Försöka finna en bra balans i graviditeten , ny vecka 18+0, och gott nytt år från oss. ♥

Torsdag vilket innebär ny vecka för lilla bebis i magen, idag gick vi in i vecka 19 ( 18+0 )
Som jag säkert nämnt tidigare kring denna graviditet så har det varit mycket oro redan direkt när jag fick ett plus. Jag var inte beredd på det alls. Kände att jag hade svårt att ta in det, och det har suttit kvar länge.

Jag har helt enkelt mycket oro, jag vet inte egentligen exakt vad oron kommer ifrån, tror det är många små tankar som far i huvudet. Blödningen i början som ni kan läsa om HÄR, om ni har missat, och sen jobbet i sig som jag har med tanke på att jag arbetar med för tidigt födda och svårt sjuka bebisar på Neoiva. Att det är vårt femte barn, min sjätte graviditet, kan det gå bra ännu en gång? Ja ni vet.

Men samtidigt i all oro så känner jag också sån otrolig lycka o längtan, jag känner också mycket lycka. Lyckan över att jag börjat känna små buffar och rörelser, genast då känns allt mycket verkligare.
Jag vill finna en balans, en balans som är human, inte ta för givet, men inte heller ta ut något i förskott som inte har hänt om ni förstår hur jag menar. Måste ju tro på att detta bli bra. ♥

Det lilla livet i magen är redan så älskat, av både mig och resten av familjen, Leona är den av barnen som är mest intresserad av den lilla magen som putar, häromdagen när Rickard la handen på magen så kom Leona springandes och kramade bebisen , la handen på magen och gosade. Lyssnade och pratade lite. Så himla söt. ♥
Det är ju så magiskt att få dela detta tillsammans igen, allihop. Det är så mycket härliga sprudlande känslor också mitt i all oro man ständigt slåss med i huvudet. Men denna lilla ultraljudsmonitor som vi har hemma , stillar faktiskt oron också, om man tycker den kan ta överhand. Men den ska jag berätta mer om i ett eget inlägg.

♥
Det lilla knytet i magen är redan så älskat av så många. Ikväll kom våra fina vänner Madde & Micke förbi utanför och lämnade presenter, till bebis, blev så överraskad och glad, jag hoppas kunna visa er imorgon. ♥
Tänk att vi imorgon firar in det nya året, året som bebis är beräknad. Bara det gör det hela mer verkligt.

Tack kroppen för att du gör detta en gång till, jag vill med detta inlägg också önskar er
GOTT NYTT ÅR, Tack för att ni följer mig och vår familj här och på instagram, all kärlek ni sprider ,och alla tips och kunskap ni vill dela med er av om jag behöver hjälp med något.
Ni är helt enkelt bäst, ser fram emot ännu ett fantastiskt år tillsammans med er. ♥

Puss och kram / Angelica

Lucies sovhörna och spjälsängen har fått en ny kulör.

Dagarna svischar förbi och det är redan nyårsafton imorgon. Eftersom jag var ledig jul, så jobbar jag nyår iår. Men jag kommer iaf kunna fira lite nyår med familjen även om det inte riktigt blir som man tänkt. Vi mår mycket bättre nu, dock så har Lucie fått vattkoppor nu, inte alls som Leona, mycket lindrigare, jag tror jag har räknat till runt 8 vattkoppor. Så hon känns inte alls besvärad av dom, men jag hoppas att hon ändå får så pass ” många” så inte riskerar att hon får det igen framöver. ♥
Känns inte alls som detta blev ett avslut på året som man önskat, man har dåligt samvete mot barnen, att man inte gör det ” normala ” som vi brukar. Men jag hoppas att de ändå känner att man gör det bästa av det och huvudsaken att vi är tillsammans tänker jag. Även om jag gärna hade umgåtts med våra fina vänner. ♥

Under den här ledigheten när alla väl började må bättre här hemma så kliade det i mina fingrar att fixa iordning lite i Lucies rum, vi gjorde en beställning på Ikea som Rickard och Leia åkte och hämta upp o mellandagarna, bland de bästa dom gjort, att man kan hämta upp varor utanför, det har vi gjort under hela denna pandemi, känner att jag aldrig hade kunnat sätta min fot på just Ikea, där verkar folk trängas galet, räcker med att kolla på parkeringen=)
Hur som, vi köpte bland annat ett skåp, som nu Leona förvarar sina kläder i, men jag vet inte om vi antigen ska fortsätta ha hennes kläder härnere, eller om det ska få flytta upp till hennes rum, men då behöver vi även någon typ av klädförvaring där. Ska fundera hur vi ska göra.
Hur som, när jag ändå började fixa i Lucies rum , så fick jag för mig att jag ville måla om hennes spjälsäng..
Målade om den i samma kulör som Leona har på sin säng. Tycker den är så himla fin och jag hade en burk hemma som stod, så det var bara sätta igång och måla när jag blev sugen, ska visa er hur det blev.
Blev väldigt nöjd.
Förebild, älskar dock den rosa färgen också, den heter rosengång och kommer från nordsjö.

Till höger ser ni hur den ser ut nu, och den nya färgen som jag målat med kommer också från nordsjö och heter Kubel Sandy Grey.

Såhär ser hennes lilla hörna vid spjälsängen ut just nu, visst blev det fint?
Vi passade även på att ta bort ena sidan på spjälsängen när jag målade om så nu kan hon gå i och ur själv. Stora tjejen. Känns helt galet hur stor hon har blivit och hur mycket hon pratar nu för tiden, gör sig så förstådd och hennes vilja är ungefär lika som alla andra av barnen här hemma. Hon vet vad hon vill så att säga, envis som synden. ♥

Nu ska jag skriva ihop ett eget inlägg som är lite mer relaterat till graviditeten, skulle gjort det förra veckan, men det hann jag visst inte med insåg jag, så nu gör jag ett nytt försök.

Stor kram till er.

Det gamla skåpet har gått sönder.

Dagen efter julafton. Hoppas ni hade en fin julafton?
Vi firade den hemma, eftersom vi fortfarande är sjuka här hemma. Denna period av sjukdom börjar verkligen tära på hela familjen, det är otroligt jobbigt att bara gå hemma och göra ingenting. Jag är så rastlös i själen och ser allt som jag vill ändra här hemma.
De gamla skåpet som jag köpte för längesen på återvinningen och målade om som vi använt som garderob i Lucies rum ena dörren har ramlat sönder och det går inte att laga, något vi måste ta tag att fixa någon annat. Men svårt med både snygg och bra förvaring tycker jag. Ska vi bara satsa på garderob? Eller ska vi ha någon annat. Barnen behöver ha något bra för sina kläder. Just nu har ja Lucies kläder inne i vårt sovrum o en Ivar, det var perfekt när hon var nyfödd. Men nu behöver vi ha något annat. Leona har också sina kläder i Lucies rum, och har inte funderat så mycket mer på hur vi tänkt göra med det. Det har finkat bra tills att skåpet gick sönder. Ska påminna er hur det ser ut, det är så fint skåpet.Så lite ledsen att det gått sönder. Här ser ni hur det gamla skåpet ser ut, har alltid varit nöjd med det. Men nu är det dags för något annat helt enkelt.

Vi har ju ett gammal linneskåp får min farmor och farfar som står på övervåningen, orört. Har inte velat måla om det, så funderade först på att ta ner det och ställa i Lucies rum.. och kanske måla om. Men jag vet inte…. beslutångest deluxe, för de första är det fint som det är, och sen står det rätt så bra på övervåningen. Rickard skulle inte bli glad på mig om jag sa att jag vill att han ska flytta på det, det var ett projekt att få upp det så att säga=) Det gamla skåpet från min farmor ser ni nedan.

Kan ju inte bestämma mig för om jag vill bevara det som det är , eller om jag ska måla om det i någon beige ton kanske.. ♥

Nu hoppas jag snart att denna våg av sjukdomar snart försvinner och att vi kan återgå till ett någorlunda normalt liv. Börjar kännas så förbaskat tråkigt att uppdatera om ständiga sjukdomar hela tiden. 🙁

Stor kram

Dan före dopparedan.

Hej. Vi är fortfarande inte krya här hemma, eller jag är den som fortfarande klarat mig, peppar pappar. Det vore ju HELT galet om jag skulle klara mig från detta som resten av familjen haft. Nästan så att man går och väntar på en tickande bomb.
Jag skulle ljuga om jag skrev att jag faktiskt inte var helt slut, så trött på sjukdomar, både vi och barnen är rastlösa. Rickard är fortfarande förkyld , ingen feber, men blir helt slut så fort han gör något, och vilar mycket.

Det dåliga samvete kryper in under skinnet för att barnen inte ”får” den julafton vi bestämt. Jag vet att de inte är vårt fel, och säkert vi med många får fira med familjen.. Men ni vet, känslan att inte räcka till. typ. Men vi får göra det bästa av det, och göra det mysigt på vårt sätt. Det bara måste bli bra, ändå. Ikväll ska jag slå in de sista klapparna medans vi ska spela Bingolotto och uppesittarkväll, det är sen gammalt.
Hittade en gammal bild på Leia som jag måste dela, ni vet första barnet, då gick man all in, tomteluva och julpyjamas =)
Inte lika ambitiösa i år. 😉

Så roligt att kunna gå tillbaka i bloggen och se gamla bilder man delade förr, Tänka sig att jag bloggat sen Leia låg i magen, antigen slutet av 2009 eller början på 2010. Men är tacksam att jag skrivit ner mycket sen dess. ♥ O sen är det roligt att veta om att jag har följare som fortfarande hänger här sedan dess, så roligt att ni fortfarande vill följa oss så många år senare!

Såhär såg de ut hemma hos oss igår, Lucie hade febriga små rosiga kinder…

Det finns alltid en famn att krypa upp i här hemma när man är sjuk. ♥ Men oftast är det jag eller Rickard som gäller. ♥

Nu ska jag fortsätta skriva på ett annat inlägg, som är mer relaterat till graviditeten, jag tänker att jag ska försöka va bättre på att uppdatera kring den, åtminstone, varje vecka när vi går in i ny vecka. ♥

Om jag inte tittar in innan så vill jag passa på att önskar er en fantastisk GOD JUL, och att jag hoppas ni får ha hälsan och tacka för att ni följt oss det senaste året och genom åren. Ni är the best.
Puss o kram/ Angelica

Sjukstugan fortsätter, glutenfria nougatkakor och julklänningar!

Ny vecka, julveckan är här. Tänk så mycket julkänslor jag hade i början av december, Känns som bortblåst nu. Den ena sjukdomen efter den andra avlöser här hemma, lagom när alla är friska sen får väl Lucie vattkoppor. Leia är den som gått i skolan denna vecka, och imorgon har hon julavslutning och slutar redan 9.20. Så går dom på välförtjänt jullov. Lowa är fortsatt hemma hon har haft så hög feber i helgen men sen tycker jag stundtals att den kommer och går på henne. Ibland 38 i temp, ibland inget. Men hon är mer sig själv nu än i helgen.
Leona som varit frisk ett tag från sina vattkoppor, har istället även hon fått feber. Och igårkväll fick även Rickard hög feber, och har legat i över 39 idag. Så nu är det ”bara” jag och Lucie som inte varit sjuka ännu.
Börjar tappa hoppet om att vi kommer vara friska till julafton, Även om vi inte ska ha något storslaget, så hade det varit mysigt att kunna umgås med de närmaste. Men idag har jag hämtat upp mat som vi handlat online, så vi klarar oss över helgen, julmat och annat. Den här hösten har verkligen varit galen med sjukdomar. Som tur är har vi klarat oss från Corona, men alla andra sjukdomar verkar hoppa på som aldrig förr. Det känns nästan som en parodi detta när ena sjukdomen avlöser det andra, man kan ju omöjligt ha sånhär otur tänker jag. Men men.

Förstår mig inte riktigt på alla som reser världen runt, speciellt inte när det just nu går uppåt i smitta gällande Corona. Har folk missat att vi fortfarande lever i en pandemi?
Jag har iofs aldrig under dessa två år förstått människor som lever på som vanligt som att de är odödliga. Även om man är vaccinerad så kan man få sjukdomen, men i en lindrigare form. Vilket är bra, men känns ibland som en del människor i världen har missuppfattat detta med vaccination totalt.
men nog om detta..

Håller tummarna för att vi får bli friska. Längtar så efter vår och sommar i många aspekter, mest för att få vara lite mer friska. Vi klättrar på väggarna här hemma allihop=) Så vi sysselsätter oss med olika sorters bakning, typ varenda dag.

Jag har bakat nougatkakor flera gånger, och hade planerat att baka till julafton, eftersom min syster är allergisk mot gluten så önskade hon glutenfria, så vi hittade glutenfritt havregryn. Så jag bakade en uppsättning idag, även om vi inte ses på jul så tänker jag att hon ändå måste få smaka dessa goda kakor.

De är så förbaskat goda. och ni. Flingsaltet är pricken över iet. ♥

Årets julklänningar till tjejerna kommer från Kappahl, kunde inte motstå dom, visst är de väl för söta? ♥

Vårt lilla yrväder som sällan är still, hon har börjat prata så mycket senaste tiden, sätter ihop ord efter varandra och gör sig verkligen förstådd med vad hon vill. Innan man lägger henne på kvällen så säger hon ” Älskar dig Leia, Älskar dig , Lowa, Älskar dig Leona, Älskar dig pappa; Älskar dig mamma, och sen ger hon en slängpuss.” Som man smälter. ♥ Jag kan inte förstå hur stor hon redan blivit, hennes hår har vuxit och blivit så ljust jämfört när hon föddes. O snart är hon storasyster. Det känns faktiskt helt galet, och på tal om graviditet.
Fick en rolig grej på posten idag, som jag tänker att jag ska våga mig på att kanske prova imorgon, lovar att visa er vad det är för spännande.

Nu ska jag försöka passa på att sova lite innan morgondagen börjar igen, ♥

Tack för att ni kikar in och läser!
Stor kram till er / Angelica

God morgon söndag.

God morgon på er. I skrivande stund ligger jag och de små barnen i sängen och kollar lite tv. Resten av familjen sover , vi har fortfarande sjukstuga. Det ena avlöser det andra. Inväntar fortfarande att Lucie ska få vattkoppor, Leona mår bättre och alla hennes koppar har torkat.

Men i förrgår kväll fick Lowas feber, känns som det var en evighet sen vi var friska. Håller alla tummar att vi är friska tills julafton.

Hur har ni det? Får ni vara friska?

Tidigare i veckan gick vi in i vecka 17(16+0) vi byter dag på torsdagar, illamåendet känns fortfarande som bortblåst och jag är så tacksam att alla kräkningar försvunnit, det trodde jag aldrig för några veckor sedan. Också väldigt glad att jag denna gång slipper äta ondansetron.🤎 känns som vinst bara det.

Jag har börjat känna av små buffar av bebis. Mysigt. Tänk, snart är det dags för rutinultraljudet, tiden går verkligen så mycket snabbare när man inte mår pyton hela tiden🤎.

Nu måste jag avrunda, kikar in senare eller imorgon igen. 🤎

Kram/A

Vackert på väggarna till alla rum

-Annons i samarbete med Desenio-

Hej på er, smyger in mitt från sjukstugan och vill visa er lite nyheter i vårt vardagsrum.
Efter att vi bytte soffa blev jag så himla sugen på att även byta ut lite poster på väggarna. Så vi uppdaterade med flera nya 🙂

Jag beställde hem mina nya posters och även ramar från Desenio. Denna gången valde jag faktiskt svarta ramar, vilket va längesen vi hade, men tyckte det bröt av fint 🙂 Håller ni med?

Desenio har verkligen en uppsjö av fina posters och ramar som passar alla rum och hem verkligen. De finns även andra form av upphängningar om ni hellre önskar det istället för ramar. Dessutom så har de flera tips på hur du kan styla tavelväggar med deras sortiment. ♥

Du lan enkelt på deras hemsida sortera tips på hur du stylar olika rum i hemmet. Vill ni inspireras kan ni går in HÄR

Tänker att jag ska länka till de posters som jag har köpt så ni enkelt hittar dom. Den stora till höger hittar ni HÄR

Postern med text på hittar ni HÄR.

Postern mitt i högst upp, hittar ni HÄR

Postern längst ner till vänster, HÄR.

Postern Högst upp till vänster HÄR

Dessutom är jag så glad att jag nu kan erbjuda er en grym rabattkod hos Desenio. med koden ”ANGELICAS30” ger 30% och är giltig på posters (med undantag av handpicked + personliga posters)
Rabattkoden är giltig 17/12, kl23:59 så passa på att klicka hem dina favoriter, eller varför inte kanske köpa de sista julklapparna. 🙂

Hoppas ni gillade inlägget och att ni hittar något som faller er i smaken, och missa för tusan inte att använda koden i kassan om ni beställer. ♥

Kramar

Födelsedag och längtan och undran.

Glad måndag. Lucia idag och nästa vecka är det julafton. Shit vad fort det går ändå.
Här hemma har vi ett födelsedagsbarn på självaste Luciadagen, Rickard fyller nämligen 36 år. Så idag har vi uppvaktat honom lite extra.♥

Men något kalasande blev det inte, men presenter har han fått ändå, då flera i vår närhet knackat på dörren och lämnat present. Så han har blivit ordentligt uppvaktad ändå.
Vi tänkte först bakat en tårta, men sen kände vi att orken faktiskt inte fanns, så vi slängde ihop en maräntsviss och tände tomtebloss.. Hur underskattat är det inte med marängsviss egentligen? SÅ gott!

Så vi fortsätter sjukstugan och vabbande, Leonas vattkoppor är inte att leka med, det har verkligen blossat upp, och i dagarna två har vi knappt sovit hon eller jag. Trots att vi gett medicin vi fått utskrivet, men jag hoppas att denna natt blir bättre, tycker hon varit liiiiiiiite bättre i sitt gnällande under dagen, men jag förstår att hon är ledsen, det måste klia så mycket. Vi har kört med alla huskurer som finns, och smörjt in henne i potatismjöl flera gånger om, det verkar faktiskt vara det allra bästa. Köpte även mousse på apoteket, men tyckte inte det hjälpe, vet vi hade det till Leia när hon hade, och då funkade det som jag minns, men tror också att hon hade en ”lindrigare” variant.

Mina små älsklingar, bara inväntar att Lucies också ska få, inga prickar än så länge, men tänker att det kommer, lagom till att Leona är frisk antagligen. ♥

Men vi fortsätter mysa och gosa, de små tjejerna börja bli lite nyfikna och intresserade för bebis i magen.. tycker om att klappa och gosa.

Tänk sen när de kommer kunna känna rörelser, och den dagen bebis kommer , undra hur Lucie kommer reagera.. Men vi hinner förbereda, även om jag tycker att veckorna går fort, känns det också ganska långt bort och mycket kvar. På just nu ett bra sätt. ♥
Vet jag kommer känna annorlunda framåt slutet 😉

Men något annat som jag märkt av denna graviditet är hur folk runt omkring reagerar, det kommer alltid spydiga kommentarer… och gratulationer som uteblir. Tycker inte att jag upplevt det innan, men nu när man som i vårt fall väntar nummer fem , så blev det så tydligt.
förstår bara inte hur det kommer sig att folk kan att de har rätten att öppna munnen med en spydig kommentar? Att man som människa kan få ta emot vad som helst .
Att vi väntar ett till barn är inget jag tagit förgivet. Eller tar förgivet för den delen heller.
Ännu en gåva som kommer berika vår familj. ♥ O vi är så glada för den lilla som gror därinne.
Kräver inte att någon ska vara glad för vår skull, för huvudsaken är att vi är det, men jag förstår bara inte varför man tar sig rätt att säga kommentarerna. Varför är man inte bara tyst? 🙂

Nu ska jag krypa upp i soffan och kolla på bonusfamiljen, och hålla tummarna för att vi får en natts sömn.
Kram och var rädda om varandra.

Mumsiga nutellagranar och vattkoppor!

Lördagkväll från vår sjukstuga. Igår gick dagen i ett, jag jobbade på Neo igår och kom hem sent på eftermiddagen pga dåligt väglag plus att jag stod i kö pga en olycka, men jag blev inte såå sen till dagis som jag trodde, men hann precis i tid att hämta upp maten vi hade beställt online från maxi. Till kvällen när vi kom hem åt vi årets första julbord.
Jag är egentligen inget stort fan av just julmat, men ett litet såhär innan jul är smarrigt, och sen på julafton, sen är jag mättad av det hela. ♥

Och på tal om sjukstuga, denna hösten vet jag inte hur mycket vi har vabbat, det har ungefär sett ut att barnen går en vecka på förskolan sen vabbar vi två, sen går de en igen och sen vabb. Och inget undantag denna gång, igår när vi kom hem kändes Leona varm och jag tog tempen, 38 i feber, och efter en stund kom hon och undrade om hon hade en vattkopp på kroppen, o mycket riktigt, var det en liten kopp, för när jag inspekterade mer så hade några till på kroppen. Idag har hon ännu fler en tänker att det kunde varit värre, men vi får väl se hur de kommande dagarna blir. Tycker så synd om henne för det kliar, köpte ett medel på apoteket , men har också fått mycket tips om potatismjöl, så ska köra det också.
Så nu inväntar vi bara på att Lucie också ska få det, men osäker på när de blivit smittade, kanske Leona smittar Lucie, nu eller så har hon också blivit smittad på förskolan, vet ju att det är ganska lång inkubationstid. Så vi får väl se om det blir samtidigt eller ord eller avlöser varandra.. Håller alla tummarna för att vi kanske är friska på julafton iaf. ♥

Så mitt i sjukstugan så har vi sysselsatt oss med lite bakning. Denna gången provade vi på att göra små nutellagranar på grillpinne, hur söta blev de inte? Det var otroligt enkla och göra, och väldigt goda!

Jag har delat en film på min instagram hur jag gjorde ni kan titta på den HÄR. Och följer ni oss inte där, får ni väldigt gärna göra det också ♥

Tänker att vi inte kommer göra så mycket annat den här helgen, kanske njuta av snön innan den smälter bort helt.

Vet ni, förresten så tror jag att jag kände en liten rörelse igår från bebis i magen, lite fladder som jag tänkte undra om det var något… så kände jag två gånger till, så är säker på att de va liten rörelse… Hur fantastiskt. precis vad jag behövde med mitt nojiga huvud. ♥

Känns inte alls som det var längesen nu som vi tog det där testet…. som visade ett plus. ♥

Hoppas ni får en fin helg, och imorgon är det tredje advent. ♥
Kram/Angelica

Nytt utseende, bebis v15+0 och har ni hört talas om spökveckor?

Godkväll..

Igår när jag skulle kika in här och skriva ett par rader så märkte jag att bloggen tyvärr hade kraschat, jag kunde inte logga in och jag hade även fått ett mail som jag inte riktigt förstod. Jag är verkligen inte så tekniskt lagd när det kommer till just sånt här, men som tur är så har Rickard jobbat med just detta tidigare, så lyx för mig så kan han oftast alltid fixa. Paniken inombords när man inte vet om allt går att rädda, ett tag var alla inlägg borta tillexempel. Jämfört med mycket annat så är ju det självklart ingen stor grej, men det finns ändå inlägg långt bak i tiden när jag började blogga, sådär 2009 när jag väntade Leia. Så jag hade faktiskt lite panik när jag inte visste om allt skulle finnas kvar.
Men som tur var gick allt och lösa och nu så är bloggen igång igen. ♥
Dock är det lite justeringar som ska fixas som vi inte hann med igår, men det kommer vart efter, så jag hoppas ni har lite tålamod till det 🙂

Idag känns de som att dagen har gått i ett här hemma, mycket att knyta ihop och mycket att göra och fixa inför julledigheten som börjar snart, förstår inte att barnen snart går på julledighet, mysigt ska de bli. Jag kommer vara ledig så gott som hela jullovet, då jag la in om semester , men några jobbpass blir det. Men det ska ändå bli skönt med lite ledighet, men det innebär också lite extra jobb nu såhär innan. ♥ Men det får det vara värt. Hur kommer ni fira jul ?

Vi kommer åka iväg på fm för att sen åka hem och vara hemma eftermiddag och kväll, jag gillar egentligen inte att åka runt och stressa, men detta blir det bästa för oss. Att ta hem klippt hela släkten hem är inte heller ett alternativ, vet att vi gjorde det något år, jag var gravid det året också, och det va ingen hit, jag stressade verkligen ihjäl mig för allt. Så ,jag tror verkligen det kommer bli bra så som vi bestämt. Något extra roligt var att min mamma fått semester på jul också så att hon kan komma hit och fira, det ska bli mysigt. ♥

Nu till något annat mysigt. Torsdag betyder ny vecka för lilla bebis i magen. Idag går vi in i vecka 16 ( 15+0)
Nästan så jag just nu tycker att tiden springer lite iväg, samtidigt som det står lite still.. Jag mår oförskämt bra just nu.. illamåendet och kräkningarna är i stortsätt borta. Jag måste tänka på hur har äter och dricker osv, och ibland kommer illamåendet, men inte alls som tidigare. Mestadels mår jag så bra att jag tillomed glömmer bort att jag är gravid. Det skulle väl vara att jag blir så fruktansvärt anfådd när jag gör något, då blir jag påmind. ♥
Så tacksam att jag mår bättre, samtidigt som då istället blir nojig att det är något som är fel. Så himla knäpp man är egentligen. Men detta är något jag inte känner igen, de andra graviditeterna känns det som jag alltid har kunnat falla tillbaka på att jag mår dåligt. Men jag försöker göra mig själv den tjänsten att njuta av att jag faktiskt mår bra. Men jag har också fått till mig något som kallades för ”spökveckor”. Har aldrig hört det ordet innan, men efter att jag fick höra det så googlade jag, och oj vad vanligt det var..
Har ni hört talas om detta, eller kanske upplevt? Ni får gärna berätta er historia i kommentarerna. =)

Såhär ser den lilla kulan ut just nu, jag har inte börjat känna rörelser ännu, men hoppas att jag kommer göra det inom kort, det skulle kanske kännas lite tryggare. Sen ser jag fram emot rutinultraljudet som blir i början på januari. 🙂
Jag har varit SÅ bombsäker på att det är en till liten tjej därinne, men nu när jag tycker att jag mår lite bättre än med de andra barnen, så börjar jag ju tveka på magkänslan, kanske är det en liten pojke där inne. Det ska bli spännande att se, blir lika glad för vad det än är. ♥

Tror jag ska gå tillbaka i bloggen och läsa lite hur jag mått dom andra gångerna under samma vecka och jämföra lite, kan ju vara så att jag har förträngt.

Nu måste jag försöka sova lite, imorgon är det jobb på US som gäller och klockan ringer i ottan.
Sen tar vi välförtjänt helg. ♥
Sov gott fina ni.

Kram

Det är inte alltid bara fantastiskt att vara gravid.

Andra advent redan. Helgen har svischat förbi och det är redan ny vecka imorgon.
Jag jobbade igårkväll och har känt mig väldigt trött idag. Älskar mitt jobb och trivs något otroligt, men ibland är det tufft och man blir lite dränerad på energi. Känner mig lite extra tacksam och har njutit av varje minut med min familj idag, trots att jag ibland under dagen varit så trött så jag knappt orkat göra något.
Kan va så att mitt järnvärde är påväg ännu mer neråt och därför är jag trött?
När jag var på inskrivningen så var mitt järnvärde på gränsen till lågt , så jag skulle äta järntabletter varannan dag. Jag erkänner att jag varit dålig på att ta dom, så kanske lika bra att skärpa till mig. ♥

Jag har sparat ett gammal inlägg som jag skrev för några veckor sedan, alltså när jag mådde som sämst under graviditen. Konstigt nog så förtränger man det, men jag tänker att jag ändå vill skriva ner det här och berätta att det inte alltid är en dans på rosor att vara gravid. Att man får något fantastisk utav det, är räddningen, men jag ska erkänna att när man mått som sämst så har jag velat kasta in handduken , inte vara i den situationen just då. Samtidigt så strömmar alla dåligt samvete känslor rakt genom kroppen.. Huvudet skriker, va tacksam. Å jag är tacksam varje sekund, men när man kräkts ständigt sen v 6 och det påverkade hela livet, tillslut tär det på en psykiskt. Därför är jag otroligt tacksam att det faktiskt har släppt och är hanterbart just nu. ♥

Skrivet 16 november.

”Du står bredvid din kropp, som att en miniatyr av dig själv står och tittar på, hur du dag ut och dag in hänger med huvudet över toalettstolen och kräks. Ibland direkt när du går upp och ibland måste du först äta en liten smörgås.. för att sedan kräkas upp det du precis ätit , och sen äta på nytt.”

Detta var det som knäckte mig mest psykiskt varenda morgon såg ut såhär, sen mådde jag illa hela tiden, aldrig släppte illamåendet, och jag kunde helt plötsligt behöva kräkas. Alla dagar handlade om mat, jag tänkte bara på mat hela tiden, hur och när jag skulle äta, för man ska ju småäta när man mår illa.
Även om jag tog hjälp tidigt av vården så räckte inte tabletterna jag fick , jag hade de starka tabletterna kvar hemma som jag åt med Lucie ( ondansetron) men jag vågade inte riktigt ta dom så tidigt i graviditeten..
Jag var uppe på gyn ett flertalet gånger, besökte läkare tog prover, och hon skrev ut pimperan att kombinera tillsammans med Lergigan comp som jag åt. Pimperan var tyvärr restade i hela landet, ingen visste när de skulle komma till apoteket igen, andra tabletter med samma innehåll var också restnoterade på apoteket.
Fick gå tillbaka upp till läkaren som var uppgiven när hon inte visste hur hon skulle hjälpa mig, hon började prata om att jag skulle köpa vitaminer. Jag sjönk som en sten… Rakt ner under jorden. Kände att jag inte fick någon hjälp alls mot hur jag mådde.

Men när jag står där bredvid läkaren så får hon svar på blodproverna som de tidigare tagit, som visar att jag har lite dåliga värden, jag ligger lågt i natrium. Så jag fick komma tillbaka dagen efter och ligga och få dropp. Det var inget roligt, kände mig så liten och ensam. Stundtals fick jag panik i kroppen av att ligga där fast med en infart i armen.
Men det kändes otrolig skönt att ändå få hjälp, detta är första gången som jag får dropp under graviditet. Tacksam för att de tog ordentligt med prover , och jag fick även komma tillbaka för uppföljning två gånger för att följa hur det såg ut. Värdet gick upp efter droppet, men sen ner igen.

Men i samband med att jag gick in i runt vecka 13+0 så kändes det som att de vände. Jag äter fortfarande Lergigan och det fungerar, måste också äta lite och ofta, men det är inte alls som förut. Jag mår så himla mycket bättre vilket känns underbart. Nu håller vi tummarna för att det fortsätter och att det inte kommer tillbaka något mer.

Det som är galet är att i samband med att illamåendet blev bättre så blev jag också mer orolig. Jag märker att jag är mycket mer orolig denna graviditet även om jag försöker tänka positivt och njuta av att jag faktiskt mår bra, så därför känner jag mig extra lättad efter KuB där allt såg bra ut.
Nu räknar vi ner tills det är dags för rutinultraljud, vilket känns sååå snart, om drygt en månad är det dags, och anar att det kommer gå fort med tanke på att det är jul, nyår och mycket ledigt. ♥

Känns så fint och roligt att få dela ännu en graviditet med er, det har och är inte alltid lätt. Därför tycker jag det är viktigt att visa baksidan av allt också , ♥

Nu ska jag krypa upp i soffan med delar av familjen och kika på Sunes jul. En klassiker som man faktiskt aldrig tröttnar på 🙂

Kram och tack för att ni vill läsa.
/Angelica

God förmiddag, recept på nougatkakor och fina stjärnor till fönstret.

God Morgon. Hoppas ni har sovit gott?

Vi har faktiskt sovit bättre inatt, alla kids har sovit bra, Lucie vaknade till någongång i natt och kom in till oss. Älskar när de små kryper ner mellan oss med sina varma små fötter. Ibland är det som virvelvindar och då får man va beredd på att få en fot i huvudet när man sover, men inatt har det varit lugnt, inget jag märkt iaf 🙂

Har fortfarande inte fått upp alla julstjärnor i fönstren, jag ”råkade” klicka hem fler favoriter under black Friday, men jag tänker att nu ska jag vara noggrann med dessa så de inte går sönder, har sparat alla kartonger så jag snällt kan packa tillbaka till nästa år. Mitt slarviga jag försöker att bättre mig 🙂 Så nu är det vårt sovrum som ska f å stjärnor i fönstret och Lucies rum. ♥
Men det blir nog inte förrän under morgondagen som jag fixar det, jag jobbar nämligen kväll på Neo idag, så då går alltid förmiddagen i en rasande fart med allt man ska förbereda. ♥

Köpte dessa som jag har hängdes i vardagsrummet, det fick bli samma till vårt sovrum, den andra sorten köpte jag till Lucies rum.
Tycker de lyser så fint ♥

Idag ska jag överraska mina kollegor med lite goda kakor , tycker vi är värd lite extra när vi ska jobba en lördagskväll.
Bakade mina nya favoriter som jag min bästa vännina bjudit mig på, så himla goda, ni måste gå in och kika receptet hos henne, det hittar ni HÄR. Går på ett kick att göra dom.

Nu ser jag att tiden springer iväg, bäst att fixa det sista. Hoppas ni får en fin lördag, tänk imorgon är det redan andra advent. Hur mysigt? ♥

Puss o Kram/Angelica

Välkommen helg och frostiga fönster på växthuset.

Äntligen är helgen här. Inatt har tre av fyra barn vaknat i omgångar. Förstår inte varför det är så ibland.
som att de vaknar efter varandra såfort jag nästan somnat om 🙂
Så känner mig lite extra trött idag men ändå glad att helgen är här, även om jag jobbar imorgon. Det är alltid extra vemodigt att jobba helg när alla andra i familjen är lediga 🙂 men jag trivs så fruktansvärt bra på mitt jobb , det är roligt och givande så oftast går passen så himla fort. ♥

Eftersom det har snöat så passade Lucie och jag idag på att gå ut och njuta av det härliga vädret en liten stund. Skönt med friskt luft, det blev en kort promenad runt kvarteret och sen busade vi lite på baksidan , växthuset är alltid det roligaste att gå in och ut i 🙂

Jag hade en tanke att vi skulle planterat lite enar vi växthuset och kanske inrett det med lite lampor inför julen, men mycket har stannat av pga att jag inte har mått så bra, då hamnade det långt ner på prioriteringslistan 🙂

Vi lekte tittut en liten stund, sen när vi skulle gå vidare kom krokodiltårar, hon skulle nog kunna bo i det där växthuset 🙂
Planen för nästa år är nog att använda växthuset på ett litet annorlunda sätt, första året blev det inte som jag tänkt mig alls 🙂 Men när man är nybörjare så är man, man får väl helt enkelt sänka sina krav 😀

Sen tog vi som sagt en promenad runt vårt lilla kvarter..

Hittade henne overall i garaget, den är från Leona när hon var liten, detta år har vi kunnat återanvända mycket från de andra barnen, det är faktiskt väldigt smidigt, framförallt just vinterkläder som inte är det billigaste att köpa nytt. Så jag är glad att vi ändå valt att köpa lite bättre just vinterkläder , för det håller så många år. En av Leonas overaller som vi fann i rätt storlek, vet jag att Leia hade när hon var liten, inget fel på den och inte ens sliten i kvaliten. Sånt gillar vi.

Men någon annat tråkigt som jag borde ta tag i det är att rensa upp alla barnens garderober, plocka ut kläder som är försmå… Kanske sälja eller borde skänka bort det hela. Har så mycket kläder i garaget i flera backar, galet. Hur ska man få plats med allt 🙂
jag tycker man rensar och rensar, men hur mycket man än rensar så har man onekligen lika mycket skit kvar. Tycker aldrig man någonsin kommer i någon slags fas.

Jag tänker också att jag inom kort ska lägga ut ett inlägg gällande nub-terorin, vet att jag la ut det när jag väntade Leona kanske det var, och det är så roligt när folk som kan spånar, och om det är rätt 🙂

Hoppas ni har en härlig fredag.

Kram på er.

Första snön och ny soffa!

God eftermiddag!
Först vill jag bara tacka för all kärlek ni gett på förra inlägget, blir alldeles varm i hjärtat.
Det var inte lätt att skriva ner allt för det blev så påtagligt och en och annan tår rann för kinden, samtidigt känns det viktigt att skriva om, det är min upplevelse som jag vill dela med mig av, och jag inser att man inte är ensam, det verkar vara mer vanligt än vad man tror . ♥

Idag har vi fått snö här hemma, mysigt när det blir lite vitt på marken och ljusar upp i mörkret lite.
Vi tog in vår julgran igår, den är så himla stor och jag hittar ingen bra plats för den egentligen, så den får helt enkelt vara bredvid vår soffa.. idag ska vi nog försöka pynta den lite, det blev inte så igår 🙂
Det var mest kaos när alla sprang runt och ville sätta sin del på granen 🙂

Påtal om soffa, så har vi länge haft Söderhamn från Ikea,äkskar designen på den, men det är tametusan det ända om jag ska vara ärlig, jag har tyckt att den är så obekväm i flera år. Men det har inte blivit av att vi har köpt en ny,
men så nu när det var black week började vi kika runt lite, så hittade jag en fin som var nedsatt så trots att vi inte testat att sitta i den i verkligheten så tänkte vi att det kan minsann inte bli värre än den vi har 🙂
Så vi klickade hem den och fick leverans i början på veckan, stackars Rickard fick ta emot hela soffan själv när jag jobbade kväll, men det fixade han galant 🙂

Vi är iallafall supernöjda. ♥

Så nu ska vi bara ändra om med lite ny väggdekoration, samt att jag måste få tummen ur att måla om, har tänkt måla om kök och vardagsrum så länge, färgen står och väntar, men jag har inte haft orken. Men nu så tror jag minsann att den kommit tillbaka lite 🙂

Eftersom det dessutom känns som att man vabbar också mer än vad man inte vabbar, så är det svårt att få ihop alla saker man vill göra.

Jag hoppas snart Lucie kan gå till förskolan nästa veckan, då har hon varit hemma i över två veckor.. tycker alltid det är så svårt att veta hur och när man ska låta de små va hemma, men det blev en extra lång vabb, men med tanke på läget i världen så är det lika bra att följa sin magkänsla. ♥

Hoppas ni har en fin dag och att ni mår bra! ♥

Stor kram och tack för att ni kikar in och läser här, tänker att jag nu ska försöka uppdatera mer frekvent 🙂
/ Angelica

Baby no 5 ♥

Hej i kylan, hur har ni fått någon snö ännu?

Jag delade för ett tag sedan den stora nyheten på instagram som jag burit på ett tag, nämligen att vi väntar vårt femte barn! ♥
Det känns på någotvis ännu mer verkligt sedan det blev officiellt. En liten skräckblandad förtjusning.
Att jag velat ha ett till barn har jag känt länge, men att det skulle bli exakt just nu.. var ingenting vi planerade. Så att det blev som det blev var tydligen meningen. ♥
Jag ska erkänna att jag var väldigt nervös när jag märkte att mensen var sen, inte alls förberedd på detta, det borde varit omöjligt så att säga.. Så när jag tillslut vågade göra ett gravditetstest nästan en vecka efter att jag skulle haft mens, visade sig ett tydligt plus. Jag blev så himla tagen av mina egna känslor, att jag ändå på någotsätt blev så chockad.
Oron började genast i hela kroppen, tanken på hur jag skulle må denna gång. Eftersom jag mått otroligt illa de fyra andra gångerna… Kanske jag slapp det denna gång?
Alla oro för att det skulle ske ett missfall strömmade genom huvudet var och varannan dag. Jag hade svårt att glädjas åt att jag var gravid i början , då själva oron tog över. Innan jag visste att allt såg fint ut.

Veckorna tuffade på, runt v6 började jag må sådär galet illa och kräkas, jag fick panik av känslan och ringde mödravården direkt, som skrev ut Lergigan comp, tabletter som jag ätit tidigare graviditeter men som inte hjälp hundra procent.
Denna gång hjälpte det de första veckorna riktigt bra och jag mådde inte illa längre . Så himla skönt, jag var glad och tacksam för den snabba hjälp jag fått och att jag kunde leva på någorlunda normalt med medicin.

Veckorna tuffade på , och det blev fredag och dags för begravning av min farfar som gått bort sen en tid tillbaka. Vaknar på morgonen och går på toaletten, ser att det kommer blod… som att man får en mens… Jag får panik, öppnar dörren till Rickard som precis står färdigklädd att gå till jobbet ett par timmar innan vi ska på begravningen, jag säger åt honom att vända, du kan inte gå nu. Jag har börjat blöda. Förvirrad , ledsen och alldeles säker på att jag fått ett missfall. Jag ringde gyn direkt för att jag ville ha en tid och se vad denna blödning stod för. Dom ringde upp en halvtimme innan farfar begravning började, jag stängde in mig på toaletten och förklarade var jag upplevt.
” Det är troligen ett missfall du fått, det du kan göra är att ta ett nytt gravtest om två veckor!”
Jag bönade och bad i telefonen att jag skulle få komma på en koll, men det var omöjligt, det fanns inga tider och sen sa hon i andra luren ” dessutom är det fredag em” – Ja oj ber om ursäkt att jag började blöda en fredag, tänkte inte på att det kan va ont om tider då hade jag lust att säga.
Jag hade vid detta laget också slutat att blöda vilket jag tyckte va lustigt. Hon på gyn berättade även att om det var så att det var ett missfall, vilket det troligt var poängterade hon, så skulle alla mina gravidsymtom försvinna. Jag la på luren, tog på mig jacka och skor och skyndade mig till begravningen av farfar, torkade mina tårar för att ingen av de stora barnen skulle se.
Begravningen blev liksom extra tung, alla mina tankar och känslor överallt. Ovissheten som åt upp mig inifrån.
Jag bestämde mig för att sluta ta lergiganen som jag åt , till vilken nytta när jag ändå inte var gravid. Lördagen efter blev den värsta dagen, jag hade fått till mig att jag troligt hade fått missfall och jag skulle inte ha några symtom kvar, jag kände mer symtom en någonsin. Jag var sängliggandes hela dagen, sent på kvällen efter att jag hade kräkts flera gånger, och inte kunnat äta eller dricka bestämde jag mig för att ta Lergigan trots allt, något står inte rätt till. Jag hade bara blödigt i ca 1h på fredagen, och jag kände mig mer gravid än någonsin.
Jag visste att jag inte skulle få hjälp via gyn för det hade hon klargjort på fredagen, jag skulle endast återkomma om jag kände att jag mådde dåligt pga ev infektion.
Det finns en människa i min närhet som inte är som någon annan, det är min barnmorska som jag haft under graviditeten med Lowa. Så vi har ju fått en speciell relation, nu jobbar hon enbart som barnmorska och gör ultraljud.
När jag inte fick någon som helst hjälp från gyn, så skrev jag till henne om det fanns möjlighet att få komma så vi kunde kika hur det såg ut. Var jag gravid eller inte. min hjärna skulle inte klara av att vänta i 2 veckor på ett gravtest.
Dessutom skulle jag samma vecka ta prover på mödravården.

Minns väl när tisdagen kom och jag skulle ta prover på em på mödravården, strax innan klämde min barnmorska in mig för att ta en snabb koll med ultraljud för att se, var jag gravid och skulle jag kunna ta proverna på mödravården.
Det var många frågor som behövde svar. Jag la mig på britsen, nervös så jag skakade. I rummet finns en stor tv som man kan titta på för att se samma som barnmorskan ser på sin maskin. Rickard satt tätt bredvid mig på en stol.
Jag visste inte vad jag skulle göra, sa till min barnmorska, att jag blundar först, jag vågar inte kolla, du får kolla först hur allt ser ut. Hon var hellugn, jag var helspänd. När hon sätter ultraljudet på magen så tar jag bort händerna och tittar på skärmen, ” du tittar ju ändå säger Rickard” … -Ja jag vet! ♥

Ser direkt att det finns ett litet foster, men jag ser inte om hjärtat slår. bilden ovan som ni kan se är ifrån det ultraljudet.
Efter några sekunder säger barnmorskan, här ser ni det lilla hjärtat som slår. Det kändes som att det tog flera minuter innan hon ens sa något, jag började gråta av lycka, jag hade inte fått ett missfall… ♥
-Men, säger hon.
Hundra tankar i huvudet, vadå men, vad ser hon nu? Ser hon att det ändå är något fel på fostret trots att hjärtat slår, ( Detta har vi nämligen varit med om tidigare mellan Lowa och Leona. )

– Men jag kan se att det har varit två..

Jag hade alltså fått missfall med en tvilling. Från början var det en tvillinggraviditet men endast ett foster har överlevt, så blödningen på fredagen innebar ett missfall, men jag var fortfarande gravid.
Den chocken och den känslan att det faktiskt var en liten kvar… Tacksam, samtidigt en sorg för man undrar ju såklart vad det kunde blivit med det som inte överlevde. Men o andra sidan är jag tacksam, detta skedde tidigt i graviditeten och jag är glad att min kropp tog hand om det på rätt sätt. Tacksam också att jag fick hjälp att få rätsida på vad blödningen var, att det faktiskt fanns en förklaring till det hela. O tänk…. de var fortfarande en liten parvel där inne. ♥
Glad i hjärtat gick jag bort till mödravården och skulle ta prover, jag var några minuter sen till provtagningen , och när jag kom dit så trodde de inte att jag skulle komma eftersom de hade läst i min journal att jag hade fått missfall.
Tänk om jag inte hade fått se att det var en graviditet kvar, Mycket tänk om.. O fruktansvärt att de skriver så i journaler utan att ens ha kollat. Allt baserat på mina ord som jag sagt på telefon.
Jag hade ju fått ett missfall, men i detta fall betydde de ju inte att jag inte var gravid. Tänk hörrni om vården inte skulle va så ansträngd och alla som behöver skulle kunna få den hjälp…

Nu blev det bra tillslut, och vi är här där vi är idag. Men jag har inte mått så bra alls faktiskt.. det har varit tungt. men det tänker jag att jag skriver i ett annat inlägg, annars blir detta en novell 😉 ♥

Efter i fredags efter vi varit på Kub och sett att allt ser bra ut, vågar jag sakta börja tro på det.
Tro på att vi faktiskt blir en till i familjen till sommaren. ♥ Vårt femte lilla mirakel. Känner mig tacksam. Att kroppen låter mig göra detta en gång till.

Tack för att ni ville läsa hit och följa vår resa.
Puss o kram

Månad: december 2021