Jag hade tänkt uppdatera er lite igår, men livet kom emellan. Vi har påbörjat att färdigställa renoveringen av Leonas rum, lite färg till och sen kan vi tapetsera, det ska jag sätta tänderna i imorgon, jag orkar inte ikväll. Igår fick vi besök av våra kära vänner, vi bjöd på mat och mys. Kidsen lekte Madde sände en hel del live, kollade ni? Jag tänkte jag skulle bli lite mer modig och sända live framöver också. Det är ju faktiskt riktigt roligt 🙂
Barnen fick inviga övervåningen och faktiskt äta däruppe! ♥
Nu ska jag också berätta det lilla äventyr som jag var iväg på i torsdag! Jag var SÅ nervös och förväntansfull. Några av er har gissat på Instagram vart jag var. Jag är utbildad undersköterska men har inte jobbat med det på flera år. Sist jag jobbade som undersköterska var på lasarettet här i stan året innan Leia kom. Ibland har jag blivit sugen på att gå tillbaka till arbetet, dock inte att jobba med äldre ( Som jag gjorde sist) Jättemysigt och det har sin charm att sitta och snacka lite goja med de gamla. Men OM jag skulle gå tillbaka och jobba inom vården så känner jag att jag vill testa något helt annat. Något som jag tidigare inte har arbetet med men som ändå är betydelsefullt. För många år sedan var jag inne på att jobba på neonatalen, de hade då en tjänst ute för sommarjobb men det blev aldrig att jag sökte.
Nu har jag en vännina till mig som har börjat jobba där och hon trivs verkligen superbra. Vi pratade på telefonen och hon tyckte att jag skulle skicka iväg ett mail och skriva att jag var intresserad och att jag skulle kunna tänka mig att hospitera där en dag. Just för att det är en ganska speciell arbetsplats då man arbetar med förtidigt födda/sjuka små bebisar. Jag hade ingen aning om jag ens skulle våga gå bredvid någon dag sådär. Tänkte att man kanske skulle tycka det var jobbigt vad man skulle få möta.
Men efter att ha pratat med dom på avdelningen så kände jag mig fortfarande nyfiken och jag tänkte att är det något jag tycker är jobbigt så säger jag till. Så mycket skinn på näsan har jag att jag inte gör saker jag inte vill. Det var annat förr när man var yngre.
Det kändes lite märkligt att slänga på sig dessa kläder igen. Men jag var SÅ taggad. Hade Elin vid min sida också, hon jobbade det passet som jag skulle gå bredvid så det kändes jättebra och tryggt.
Jag kan säga att det var bland det roligaste jag gjort på länge, att få hjälpa till och sköta om de där små bebisarna, jisses. Vilket jobb. Jag trodde att jag skulle bli avskräckt, framförallt när jag var inne på iva, då det låg en pytteliten bebis som var född alldeles för tidigt. Jag tänkte att jag kanske skulle bryta ihop och gråta eftersom det inte var så längesen som jag fick barn själv, Men jag gjorde inte det. Det var SÅ spännande att se hur de arbetade.
Jag skulle absolut kunna tänk mig att jobba där och få kunna hjälpa och göra något betydelsefullt. Sen inser man ju verkligen vad bra man har det , är så tacksam för alla våra tre friska barn. ♥
Neo ligger också vägg i vägg med förlossningen, så jag stötte på undersköterskan som var med under förlossningen med Leona så jag pratade några ord med henne. Hon tyckte att jag kunde komma och hospitera en dag på förlossningen också. Jag undrar hur det skulle vara, man kanske skulle testa det också? Skulle ni våga jobba på något av dessa avdelningar ? berätta gärna!
Idag har vi som sagt fortsatt i Leonas rum och imorgon planerar jag att kunna visa er, om det går som jag vill 😉
I eftermiddags tog vi en promenad till affären och när vi kom ut så öppnade sig hela himlen och vi var dyngsura när vi hem =P Rickard ställde sig vid grillen och fixade kvällsmat medans de stora tjejerna tog på sig pyjamas och myste. Leia fixade drinkar och Leona och Lowa höll oss sällskap ute på altanen och lyssnade på regnet. Ibland är det riktigt mysigt.♥
Nu sover alla barnen sedan en stund tillbaka. Och vi ska njuta av vårt fina rum. Jag är så tacksam att jag spricker, ni får stå ut att jag ältar lite 😉
Hoppas ni alla haft en härlig lördag!
Ta hand om er!
Tack för att just DU kikar in här! ♥
Puss & Kram
6 reaktioner till “Mitt lilla äventyr..”
Förlossningen i Motala var min första tjänst som barnsköterska. Ett härligt arbete med de blivande föräldrarna. Tyvärr inte så mycke’ med barnen som jag önskade så efter ett par år gick jag vidare till barnomsorgen. Då var barnen bara sex månader när de kom till oss!
Det gjorde du rätt i, att gå över till barnomsorgen, Du är ju en stor favorit hos barnen, och jag är SÅ glad att Lowa fått äran att ha just dig. VI saknar dig! Kram
Oh vad roligt att du trivdes och att det kändes bra, jag har ju också testat på nytt nu och en utmaning som jag känner mig jättenervös inför samtidigt som det är jätteroligt, men man är nervös varke dag inför vad de tänkt man ska göra
Min son föddes 11 veckor för tidigt i februari 2015. Jag är så fruktansvärt tacksam för allt personalen på iva och neontalen i Linköping och Norrköping gjorde för honom. De är riktiga hjältar:)
Vad roligt att höra! Ja, det är verkligen en fantastisk avdelning, så jag hoppas jag kan få ta den av den framöver ! =)
Kram
Åh så mysigt jobb 🙂