Änglavakt!

Jag vet att ni har saknat mina inlägg och jag vet också att jag sagt gång på gång att jag ska uppdatera oftare här. Men jag misslyckas uppenbart gång på gång. Jag gör det inte med flit men livet är för det mesta fullt ös.
Sen sist har vi vänt blad och det är nu 2024. Jag har kommit tillbaka till jobbet från mammaledigheten vilket känns bra såhär två månader in. Vi har hunnit med lite vabb och jag antar att det inte kommer vara det sista vabbandet med tanke på att vi är i februari. Men varje frisk dag är en vinst eller vad säger ni.

Det har varit otroligt mycket senaste tiden, som tagit mycket energi och jag känner mig helt ärligt talat ganska låg. Jag har sedan förra året ännu inte haft någon mens.. Nog för att min mens har hoppat då och då och varit allmänt konstig sista året. Framförallt vid förändringar då jag antagligen stressar upp mig, så verkar den påverkas. Jag vet inte om jag har nån form av obalans, för klimaktieret eller vad tusan det handlar om. Men det är något som skaver iaf, jag har tagit både gravtest som var negativt båda gångerna , och ägglossningstest, ja som jag egentligen inte vet om de är positiva eller negativa. Läser man av som det står att man ska på baksidan så är det negativa. Men i mitt huvud så känns det som att det är en stegring påväg mot ägglossning, men jag vet inte. Tycker det är svårt att avgöra.
Sist jag försökte mig på dessa test så blev jag ju gravid 😉 Så litar inte riktigt på hur jag ska läsa av. Jag borde väl söka hjälp till gyn kanske och kolla upp vad det beror på. Om det stressrelaterat eller vad det kan vara. Det har varit en omställning att börja jobba igen. Även om jag tycker om mitt jobb och trivs, så är det ett väldigt pussel att få ihop vardagen tillsammans med familjen. Rickard min Rickard, så otroligt tacksam över hur han fixar allt med barnen när jag åker iväg för att jobba tidigt.

Imorgon är det dags igen och klockan ringer 05. Känner mig nervös.
De senaste gångerna jag har åkt tidigt har inte slutat så bra, jag har haft maximal otur kan man väl lugnt säga. Förra veckan så körde ja på ett rådjur som hoppade fram mitt framför bilen. Det hoppade fram på en sekund och det var helt omöjligt att missa det. Har aldrig kört på ett djur tidigare så jag blev väldigt skrämd, men jag är oskadd och ja lilla bambi, överlevde tyvärr inte.
Men jag fortsatte vägen till jobbet , och jobbade.

Sen i onsdags denna vecka, så hade det kommit så sjukt mycket snö, det kändes som vi var insnöade när jag skulle iväg tidigt på morgonen . Kvällen innan la jag ut en story på instagram.Denna morgon hade jag lånat mammas bil, för att R också skulle kunna ha en bil och köra barnen för det var SÅ sjukt mycket snö, det var nästan omöjligt att ens komma fram till bilen..

Men efter mycket skottande kom jag iaf iväg , väglaget var katastrof.
Jag körde så fruktansvärt långsamt hela vägen , för jag var så rädd att jag skulle få sladd. Men det hjälpte tyvärr inte, jag fick sladd på bilen, försökte rädda upp situationen men märkte att jag tappade kontrollen av bilen helt, som tur var, var det mitträcke i mitten och ett räcke på sidan som jag for mellan.. Det var så jäkla otäckt och jag var verkligen SÅ rädd. För man hinner på något vis både tänka det ena och det andra i detta läge. 🙁 tillslut flyger jag in i mitträcket och bilen stannar äntligen, fast åt nosen mot trafiken.. Jag var som tur var oskadd om än livrädd.. Och vilka människor, det bildades en kö bakom mig, och det kom fram massor människor som kramade om mig och frågade hur det var. om vi skulle ringa bärgare osv. Men bilen startade och har ”bara” blivit skadad ytligt. Överallt på den visserligen då jag for som en liten vante. Otroligt jobbigt att det dessutom var mammas bil . Men det är bara materiella ting. Vi är alla otroligt tacksamma att det gick så bra som det gjorde. Längesen vi grät så mycket tror jag. Glad att jag inte högre fart.
också tacksam åt den fina man som åkte med varningsblinkers hela vägen bakom mig tills att jag kunde stanna på en mack och sedan köra lugnt till jobbet, denna gången kunde jag inte sluta gråta. Men valde att vara på jobbet ett stund tills det ljusnade och jag åkte hem igen.. långsamt långsamt.
såhär i efterhand borde jag inte åkt.. men lätt att vara efterklok. Bara ledsen över att det har hänt två stora saker på kort tid. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös för att köra imorgon. Men det ska gå bra. Jag ska utsätta mig. Det kommer gå bra.

Känner att jag är svag och behöver tid att bearbeta och jag är inte i min bästa plats i livet känns det som just nu, önskar lite harmoni inombords. Olyckorna liksom spelar upp sig i huvudet om och om igen. Men jag måste verkligen haft änglavakt, gånger 2.
Men det måste vända snart tänker jag.

Kikar in snart här igen. nu ska jag försöka vila några timmar innan klockan ringer. Puss på er <3