt fantastik. Vilket team dom är. Jag har själv inte behövt ligga på den avdelningen med någon av barnen, men man är verkligen i trygga händer. Uppdaterar er mer kring detta när jag vet mer. Det känns iallafall väldigt roligt och jag tror det kommer bli riktigt bra! ♥ Har ni fått barn för tidigt och legat på neo? Berätta gärna era historier. Tycker det är SÅ intressant verkligen. Puss på er! ♥

Efter samtalet kom fina Madde ner till kontoret och vi hade ett litet möte om ett kommande projekt. Jag kan inte säga mycket mer om det ännu eftersom vi bara är i planeringfasen, men jag vet att det kommer bli grymt och jag tror verkligen ni kommer gilla det! =) Så håll utkik!

De små kidsen Leona och Mathilde-Isabelle var sjävklart med , alltid lika snälla. Dom är verkligen vana att vara med på diverse möten och tillställningar redan från början! Älskade små barn!


Busy-women!

Nu är jag redo för helgen, egentligen har jag lust att gå ner och sätta en stor yxa i golvet och slita ut vardagsrummet, men jag vet att det projektet är stort och att vi behöver fixa med bortforsling av materialet samma dag som vi sliter. Eftersom det ligger en heltäckningsmatta under.. Jag vill inte ens tänka på hur det kommer lukta när vi börjar riva i det. Så det får nog vänta ett litet, pyttelitet tag till.. Lite planering behövs.

Nu ska jag krypa upp i soffan och kika på en serie innan jag somnar gott.
Kikar in här imorgon igen.
Tusen tack för att du kikar in här varje dag. sagt det förr och säger det igen. NI är bäst!

Puss / Angelica

6 Kommentarer

  • Reply Linda 15 september, 2017 kl. 21:41

    Liam låg ju på neonatal när han föddes. Hemskt som mamma, även om det inte är något allvarligt, och aldrig har det varit så viktigt hur sjukvårdspersonalen är. Norrköping hade fantastisk personal, särskilt en kvinna som jag aldrig kommer glömma. Du kommer vara grym där och vilket fantastiskt roligt jobb!

  • Reply Angelica a 15 september, 2017 kl. 21:46

    Jag har varit på neo med båda mina barn… min dotter föddes i v.36 och vägde 1900g pga fel med moderkakan. Vi var där 3dygn pga vikten och att hon fick sondmatas.
    Sonen föddes i v.34 men pga min tidigare erfarenhet på neo och att han klarade flaska fint dag 2 behövdes bara 1dygn.
    Men vi var på återkontroller flera gånger efter att vi fått åka hem med barnen.
    Jag har bara jättebra erfarenheter av neo (dock i Malmö) 🙂 Idag är barnen 16månader och 3månader och är precis som alla andra <3 måste vara ett jätteroligt jobb! Lycka till 😀

  • Reply ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ 15 september, 2017 kl. 22:41

    Så roligt för dig :).

    Har inte fått förtidigt men William låg på neonatal och var inskriven i 2 veckor där. Första natten för att man misstänkte hjärtfel på honom och behövde observeras med EKG, allt såg bra ut så vi fick ta oss upp till BB. Men den natten kände jag att något var fel, eftersom jag var 20 år och ensamstående så vägrade BB-personalen lyssna på mig. Jag sa flera gånger att han är varm och slö och fick svaret “bebisar är slöa”. På morgonen ville jag ta en dusch och frågade en av barnsköterskorna om de kunde passa William medan jag skulle duscha. Jag var på BB ensam och deras dusch var då i ett allrum för alla, ville inte ställa honom ensam i ett rum med folk som gick in och ut. Fick svaret; HUR ska du kunna vara mamma om du inte ens kan duscha med en bebis…
    Grejen var den att de tog alla andras barn och passade utom mitt då, jag var som sagt där själv andra hade papporna med sig…

    Hur som helst hon tog William och gick iväg, jag duschade snabbt och mötte upp henne igen varpå hon säga; HAN är varm och har feber! Varför har du inte sagt något? Jag lackade ur då och sa; DET har jag ju sagt hela natten! Varför tror ni att jag varit vaken och inte kunnat sova och vandrar här i korridorerna med honom på armen?

    Han fick ta blodprov och jag och min mamma skulle gå ner och fika i restaurangen på sjukhuset för hon kom på besök. Hinner just ta brickan när en barnskötare kommer springande och berättar att William måste akut ner på neonatal för han har för högt CRP och en virusinfektion och måste ta ryggmärgsprov direkt. Vi fick springa efter (inte så lätt när man är nyförlöst). Kommer ner där det står ett läkarteam beredda att ta emot oss, hör någon fråga om jag ska vara med men säger nej för jag inte riktigt förstår vad som händer. Hör William skrika och jag gråter, känner mig så fruktansvärt maktlös och som en hemsk mamma mitt i allt. Får komma in och ser min lilla bebis på två dygn där helt blek och ledsen med ett plåster på ryggen och en infart i miniformat på handen. Får följa med honom in på ett rum för infektionskänsliga bebisar och kuvöser. Han läggs ner med EKG och får koppmatas av andra kvinnors bröstmjölk (VILKA HJÄLTAR SOM DONERAR MJÖLK), medan jag ammar var tredje timme. Han får antibiotika intravenöst och jag får lära mig koppmata, spendera tid med honom på detta rum och fundera på vad som hände. Får vet att det inte är mitt fel, personalen är helt underbara.

    Träffar andra mammor där med antingen förtidigt födda bebisar eller bebisar som är födda med hjärtfel. Detta var innan internet var stort så man tappar kontakten efteråt. Än idag undrar jag över hur det gick för vissa bebisar och mammor där, vi var så sårbara allihop olika historier men alla lika oroliga över våra nyfödda.

    Min upplevelse är kärlek rak igenom till människor som arbetar med sjuka och behövande barn.

  • Reply Sandra 16 september, 2017 kl. 10:15

    Min son föddes 11 veckor för tidigt i februari 2015 pga att jag fick havandeskapsförgiftning. Han låg 1 vecka i respirator och sedan behövde han cpap i många många veckor. Han vägde bara 1010gram o var 37,5 cm lång när han kom. Han behövde hjälp med andningen längre än vad många bebisar behöver, vi fick åka hem med syrgas. Personalen på neo/iva i både Linköping och Norrköping är fantastiska, kan inte med ord tacka dem för allt de gjorde för min son. 14 veckor låg vi inlagda, men idag är min son en frisk o busig 2,5 åring 🙂

  • Reply Sexbarnsmamman☆ 23 september, 2017 kl. 00:06

    Jag har jobbat på neo i Linköping!
    Har även legat där en vecka med vår son som föddes tillväxthämmad. 37+2 1910g 43 cm. Då är man inte så katig som mamma. Även att man jobbat på platsen så är det en helt annan sak att ligga där själv. Men personalen är grym! 🙂 ?

    • Reply angelica 25 september, 2017 kl. 10:42

      Åh vad spännande att du har jobbat där 🙂 mindre roligt att behövt va inlagt förstås. Men härligt att du har en prositic upplevelse ändå. Jag tycker avdelningen verkar helt fantastisk och ser fram emot att bli en del av den 🙂 kram

    Lämna en kommentar