Jag Vardag

Självinsikt och en paus?

28 november, 2018

Hej på er. Ensam vaken medans resten av familjen sover. Funderat så mycket fram och tillbaka ett tag, velat , funderat. Om jag faktiskt skulle ta en liten paus från bloggen? Samtidigt så betyder den så mycket för mig att jag skulle sakna den om jag inte skrev, det kanske låter konstigt. Men det blir liksom som en del av en. Älskar att kunna gå tillbaka i den se bilder och läsa om hur vårt liv va vid det tillfället. Tycker om relationen med er läser som man har , kommentarer och peppning som man får och alla fina tips.

Men ni vet att jag inte har mått så bra sedan en tid tillbaka, det tar tid att läka och börja känna sitt nya jag, de är svårt att bromsa sig själv och inte gå tillbaka till att köra på. Jag måste läsa mig att säga nej, sätta mig själv i fokus och inse att det är viktigt, fungerar inte jag så fungerar inte heller resten av familjen. Osv osv. Men hur prioriterar man sig själv på ett bra sätt och vad är bra för just mig? ♥

Från att jag fick mina utmattningssymptom så har jag verkligen lärt att rannsaka mig själv och lyssna på min kropp. Att förstå att man inte orkar lika mycket som tidigare. Jag har  insett att jag tex lider av pms, o detta har blivit värre sen Leona föddes och framförallt nu på senaste tiden tyvker jag. Antar att allt spelar roll, ålder , antal barn osv. Jag är inte så insatt men ska försöka bli det för att lära mig ännu en sak om mig själv. Man känner sig verkligen sjukt deppig, humöret svänger och mitt tålamod är nere i botten. Av någon anledning så känns det  dessutom som att barnen är lite extra jobbiga just då när man inte alls har något tålamod. Eller så är det just det, att man inte har samma tålamod, det kanske är precis som alla andra dagar. Karlarna bör minsann veta att det tametusan inte är lätt o va kvinna. Nåväl.

Jag ska suga på karamellen om jag ska ta en paus eller inte. Alla har ju sina up and downs men vill inte bloggen endast ska kännas ledsam. Vill ju också kunna sprida glädje och inspiration. ♥ vad tycker ni?❤️

Denna vecka har en så länge varit bra för Leia, hon har inte haft det jobbigt som förra veckan, vilket känns skönt, jag hoppas det tuffa försvann lika fort som det kom och att skolans åtgärder hjälpt. Men jag håller öron och ögon öppna och kommer se till att göra en uppföljning kring dessa kränkningsanmälningar och hur man sedan går vidare. Men för nu känner jag mig nöjd att Leia har det bra, det är det absolut viktigaste.♥

Imorgon fm ska jag och Leona till BVC, och ta sprutor, fy det brukar vara Rickard som åker med barnen och gör det för att jag tycker det är så jobbigt, men imorgon när han inte kan får jag helt enkelt va strong och göra det. Hoppas det går lika bra som vanligt.

Önskar oss lycka till imorgon.

Sov gott! Kramar / A

9 Kommentarer

  • Reply Karin 28 november, 2018 kl. 14:28

    Hej
    Trist om du slutar blogga eller tar en paus men förstår dig.
    Själv har jag haft fullt upp.
    Det viktigaste är att lyssna på sig själv och ha egen tid.

    • Reply angelica 29 november, 2018 kl. 20:41

      Tack Karin för din kommentar. Ja sluta blogga skulle jag nog aldrig kunna göra , för jag älskar verkligen det.Men sen måste man som du säger ha lite tid för sig själv också <3 KRAM

  • Reply Jennifer 28 november, 2018 kl. 19:36

    Hej! Utmattningssymptom ska man ta på allvar, det är ett som är säkert. Så känner du att bloggen är tung att driva så ska du självklart ta en paus. Det finns bara en Du, och du måste hålla. ❤️
    Tycker inte bloggen är ”tråkig” bara för att du mår sämre, utan jag tycker det är rogivande att gå in och läsa hur du mår och på dina otroligt vackra bilder.
    Sköt om dig! ❤️

    • Reply angelica 29 november, 2018 kl. 20:41

      Tusen tack för din fina kommentar Jennifer, den värmer något otroligt mycket <3 TUSEN TUSEN tack för att du kikar in här hos mig.

      STOR kram <3

  • Reply Linda 29 november, 2018 kl. 09:07

    Hej Angelica!

    Jag förstår vad du pratar om och hur du känner dig ❤. Jag har själv haft utmattninssyndrom och depression och man orkar inte lika mycket som innan. Det var svårt i början att lyssna på kroppen och lära sig att lyssna på kroppen. Det är viktigt att lyssna på kroppen och det är viktigt att man säger nej när man inte orkar. Jag är en person som bryr mig om mina nära och kära och lägger mig sist. Men jag har lärt mig säga nej och mina nära och kära förstår. Det finns bara en av dig! Jag läser din blogg varje dag Angelica och jag vill skriva att du är en helt underbar person och skickar dig massor med Styrke kramar till dig ❤❤❤❤! Tack för en bra blogg ❤❤❤!

    Kram Linda

    • Reply angelica 29 november, 2018 kl. 20:34

      Hej Linda.
      Tusen tack för din fina kommentar, den värmer verkligen rakt in i hjärtat <3
      Håller med dig, det är så svårt att ändra om sitt tänk, och det jobbigt att inse att man inte orkar lika mycket. Men sen vill jag inte hamna tillbaka till botten igen, för jag känner ändå att jag har kommit en bit påväg tillbaka <3

      Tusen tack igen för dina varma ord, tusen tack även fört att du kikar in här varje dag och lämnar ett avtryck!
      PUSS finaste <3

  • Reply Sanna 30 november, 2018 kl. 16:24

    Jag kan förstå om du vill ta en paus från bloggandet. Jag har sj utmattningssyndrom utöver en annan kronisk sjukdom, o det är riktigt tufft!! Jag bloggar men mest för min egna skull. Bara ett par nära som läser, inte talat om det för så många 😉 Men jag kan oxå känna stundtals att jag kanske ska ta en paus då det känns som om det blir mkr gnäll o negativitet. Samtidig är det så skönt o skriva av sig! O jag som läser din upplever den inte som tråkig el negativ, jag tycker den känns mänsklig!! Vi har alla perioder i livet där det är tuffare. O jag tycker fler bloggare borde skriva även om de tuffa tiderna i livet. Är så många, spec unga, som tror att allt är rosa fluffiga moln (om du förstår vad jag menar 😉) o mår då ännu sämre för att de tror att det är så livet måste o ska vara! Ärlighet varar längst! Sen behöver man ju inte berätta ALLT för det. Men tror du förstår vad jag menar!☺️ Jag läste min blogg för ett tag sedan, gick tillbaka till mina barn va runt 1 o 2 år o läste runt den tiden o en liten bit framåt (läser fortfarande men det är mkt o läsa 😅) men jag förstår när jag läser där varför jag hamnade i min utmattning. Jag blir helt slut bara av o läsa hur jag höll på me städning, barnen, hjälpa alla, fixa saker hit o dit. Phu!! Jag vill inte att mina barn ska växa upp så, att man ska slita ihjäl sig! Man måste ha återhämtning o ta hand om sig själv oxå!!
    Tack för en BRA o ÄRLIG blogg!!🙏🏻💖 Det uppskattas mkt ska du veta!! Kram💖

  • Reply L2 2 december, 2018 kl. 14:42

    Jag tror jag skrev för länge sen att du skulle tänka på vad som var viktigast och vad du kan tänka dig vara utan. Själv har jag fysiska problem utan dess like och på det såklart så kommer psyket in, Arbetat som en galning i år, och nu trasig som sjutton men fortsätter som en galning ändå. NU har inte jag möjlighet att välja arbete. Ålder är emot mig och jag har bara ett. Du bör bestämma dig för hur mycket orkar du jobba just nu? Ekonomiskt, ingen ekonomi i världen, saker och ting är viktigare än hälsan. Jag lovar dig, när du är DÄR, då kommer du inse att det inte var värt det, alla materiella ting. Viktigt är barn, att den inkomst som kommer in klarar boende, mat och det nödvändigaste (vi pratar inte hela livet) utan NU. Jag vet inte vad Rickard gör, om han har heltidsarbete och så har du eller ni shopen, du jobbar på sjukan och skriva här. Bloggen är ju en inkomstbringare såklart men skriv när du vill. Skriv glada dagar, dåliga dagar, what ever, din blogg, dina blogginlägg. Låt dom som vill läsa läsa och dom som klagar, ja, ni behöver inte gå in. Sätt dig ner, skriv en lista, dom är bra listor. Vill/tyckerom/ska, vill inte/tycker mindre/inte om/ ska inte. Gå igenom allt från 0-100 och sen är det du själv, du i samråd med Rickard som avgör vad som är bäst. Nu ska du göra det här. Mitt började fysiskt, mer och mer fysiskt och sen brast det. D börjar psykiskt, och fortsätter vilket kommer att ge dig fysiska besvär inom sinom tid. Låt det inte gå så långt. Livet är kort och vi vet aldrig när det tar slut. Du kan knäppa med fingrarna så är det slut så fort kan det gå sen kan det harva på 100 år. Men ändå, livet är jäkligt kort och som jag skrev, pengar är inte allt. Det går inte att köpa tillbaka allt. Det går inte att köpa allt. Därför bör vi vara mer ödmjuka inför livet vi fått. Hoppas det rättar till sig för dig. Kram

    • Reply angelica 13 december, 2018 kl. 15:58

      Tusen tack snälla L! <3 Det betyder mycket och det du skriver får mig verkligen att tänka till. TUSEN tack för det <3

    Lämna en kommentar