Just nu känns livet mest som ett skämt… det ena avlöser det andra, Line har haft återkommande feber till o från i snart två veckor. Jag trodde det verkligen skulle vända nu, idag har den ”bara” varit 37,7 så hoppas hon är helt feberfri imorgon och att vi kan gå tillbaka till rutiner på tisdag, håll nu en tumme! Sista veckan innan påsklovet 🙂

Hur firar ni påsk?

Jag har också efter mycket om och men tagit tag i att ringa gyn gällande min mens som har varit utebliven i snart 4 månader. När jag ringde gyn i region så var de inte så hjälpsamma, ingenting faktiskt, de behövde gå efter deras pm, vilket innebar att man fick ingen hjälp om man inte haft utebliven mens på 6 månader, var jag orolig kunde jag ringa privat men det var inget hon renommerade och sen var det väldigt mycket prat om att jag behövde ta ett graviditetstest trots att jag redan tagit två och jag VET att jag ej är gravid.

Jag ringde en privat gyn ändå, då jag känner en oro och stress över att kroppen ej funkar som den ska, är jag i förklimakteriet ? Eller i klimakteriet ? Eller beror allt på stress? Många frågor. Jag fick iaf en tid efter två veckor , så i onsdags hade jag mitt besök. Jag fick berätta min bakgrund och sen fick jag göra en vaginal undersökning som visade att allt såg bra ut, jag var inte i klimakteriet vilket ändå kändes skönt 🙂 även om vi inte tagit beslut om fler barn eller inte, så vill vi kunna ta det beslutet själva ändå. Så det kändes ändå skönt. Jag fick egentligen inga svar vad detta beror på, men fick en behandling i form av tabletter som jag ska ta morgon och kväll i 10 dagar. Efter detta ska jag få en mens, och förhoppningsvis så kommer mensen efter denna behandling komma mer regelbundet. La ut detta på Instagram och fick många svar att många ätit dessa tabletter, oftast i samband med att de vill skjuta upp mens vid semester eller liknande, läste även att de kan användas vid pms samt endometrios. Tabletterna heter primolut , har ni använt ?

Såhär några dagar in i behandlingen så känner jag mig väldigt hormonell, blödig och känslig… och det känns nästan som jag varit lite ”död” inombords under dessa månader när jag ej haft mens. :p

Börjat få lite ont i tuttarna också.

Nåväl, när jag ätit dessa tabletter i 10 dagar, och mensen kommer så ska jag till vårdcentralen och ta prover, dess prover ska tas dag 2 eller 3 av menstruationen, och sen kommer de återkoppla till mig vad provsvaren säger. Känns ändå skönt och hoppas ändå allt ser normalt ut och att jag bara behövde en liten skjuts att ställa alla hormoner till rätta.

Har också hunnit fylla år, 3 år kvar till 40, känns ändå SJUKT vad sker?Lite kris men ändå inte… det är ju såhär livet ska va. Så ska väl va tacksam för alla år man får egentligen. Vi har också hunnit med att fixa och hjälpa till med renovering hemma hos min syster,de har köpt hus och vi är numera grannar ❤️gällande min lilla hobby så är de så roligt att många handlar !

Men jag har bestämt mig för att separera denna del från min blogg. Jag vill tillbaka till min gamla hederliga blogg och hoppas jag kan få tid att skriva oftare, så inom kort kommer jag presentera den nyheten här!

Kram på er / Angelica

Så var det fredag och helgen är här. Så skönt. Imorgon har jag en tid hos frisören, brukar ju få ungefär en gång i månaden. Ibland lite längre mellan, men är bortskämd att gå ofta. Får se vad jag ska fixa imorgon har inte riktigt bestämt mig vad jag ska göra, om jag ska klippa lite på längden eller inte, om jag ska bli ljusare eller inte ? Så vi får se.

Mamma är hemma från hennes operation också, så skönt att allt gått bra. Även om hon verkar ha ont. Håller tummarna att hon kryar sig snabbt.

Vet inte om ni har lyssnat på min och Maddes senaste podd? Vi pratar återigen om min pms, och hon trycker på att jag verkligen bör söka hjälp, jag öppet säger väl att jag ska det. Så jag måste ta tag i det om jag nu har lovat. Men jag har faktiskt dock köpt hem ett par nya kosttillskott som jag har börjat äta. Dock känns de för tidigt att avgöra någon effekt ännu. Men jag är otroligt spänd och hoppas att de fungerar. Men ja antar att jag ändå inte kommer ifrån att söka till Gyn? Ska väl åtminstone, ringa. Men jag erkänner att jag drar mig för det, för jag lovar att de kommer säga att jag ska ringa vårdcentralen ( eftersom min bm sa det) men det känns så fel, vill träffa en läkare som har förståelse för detta, och inte en allmänläkare. Det var hemskt nog den gången jag gjorde en gynundersökning på vårdcentralen… får rysningar bara av tanken..

Dessutom har jag fått min mens nu. Efter varje barn som jag fött så har jag också börjat blöda mer vid min mens. Jag känner mig så fruktansvärt trött och får ofta huvudvärk när jag har min mens. Då och då tar jag en järntablett, jag har kvar sedan jag var gravid eftersom jag aldrig äter järntabletterna då heller 😉 men jag tror även jag ska ta lite andra tillskott, Madde har berättat att hon fick hjälp av att äta b12 också. Så jag tänker att jag ska testa det och se om jag mår bättre. Inte i min pms, men kanske i att inte bli helt slut vid varje mens.

Nu ska jag krypa upp i soffan och kika på tv och slappna av.

Vi hörs snart igen.

Kramar/A

Påbörjade detta inlägg igår,men somnade visst ifrån ..
Nattsuddar lite. Alla sover och jag är vaken. Sovit så himla dåligt sista tiden, vaknar flera gånger på nätterna. Inte av bebis hon sover verkligen bra peppar peppar. Utan jag vaknar av mig själv. Det är varmt/kallt om vartannat.
En liten uppdatering om helgen kommer nedan.

I fredags hade vi tacomys här hemma, tillsammans med min mamma, hon bjöd oss på mat. Det var mysig och kaos på en och samma gång. Om nån undrar om man kan bli osams om vem som ska skära gurkan till tacosen så kan ni fråga barnen här hemma. Vilka perioder de har nu,  varenda en av dom . Osams om precis allt skulle jag säga. Hoppas det snart lugnar sig , innan jag blir lite lätt galen. Syskonbråk hör väl vardagen till, men snälla nån, inte om precis allt. ❤️

Vi kom också in på i ett samtalsämne att jag har svårt att skilja mig från saker, att jag kan få separationsångest från att sälja tex vagnar eller likande, för att jag förknippar det med en känsla och en tid med någon av barnen. Likadan är jag med tex bebiskläder. Min mamma tyckte jag var galen. ” du får inte skriva i bloggen att du får separations ångest över en vagn, då skäms jag ihjäl” sa hon och så skratta vi. Så nu kan hon sitta och skämmas.
Det var inte alls längesen som vi sålde vidare Emmaljunga vagnen vi hade,den som har aldrig tyckte riktigt om när Lucie var liten, till henne hade jag vår gröna Joolz, älskar den. 

Innan Line föddes så förberedde jag joolzvagnen och hade med den till förlossningen, älskade att köra runt babyskyddet istället för att bära. Så smidigt. Gillar att ha två olika vagnar på det sättet.
Som sagt även denna vagn har jag svårt att slita mig ifrån. 🙂

Jag var också i lördags hos barnmorskan på efterkontroll. Äntligen. de har inte haft några sånna besök på hela sommaren, så äntligen var det dags. Det var härligt att få träffa min barnmorska igen, och knöt ihop säcken lite. Line fick följa med och vi stötte även på vår barnmorska som gjort alla ultraljud, så hon fick också mysa lite med Line. Line flinade upp sig ordentligt. Sen sov hon en sväng under besöket. Vi kunde prata igenom hela förlossningen igen, det kändes bra.

Vi pratade även planen om vi skulle skaffa fler barn. Eftersom jag sedan ett par barn tillbaka varit nervös för snabba förlossningar och att ej hinna in: Så är det liksom ännu värre nu eftersom denna med Line tog priset. Men vi diskuterade en eventuell plan, och hur den skulle kunna se ut isåfall. Nu är det ingen plan just nu, men jag vill inte känna att rädsla för en för snabb förlossning ska hindra oss om vi eventuellt skulle vilja ha fler barn i framtiden.

Jag har ju inte heller fått tillbaka min mens efter förlossningen, detta är ju första gången som jag ammat och därför är väl kroppen lite annorlunda. Men jag ogillar verkligen när kroppen inte är som den varit innan. Har tänkt att jag kanske har kommit i klimakteriet redan, min barnmorska skratta åt mig, men lilla vän du är bara 35år. Kroppen tror fortfarande att jag ammar och jag har östrogenbrist. Det tar tydligen ett tag för kroppen och förstå , jag hade ingen aning om att den kunde ta så lång tid. Men allt detta gör ju att jag har svårt att sova på nätterna, det är verkligen samma symtom som när man är i klimakteriet.  Så håller tummarna för att kroppen förstår snart. ♥ Men hade aldrig trott att kroppen skulle bli så påverkad som den blivit av att jag ammade enligt mig så ”lite”.  Så ovant för mig som aldrig varit med om detta tidigare. Sen saknar jag så klart inte att ha mens, men saknar att va mig ”själv”. Men det gäller att ha tålamod har jag förstått. ♥

Heja kvinnokroppen. Kan inte förstå att Lilla Line snart blir 4 månader redan. Det är ju helt galet, hon var ju nyss sådär liten som på bilderna. Men hon har fått en egen liten personlighet. Älskar att hänga med sina systrar, har hittat sina händer och skrattar och har sig. Måste också passa på att visa er en bild från när vi tog en promenad förra veckan, nu är hösten här. Hittade nämligen en åkpåse i vår garderob, som egentligen är till en sittvagn som vi har men den passade perfekt även i vagnen, i fleece så helt perfekt nu när det är höst.

En liten uppdatering från oss, jag tänker också att jag i nästa inlägg ska låta er få hoppa ner i min sminkväska och få mina bästa tips som jag gillar.

Önskar er alla fin fin tisdag. Kram/Angelica

Började på det här inlägget igår, men sen somnade jag… helt slut.
Jag skulle aldrig sagt i förrgår att de var längesen jag hade en dålig dag eller kände ångest…

För då kom det givetvis som ett brev på posten… jag är aldrig förberedd , och det tar ett tag för mig att förstå , att det är pms som spökar, för jag upplever att den kommer olika dagar i månaden, en vecka sen jag hade ägglossning och ungefär 10 dagar till mens enligt min lilla app. Försöker vara duktig med att följa den eftersom jag vill börja förstå och se ett mönster i hur jag mår.
Dock så upplever jag att pmsen kan vara lite olika från månad till månad. Vissa månader tycker jag knappt att jag märker av den, och andra månader är den som ett svart mörker över hela mig.

♥

När jag får dessa dagar så har jag så mycket olika känslor på en och samma gång, som sköljer över mig, just där och då så känns dessa känslor så äkta. Jag klarar inte av när det blir för mycket runt omkring mig och jag vill helst bara lägga mig ner under täcket och vakna upp nästa dag. Blir så otroligt trött i kroppen att det är svårt att beskriva, samtidigt som jag också är så himla arg i den. En liten motgång kan förstöra hela min dag, Jag blir så arg och ledsen för att jag känner att ingen förstår mig, jag känner mig otroligt ensam där och då. Som en liten minimänniska. ♥ Det svarta mörkret över mig kommer för att stanna, och jag kan inte komma ur det känns det som. Jag kan skicka sms till Rickard och spy ur mig, och jag vill att han ska förstå ( helst innan jag ens gör det) Att jag har en dålig pms dag, han borde ju lärt sig vid detta laget. ( hur jag nu ens kan begära det när jag inte ens själv förstår)
Men hur som helst, jag blir så jäkla arg och ledsen på samma gång när det känns som att han inte förstår.

jag vill bara att han ska förstå… Funderar på att ladda ner app på hans telefon där han också kan se att nu är det dags för pms?
Att han kanske kan inse att det inte är läge att ta en diskussion just nu, utan vänta ett par dagar. Eller alltså jag kommer aldrig någonsin glömma hans kommentar för ett tag sen. Jag ville nästan slå till karln. Inte på riktigt såklart ,men ni kommer fatta.
Jag hade varit hemma med alla barn själv hela dagen, jag hade pms=inget tålamod, barnen hade varit all over the place den dagen, och allt var liksom en ständig kaos, vissa dagar är ju så, som att barnen känner på sig extra väl att idag hörrni, gaggar vi ihop oss alla fyra och är extra jobbiga och extra påfrestande när mamma är som svagast.
Hur som, Rickard kommer äntligen hem. HALLELUJAH! jag åker iväg själv och handlar tror jag att jag gjorde, tog mina AirPods, lyssnade på bra peppande låtar, handlade det jag skulle och åkte hem igen.
Behöver bara komma innanför dörren så är alla barnen på mig och tjatar igen, mamma mamma. jag kommer inte exakt ihåg va som utlöste men det hände något som gjorde att jag återigen kände att bägaren rinner över. Då kläcker min älskade sambo.
” Alltså det har inte varit några som helst problem när du var borta ”
Nä men okej, sparka på den som ligger kände jag då. Det jag hörde var  ” att allt funkar minsann så bra när du inte är hemma”
kände mig så värdelös och arg, ledsen. ” Det klarar ju sig verkligen bättre utan mig ”
sprang ut på altanen la mig i soffan och grät som ett litet barn. o så kommer Rickard ut och inte alls förstår. :p
Enligt honom själv så ville han berätta på ett positivt sätt att det hade varit lugnt när jag var iväg. Kände att jag bara ville fräsa till honom att han är helt knäpp.
Visst att han kanske inte menade något illa, men ärligt, hur kan man lägga den kommentaren?
Såhär i efterhand har jag givetvis förlåtit honom, men jag tycker ändå kommentaren var onödig haha. Han visste ju att jag var svag.
Tur man i efterhand kan skratta åt det, men just där och då alltså. Jag är expert på att trycka ner mig själv när jag mår sådär ,och den saken gjorde ju inte det hela bättre.. så att säga =P

Jag inser också att saker jag andra dagar om året kan ”acceptera” , dessa dagar jag mår som sämst blir det som en stor böld. En stor börda jag måste få bort för att kunna gå vidare känns det som. Kaoset som uppstår ofta med all skit man rensar och rensar. Jag har insett att jag behöver få bort oredan för att känna ett lugn..
Det är så svårt att skriva om detta för jag känner att tårarna rinner från mina kinder… utlämnande och ensam i mina känslor och tankar.
Men jag också ( när jag inte har dessa dagar) att känslorna som jag känner inte är 100% äkta, jag vill ju såklart fortfarande få ordning på oreda runt i kring, men känslorna dessa dagar är väldigt överdrivna kan jag inse efteråt.
min inte där och då, det är så äkta och jag tror att jag aldrig ska komma ur det.
Dessutom får jag fruktansvärd ångest, jag känner mig trött och utmattad, när man känner att orken inte finns, så måste man ändå göra sina måsten, jag kan ju inte bara lägga mig ner under det där täcket, jag måste ta hand om våra barn. ♥
Och då kommer det dåliga samvetet smygandes att jag inte har samma ork som jag brukar, att mitt tålamod inte är detsamma och att mina öron inte orkar med hög ljudnivå.
Fick en fråga hur hanterar dessa dagar ?
– Jag försökte svara hur jag brukar hantera, och det är ju SÅ enkelt att ge andra tips och råd, men när man är i det helt själv ,så vet jag vad jag ska göra , men att komma dit är svårt.
Att gå ut och röra på sig ( jag bara VET ju hur bra det är) jag var så duktig på det ett tag att gå varje morgon när Leona var lämnad på dagis, jag har varit dålig på det nu när det är kallt.. men ska återuppta det, jag behöver det, Samt att jag ska göra mina övningar, som jag andas igenom. ( läs mer om det HÄR)

Men när jag har dessa dagar försöker jag att släppa kraven och faktiskt bara va, lägga mig ner på golvet medans barnen leker och bara titta på dom, släppa kraven och låta disken stå. Det är något jag har Otroligt svårt med att göra, låta saker va, disken tex den vill jag ta direkt för annars hänger den över mig, ( jag vet ju att jag får ta den sen iaf, ) så då vill jag ta den direkt.

jag blir bara så ledsen, och det gör ont i mig att denna känslor i kroppen ska behöva påverka så himla mycket att det påverkar ens vardag. Jag äter mina Woho, tabletter mot pms, tycker att det stabiliserar något, jag vågar inte sluta med dom eftersom jag tycker att pmsen blir någotlunda behaglig vissa månader, får inte alls dessa utbrott då, utan kan givetvis bli irriterad men inte på samma sätt.
Nu blev det ett väldigt långt inlägg. ♥ Ser Frame mot nästa månads menscykeln, då borde pmsen, vara mycket enklare eftersom den varit så tuff nu.
Nog är det inte enkelt att vara kvinna, men samtidigt är det väl inte så enkelt att leva med oss med dessa besvär heller.

Nu ska vi fortsätta rensa här hemma, det står på schemat idag.
Vad gör ni? sen har jag också tänkt att vi ska börja svara på frågestunden med frågor som   ni ställt till mig och Rickard, det ska bli roligt att sätta oss ner och svara på!

Stor kram!

God förmiddag, ledig helg och vi har inga planer , älskar hur man tar dagen som den kommer, utan en massa måsten, förr var jag inte alls sån, men nu är det bland det bästa jag vet, tror att det förändrades från att jag och Rickard tidigare jobbade helg båda två och allt var ett evigt pusslande att få ihop livet , för att dessutom få tid ihop så var vi tvungna att jobba samma helger ibland.. usch en tid jag inte vill tillbaka till känner jag! Tacksam att vi har lyckats förändra den situationen, för mig är det viktigt att familjelivet klaffar, och med fyra barn kan det blir kaos ändå utan att man ska behöva tänka på pussel.

vi behöver dessutom en lugn helg efter gårdagens incident, en lång historia otroligt kort, vår äldsta dotter skulle ha med fika till skolan vi skickade med Loka crush som dryck men de ansåg att de var en ”läsk” vilket det inte är.. vi fick då åka dit och byta ut till en Festis för att hon skulle slippa dricka vatten. Ibland förstår jag mig inte på hur en del personer tänker, men vi fixade det❤️

älskar denna body som jag köpte till Lucie för ett tag sen, tror jag måste köpa den i en storlek större också! Den är så mjuk och otroligt skön!

En liten uppdatering från förra inlägget , igår  ringde läkaren från vårdcentralen och sa att mina blodprover va lite låga, mitt värde låg på 122 vilket egentligen är Ok men jag brukar tydligen ligga på 136 i vanliga fall, sedan var också mcv värdet lågt, så jag ska börja äta. Järntabletter from idag och sen ta nya prover om tre månader, sist skrev jag även att jag börjat blöda lite igen och jag har ju fått mens igen, hoppas nu att kroppen håller på att stabilisera sig 🙂

nu ska vi ta tag i dagen här hemma ,  mysigt att kika in och skriva några ors till er <3

Kramar

Tänkte skriva några rader till er.
Haft några riktigt tråkiga dagar där jag känner att jag inte mår speciellt bra.
Tycker det är fruktansvärt jobbigt och utlämnade att skriva om det. Men jag tror också det är viktigt att vi höjer och nämner detta och får det lite mer normaliserat än vad det kanske är idag. Jag kan iallafall känna mig så otroligt liten och ensam i det. Det kan ju inte bara vara jag som lider av vad jag tror är grov pms?

Jag märker exakt när det snart är dags för mens, jag har verkligen inget tålamod denna tid, jag känner mig så ledsen , arg och kort stubin. Helst under denna period vill jag bara ligga under täcket och tycka synd om mig själ, och fulgråta en skvätt.
Men det vet ju alla ni med barn att det är ju inte verkligheten, man har ju sina måsten, och dessutom känns det som att barnen har superkoll på att man inte är på topp, och är då lite extra busiga eller extra på mig känns det som. Ordet mamma eskalerar. Men i nästa tanke så tänker jag att det handlar om att jag inte har samma energi och ork eller tålamod. Får dåligt samvete av att jag inte har det och gråter en skvätt för det. Känns som ett dåligt ekorrhjul som snurrar och det slutar med att allt är fel.

Det är dessutom en tuff tid vi lever i för alla, jag tycker det är supersvårt att hitta på något. Jag vet inte om vi hade gjort supermycket ändå , men just nu tänker man hela tiden på vad man kan göra och inte. Jag vet inte om jag är extremt löjlig men jag vågar knappt åka till en annan stad i vårt Sverige.
För att jag känner att det är onödigt typ. Vi klättrar på väggarna här hemma och går på varandra, det gör säkert inte heller saken bättre. ♥
Rickard har haft några veckors semester, nu ska han jobba några veckor o sedan ska han va ledig igen. jag längtar. Något jag bestämt mig för är att försöka ge mig själv lite mer egentid när han är ledig. Jag är SÅ sjukt dålig på det.
Men jag tänker att jag kommer bli en bättre mamma långsiktigt om jag får lite egen tid. Men jag får ju liksom dåligt samvete om jag gör något för mig själv, ja ni hör ju själva hur knasigt mina tankar går.
Tror jag vet vad jag behöver göra , men det är svårt. Dessutom har jag otroligt höga krav på mig själv, känslan att inte räcka till eller duga. Man blir påverkad av många faktorer utifrån, och man känner att man inte duger när man inte ”lever” upp till det andra levererar. Där allt känns så förbaskat perfekt.
Men bakom fasaden måste det också finnas kaos precis som hos oss tänker jag .

Nu är det upphåll från regnet och vi har precis varit i svampskogen, det var mysigt att komma hemifrån en stund, vi hittade lite av skogens guld innan det blev dags att åka hem igen, tålamodet var inte jättestort hos barnen, efter en stund ville de hem och mysa i soffan! 🙂

Hoppas ni uppskattar mina små inlägg. Tycker det är svårt att uppdatera när man inte är på topp. Vill ju sprida glädje och inte dra ner stämningen. ♥

Kram o tack för att ni kikar in här, ♥
/A

 

Igår hade vi en ledig dag och vi passade på att köpa ny kyl och frys nu, det har varit en hel djungel och jag har funderat fram och tillbaka på om vi ska ha med inbyggd ismaskin eller inte, men vi valde tillslut att ta en utan, mest för att det är lite bökigt att koppla in med rördragning från vattnet. Vi är inte sugna på att riva upp något just nu.
Så det roade oss vi med igår, det var en fröjd att släng ut det gamla som var helt kaputt verkligen!
Hade tänkt få till att Rickard skulle hinna bygga Leonas säng också, men får nog inse att vi får ta det en annan dag, nästa gång han är ledig kanske=)
Här är en gammal bild på köket när vi precis renoverat färdigt, och det står den gamla kylen och frysen, de nya kommer också va i rostfritt men liten annan struktur och ljusare, och nättare på något sätt, och Skåpen är mycket högre så vi behöver inte ha täckgrejer ovanför. Känner oss väldigt nöjda!

Bytte även plats på kyl & Frys, så kylen är till höger i stället, blev SÅ mycket bättre, istället för att gå runt och öppna upp kylen , varför göra det krångligare än vad det är, och dessutom när köket är så trångt som det är.

Frysen hade även en liten ice maker invändigt, inte lika lyxigt som en egen ismaskin, men den duger gott åt oss=)

Har skrivit tidigare om att jag inte mått så bra på senaste tiden, och att jag haft tid hos läkaren inbokat. De har tagit så mycket prover vilket känns så bra. För ca ett år sen kollade jag upp sköldkörtel när jag mådde som sämst, men den gången tog de endast det ena provet Tsh, och efter att ha läst på så ska man också tydligen ta prov för T4 för att få en helblick över allt.
Nu har de tagit prover bland annat för det igen, och denna gång tog de båda. Det visade sig att tsh-värdet var väldigt lågt, och att T4 var för högt. Vad detta betyder vet jag inte riktigt än, och jag inväntar att läkaren ska höra av sig igen. Men det känns skönt att få en helkoll på detta iaf. ♥ Då kanske man kan få bukt på måendet. Vet inte hur det fungerar om man kan få någon medicin mot att man har för högt t4? För jag vet att man kan få levaxin om man har högt tsh men det värdet var superlågt.
Det är ju en hel vetskap detta. ♥

Idag jobbar Rickard igen, de stora tjejerna åkte iväg och åt lunch med farmor, de var längesen de hängde lite med henne så jag tror verkligen de uppskattar det. ♥ Får dom bli lite bortskämda en stund, innan jag och lillan hämtar upp dom lite senare. Men tänker att jag ska passa på att åka och handla lite, kvällsmat och annat.
Senare tänkte jag få ut ett inlägg där jag visar upp några fina klänningar, bland annat en bröllopsklänning som jag hoppas jag får bära ordentligt någon dag 😉
Det får in inte missa.

Var rädda om er!
Kram och hoppas ni får en fin lördag! ♥

God morgon. Regnet smattrar utanför fönstret, Nu har verkligen hösten kommit hit. Soliga varma dagar känns långt borta. Känner mig faktiskt inte alls redo, skulle gärna ha några varma härliga soliga dagar på stranden igen.
Även om vi haft en väldigt tuff sommar med allt som hänt runt i kring så har vi fått några fina dagar på stranden iaf. Försöker tänka tillbaka på dom tänker att denna höst blir bra. Vi har en del roliga saker att se fram emot, men just nu känns det långt borta. Vi tar en dag i taget. Min mamma har kommit hem nu från sjukhuset, hon har fortfarande dropp vissa timmar per dygn och är ansluten till hemsjukvården. Det blev en väldigt lång resa detta med min lilla mammi. ♥ Jag hjälpte henne med lite ärenden igår, och jag hoppas så hon snart kan få må bättre.  Det är skönt att ha henne hemma och nära, samtidigt som jag är mycket lugnare när jag vet att hon är inlagd, jag är lite mer nevös av mig när jag vet att hon är hemma ensam. 0När hon är starkare så ska hon få opereras igen. Förhoppning är ju då att hon faktiskt en gång för alla blir frisk och kan slippa allt detta som hon går igen.

Jag förstår inte varför jag är expert på att vilja dra igång fler projekt trots att vi inte riktigt färdigställt andra projekt här hemma. Vi har fortfarande lite smågrejer som att sätta färdigt lister i hallen efter att jag målade om den. Men ändå så har jag hundra andra projekt som jag vill dra igång. Jag vill tex måla om köket, det är inte så stor yta så det borde ju gå ganska så snabbt.

Sen har jag andra projekt som jag vill dra igång, Leona tänker jag ska få en ny säng snart, spjälsängen funkar men jag tycker det är dags för en liten större säng för henne. Tror det kan bli bra när det är färdigt. Jag förstår inte varför jag är expert på att vilja göra tusen saker ? Framförallt när jag inte mår riktigt hundra själv och faktiskt kanske inte har energin till att göra alla dessa projekt. Är det bara jag som är sånhär eller känner någon av er igen sig? ♥
Men i mitt huvud så tänker jag att de går så mycket snabbare än vad det egentligen gör.  Allt tar ju alltid extra lång tid än vad man tänker. Jag märker hur Rickard verkligen älskar när jag tjatar om alla projekt jag vill göra, han får lite lätt huvudbry på mig 😉 Är

Nu ska jag förbereda lite för dagens lunch, jag ska göra något med kyckling, vet ni att jag hittade en gammal bild på en SÅ go kycklinggratäng som Rickard gjorde för ett tag sen, men jag minns tametusan inte hur han gjorde. Synd för visst ser den troligt god ut?♥

Hoppas ni alla får en fin söndag!
Kram / A

Tjingeling. Hoppas ni har det bra?
Just nu sitter jag och de stora barnen vid köksbordet, de har fått en ny uppsättning pärlor som de sitter och pysslar med.
Igår hade vi planerat en lite överraskning här hemma för våra vänner, men tyvärr har Leona blivit sjuk , igen(?!). Vi har aldrig tidigare varit såhär sjuka någonsin tror jag, vi brukar vara förskonade från alla sjukdomar. Jag vet inte om det är ett sånt år där alla är sjuka mycket , eller om vi helt enkelt bara haft otur?
Just nu sover hon, fick ett mail idag från libero där de grattade på två års dagen, vi hade beräknad förlossning idag för två år sen ,men hon kom två dagar senare. Jag hoppas hon piggnar på sig till hennes födelsedag.

Tänk, de har hänt mycket på ett år. ♥
Detta år ska vi slå ihop Leona & Lowas födelsedagar, de fyller bara med ett års mellanrum. Förra året fick alla egna kalas och jag var helt slut när alla var över. Så det känns bättre att slå ihop iallafall de små. Sen fyller Leia år på självaste midsommarafton.

Nu håller jag tummarna att vi blir friska fort ♥
Ska redigera lite bilder från när Madde fotade mig för ett tag sen, har fyndat så mycket fina  kläder på sistone, behöver verkligen alla på min garderob med typ allt.

Den här kjolen som har blivit en favorit här hemma, Tänk att vi har såhär vackra ställen i lilla Motala ; lowa tyckte det såg ut som vi var i en helt annan stad. ♥
Nu ska jag fortsätta mysa med Leonis, hoppas ni får en fin lördag!
Kram på er

Fick lite feeling och smet in här och skriver några rader, när en paus blir definitiv så inser man hur mycket man saknar att gå in här och skriva av sig, saknar all fin kontakt med er som kikar in här dagligen. ♥

så hur har vi det? Vi har kört ett varv sjukdomar på barnen igen, så det har blivit lite vabb, jag och Rickard var delat upp det så gott vi kunnat men visst blir det lite pyssligt. Men så tänker jag att det är livet, man kan inte gå runt och vara beroende av att andra ska hjälpa oss, det är verkligen inte vi. Man vill ju klara sig själv som vuxen liksom 😀 och det går faktiskt bra, nu är det i sluttampen, barnen mår som vanligt igen, lite understimulerade och de stora kan verkligen konsten att bråka, och retas. Hur orkar dom? Klart syskon ska kivas men herregud ibland förvånar dom mig över att de är så förbaskat starka och envisna retstickor båda två, sen har vi lilla mini Leonis, hennes idol är ju Lowa, alltså dom två ♥ hon härmar allt lowa gör, på gott o på ont alltså, som hon lär sig, idag sa jag något till Lowa som jag ville att hon skulle göra, hon vände sig om och svarade aldrig, ( trevligt barn) två sekunder tog det så kom den där lilla mini efter o kikar fram och säger aldrig och sen vänder och springer iväg ? kan ju inte låta bli att bli fulliskratt.

O hur mår jag ? Jag ska säga er att allt handlar verkligen om dagsformen, och det kan ändra sig snabbt, men att det är stressrelaterat har jag insett, jag kan inte ha för många bollar i luften, det blir grötigt och rörigt. En sak i taget. Hur sjukt det än låter så har jag fått börja ge mig själv beröm och inse att man får vara nöjd med vad man åstadkommit. Livet kommer emellan ibland och man hinner inte alltid allt som finns på agendan. O det är ju faktiskt inte hela världen? Men det är också detta som är mitt största problem, att inte ta vatten över huvudet och att inte ha en inre stress. Ett tag hade jag sån hård ångest att jag fick ta stora djupa andetag men det släppte liksom inte, känslan av att någon ströp mig lättade aldrig, ju mer jag hade den ju mer panik fick jag att den aldrig försvann. Det blev en ond cirkel, som jag sakta försöker ta mig ur, lyssnar på min kropp när den säger ifrån. Migränen kommer och jag vet vad klockan är slagen, bara gå o lägga sig, finns liksom inget annat. Men jag försöker se positivt, gör saker som gör mig glad, omringas av människor jag tycker om som ger energi och pepp, ni vet ju vilka ni är mina älskade vänner? fick en rejäl tankeställare i förrgår, precis vad jag behövde höra och tänkte genast om i bättre banor, tack Madde för att du lyfte mig!♥
Måste även visa hälsokosttabletterna som jag köpt som Jag fått tips om, har aldrig tidigare ätit dessa tidigare och tänker det kan vara värt att testa , har hört så gott om dom.

Sen har vi ett annat stort beslut som vi behöver ta, som hänger över lite, vi har behövt ta det här för längesen men när orken tryter så måste man prioritera bort saker, vi behvöer komma fram till något bra som känns bra i hjärtat… vi är inte där än, men hoppas snart.♥

i helgen om ingen mer blir sjuk vill säga får vi besök, vi fick avboka förra helgen men nu så håller vi tummarna. Tänk också, snart kanske buggan har ett nytt hem, jag har haft så många som skrivit men just nu har vi en spekulant som kan hämta vagnen så vi Slipper skicka, spännande!♥

Hoppas ni mår fint!
Stor kram till er alla!

God kväll. Hur har ni det?
Här har all snö smält bort redan, för min del behöver den inte komma tillbaka alls, jag skulle lätt kunna ha vår nu och städa bort julen 🙂
På hemvägen igår från jobbet var jag med om något så himla otäckt, något som jag aldrig tidigare förstått hur det ens kan vara möjligt. Men jag höll på och somna framför ratten i bilen, i någon sekund slöt sig ögonen och jag vaknade till av att bilen gled över på andra vägbanan. SÅ otäckt! Våran bil har en inställning som gör att det piper om man åker utanför väglinjerna , och antagligen kvicknade jag till av det. Jag har alltid sagt till alla att jag inte förstår HUR det är möjligt, men tydligen var det.
Hur som helst, jag stannade vid första vägficka och tog massa luft och ringde till Rickard. ♥ Jag kände mig skärrad, detta var liksom inget jag någonsin trodde att man skulle vara med om, och nu tror jag att det ska hända alla, så jag var lite hysterisk när Rickard skulle åka till och från jobbet idag ;p

Jag och kidsen har bara varit hemma och tagit det lugnt idag. På förmiddagen så hade Leia en kompis här men annars har vi inte gjort så mycket. Vi har mest gått runt i myskläder. Älskar sånna lediga dagar. ♥

Jag har fixat en yvig bukett snittblommor till min vas från Ernst, vad tycker ni?

Nu ska jag krypa ner och sova ♥ fundera på utbildning och framtiden. Vilken väg man bör ta?

Kram / A

God kväll, söver barn och ska sedan roa mig med o slå in julklappar. Hämtade ut lite paket som kom idag, varav ett hade klistermärken på vad det innehöll och Leia var med och hämtade ut det. ” alltså mamma det där tror jag är till mig, men jag glömmer nog bort det ” jisses jag fick lite snabbt försöka hitta på en vit lögn. Frågan är bara om hon gick på det 🙂

som jag skrev häromdagen har jag väntat på att min frisör skulle få ett återbud då hon varit fullbokad. Idag fick jag en tid och håret fick sig en omgång, precis innan blev jag lite osäker på om jag skulle klippa mig kortare. Men jag tog modet till mig, det är ju bara hår. Mitt långa kändes mest trasigt och tunt så det behövdes verkligen kortas av ?

Lite ovant, men ångrar mig inte en sekund. Känner mig supernöjd, ni får nöja er med mobilbilder ♥ håret känns så fräscht och mycket fylligare. Hiss eller diss?

Bäst att fortsätta med att slå in alla klappar nu, hoppas ni får en fin kväll!

puss o kram

God morgon. Har ni sovit gott? Inatt har jag sovit skapligt, drömde att jag var gravid, lite roligt sen att jag fått en kommentar om att skaffa en fyra i förra inlägget 😉 vad betyder det egentligen att man drömmer om graviditet, nån som vet? Ingen bebis iaf, vi har pratat lite om det fram och tillbaka, vi vill inte stänga några dörrar helt, men tror att den planen för nu ligger på is, så får vi se i framtiden. Igår var jag inne på min gamla instagram jag använde förr, så himla roligt, att titta på gamla bilder och filmer från när de stora barnen vad små 🙂

Lite i mig känner att jag vill ge Leona denna nära syskonkontakt som de andra två har haft, just nu är de mest osams i den åldern de är. 🙂

Men man ska orka ha fler barn också, det är ju inte bara mysigt och gulligt hihi. Men visst är man sugen ♥ undra hur stor skillnaden är mellan 3-4 barn? Rent praktiskt behöver vi ju större bil isåfall, men annars får ju ett barn till plats här hemma förstås 🙂 men som sagt vi får se vad tiden utvisar, kanske stannar vi vid tre,  o då är det så även om själva tanken på det gör mig lite ledsen ;p.

Hittade även massor bilder på mig själv och alla frisyrer jag haft genom åren, olika färger och olika längder, la ut på instagram för ett tag sen att jag är sugen på att klippa längre page, väntar bara på en tid hos frisören. Har tjatat lite och hoppas på avbokning. Jag brukar ha långt hår länge ,för att sedan få för mig att klippa mig kort, sist klippte jag lite kortare i nacken. Men denna gång vill jag ha en rak längre page:)

Så hoppas jag får en tid innan jag hinner ångra mig. 🙂

Var rädda om er! Kramar

Hej på er! Det blev en liten kortare paus, jag fick en kommentar som blev en liten tankeställare. Jag har försökt tänka om och skriva ner punkter för att sedan försöka strukturera upp.♥ Era kommentarer gör så mycket, ni är så fina. Jag blir så glad för varje liten kik ni gör hos mig! t a c k! ♥

Men jag känner mig ändå ganska deppig och har gjort det ett tag. Jag känner mig missnöjd över vissa situationer som jag egentligen inte kan påverka i nuläget. Det i sig är jobbigt. Även om jag älskar mina barn över allt annat, så är det också ibland väldigt påfrestande att va mycket ensam med dom som jag är just nu. Det är väldigt sällan, eller jag minns inte sist jag var helt ensam och inte hade någon av barnen med mig. Är det inte den lilla som vill vara med och hänga på min arm så är det Leia som oftast brukar vilja följa med om jag tex ska åka handla och liknande. Alltså missförstå mig rätt när jag skriver detta. Skulle inte klara mig en dag utan mina barn, för de förgyller verkligen mitt liv. Men jag kan räkna på en hand tror jag de tillfällen ( sen jag blev mamma för 8 år sedan) som jag bara är mig själv och inte mamma. Jag har tidigare inte känt det behovet, men just nu skulle jag bara behöva andas och bara göra ingenting en stund. Men jag tror också att allt hänger ihop.

Det senaste 1.5 året har varit tuffa, en mammaledighet som INTE blev alls som jag hade tänkt. Ett husköp som ÄNNU mindre blev som vi hade tänkt. vi kämpar ständigt med känslorna från den skiten dagligen. Jag känner mig snuvad på mycket.
På mammaledigheten som jag helt ärligt blev tvungen att dessutom avbryta för att kunna försörja vår familj. Erbjudandet om jobbet på Neo kom väldigt lägligt och jag var tvungen att ta det. Just då när vi var mitt i det så tyckte jag att det funkade jättebra. Men jag önskade verkligen att vi kunde ha det ogjort nu i efterhand. Men vad skulle vi gjort? Vi är inte gjorda av pengar och jag tänker inte få det att framstå som att vi har överflöd, för varje liten krona har vi fått kämpa för , och med huset kom miljarders extra kostnader. Som vi absolut inte var beredda på att lägga just då. Vi red ur stormen att fixa själva renoveringen, ser jag tillbaka på det så undrar jag hur vi lyckades?Men på något konstigt sätt gör man det. Men vi får också sota för det i efterhand.

Att dessutom driva ett eget företag på det, behöver jag ens skriva att även det fick ta stryk? Vi är inte mer än människor, men man kämpar tills det tar stopp. För familjens skull. Vi hade inget val då? Men jag önskar så mycket att saker hade sett annorlunda ut. Men jag vet också att jag inte kan grotta in mig i det, det är ju som det är och jag kan inte göra det ogjort.
Det jag kan göra är att inte vara så hård mot mig själv som jag ofta är. Det är inte så konstigt att jag har utmattningssymptom. Jag behöver ta dom mer på allvar, vissa dagar är värre än andra, jag har väldigt lätt att köra på utan att tänka mig för. Då får jag också sota för det.
Jag kan vara så trött på morgonen att jag inte riktigt vet hur jag ska göra för att orka gå upp, när benen är som spagetti. Men sen har jag också världens finaste familj att gå upp till. Men sen kan slentrianen inte alltid vara bra heller. Man behöver ibland chocka kroppen och göra något annorlunda.
Finna något som bara JAG får energi av.
Förr kunde det vara att tex fotografera, men vet ni, det är inte heller avkopplande längre. Mycket handlar om prestation. Man måste presentera. Jag är expert på att jämföra mig med andra.En dålig egenskap. Som skapar ångest i mycket istället. I den perfekta världen som folk vill få den att framstå. När jag ser sånt så kan jag slå ner på mig och bli ledsen och irriterad att jag inte orkar ha det sådär perfekt hemma. Men alla har olika förutsättningar.
Jag ska kämpa med att förstå att jag duger som jag är.

Mammaledigheten börjar dessutom lida mot sitt slut. Känner det med sorg, för sen vi strukturerade om gällande jobb , så har det också varit en stress att få en plats till Leona på förskola. Det är fullt överallt och vi har suttit i kö länge. Det har också varit på frestande att behövt tjata på kommunen, samtidigt som de varit på från jobbet för att vilja veta hur framtiden ser ut. Ett evigt pusslande och en evig stress. Även där har lugnet saknas. Jag kan blir så frustrerad och man ska inte behöva känna så. ♥Det kanske är min sista mammaledighet och ska jag då bli snuvad på den på det här viset. Jag vet jag måste acceptera.Det kommer bli bra för Leona att börja, det är dags. Men jag märker att jag kan gå och älta det som varit och slitas itu när jag inte riktigt räcker till där jag behöver va.  Även om jag älskar att vara med mina barn så kan jag ibland känna att det är påfrestande, framförallt när Rickard väl är ledig så är jag dålig på att göra något bara för mig själv. Det behöver ju inte vara något stort. Men bara så man får endast lite själv. Eller tillsammans med honom. ♥ När vi vuxna får vara med varandra, rå om varandra, prata om framtiden och kanske samla lite energi. Jag har velat så länge men har så svårt att få tummen ur. Jag är dessutom expert på att inte vilja belasta folk i min närhet genom att be om barnvakt både nu och då. Ber vi om barnvakt då är det för att vi inte fixar det rent arbetsmässigt, att det har krockat och att Rickard och jag tillexempel jobbar samtidigt. Men man kanske skulle bryta mönstret och faktiskt skaffa barnvakt åt barnen och bara inte göra någonting?

Mycket tankar och känslor som är svårt att få ur ordentligt, när jag läser så får jag dåligt samvete för att jag skulle vilja åka iväg ett dygn med Rickard ?  Men jag är ju ingen sämre mamma för det? Jag hoppas på att bli en bättre när jag laddat på depåerna med massa energi , kanske vore en bra julklapp till oss själva? ❤️

Fotade en julig bild på de stora tjejerna till ett jobb häromdagen, passade på den dagen som vi hade lite snö. Tänk att de kunde hålla sams i den lilla sekunden 🙂

 

Hej på er. Ensam vaken medans resten av familjen sover. Funderat så mycket fram och tillbaka ett tag, velat , funderat. Om jag faktiskt skulle ta en liten paus från bloggen? Samtidigt så betyder den så mycket för mig att jag skulle sakna den om jag inte skrev, det kanske låter konstigt. Men det blir liksom som en del av en. Älskar att kunna gå tillbaka i den se bilder och läsa om hur vårt liv va vid det tillfället. Tycker om relationen med er läser som man har , kommentarer och peppning som man får och alla fina tips.

Men ni vet att jag inte har mått så bra sedan en tid tillbaka, det tar tid att läka och börja känna sitt nya jag, de är svårt att bromsa sig själv och inte gå tillbaka till att köra på. Jag måste läsa mig att säga nej, sätta mig själv i fokus och inse att det är viktigt, fungerar inte jag så fungerar inte heller resten av familjen. Osv osv. Men hur prioriterar man sig själv på ett bra sätt och vad är bra för just mig? ♥

Från att jag fick mina utmattningssymptom så har jag verkligen lärt att rannsaka mig själv och lyssna på min kropp. Att förstå att man inte orkar lika mycket som tidigare. Jag har  insett att jag tex lider av pms, o detta har blivit värre sen Leona föddes och framförallt nu på senaste tiden tyvker jag. Antar att allt spelar roll, ålder , antal barn osv. Jag är inte så insatt men ska försöka bli det för att lära mig ännu en sak om mig själv. Man känner sig verkligen sjukt deppig, humöret svänger och mitt tålamod är nere i botten. Av någon anledning så känns det  dessutom som att barnen är lite extra jobbiga just då när man inte alls har något tålamod. Eller så är det just det, att man inte har samma tålamod, det kanske är precis som alla andra dagar. Karlarna bör minsann veta att det tametusan inte är lätt o va kvinna. Nåväl.

Jag ska suga på karamellen om jag ska ta en paus eller inte. Alla har ju sina up and downs men vill inte bloggen endast ska kännas ledsam. Vill ju också kunna sprida glädje och inspiration. ♥ vad tycker ni?❤️

Denna vecka har en så länge varit bra för Leia, hon har inte haft det jobbigt som förra veckan, vilket känns skönt, jag hoppas det tuffa försvann lika fort som det kom och att skolans åtgärder hjälpt. Men jag håller öron och ögon öppna och kommer se till att göra en uppföljning kring dessa kränkningsanmälningar och hur man sedan går vidare. Men för nu känner jag mig nöjd att Leia har det bra, det är det absolut viktigaste.♥

Imorgon fm ska jag och Leona till BVC, och ta sprutor, fy det brukar vara Rickard som åker med barnen och gör det för att jag tycker det är så jobbigt, men imorgon när han inte kan får jag helt enkelt va strong och göra det. Hoppas det går lika bra som vanligt.

Önskar oss lycka till imorgon.

Sov gott! Kramar / A

Höstlov tillsammans med barnen, vi myser. Igår skjutsa jag Lowa till hennes gamla dagis. hon var inbjuden på pyjamasparty tillsammmans med alla andra stora barn som slutade och började förskoleklass.
Det var ett kärt återseende, och en av förskolelärarna kramade hårt om Lowa och fick lite tårar i ögonen, jag som är så blödig fick nästan lite tårar i ögonen också. Så fint att se. De hade haft supermysig och käkat popcorn.
Under tiden passade Leia, Leona och jag på att gå en sväng på Lindex, 20% rabatt på barnkläder, jag fick faktiskt en hel del till alla tjejerna för under 700kronor, alla med barn vet att barnkläder minsann inte är billigt och sen Leia gick upp på den stora avdelningen så kostar oftast hennes leggings lika mycket som ett par leggings till mig. Har funderar många gånger på att försöka boka in en tripp till Gekås det borde löna sig.

Här hemma har vi två stora tjejer som gillar att titta på youtube, jag tycker det är en riktigt svår balansgång, tycker det finns så mycket skit som dom kan komma över, de mest konstiga filmerna som jag inte alls tycker är så rumsrena. Jag vill gärna ha full koll vad de tittar på , och ibland brukar jag faktiskt försöka låta dom kolla på annat än just youtube. Men de har länge följt Jocke och Jonna och ingen har väl gått miste om att de fått sin lilla bebis. Jag har faktiskt kikat på deras förlossningsvideo, alltså ÅH, man bölar ju en skvätt när man ser, man har ju inte direkt glömt känslan när man får upp sin lilla bebis i famnen. ♥
Jag ska ärligt säga att jag blir sugen på en liten bebis till när jag ser en sån video.
Jag vet ju vilken nytta Leia & Lowa haft av varandra då det skiljer knappt två år på dom.

Små sötnosar! 

Alltså jag minns så väl när vi berättade för dom när Leona låg i magen, vi hade egentligen inte tänkt att berätta så tidigt, men efter att jag hade mått så dåligt under helg så var vi tvungna, de trodde nämligen att jag var väldigt sjuk i mageninfleunsa men så var ju inte fallet.=)

Jag skulle lätt kunna genomgå en förlossning till, med tanke på hur bra mina har varit.
Men så vänder jag på det i nästa sekund och tänker att , då kanske nästa gång inte alls blir så bra, Fast oddsen borde väl vara att det blir bra tänker jag,

Det finns så många tankar inuti mig, det här med att få sug efter en liten bebis till, att leona också ska få ett syskon som hon har lite mer utbud av. Men från det till att skaffa känns också som ett kliv. Det är inte bara att skaffa bebis, det kanske inte ens går mer? Jo det gör det ju säkert såklart, men tänk OM. Den känslan får jag ju panik av iofs.
Sen kommer en annan rädsla som jag faktiskt aldrig haft inombords tidigare men som jag har nu, och det har nog att göra med att jag arbetar på Neonataliva. Helt plötligt får man en helt annan inblick i vad som faktiskt kan hända.
Alltså jag är SÅ tacksam över att vi har tre friska barn. Tänk om det skulle hända något på vägen om vi blev gravida med en 4a?
Skulle jag grubbla ihjäl mig, eller skulle jag kunna slå bort de tankarna. Ska man våga eller ska man inte våga?
Samtidigt så är det ju väldigt sällan som det händer något med tanke på hur många barn som det faktiskt föds varje dag.

Jag vet hur jag har funkat de andra gravditeterna, men framförallt med Leona, som jag var gravid med efter vårt missfall, Då hade jag mina små delmål inuti mig själv, att se att fostret var normalstort i v8, var som att en sten föll från mitt bröst, Men det är ju verkligen inga garantier för det. Det kan ju hända så mycket på vägen.  Men så försöker jag tänka att vi har tre friska barn så varför skulle vi inte få ett fjärde friskt isåfall? Alltså man kan ju vända och vrida precis hur många varv som helst. Förlåt för ett väldigt grubbligt inlägg, men jag kände att jaga behövde ventilera.
Kom över någon en länk på internet gällande försäkringskassan och föräldrapenning, visste ni att man får behålla sin SGI med nästa barn om man blir gravid igen innan det andra barnet är 1 år och  9 månader. Alltså jag är verkligen så oinsatt gällande det=P
HUR många barn har ni och hur tätt har ni era fina småttingar?

Nu ska jag röja lite här hemma, Och förbereda inför en ledig helg tillsammans, vi ska baka lite halloween inspirerat.
Och vet ni vad jag ska göra imorgon, då ska jag få användning av en av mina presenter som jag fick när jag fyllde tidigare iår. Nämligen att jag ska gå på Mia skäringers show, jag var på hennes förra så det ska bli rolig att se henne igen. Hon är en av mina favoriter verkligen, Så det ska bli så roligt att gå på den showen. Jag har börjat lyssna på hennes och Anna Mannheimers podd, det är balsam för själen verkligen, för som jag kan skratta ibland i min ensamhet.  ♥
Nu måste jag leta bra recept och sen åka iväg och handla, älskar att handla ensam med tre barn, det är en av mina favoritsysslor.. NOT , haha!

 Kram / A

Man ska ju inte klaga på värmen hörrni, och jag ska inte göra det heller, bara lite. jättesnabbt. Älskar värmen och alla härliga dagar, men inomhus är det förfärligt, det går inte vara här hemma utan att få panik, igår hade vi 31 grader i vardagsrummet. Vi behöver inskaffa en värmepump. som vi kan använda och kyla ner på sommaren och värma på vintern.
Men vi försöker njuta av vädret så mycket vi bara kan. Det bli många timmar på stranden. I ärlighetens namn så tycker jag faktiskt att det är ganska jobbigt att vara på stranden. Jobbigt att visa sig i bikini framförallt. Jobbigt är att man får springa efter Leona och passa henne, nu menar inte jag att det i sig är jobbigt, det jobbiga är att gå framåtböjd så tuttarna ramlar ut ur bhn. Någon som känner igen sig? Så då får man lite raskt försöka räta till bhn lite snyggt och hoppas att ingen såg! Men allt detta försvinner ganska fort när man ser lyckan i barnens ögon. Lyckan när de springer ner till vattnet och bygger kanaler och sandslott. Jag försöker njuta så mycket jag bara kan och ta det lugnt. Men det är SÅ svårt.Något annat som är otroligt roligt, är när det kommer fram en av er läsare som kikar in här, att få alla fina lovord om bloggen!  Tusen tack , det betyder så mycket! ♥

Även om dom kan driva mig till att få gråa hår, känslan av att de ständigt inte är tacksamma för det man gör. Ibland känns det som man kämpar i motvind. Men när det väl gäller, då kan dom sköta sig och hjälpa till. Men det är inte i första taget. Kan gång på gång känna mig misslyckad som mamma, men så tänker jag, det måste vara såhär hos andra familjer också. Allt kan inte alltid vara en dans på rosor och att barnen ständigt är sams och älskar varandra. Jag kan säga med handen på hjärtat att när jag var och handlade med de större barnen häromdagen och de kramar och pussar varandra så trillar jag nästan baklänges, hände det där? Är dom verkligen sams? ♥

Framåt helgen ska vi åka iväg till Gränna, barnen är lyckliga, de minns de goda polkagrisarna vi köpte sist som smakade surt.. Jag kikade på inlägget , shit vad små barnen var 🙂 Det ska bli så mysigt att få komma iväg om så bara över dagen.

Här hemma går det framåt med målningen, det är en befrielse oh snart är det bara en sida kvar som är helt gul, Jag ska uppdatera er med lite fler bilder senare ikväll. Nu ska Rickard ut på en löprunda och jag ska kika på barnen som tar sig ett dopp i poolen!

Hoppas ni har det fint! ♥

Det blir lite glesa inlägg här, vi är fortfarande jätteförkylda här hemma. Det börjar bli riktigt tröttsamt.

Längtar tillbaka när vi satt ute på kobbarna i Västervik och hade picknick. ♥
 
Visst ser det magiskt ut, så rogivande!

Smutsiga fötter och skrubbade ben, riktiga sommarben! ♥

Tänkte uppdatera er lite om läkarbesöket, har fått svar på alla mina prover, som såg bra ut. Känns skönt. Då vet jag att det är inombords det sitter och att det är mig själv jag måste jobba med. Det känns så deprimerande att skriva om det, orkar ni ens läsa? Men jag får alltid så fin feedback från er, och hur mycket jag än vill så vill jag bara må bättre. Men jag måste inse att det tar tid, läkaren sa det igår också, det är inte bara att knäppa på fingrarna.
Tror det jobbigaste är att acceptera! En rolig sak om dagen ska jag göra. Bara det, är faktiskt svårt.

Men jag tror jag ska fortsatta att måla, jag mår bra av det. Ska inhandla färg till det gamla skåpet som står i garaget!Jag har även börjat lyssna på mindfullness, men när jag gjorde det idag, så somnade jag. Så jag får backa tillbaka och lyssna igen. ♥
Nu ska jag gosa lite med de äldre barnen, Leona sover sedan en stund tillbaka och Rickard är ute i spåret och löper i värmen!

Hoppas ni har det fin i sommarvärmen!
Puss på er alla fina!

Hur ska man orka vara sjuk? Man skulle behöva vara frisk för att orka vara sjuk. Ingen bra dag alls idag. Efter samtalet med kuratorn i måndags så försöker jag lägga om livet, försöka att inte falla tillbaka i gamla rutiner. Men sjukt svårt! Att titta på disken och tänka jag tar den sen. Jag mår ju bättre när jag tagit den och det inte hänger över mig. Måste finns en balans!

Jag fick tag i vårdcentralen idag, det var helt ärligt helt onödigt det samtalet. Jag fick prata med någon sjuksköterska som var bestämt i sin röst men försökte låta trevlig. Kände att jag blev irriterad. Jag fick påpeka flera gånger hur jag hade haft kontakt med kuratorn och varför.   Jag ogillar personer som vill sig visa sig bättre än andra , och när de dessutom har fel. Nåväl! Jag påtalade igen att jag ville träffa en läkare och ta prover.

” Du kan inte få någon läkartid nu förrän du behöver ett intyg den 8 e dagen. Jo jag vet, men jag skulle ändå vilja komma och ta prover för att utesluta” men det var blankt nej! Då skulle man behöva ha symtom för att få prover!

Jag orkade inte diskutera, la på luren. Och satte mig i soffan, helt utpumpad! Det tog all min energi och hur ska jag orka ta mig vidare? Känslan att inte bli tagen på allvar. Jag har massor med symtom. Kuratorn sa att man kunde ( som även fler av er nämnt) ta prov på sköldkörteln, jag googlade symtom, har inte gjort det tidigare, men väldigt många stämmer in, varför inte ta det provet och utesluta ? Så vi vet vad vi har att jobba med? Jag förstår faktiskt inte vad som ska vara så svårt? Vi har dessutom haft fler i vår släkt som haft problem med sköldkörteln , bland annat min mormor. Världens finaste ängel! Tänk, hon gick hemma i 7 veckor och var sjuk, fick inte komma till vårdcentralen då heller. Tillslut när hon väl fick komma upptäckte de cancer som spridit sig. Tänk om, tänk om hon hade fått komma tidigare… jag blir så less.

Efter att jag pratat med både vänner i min närhet och familj. Så loggade jag in på 1177 och skrev ett brev till läkaren. Där jag förklarade min situation, och skrev ganska rättfram att jag vill ta prover, att jag är besviken på sjukvården som inte tar mig på allvar, sen frågade jag frågan ”vad jag ska göra för att bli tagen på allvar ?”  Och att de gärna får kontakta mig!

Fick svar efter ca en timme från doktorn! Att jag självklart skulle komma och ta prover. -ska set behöva vara så jäkla svårt?

Det tar ju sjukt mycket energi att man ska behöva göra såhär, att det ska behöva ta flera samtal och meddelanden innan man får hjälp. Så jag ska gå och ta prover iallafall så får vi se.

Tycker det är tråkigt att inte känna någon tillit, men jag hoppas jag får träffa bra Personer framöver. Kuratorn sa till mig att jag ska ta mina symtom på största allvar! Men hur lätt är det att göra när ingen annan gör det?

Jag är så glad och tacksam, tacksam för alla er som skriver, stöttar , mailar, tacksam för mina vänner och min familj. Tänk de stackars människor som mår psykiskt dåligt och dessutom är ensamma….

Ni är verkligen värdefulla! ♥ imorgon ska jag svara på era kommentarer ni lämnat, vet jag vart lite dålig på det men jag läser varenda en! Puss

Precis krypt ner i sängen, vi fastande framför en film på tv. Här hemma avlöser den ena sjukdomen den andra. Nu har Leona feber och är lite hostig. Lilla snuttan. Lowa är hemma efter att ha kräkts natten från midsommarafton. Känns inte alls rätt med magsjuka mitt i sommaren, man ska ju slippa sånt då. Det verkar som resten av familjen klarat sig vilket känns bra. ♥

Imorse hade jag en telefontid med kuratorn. Det räckte med att hon läste upp vad jag sagt till sköterskan förra veckan så grät jag. Jag fick prata och förklara hur jag kände mig. Jag har alla symtom för utmattning. Det är hårt, bara tanken av att inte orka med som vanligt gör mig så ledsen. Flera gånger per dag blir det kaos i huvudet och jag vet inte hur jag ska reda ut vissa situationer. Känslan av att känna sig värdelös för att jag inte orkar. Jag ska försöka hitta mitt sätt att slappna av och tanka energi, jag vet dock fortfarande inte hur. Jag har två presentkort på massage, det ska jag boka in. Sen ska jag försöka komma hemifrån, en liten semester att tanka energi på. Rickard och jag firar 10 år tillsammans på torsdag!

Skulle vilja åka iväg själva ett dygn till ett fint spahotell. Slängde ut en förfrågan om era bästa tips på instagram, fick många tips som jag ska kika in, men vill ni tipsa ert bästa spa-hotell så får ni gärna göra det i kommentarerna. Tack på förhand!  ♥

Jag ska börja med mindfulness och börja försöka suga in nuet, och stanna upp och vila korta stunder , men inte förlänge för att då kommer grubbeltankarna. Jag har så mycket nytt att lära om mig själv. Mycket skrämmer mig. Att börja tänka om, mot vad man gjort tidigare. Och har jag en bättre dag med lite mer energi, så ska jag inte använda den ( super enkelt att bara köra på då , vilket jag gjort!) istället ska jag fylla ryggsäcken med energi tills den är fylld igen… Jag känner mig ärligt talat lite vilsen i mig själv. Men jag ska fixa detta. Små steg i taget. Jag ska komma tillbaka!

Imorgon ska jag försöka få tag i vårdcentralen igen ( sjukt att telefonkön blir fylld innan lunchtid)   och se om jag kan få en läkartid att ta prover bland annat. Det verkar tydligen svårt…

tack för att ni kikar in här!

Love/ A