Röntgensvar och imorgon gäller det!

Solen skiner i vår lilla stad, tänk att det verkligen känns som sommaren kommit tillbaka.
Idag passade jag och Line på att ta oss en liten promenad på fm. Önskar så jag kunde hålla i och gå 30 minuter om dagen. Förut har jag varit noggrann med att jag ” måste” gå en viss längd. Vilket resulterar i att jag inte går alls. Så nu tänker jag köra omvänt och bestämma mig för att gå en vissa minuter istället. Idag blev det närmare 40 minuter men jag sak gå åtminstone 30 minuter. Gärna varje dag. MEN ska ej va för hård så får ja inte till det en dag är det inte hela världen. Men några gånger i veckan ska vi väl få till det iaf.

Nu till något annat, i våras fick Lucie urinvägsinfektion. Jag misstänkte detta då hon klagade på att det gjorde ont när hon kissade, sedan försvann det , men sen kom det tillbaka feber som inte stod för någonting. Jag förstod direkt att hon verkligen hade urinvägsinfektion, och vi fick då besöka jouren, för att sedan besöka barnakuten för att få rätt medicinering. Detta hjälpte snabbt och hon mådde mycket bättre fort som skönt var. Hon är den första av alla våra tjejer som haft UVI, så jag har verkligen ingen erfarenhet av detta alls. Men när vi var på barnakuten så nämnde läkaren för mig att dom brukar göra uppföljning av detta och titta till så njurarna inte har tagit skada av urinvägsinfektionen. Otroligt skönt att de är noggranna och kollar upp tycker jag. Vi fick komma ganska snart på ett ultraljud av njurarna. Som jag kunde läsa mig till i journalen sen såg bra ut. Så jag släppte det och tänkte att nu var de inga konstigheter. Men sen i somras fick vi en kallelse in till sjukhuset i Linköping för röntgen av njurarna. Då fick jag lite panik, jag hade inte förstått att detta också var en del av undersökningen som de gör för att kolla så allt ser bra ut. Eftersom jag blev orolig ringde jag in till avdelningen som förklarade att det inte var något konstigt. Jag fick för mig först att de kanske sett något på ultraljudet som jag inte hade uppfattat och att de nu ville utöka. Men så var inte fallet. Utan detta görs på rutin.

Sen har jag fått till mig av andra att de inte fått göra detta som rutin , trots att vi tillhör samma landsting och det vet jag inte varför det är så, kanske hade Lucie nån annan form av bakterie eller liknande.
Hur som så var vi där första dagen alla andra tjejer började skolan.
Det hela började med att vi besökte barnmottagningen som satte en Pvk i hennes arm för att de skulle kunna ge henne kontrast inför röntgen. Det är första gången hon får en infart, vi hade förberett och emlat armvecken. De behövde sticka tre gånger innan de fick till en infart som funkade. Men de var verkligen superproffsiga. Lucie fick sitta i mitt knä hela tiden och två clowner kom och busade med Lucie.

Efter hon fått kontrasten så fick vi vänta på att komma tillbaka till rötgen efter 2 timmar. Vi passade på att gå förbi mitt jobb så Lucie fick kika lite hur det såg ut och vi tittade på hur små sprutor vi gav barnen mat med och hon fick kika på en kuvös, det var spännande!

Sedan gick vi och åt lite lunch innan det var dags att gå tillbaka och göra röntgen. Lucie var SÅ jäkla duktig, I en kvart skulle hon ligga still så de kunde ta de bilder de behövde. Hon är verkligen min idol!

Förra veckan fick vi äntligen svar på röntgen, och allt såg bra ut. Vilken lättnad. Man är alltid lite nervös innan man vet att allt de sett ser bra ut. Så nu kan vi släppa det hela och hoppas inte hon behöver gå igenom detta igen. ♥ Behöver inte ens skriva att jag var helt slut efter den dagen va?
Imorgon laddar vi upp för första inskolningsdagen för Line på förskolan. Det känns pirrigt, lite nervöst, men också bra. Jag är SÅ himla nöjd med våran förskola och känner att vi har en sån fin kontakt med alla pedagoger där eftersom både Leona gått där och Lucie fortfarande går där. Så jag tror det kommer bli bra detta. Bara att det känns som ett otroligt stort steg, eller alltså det är ju ett stort steg. Helt plötsligt har min lilla bebis blivit stor.

Snart kommer alla barn hem och då ska vi ut och njuta på baksidan av det härliga vädret, nästan så vi kanske ska grilla.
Sen behöver vi fortsätta att inreda lite i Lucies nya rum, Så det snart är helt klart, sakta men säkert. Men hon sover i sin nya säng och det funkar SÅ bra. Inatt sov hon hela natten i sängen, vissa dagar har hon vaknat och kommit ner till oss, jag tyckte det kändes som ett stort steg att flytta upp henne till övervåningen, men det går över förväntan.

KRAM / Angelica