Lucie

Vår helg blev inte som vi tänkt oss.

Precis krupit ner i sängen, tidigt idag, men jag är klippt slut efter helgen. Lucie fick feber i fredags morse så hon blev hemma, jag tyckte också att hon började låta lite hes och vid några tillfällen fick hon lite hosta som lät “kruppig”.
Men hon var ändå vid gott mod hela dagen. Sedan slog det till på eftermiddagen, från ena stunden till den andra kom hon och hade svårt att andas, jag kände igen detta från sist hon hade det. Vi tog ut henne på altanen för att se om det blev bättre, men hon var fortsatt påverkad, så vi åkte in till barnakuten, där fick hon inhalera adrenalin och pulmicort , samt att hon fick dexametason som skulle vara långtidsverkande. Hon mådde mycket bättre och vi kunde åka hem. Hon sov gott den natten och hade inga problem med andningen.
Sist hon mådde såhär och vi besökte barnakuten så fick vi med oss en inhalator hem, pga att hon behövde inhalera var fjärde timme. Detta påtalade jag första besöket på akuten , och då sa läkaren ” därför ger vi dexametason” Men dagen efter när jag kikade i hennes journal så såg jag att sist vi var där så fick hon också det läkemedlet plus inhalatorn hem.
Jag märkte redan på morgonen när hon vaknade att hon hade tungt med andningen igen.
Så frustrerad att de inte lyssnade och skickade med oss en inhalator hem igen, vi behövde ju den garanterat. När läkemedlet gick ut så fick hon svårt med andningen igen.. Vi var hemma lördag fm och hade uppsikt hur hon var, det gick lite upp o ner, vi ringde 1177 för att se om de kund vara behjälpliga, men det svar vi fick var att de fick skicka oss vidare till barnakuten igen, just för att få med en inhalator hem denna gång.
Lucie somnade en stund och blev alltmer rosslig på andningen igen, när hon sen vakna hade hon åter svårt att andas så vi åkte in igen till barnakuten. Denna gången åkte vi hela familjen , Rickard får ändå inte följa med in på akuten pga, restriktioner för Corona, ( Det skulle man kunna skriva en novell om ) men jag orkade inte ens strida för detta, hoppades på att besöket skulle bli kortvarigt, vi visste vad vi behövde. Vi hade dessutom varit där kvällen innan. Så medans vi var på akuten åkte Rickard med de andra barnen till en stor lekpark i Linköping så de gick ingen nöd på dom, solen sken och vi gjorde de bästa av situationen. ♥

Jag och Lucie fick komma in ganska så snabbt till ett litet rum, också ett rum jag suttit i höstas, så rummet gav mig ångest. Litet o klaustrofobiskt . Sköterskan sa att de kunde bli en lång väntan, pga många barn… Lucie satt i min famn, andningen var påverkad, hennes feber var runt 39. Så jag sa att vi borde åtminstone få inhalera..
Som tur var tog de inte många minuter förrän en supergulliga läkare kom in, hon hade sett oss kvällen innan men då hade hennes kollega tagit hand om oss. Men jag förklarade lite snabbt gårdagen, hur läget var nu och att jag ville få med inhalator hem. Inga problem. Hon undersökte Lucie och sen fick vi vänta en liten stund till, sen fick vi inhalera och åka hem med inhalatorn. Det blev ett ändå snabbt besök, men om de hade lyssnat kvällen innan på mig hade vi sluppit besöka överhuvudtaget. Men så otroligt tacksam att vi fick snabb hjälp och kunde åka snabbt därifrån. ♥
Lucie är så otroligt tålmodig och duktig, hon har vant sig vid undersökningarna och när de skulle kolla saturationen i fingret sträckte hon själv ut sitt pekfinger och visste precis vad de ville göra. Lilla snuttan.
Nu inhalerar vi adrenalin var 4e timme.. Får se hur länge vi behöver hålla på, men jag tycker hon är piggare idag än igår. Men dessa inhalationer hatar hon, nu ikväll gick det väldigt bra, men tidigare får jag nästan hålla fast henne för att hon ska vara still.. Känner mig hemsk som mamma just då. men vet ju att hon behöver medicinen.
Hoppas snart hon mår helt bra igen. Lucie är först ut i syskonskaran som har krupp, ingen av de andra har haft det så det är något nytt för oss. Dock så kände vi igen det på ett annat sätt nu när hon fick det för andra gången i sitt liv. Jag kände mig mer lugn denna gång än sist. ♥

Hon fick en festis i väntan, och valde själv apelsinsmak. Liten börjar bli så himla stor. ♥

Innan hon blev dålig i fredags så myste vi och grejade lite med lillasysters kläder och det nya babynest som jag köpt hem. Jag visar er imorgon. ♥ Så trött så ögonen går i kors.

Ta hand om er,
Kram / A

En kommentar

  • MH

    Stackars lilla Lucie, jag känner så igen allt detta men det är en tid som är tillbaka 40 år men minst lika jobbigt. Vår son fick astma också, på den tiden fick man själv köpa en inhalator men han var så duktig trots så liten. Åh vilka nätter vi hade det var tung andning och hosta och rossligt, man vågade ju inte sova. Så jag förstår allt för väl din/er oro. Hoppas lillan snart är pigg igen. Fin du är det lilla livet växer och mår bra så skönt.
    Må väl/MH

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.