Jag är ett skilsmässobarn.

God Morgon. Har ni ställt om klockan? Det här med att ställa fram och tillbaka klockan. Jag ogillar det lika mycket varje gång, fast det är nog tametusan värre att dra den bakåt. Men helst av allt vill jag slippa något av det 😉
Igår firade vi påsk hos svärmor och vi träffade släktingar från Norge. Mysigt.

Vi kom hem och slängde oss i soffan. Lowa var lite extra gosig med pappa och kröp upp i hans famn.. Medans jag tittade på dom två och deras fina relation så slog det mig att jag är lyckligt lottad som får uppleva dessa stunder. Och att mina barn växer upp i vår familj. Jag är själv ett skillsmässobarn.. Mina föräldrar separerade när jag var 1år ( så från den tiden kommer jag inte ihåg så mycket ) men det jag minns från när jag var liten är att det inte var så vanligt då. Som barn skämdes man lite i skolan för att ens föräldrar var separerade..

I dagens samhälle är det nästan mer vanligt att föräldrarna är separerade än att man faktiskt lever tillsammans med barnens mamma/pappa. Ger man upp för lätt? Eller varför känns det som var och varannan människa separerar såfort det blir lite motigt i ett förhållande? Vad tycker ni, håller ni med mig?

Men för att gå tillbaka till min egna barndom så är jag uppvuxen tillsammans med min mamma, mina systrar och deras pappa. Mamma träffade alltså en ny man och på så vis tillkom mina två underbara systrar. Jag tycker inte jag behandlades annorlunda på någotvis utan tycker att vi barn blev behandlade lika även om vi inte hade samma pappa. Det tyckte jag var skönt. Men ibland när jag tittar på mina systrar idag så tänker jag att de har sån fin relation till varandra. Ibland undrar jag om det beror på att de är helsystrar som deras relation är så bra? Men sen inser jag att det är åldern. De skiljer ganska många år mellan mig och mina systrar. Och de skiljer bara några år mellan dom. Jag blir stolt och lycklig inombords när jag ser deras relation till varandra. Eftersom jag varit med hela deras uppväxt så vet jag också hur osams se varit stundvis.. Men nu när de vuxit till sig så ger de mig hopp, ett hopp att mina två små tjejer också förhoppningsvis kommer få en sån fin relation som de har idag! <3

Sedan fick jag uppleva separationen mellan mamma och hennes man. Jag var äldre då, och hade faktiskt redan flyttat hemifrån.. Men det var ändå en tung grej att gå igenom. När min biologiska pappa och mamma separerade så var jag så liten att jag inte kommer ihåg något. Jag minns inte hur det kändes. Men att uppleva det i äldre ålder, det var ingen lätt sak. Denna man hade ändå funnits i mitt liv så många år. Man blev väldigt arg , ledsen och många känslor. Varför ska man som barn behöva uppleva detta? Och mina syskon?

Men nu när man är vuxen och har egna barn så har man ju en helt annan syn på saker och ting. Som yngre kan man ju inte förstå på samma sätt, man blir frustrerad och förbannad på att ens föräldrar bråkar och inte kommer överens! Men hur fasen kändes det för dom egentligen? Det måste varit så tufft. Att genomgå en separation måste vara hemskt. Så mycket känslor man som vuxen upplever. Sorg i sig själva, och sorg för barnens skull. Jag blir så jäkla ledsen av tanken.
Jag hoppas att jag och min blivande man , pappan till mina barn kommer att leva ihop resten av vårt liv.

♥

Skadat finger, och jag vill tipsa er.

Här sitter jag lite halvt invalid och försöker skriva några rader.. Jag var ju så klantigt att jag skar mig i fingret på jobbet i fredags morse. Jag skar mig ganska rejält längst upp i fingertoppen så en del av nageln följde med. Rätt äckligt måste jag säga. Jag kände hur jag nästan svimmade och jag blir lite lätt hysterisk när sånt här händer. Der forsar blod överallt och man ser överhuvudtaget inte hur man skurit sig eller hur djupt.

Rickard trodde inte att jag behövde besöka läkare men jag gick på min magkänsla och åkte till akuten. Tänkte att där lär jag få sitta hela dagen. Men till min förvåning var vi där i ca en timme. Det var lugnt och jag fick hjälp snabbt. Jag hade skurit av ett blodkärl och sen hade jag skurit bort så mycket av skinnet bredvid att det inte fanns något att sy i. Så jag fick hålla ett förband tryckt med någon salva på som skulle stoppa blödningen i kärlet. Sedan plåstrade de om, och nu har jag ett snyggt förband runt fingret och man inse helt plötsligt hur invalid man blir med ett skadat finger. Rickard får sköta mycket i hemmet denna helg 😉

Jag har roat mig med inköp och andra trevligheter. Vi har endel nya leverantörer på gång , en leverantör som jag blev helt förälskad i , det är sällsynt här i Sverige så jag tror det kan bli riktigt bra. Visar er såfort jag kan.

Förra helgen besökte vi barnens faster, barnen och Rickard behövde klippa sig, och de var så duktiga verkligen.

Tanken var att jag skulle fått en liten makeover att mitt hår idag, men pga sjukdom så sköt vi fram det till nästa helg. Jag vill inte riskera att vi blir ännu mer sjuka. Jag tror det är fjärde veckan av sjukdom som vi går in imorgon. Men Lowa har sluppit feber nu när hon haft koppor, dock har det kliat ganska mycket på nätterna, stackars liten.. 🙁 Men inatt har vi fått sova en helnatt så man känner sig nästan lite utvilad.
Zira mår mycket bättre utav penicillinet också vilket känns bra.

Måste bara tipsa er om detta som vi åt för ett tag sen också. Jag har aldrig varit mycket för avokado, men detta var så jäkla gott. Vi toppade med lite skagenröra och färska räkor. Jäklar vad gott det var. Det kan jag verkligen rekommendera. 🙂

Nu ska jag vi fixa till oss och ta en sväng till svärmor, vi behöver låna hennes scanner och scanna in några viktiga papper.

Önskar er alla en härlig alla <3 dag.
Var rädda om varandra.
KRAM

Jag SKA lära mig att älska den!

Minns ni bilden ovan? Den publicerades i samband med ett inlägg där jag skrev om att älska sig själv. Ni kan läsa hela det inlägget —> HÄR <—-

Bilden är en utav de bilder som kommer visas på Madeleines kommande utställning som hon ska ha, som kommer symbolisera ”starka kvinnor” missa inte!! Men jag har fått tillåtelse visa en liten tjuvkik!

Och ni som läst inlägget vet hur jobbigt jag tycker det är att titta på denna bild, att jag funderade tusen gånger om jag skulle våga dela den eller inte. Men tanken på att jag skulle kunna hjälpa andra människor som känner detsamma som mig, så valde jag att dela med mig av det. Och responsen jag fick kunde jag inte drömma om, ni är helt fantastiska där ute.

Men i tre nätter i rad så har jag haft lite svårt att sova, den här bilden har etsat sig fast…
Jag avslutade mitt förra inlägg såhär: Bakom alla fasader, bakom alla karaktärer och bortom världens alla olika statusar. Så kom ihåg, så föddes vi alla nakna.
#starkakvinnor

Men bilden betyder så mycket mer för mig när jag tittar på den. Jag är FRUKTANSVÄRT rädd för fåglar. Då menar jag helt hysteriskt rädd, jag är rädd att de ska attackera mig osv. Så när jag skulle tatuera mig för första gången så var fåglarna ett sjävklart val.. Lite som terapi mot min rädsla… Sen att dom är väldigt vackra där på min arm..
Så denna bild har förmedlar så mycket om mig.. och jag önskar att jag kunde sätta ord på mina känslor som jag har för den. Men jag kan inte få ner exakta ord . Jag måste få fortsätta bearbeta den ett tag till..
Men jag ångrar inte att jag tog mig mod att tog den.. Den är ju vacker.
Och att jag inspirerar andra kvinnor där ute , det är för mig väldigt stort. ♥

Att planera sitt egna bröllop…

God morgon alla fina! ♥ Hoppas ni har sovit gott. Jag ska strax sätta mig i bilen mot Linköping, känner mig så jäkla nervöst, men det ska bli skönt när det är över, det tar ju inte superlång tid att få sprutan som tur är. Sen är ju frågan hur jag kommer att reagera på den. Håll nu tummarna för mig! Jag kommer hålla er uppdaterade.

På tal om något annat. Det är ett tag sedan den där fredagen, när Rickard friade till mig. Dagen jag förstod att jag faktiskt kommer bli hans på riktigt. Även om man vetat om att det är det som vi vill länge, så blev det mer verkligt.

Men den stora frågan kvarstår dock, hur tusan ska vi göra?
Hur vill vi att våran dag ser ut och vilka ska vi dela den tillsammans med?
Vart ska vi gifta oss? Ibland blir jag sugen att göra det hela på en strand med nära och kära.
Men i nästa stund vill jag göra det helt ensamma, kanske i rådhuset med två vittnen… Kommer man någonsin kunna bestämma sig hur man vill ha det? Hur vi än gör det så vet jag att det kommer bli perfekt.
Men jag vill framför inte känna att man ångrar sig.. Vi har ett tag på oss att planera.
NI andra som gift er får GÄRNA komma med tips , för även om jag har varit med om många bröllop så känns ju detta helt annorlunda… ♥

Här kan ni passa på och frossa bland några av mina alster från mina bröllop jag gjort under åren…

Kikar in lite senare!

Kramar/ Angelica

Det känns som att jag kommer att dö… typ.

Ta ett djupt andetag…. Andas in, andas ut.
Det är lite mycket nu känner jag, många tider att hålla koll på och jag försöker att ha tiderna i huvudet. Att jag inte lär mig, jag måste börja skriva upp och sätta påminnelse på telefonen. Jag har gjort det från o med idag, för idag missade jag ett viktigt möte!!

Men jag bävar för morgondagen. Det är dags för ännu ett besök hos läkaren i Linköping. Dags för andra kortison sprutan. Denna gång in på ett annat ställe. Jag är SÅ rädd. Men det går bra, Rickard är med och håller handen. I sånna här lägen är jag som ett litet barn. Men han står alltid vid min sida vad det än är. ♥

Intalar mig att efter imorgon blir allt bättre. Jag fick en kommentar om att jag skulle läsa på om kortison behandling. och jag är så tacksam för att ni är måna om mig därute <3.
Jag vet att denna behandling inte är lösningen på mitt problem , men vad jag förstod på läkaren så ska de lägga en en spruta för att se hur min axelled reagerar. Och reagerar den så som dom vill? Så ska dom efter detta ta beslut om dom ska gå in och operera mig eller inte.

Jag ogillar verkligen all ovisshet, det hade varit mycket enklare om ed hittade felet direkt. Denna utredning har håll på i en evighet känns det som. Men jag försöker tänka positivt. Än har jag inte givit upp hoppet, även om vissa dagar är jäkligt tuffa. Allt blir bra och det finns dom som har det värre eller hur?
Såg ni förresten Sofias änglar igår? Det handlade om en tjej som förlorat sin sambo och pappan till barnen. Alltså gud, jag stängde av programmet efter första pausen, jag klarade inte av det, mina tårar bara forsade nerför kinderna.. Men någon dag ska jag ta mig mod att se klar det. Det programmet är iaf helt fantastiskt!!

Efter mitt jobbiga besök hos läkaren imorgon så ska vi iväg på ett litet än så länge hemligt möte.
Jag tror det kan blir riktigt bra detta! 🙂

Tack för att just DU kikar in här! ♥

Kramar

Kan någon säga mig vad detta är?

Jag har tidigare skrivit om mina problem som jag har med min skuldra, och detta problem har jag haft sedan år tillbaka. Har testat allt och lite till för att det ska bli bra, men inget biter riktigt. Ni kan läsa mer ingående HÄR.

Jag har fått tips både i kommentarsfälten och via mail ifrån er läsare och jag är SÅ tacksam ska ni veta. Tanken att det ev kan finnas andra som har samma problem, bara det är en stor lättnad. Jag har inte hunnit läsa på så mycket om de tips jag fått. Men det ska jag absolut göra och jag ska även ta upp detta med min läkare på Onsdag när jag ska dit och visa dessa bilder.

Man ser aldrig sig själv bakifrån och hur ens rygg ser ut. Så när jag fotograferade bilden till utställningen så fick min vän syn på ryggen och utbrast ”Men alltså vad är det där?
Jag har vid flera tillfällen sagt att det känns som något sticker ut bak i ryggen som bland annat stoppar min arm från att ha full rörlighet . Men jag har mest fått höra att det är ”en känsla”. Håller jag på att bli tokig?
Jag ville självklart se hur min rygg ser ut, så jag bad henne ta ett par bilder. Dessa kan ni se här nedan.

Ser ni att det ”sticker” ut något till vänster? Det är ju något väldigt galet med hela min vänstra sida för den ser inte alls lika dan ut som min högra om man kollar på tex skulderbladet.

Jag önskar så att jag slapp ha dessa besvär och alla ovissheten. En stor lättnad vad att de inte hittade något på magnetröntgen. Men kan någon säga mig, vad är detta?

Att älska sig själv..

Jag vet inte hur jag ska börja det här inlägget. Jag har under de senaste 24 timmarna dividerat med mig själv angående en bild som togs på mig igår. Jag vet inte riktigt hur jag känner för den.
Alla människor har väl sin egen syn på sig själva och tyvärr så har väl samhället vi lever i idag bidragit till att kroppsidialet blivit lite vridet. Vilket gäller även mig och mitt huvud.
Det började nog redan när jag som ung, jag var sent utvecklad under puberteten, alla runt om mig hade utvecklats med fina bröst och jag var som en planka.

Sedan blev det sommarlov, och då sa det bara pang! Alla dessa tårar som jag gråtit bar frukt. Jag fick brösten jag ville ha, och lite till… Och där satt jag nu med dessa bröst som jag önskat så länge. Jag vet att min mormor sa så många gånger till mig, lilla hjärtat det kommer snart ska se. När du minst anar det.
och visst hade hon rätt. Men lyckan över mina stora fyllda bröst förvandlades till något helt annat.
Jag tänkte ibland att jag önskade för mycket.. Jag ville ju bara ha lite lagom.
En rolig parentes i ämnet, har ni sett Filmen Big från 1988 där Tom Hanks spelar en pojke som önskar att han blir vuxen? Man kan nästan känna att jag kände lite som honom, men att det man önskar inte alltid blir det bästa. Kan man önska för mycket?

Jag levde med dessa bröst i storlek 70F som istället hade förvandlats till en mardröm.
Inga kläder passade längre på min slanka kropp, Bikini var inte ens att tänka på då det mest var bröst överallt. Det blev flera sommar hemma i mitt flickrum istället för att hänga med mina vänner på stranden. Jag blev helt enkelt ganska ensam. Dessutom vägde dom väldigt mycket, vilket gjorde att jag fick problem med mina axlar och min nacke. Jag bestämde mig för att besöka läkaren då jag kände att jag mådde dåligt både psykiskt och fysiskt. Det behövdes en förändring. 18 år gammal tog jag ett beslut att förminska mina bröst. Självklart var detta inget lätt beslut, men ändå något jag aldrig ångrat sedan dess. Det kändes som jag fick tillbaka mitt liv.

I det hela har jag tampants med min kropp redan från start egentligen. Idag har jag blivit mamma till två helt fantastiska döttrar som jag älskar över allt annat. Och jag inser att jag har ett ansvar gentemot dom att föregå med ett gott exempel. Precis som min mamma älskar mig precis så som jag var, älskar jag mina barn så som dom är. När jag gick med på att göra den här fotograferingen så kände jag att det kunde hjälpa mig att komma över mina negativa tankar om mig själv. Och samtidigt faktiskt älska mig för den jag är. Jag har ju tidigare ( konstigt nog) velat göra en bröstförstoring just för att fylla ut de små påsar som finns kvar efter två graviditeter. Blir jag aldrig nöjd?

Men jag har bestämt mig, man har ett liv, och jag ska tamefan vara stolt och nöjd. För blir jag lyckligare om jag ändrar något? Jag vet ju att det egentligen sitter i mitt huvud, och det är dom tankarna jag måste börja arbeta med. Inget annat. Och jag ska lära mina barn att dom duger precis som dom är.

Så därför har jag valt att dela med mig av en av bilderna som togs igår. Som kommer att vara med på en fotografisk utställning som symboliserar starka kvinnor. Det här är en av de jobbigaste situationerna som jag jobbar med hos mig själv. Varje gång jag ser bilden, så hugger det till i magen på mig. Men ju mer jag tittar desto bättre och bättre känns det.
För er kanske detta inte känns som en big deal, men för mig är det ett av det naknaste inlägget som jag delat med mig av.

Jag hoppas och tänker att andra unga kvinnor som känner precis som jag har känt och känner. Kan inse att vi duger PRECIS som vi är! Bakom alla fasader, bakom alla karaktärer och bortom världens alla olika statusar. Så kom ihåg, så föddes vi alla nakna.
#starkakvinnor

Träffa mig HÄR!

Igårkväll fick jag som ni vet , ett väldigt roligt samtal. Jag har nämligen fått äran att bli VIP-bloggare på barnmässan i Örebro på söndag! Där kommer jag få träffa mina bloggkollegor, en del av dom känner ni säkert igen. Bland annat Susanne Bostrand Från Ensamma mamma söker. Även min fina vän Therese Wickman också känd från Ensam mamma söker och även grundaren till denna grymma mässa!

Sen har vi mammorna från familjen Annorlunda som kommer befinna sig där. Både Mirka Och Madeleine. Mirka kommer även föreläsa båda av dagarna, så detta får ni bara inte

Här är alla bloggkollegor ni kan hitta på mässan, jag kommer presenteras som VIP-bloggare under dagen och jag ser verkligen fram emot mässan! 🙂

Denna barnmässa bjuder verkligen på allt för hela familjen. Barnen kommer kunna träffa bland annat Pidde Pannkaka , hoppa i hoppborg och mycket mer!
Kika in på hemsidan och förboka er biljett nu HÄR och träffa oss alla 🙂 Hoppas att vi ses!

Kramar till er alla!♥

Alla dagar kan inte vara de bästa.

Man är ju inte alltid på topp här i livet, det ska gudarna veta, och igår hade jag min sämsta dag på väldigt länge! Fyfan, jag mådde riktigt rutet, jag tror ni kan känna igen er lite när man har en riktig dålig pms/mensdag, stackars karlarna som får stå ut med oss då 😉 Tack Rickard att du står ut haha!

Vi skulle tillbaka till tandläkaren igår och som tur var Rickard med denna gång, för jag fick ett litet utbrott, lite befogat, men även lite överdrivet från min sida! Tårarna kom många gånger igår och på något sätt rann bägaren över efter det där lilla utbrottet, de var välbehövligt även om det oxå medförde lite ångest! Men efter sånna dagar så kommer man ju ut starkare, jag låg nära Rickard igår när jag skulle somna.. Hans famn, den är perfekt! Och jag känner mig så trygg! Tänk att jag ska få stanna där resten av mitt liv, jag är så lycklig! ♥

Idag känns iaf allt mycket bättre, och hädan efter får Rickard gå till tandis med barnen haha;) Om jag inte flyttar över dom till min privata klinik! Då kan jag tänka mig att ta över den grejen igen.

Vi avslutade dagen iaf med att äta Rickards otroligt goda kräftsoppa!

Receptet delar jag med mig av i ett eget inlägg, denna måste ni bara testa!! Lyckos mig som får den till matlåda idag också 🙂

Jag kickade igång dagen med lite företagsfotografering på en advokatbyrå här i stan. Lite nya porträttbilder till deras hemsida! Det kommer bli riktigt bra!
Nu ska jag pilla i mig lite lunch och sen längtar jag tills i EM när familjen är komplett igen! ♥

Ser så mycket fram emot söndagen då vi ska iväg till barnmässan i Örebro, Barnen är eld och lågor. Och det ska bli grymt att få träffa alla människor där, och krama om Therese lite extra! Hon är verkligen grym som fixar med detta! <3

Ni hittar allt om hennes fantastiska barnmässa HÄR !!

Vill ännu en gång passa på att tack er för att ni kikar in här hos mig på dagarna, ni är så fina!
KRAM ♥

Lekparkshäng, bröllopsklänningar har ni några tips?

Hej på er! Nu börjar helgen lida mot sitt slut och det är dags för ännu en vecka. Men jag tror den blir bra!

Idag bestämde vi dejt med min mamma, det var längesen vi träffade henne konstigt nog. Men hon har fullt upp att förbereda sig inför sin flytt och även vi har fullt upp med allt vad livet innebär. Det var iaf mysigt och man märke på både barnen och henne att de har saknat varandra. Men snart blir vi grannar och då blir det annat, typ stående middagar alla dagar i veckan eller va säger du mamma 😉 ♥

Vi tog oss en sväng till barnens favorit lekpark, det finns en relativt ny linbana där som är en stor favorit bland oss alla 🙂

Våra barn är inte så flickiga av sig och brukar inte vilja göra något direkt med sitt hår, men idag fick jag göra en inbakadfräta i Leias lugg, sötnosa!

Sen åkte vi hem och myste och lagade god mat. Mamma och jag kikade även på lite brudklänningen på datorn men jag tycker det är så himla svårt. Hur ska jag kunna bestämma mig för vad jag vill ha för någon?
Har ni några tips på snygga bröllopsklänningar?
Jag vill kommer inte vilja ha någon stor pampig ”bakelse” klänning, utan tror att jag vill ha någon mer lite ”slankare” modell med kanske spets?

Något i stil med denna klänning, tycker den är så himla fin i ryggen. Men frågan är hur den sitter på min kropp osv.. Det får nog bli en tripp till Linköping fram över och kika på lite olika modeller. 🙂

Och hur i tusan ska vi kunna bestämma oss hur vi ska ha bröllopet? Jag vill olika nästan hela tiden. Hittade en underbar bild på Facebook idag, tänk att gifta sig såhär.. Nu ska vi inte gifta oss utomlands det vet jag, men shit vad vackert 🙂

Ni som har gift er får väldigt gärna dela med er av era tankar och tipsa, jag känner mig helt lost på detta.
Det ända jag vet är att det inte kommer vara något stort bröllop, utan ganska lite och intimt. Så känns det nu iaf, kanske ändrar mig imorgon 😉

Kramar ♥/ Angelica

Jag skulle aldrig sätta in den en gång till!

Jag har under flera års tid haft problem med preventivmedel, när jag har ätit p-piller så har jag alltid haft mycket biverkningar av dom. Så efter att jag fick Leia så bestämde jag mig för att testa kopparspiral eftersom att det är ett hormonfritt alternativ. Vilket funderade jättebra då, jag hade den insatt i ca ett år innan jag tog ur den och vi blev gravida med Lowa! Så efter att hon kom ut så var valet lätt , jag satte givetvis in en kopparspiral igen!

Denna gången hade jag den i drygt ett år och hade inga tankar på att ta ut den! Men sen började jag blöda vid mens, men denna gång så slutade aldrig mensen, och jag började få riktigt ont i magen. Så jag ringde upp till gyn och fick en tid direkt. Och när jag kommer upp så ser de att spiralen har flyttat sig och helt enkelt satt helt fel! Den hade börjat ”vandrat”. Förstår ni vad otäckt, det gjort faktiskt ganska ont när de tog bort den, samtidigt som det var en befrielse.

Bild lånad från Google!

Jag kommer aldrig använda mig av detta preventivmedel, jag har helt enkelt blivit avskräckt! Det kanske funkar för andra men inte för mig! Och imorse när jag gick in på Aftonbladet så hittade jag en artikel om just detta. Läs den HÄR!

Vad har ni för preventivmedel och är ni nöjda? 🙂

Idag är jag fredagsfin i min älskade poncho ifrån Capri collection 🙂
Kram/ Angelica

Är det här jag?

Igår tog som sagt Madeleine med mig på ett litet klädparty här i stan på Massage kliniken. De har tagit in och börjat sälja kläder sedan ett par månader tillbaka. Det passade mig perfekt eftersom jag behöver fylla på min garderob inför nästa helgs festligheter 🙂

Jag som älskar rosa hittade en rosa topp som jag blev lite förtjust i, dock så kändes den inte så ”jag” direkt. Jag testade den och tycker att den är jättefin, men blev ändå lite osäker…

Vad tycker ni? Madde tyckte att jag passade jättebra i den men jag blev ändå osäker.. Om jag köpte den så kändes de som att jag ändå bara skulle hänga in den i garderoben och inte använda den =P Så den fick hänga kvar. Dock kan jag ju ångra mig och gå tillbaka och köpa den en annan dag… Dock känner jag mig lite osäker nu i skrivande stund… Jag känner att jag är lite rädd att se lite ”tantig” ut 😀

Hittade dock ett par jeans som jag blev jättekär i så dom köpte jag , men de fanns inte i min storlek hemma så de kommer jag få hem under nästa vecka 🙂 Och sedan köpte jag en svart poncho så att jag kan hålla mig varm nu när det blivit lite höst 🙂

Madde hittade en tröja som hon tyckte om, Men när jag pratade med henne idag så sa hon att hon också skulle köpa sig en poncho. 🙂

Jag längtar redan nu efter mina nya jeans och hoppas de kommer snart så att jag kan gå in dom innan nästa helg 🙂

Nu ska jag rensa lite bland alla bilder som jag har, jag märker att mina hårddiskar är väldigt fulla av massor gamla bilder som jag inte behöver använda mer, men jag har så svårt att ta bort bilder, helt plötligt börjar jag ju älska alla som jag varit trött på för längesen 🙂

Hoppas ni får en fortsatt härlig dag. Ses vi på mässan i Örebro förresten?

Kramar ♥ / Angelica

6 år som förlovade och då kom frågan..

I fredags hade jag och min älskade sambo förlovningsdag. 6 år som förlovade och vi är inne på vårt åttonde år tillsammans. Det är ju nästan lite galet hur fort tiden går. Livet tillsammans har inte alltid varit en dans på rosor, men frågan att gå isär har aldrig kommit på tal. Vi vet att vi vill leva tillsammans. Nu och alltid.

Jag blev riktigt överraskad fredagen som var, jag visste att vi skulle få en liten stund för oss själva på eftermiddagen för svärmor skulle hämta barnen på dagis. Jag som älskar att bada skulle få ett bad på efter och lite spa hade Rickard lurat i mig, jag skulle få ta mig en Bacardi Breezer i badet och han skulle köra när vi skulle hämta barnen och äta mat hos svärmor lite senare. TRODDE jag ja!

När jag låg där i badet så kommer Rickard in med telefonen och tycker jag ska kolla på något som han vill visa.
Jag tar telefonen och får då se en bild jag måste zooma lite, men visst tusan ser jag rätt.. VILL DU GIFTA DIG MED MIG?

Så där ligger jag helt naket i badet och får ett frieri, alltså jag trodde ärligt aldrig den dagen skulle komma.
Vi har i många år pratat om att vi ska gifta oss men aldrig kommit till skott någon av oss. O att han skulle fria hade jag typ gett upp hoppet på 😉

Men det skedde verkligen, så kommer han in och ställer sig med två glas champagne och en ros i munnen iklädd t-shirt och kalsonger 😉 Jag som är helt stum och tagen på sängen av själva frågan svarar ju inget, så Rickard får fråga, VILL DU DET ELLER?

och självklart så svarade jag ju JA 😀 ♥
Så skålade vi med varsitt glas champagne och sedan fick jag berättat för mig att vi inte alls skulle till svärmor utan att han hade bokat bord på vänner och vin till oss två, så vi fortsatte våran kväll där och hade det så mysigt!
Jag skulle kunna göra om kvällen om och om igen. Jag blev verkligen SÅ överraskad, och detta hade han planerat i flera dagar utan min vetskap. SÅ nu börjar de stora planerna.

Eller stora förresten. jag vill inte ha något stort bröllop. Det vet jag, men sen vet jag inte riktigt hur vi ska lägga upp det hela.. Men vi kommer nog fram till det 🙂 Jag tror det kommer bli ett litet borgerligt bröllop med de närmaste bara! 🙂 Men frågan, Vinter, vår sommar eller höst?
Barnen är överlyckliga här hemma och har redan berättat på förskolan att mamma & pappa ska gifta sig 🙂
Men något läskigt med detta är ju att jag ska behöva vara framför kameran , jag brukar ju vara trygg bakom under sånnahär tillställningar 😉

Får bjuda på lite halvkassa mobilbilder från kvällen! 😉

Vilken härlig start på den helgen jag fick! <3

New in…

Hej på er! Bloggen har hamnat lite i skymundan i helgen. Inte medvetet förstås, men ibland blir det så. Helgen har varit lite omtumlande i positiv bemärkelse och jag kommer snart berätta varför 🙂

Men så länge får ni njuta av ett par schyssta skor som jag klickade hem igår kväll.
Jag är alldeles för dålig på att köpa saker till mig själv, och hela min garderob måste uppdateras! Ska börja sakta men säkert att fixa det tänkte jag, men jag är så sjukt kräsen så jag blir lite trött på mig själv! Vill ha kläder som är snygga men ändå bekväma. Tips mottages gärna 🙂

Här är iaf skorna jag klickade hem, hoppas de är lika snygga i verkligheten=)

Dessa var nedsatta från 999 till 599 :- så passa på att göra ert klipp ni också. Klicka HÄR

Ha en fortsatt härlig dag, och håll ut med mitt kryptiska inlägg, jag berättar snart 😉

KRAMAR ♥

Samtalet man inte vill ha..

God förmiddag! Hoppas ni har en bra start på veckan. Min kunde startat lite bättre känner jag.
I fredags var jag och gjorde min första magnetröntgen, den som varit så fruktansvärt nervös över. Hade med mig min mamma, dock så satt hon i väntrummet, för hon fick inte följa med mig in.

Tjejerna på röntgen var jättegulliga mot mig och förklarade hur allt skulle gå till, jag gick lägga mig på britsen, och blev fastspänd, det var för att de skulle ha några plattor som ligga still och sitta fast. Detta är INGEN rolig upplevelse för mig som fick lite lätt panik av att vara fastspänd, samt att jag har klaustrofobi. Ni kan ju tänka er själva hur det känns att åka in i ett jättelitet utrymme där man behöver ligga still och försöka tänka på något annat. AMEN TJENA.
Jag fick öronproppar och hörselkåpor med radio på, försökte drömma mig bort och lyssna på Rix morgonzoo. Andas in och ut, djupa andetag. Tänk på en sandstrand.. ANDAS, få inte panik det är snart över.. Andas, andas.

Jag blundande nästan hela tiden, jag var tvungen att göra det, för att inte gripas av panik när jag låg där, men under ett fåtal gånger så tittade jag och utrymmet kändes så litet verkligen.
Det bankade slog och pep som tusan när man gjorde denna undersökning, så jag förstår att man behöver ha både öronproppar och hörselskydd.

Jag tror jag låg där ungefär i 40 minuter. När sen undersökningen var färdig så blev jag så lättnad. GÖTT. Hoppas jag aldrig mer behöver göra detta!

Men så ringde telefonen imorse.. Då var de från röntgen igen och de behöver FLER bilder. Jag bara kände hur ångesten kom på halsen som att någon stryper mig riktigt långsamt. ” jo vi behöver ta en bildserie till med bilder lite närmare ryggraden”

Okej, så imorgon vid lunch ska jag lägga mig på den där hemska britsen ännu en gång , lyssna på radio och låtsas som att jag inte tycker det är jobbigt! Inte nog med att jag har ångest för själva undersökningen, nu kommer ju också alla tankar. Varför ska dom ha fler bilder? Har dom hittat något dom måste se mer av? Eller har dom bara helt enkelt ”fotat” för lite på det området som jag har problem med? Jag hatar ovisshet. Jag kan inte låta bli att bli lite orolig att de redan idag måndag har kikat på röntgenbilderna och inser att de behöver fler.
MEN detta måste väl INTE innebära något negativt?

Usch vad tankarna snurrar. Men det löser sig , bara jag har gjort den där hemska undersökningen en gång till.
Det ska väl vara bra det också kanske, att sätta psyket på prov när det gäller trånga utrymmen. Kanske ska försöka se det positiva i det hela. Nä fy satan, det finns inget positivt med att ligga på den där hemska britsen. Jo okej när allt är klart och dom förhoppningsvis vet vad som är fel.

Tänk på mig imorgon.
Kramar ♥ / Angelica

Den nakna sanningen..

Nu ska jag göra något riktigt läskigt.. Jag ska dela en före och efter bild från idag..
Den en är jag helt osminkad och den andra har Erika sminkat mig på. Det var roligt att få gå igenom lite grunder och lära mig mer och vilka tekniker jag ska använda när jag sminkar mig. 🙂
Nu längtar jag efter att få hem mina produkter , visar er dom när jag fått hem dessa. Räknar att jag får en leverans i nästa vecka=)

Före och efter! 🙂
Tänk va lite smink kan göra, det är ju helt galet. Det är så himla läskigt att publicera en helt osminkad bild, men vafasen..
Ni måste ju få se skillnaden 😉

Nu ska jag kila iväg till en vän och dricka en god kopp kaffe och ha lite soffmys, det var alldeles för längesen sist och det ska bli riktigt mysigt!

Hoppas ni andra får en underbar kväll!

KRAMAR ♥/ Angelica

Fotografering och sminkkurs..

God morgon! Här öser regnet ner och hösten känns verkligen på intågande. och i samband med det så känns det som att den höstliga depressionen också smyger sig på.

Hade en riktigt dålig dag igår, kände mig ledsen, och lite slut som människa.. Värken har blivit lite värre igen och genast så försvinner mitt humör. Att ha ständig värk tar verkligen på krafterna, och jag undrar om någon verkligen kan förstå som inte haft riktigt ont? Men jag försöker ta vara på de bra dagarna, jag vet att de kommer och jag njuter då. På fredag är det dags för MR röntgen, det är den enda röntgen jag inte gjort, vanlig och datortomografi är redan klara för längesen. Tankarna om att dom kanske hittar något konstigt finns ju såklart där. Men jag försöker att inte grubbla så mycket även om det är ibland är svårt.

Men jag har min fina familj och våra två fina barn. De ger så mycket kärlek. Ända sen den dagen de föddes så föddes verkligen en helt ny kärlek. Kärleken till sina barn är verkligen något man aldrig känt tidigare och nästan svår att förklara. Men samma dag barnen föds, föds också de ständiga dåliga samvetet. Men har tametusan ständigt dåligt samvete jämt känns det som. Att man aldrig riktigt räcker till. Eller när barnen är bråkiga och trotsiga så gråa håren bara ställer sig rakt ut ur huvudet och man känner att man behöver räkna till 100 både en och två gånger för att inte få ett sammanbrott. Man måste ju sätta ner gränser och visa att de gör fel för att de ska kunna lära sig i framtiden och bli uppfostrade. Men när de väl somnat för kvällen ,då kryper de dåliga samvetet fram och man vill nästan gå in och väcka dom bara för och få pussa och krama lite på dom ♥

Gullrumpor!

Snart kommer fina Erika hit, vi ska fota henne lite till bland annat hennes blogg, och jag ska även få en liten sminkkurs, det ska bli väldigt roligt att få lite mer kunskap inom det. Det passar ju mig kanon när mitt i min förtidiga trettioårs kris 😉

För er sminkintresserade, missa inte Erikas grymma blogg, den hittar ni HÄR.

Kikar in lite senare! Ta hand om er!

Kram

Magnetröntgen..?

Har tänkt så många gånger att jag ska plocka fram och skriva ett par rader, men det har alltid kommit något i vägen. Men nu ska de blir ändring på det!

Det är alltid roligt att kika in här och skriva några rader till er ♥

I lördags överraskade Rickard barnen med lite ”hemmagjord” Mc donalds, det tyckte dom verkligen var mysigt och jag tyckte det smakade mycket bättre med hemmagjort faktiskt 😉

Nu när jag fått över min gamla blogg hit så har jag ibland tagit mig tid att gå tillbaka och läsa vad man gjorde förr..
Jag kan se att jag bakade väldigt mycket och det är något jag tycker är superroligt verkligen men som jag gör alltför sällan nu, så de måste jag nog ta tag i igen. Hittade en gammal bild på olika cup cakes som jag gjorde till min födelsedag för hundra år sen 😉

Jag ska nog ta tag i att baka mina favoritmuffins i dagarna och då ska jag visa er det, Så goda och otroligt enkla att göra.

Så vad händer annars i livet? Det är lite upp och ner tycker jag.
Jag har fått tid till MR undersökning av min skuldra i början av september.. Försöker att inte tänka på det så mycket, men när jag väl gör det så känner jag att jag blir lite nervös. Har aldrig gjort någon sån undersökning tidigare. Men det ska väl gå bra..
Kanske är lite nervös för vad svaret ska visa? Hur som så tycker jag det är riktigt bra att jag ska få göra den så att dom verkligen utesluter allting.

Sist jag var hos läkaren så frågade jag faktiskt vad det är dom ska leta efter när de gör denna MR på mig.
Man läser/hör alltid om alla som har Cancer, eller får cancer osv.. Min älskade mormor gick bort i cancer för ett par år sen..

Jag är rent ut sagt livrädd för cancer, så jag var tvungen att fråga om det var något sånt dom skulle leta efter, som tur var så var det inte det. Nu kommer jag inte ihåg deras ord dom hade för det dom skulle leta efter, men det var iaf inget farligt. 🙂 Så jag kan känna mig lite lugnare.

Men skulle vilja be er om lite råd, ni som varit på Magnetröntgen. Hur var det?
Jag har lite lätt klastrofobi.. Är det något jag kommer behöva känna av nu när jag gör detta?
Hjälp mig gärna mer era erfarenheter ♥

Kände nu att jag trots allt blev väldigt nervös för när det är dags! :s

Kram/ Angelica

Ortopedkliniken..

God kväll fina ni hur har ni det?

Idag har jag varit på US i Linköping och besökt min sjukgymnast som jag har där.. Jag har i flera år haft problem med min skuldra och det har varit många turer till kiropraktor, läkare, röntgen, sjukgymnaster m.m. Det har varit en riktig tuff period med ständig värk..

Värken började lite smått som sedan övergick det till att bli ständig kronisk värk, jag hade svårt att själv hitta ”punkten” som egentligen värkte. Jag har haft panik, ångest, varit orolig över vad det kan vara. Jag har fått olika sorters mediciner utskrivna men ingenting har bitit.
Jag har flertalet gånger blivit uppgiven och undrat ska det alltid vara såhär, är det kroniskt? och framförallt VAD ÄR DET SOM ÄR FEL?
Läkarna samt sjukgymnasterna har haft svårt att fastställa vad det egentligen är för fel. På röntgen har dom hittat att min axelkula har en annorlunda form, men troligtvis kommer inte värken därifrån.

Tillslut efter mycket om och men så fick jag iaf en kortisonspruta, som faktiskt är det som har hjälpt lite. Jag har blivit så mycket bättre mot vad det har varit och jag börjar se ljuset och en förhoppning om att det faktiskt kan bli bra igen! Jag har förmodligen haft problem med en slemsäck innanför skuldran. Är det någon av er som har erfarenheter av detta? Berätta gärna!

Återbesöket hos min fantastiska Sjukgymnast som jag har gick så himla bra, vi pratade om hur vi ska fortsätta lägga upp min rehabilitering. Hur jag ska lägga upp mina rutiner när jag arbetar osv. Jag är så glad över att jag har kommit i kontakt med en sån himla bra tjej som verkligen kan sin sak och kan hjälpa mig på rätt sätt.

Jag väntar också på att jag ska få en MR för att de ska kunna utesluta allting. Vilket känns jättebra. Att de verkligen går igenom allt och inte missar något.
Så nu gäller det att fortsätta och hoppas att detta håller i sig och att den hemska värken inte kommer tillbaka något mer!

Nu ska jag lägga lite tid på min nya vän som jag inhandlade förut..
Kramar / Angelica

Nyfärgad..

Kikar in lite snabbt för att visa efterbild på håret. Som vanligt blir jag sjukt nöjd när Jenny varit i farten med mitt hår. Ganska lyxigt måste jag säga att ha en egen liten privat frisör 😉 Vi satte inte i något löshår idag, utan färgade bara utväxten. Men om jag inte ångrar mig så blir det nog att sätta i löshåret nästa helg 🙂

Hoppas ni alla haft en fin dag, nu ska jag sjunka ner i soffan och slappna av lite.
Kramar ♥

Den perfekta mamman…

Hur är man då? Man kan läsa så många olika mammabloggar idag om hur perfekt livet är och hur mycket man alltid gör med sina barn. Men på riktigt, är det alltid så perfekt som det verkar?

Om man tänker efter så börjar det redan när man är gravid, är man inte perfekt gravid med en gullig liten mage så börjas det redan snackas om hur ”fet” personen blivit osv. Nu hade jag inte så i mitt fall. Jag har alltid varit väldigt ”liten” när jag varit gravid. Alltid haft en liten mage.. Men jag fick höra så ofta att vilken liten mage du har att jag till slut blev orolig och sökte för det. För om magen var så liten var det något fel på bebisen där inne isåfall? Fick den inte tillräckligt med näring? Ni alla som varit/är gravida vet att tankarna snurrar. Och även om man kanske inte ska bli påpekad av vad folk säger utifrån så blir man det ändå. Iaf jag. Men sjävklart var det inget fel någon av gångerna som jag var gravid. Det var fullt normalt, jag bar mina barn ganska långt bak mot ryggen och eftersom jag är ganska liten i kroppsbyggnad normalt sätt så sa min barnmorska att det skulle inte fungera för dig att bli superstor. Så med andra ord var jag precis perfekt så som jag var. Och så är ju alla andra också, stor som liten, huvudsaken är ju att barnet i magen har det bra?

V31 med Lowa i magen.♥

V35 också med lilla Lowa i magen.♥

V38 med Leia i magen. ♥

Sen när barnet väl kommit ut så börjar denna hysteri om amning. Man bör amma sina barn för att det är det bästa för det lilla barnet, bröstmjölken innehåller extra antikroppar från mamman som förs över till barnet utöver de som barnet fick när de föddes. Det sägs och skrivs att man inte får samma närhet med sitt barn om man inte ammar? Detta kan man ju diskutera, alla har olika meningar när det gäller just detta. Ni som har ammat kanske inte tycker att vi som inte ammar får samma närhet till våra barn.

Eftersom jag gjort en bröstförminskning så visste jag redan innan Leia föddes att jag kanske inte kunde amma. Men jag ville ändå försöka, så jag försökte i början med henne. Jag trälade, hon hade problem att ta bröstet, jag fick ingen ro. Det var oftast mycket folk hemma och som nybliven mamma med en nyfödd så blev jag väldigt stressad av att hon aldrig tog bröstet ordentligt. Förutom en gång, då fick hon ett riktigt tag om bröstet och då låg jag och ammade i över en timme, eftersom vi skulle iväg samma dag till mödravården så åt jag lunch liggandes. Men när vi kom dit så hade hon gått ner väldigt mycket i vikt. Självklart vet jag att de är normalt att de går ner de första dygnen men inte så pass mycket som hon hade gjort. Jag bröt givetvis ihop totalt där uppe. Jag kände mig så värdelös att jag inte hade kunnat ge mitt barn mat så att hon blev mätt och fick i sig den näring hon behövde. Vi skulle börja komplettera amningen med ersättning. Sagt och gjort, vi gick hem och gav henne ersättning. Det var så himla skönt , att slippa känna stressen kring amning och jag visste att hon var mätt och belåten. Jag slutade med amningen direkt och vi gav då bara ersättning. Jag kanske gav upp amningen för fort men för mig kändes det helt rätt. En klump försvann från mitt bröst, och sen dess så gav vi Leia ersättning. Det har fungerat jättebra för oss och hon har inte varit sjukare än något annat barn för att hon ej fått antikroppar via bröstmjölk.

Sedan när Lowa föddes så bestämde jag mig redan innan för att inte amma, jag fick tabletter som gjorde att mjölken inte ens kom igång, och likaså har det inte varit några som helst problem med henne. Självklart fick hon suga på mitt bröst såfort hon föddes och vi har gett båda våra barn massor med hudkontakt utan att jag har ammat.Jag har tyckt att det har varit skönt att ge ersättning då har Rickard kunnat bli mer involverad och kunna ge mat precis lika bra som mig. Rätt eller fel att aldrig testa att amma med henne. Det kanske hade fungerat??
Jag provade aldrig, ,men är nöjd med mitt beslut. Klassas man som sämre mamma för att man ej ammar sina barn?

Leia o jag!♥
Liten Lowa♥

Om vi skulle få ett tredje barn hur skulle jag vilja göra då? Jag känner mig kluven, kan det fungera med tredje barnet ? Skulle jag känna att jag hade ork att testa och träla för att se om det fungerar? Är man en dålig mamma igen då om man inte testar? För tänk OM det fungerar?

Sen finns det tusen andra saker jag kan rabbla upp som man framställs enligt normer att man är den perfekta mamman.

*Det här med att lämna bort sina barn till tex mormor/farmor. Jag måste erkänna att jag varit så sjukt dålig på det. Vi har inte lämnat bort Leia över natt någon gång sedan hon kom förrän hon själv ville sova hos mormor när hon var 4.5 år. Bra eller dåligt? Alltså personligen tror jag att barnen mår bra av att komma ifrån oss föräldrar ibland också. Vi har inte känt att vi haft behov av att lämna bort dom, och jag är så fruktansvärt töntig när det kommer till mina barn. En riktig hönsmamma. Men det är något jag behöver jobba på. Men när barnen själva vill vara hos mormor/farmor så måste dom ju få de.

*Den perfekta mamman ser till att barnen slutar med napp i tidig ålder, typ runt 3 års ålder för att inte riskera att tänderna blir sneda osv. Lowa är 3 år idag och har fortfarande napp på nätterna. Leia slutade med napp på nätterna när hon var 4år. Då var hon redo, jag tänker inte tvinga bort en trygghet för att vissa normer säger det. När hon är redo så är hon, och jag känner absolut ingen stress för det.

* Den perfekta mamman är en riktigt lekmamma som alltid leker med sina barn. Men om man faktiskt inte tycker om att leka då? Jag är INGEN lekmamma, men det betyder inte att jag inte älskar mina barn för det. Självklart kan jag leka med mina barn, men jag tycker också att dom ska kunna lära sig att leka ensamma och hitta på lek utan att jag som förälder är med hela tiden. Jag tror att barn växer som människor av att märka att dom klarar av att göra saker och ting själva.

Hur kan alla tycka att den perfekta mamman ska vara såhär? Jag följer inte några normer. Jag litar på mitt egna hjärta och gör så som jag tror är rätt. Jag är den perfekta mamman för mina barn ♥
Precis som NI är den perfekta mamman för era barn! ♥

Kram och ta hand om er! ♥

Skydda dig på naturlig väg…

God Morgon. Hoppas att ni har sovit gott. Jag startade dagen med att ta tempen innan jag gick ur sängen. Det är så att jag ska prova att använda mig av Natural Cycles som preventivmedel. Jag har alltid haft problem med preventivmedel, alltid mått jättedåligt när jag ätit p-piller, mycket biverkningar osv. Efter att jag fick Leia så satte jag in kopparspiral för att slippa hormoner. Den fungerade jättebra då och jag var nöjd. Men när vi planerade att Lowa skulle bli till så tog jag ut den och sen blev Lowa till direkt när vi började ”försöka” 🙂

Efter att hon föddes så satte jag in kopparspiral ännu en gång och jag var nöjd med den i ungefär ett år. Sen fick jag problem med blödningar som aldrig slutade. Så jag sökte upp till gyn och då hade spiralen flytta på sig lite och växt fast fel.. Så de tog bort den, vilket gjorde ganska ont, men en befrielse att få bort.Så efter det bestämde jag mig för att aldrig använda spiral något mer.

Sedan efter min ”medicinska abort” eller missfall vilket man nu vill kalla ( som ni kan läsa om HÄR ) så har jag ätit mini-p. Jag har varit relativt nöjd med dom, förutom att jag har fått lite småblödningar då och då.
För ett tag sen så kikade jag på Narural cycles, men den var då inte kliniskt testad så jag vågade helt enkelt inte prova på den då.

Men nu är den kliniskt testad och säker till 99.9% så jag kände att denna kommer passa mig perfekt.
Så jag laddade ner appen och appen och beställde hem termometern.
Och det är så sjukt smidigt. Den mäter sin basaltemperatur i 30 sekunder innan man går ur sängen och sedan slår man in den siffra som man får i displayen i appen och sedan så räknar den ut om det är säkert eller inte.

Denna app kan man både använda till om man vill bli gravid eller undvika graviditet. Supersmidigt. Som alla vet finns det bara ett fåtal dagar i månaden då det är extra stor chans att bli gravid, och denna smarta app räknar ut exakt när dessa dagar är. Vill ni veta mer så kan ni läsa HÄR

Jag har bestämt mig att jag ska testa den iallafall en månad till att börja med. Men är det inga konstigheter så kommer jag definitivt fortsätta, det skulle vara en lättnad att slipps ha massor av hormoner i kroppen, även om det är väldigt få hormoner i mini-p.

Har ni testat på denna? Berätta gärna om era erfarenheter kring detta preventivmedel, om ni är nöjda eller inte 🙂

Nu ska jag sätta igång med lite måsten här hemma. Vi hörs lite senare.

Kram♥

Att vara framför kameran..

God Morgon! Hoppas ni har sovit gott i värmen. Visst är det underbart att sommaren äntligen är här. Dock så man ju aldrig nöjd utan nu går man och smågnäller att det ”för” varmt. Men man skulle behöva ha en AC inne. För nätterna är verkligen så varma, barnen sover dåligt och även vi vuxna. Men hellre ha detta härliga väder än regn och rusk.

Igår blev jag överraskade med en dejt med min Kärlek, vi åt på restaurang pratade och bara umgicks på tu man hand. Visar er bilder lite senare från det fantastiska stället vi var på. <3
Vi stannade till vid ett ställe och Rickard tog några bilder på mig. Jag är SÅ obekväm framför kameran.. trivs ju bäst bakom 😉 Men tänker att jag ändå måste försöka öva bort detta. Kan ju vara trevligt om jag är med på några bilder ibland. Ni vet på semesterbilderna, man tror ju att jag knappt deltar eftersom jag alltid tar bilderna.

Här får ni en liten tjuvkik.. Denna gång jag inte bestämma mig om jag gillar den mest i färg eller svartvit.
Vilken är er favorit?

Nu blir det en kopp kaffe med en fin vän! <3

Kram!

Att känna sorg..

God Förmiddag.
Först vill jag bara tack alla er besökare som kikar in här varje dag. Så otroligt roligt att se att så många vill kika in. Lämna gärna ett avtryck så jag kan besöka er också om ni kanske har en blogg =)
Solen skiner och det känns verkligen som sommaren är på gång nu. Nästa vecka börjar semestern så jag hoppas det håller i sig.

Idag har jag en dag då det snurrar i huvudet, vissa dagar är bättre än andra och idag är en liten downdag. Jag har en sorg inombords som jag ibland inte riktigt kan hantera, är det något fel på mig? Är det normalt att känna såhär så pass lång tid efteråt? Och hur ska jag göra för att hantera mina känslor?

För ca 1,5 år sedan blev jag gravid, gravid med våran tredje.. Detta var oplanerat, men ändå välkommet givetvis.
Men jag kände redan från första stund att det var något som var galet, så jag fick en tid på gyn ganska tidigt.. Där och då kunde de inte fastställa en graviditet. Dom tog blodprov sen fick vi gå hem och vänta i tio dagar för ett nytt ultraljud. Men jag visste ju att jag var gravid efter stickan visade det. Läkaren började prata om en cysta som jag hade och om det kunde vara den som spökade, men vad jag vet så ger inte cystor ett plus på stickan?
Fick iaf komma tillbaka till gyn efter dessa tio långa dagar, och i samma veva var det jul och med allt vad det innebär, fast tankarna var någon helt annanstans. På gyn konstaterade de en graviditet.. men då skulle jag varit i vecka 8 från sista mens, men fostret var så litet som i ca v 5. Så det stod inte riktigt rätt till med det. Det fanns ett litet hjärta som slog, men fostret saknade gulsäck vilket innebar att det inte fick näring någonstans ifrån… Så denna graviditet hade slutat med ett missfall konstaterade dom. Och istället för att gå och vänta på att det där missfallet skulle komma när man inte hade någon aning om när det skulle ske. Så bestämde vi oss för att göra en ”medicinsk abort”. Bara att skriva ordet känns så konstigt. Jag hade ju inget val eftersom kroppen tillslut ändå stött ut det själv. Så på ett sätt var det skönt att veta när det skulle ske.

Men detta är något som gnager i min inombords. Jag känner en sån sorg över att vi förlorade det som ändå hade fäst sig där. Även om det inte var planerat så ville vi givetvis att det skulle vara friskt. På något sätt blev det också dubbel sorg. Först att man fick ta bort det som var. Eftersom jag har två barn sedan tidigare så vet man ju vad man har att vänta sig och hur underbart det är. Och även en sorg över att barnet jag väntade inte va friskt. Men jag vet ju också att det aldrig hade blivit något eftersom kroppen stött ut det tidigt. Men jag hade ju självklart älskat det oavsett om det fötts friskt eller ej. Men jag har så svårt att släppa det. Jag ältar och ältar. Känner en sån saknad. Jag tycker alltid något fattas mig. Nu handlar inte detta om att jag INTE är glad för det jag har. För jag är så otroligt lycklig att jag har en fin sambo och två fantastiska barn som båda är friska. <3 Men ändå får jag inte bort känslan av att något fattas mig. 🙁

Är det normalt och känna såhär som jag gör? Alla ni därute, som genomgått vanliga abort, eller liknande det jag gjort. Hur har ni bearbetat det efteråt?
Jag ska kontakta en kurator tänkte jag så jag kan få hjälp med att börja hantera det. Jag tänker hela tiden att om man skaffar ett barn till så kanske dessa känslor man har om en saknad försvinner? Eller kommer jag alltid känna denna saknad?!

Det känns otroligt läskigt att ens skriva allt detta, jag har mest hållit detta inom mig, men jag tänker att jag faktist kanske kan få lite hjälp av er som varit i samma situation…

Här ligger lilla Lowa som i dag är 3 år i magen <3 Och tänk att hon kunde haft en lillebror/lillasyster.

Kram till er alla!

Bröstförstoring när man redan förminskat dom?

Godkväll. Såg förut när jag var inne på allt för föräldrar att man kunde läsa om Estetisk kirurgi.

Så jag tänkte ta kvällen i akt och läsa på lite om detta då jag faktiskt själv går i tankarna. Egentligen kanske det låter lite tokigt att jag just går i tankar om att göra en förstoring+lyft. Då jag faktiskt redan har gjort en bröstoperation. En förminskning. Denna operation gjorde jag när jag var 19 år gammal och är aldrig något jag ångrat. Jag hade väldigt stor byst, de va tunga och bära på och jag kunde knappt ha några kläder som satt bra för att jag var så liten för övrigt. Jag kände mig alltid större än vad jag var, och under flera somrar låg jag hemma istället för att följa med mina vänner ner på stranden för att jag skämdes. Nu är det inte så att jag vill ha tillbaka de stora brösten som jag hade. Innan min operation hade jag 70F och jag är 170 cm och väger 55kg så ni kan ju tänka er själva hur det såg ut. Någon gång kanske jag vågar visa den enda bilden som finns från den tiden.

För en del kanske det skulle vara en dröm men för mig var det verkligen inte så. Snarare ett helvete och psykiskt påfrestande. Så jag mådde ju väldigt mycket bättre efter att jag gjort förminskningen.
Men sen har ju jag fått två barn sedan dess,och alla ni mammor som fått barn vet ju att kroppen inte blir sig lik efteråt. Brösten har ju blivit en aning ”slappare” än vad dom var tidigare..
Så det jag isåfall skulle vilja göra är ett litet lyft och en liten förstoring så att dom liksom håller sig på plats 🙂

Nu ska jag fortsätta läsa på lite mer om detta!
För er som är som mig och vill veta mer så kan ni kika HÄR.
För att komma direkt till kliniken klicka HÄR.

Önskar er alla en fortsatt trevlig kväll.

Tisdag!

Leia tog häromdagen sönder mina solglasögon, vilket betyder att jag inte har några ;P

Funderade på att sno hennes tills jag köper nya, rosa och snygga, dock var dom lite små hihi 😉

Nu ska jag slänga mig i bilen och åka in mot Vadstena. Ska färga utväxten, verkligen behövligt!

Så ska bli skönt att få sätta sig i frisörstolen lite =D

Laaater!

Älskade mormor! ♥

♥♥♥

I lördags var jag, mamma & Ewa och hälsade på lilla mormor. Jag har inte träffat henne sen hon var på lasarettet här i stan.. Det är ett tag sen, och mycket har hänt sen sist! Det var ett jobbigt besök, men jag trodde det skulle vara jobbigare! Men på något sätt blev jag stark när vi väl var där.. Man ville bara krama om henne hela tiden!!
Så jobbigt att se henne lida så mycket som hon gör! :'(
Önskar så jag kunde göra något som förändrade hela situationen! Men tyvärr står man här helt hjälplös! :'(

Älskade lilla mormor vad jag älskar dig! ♥

Mitt andra bröllop..

Bild från bröllopet jag fota förra sommaren!

Har ju glömt berätta att jag har fått en förfrågan om att fota ett bröllop i sommar igen!
Sjävklart tackade jag ja och jag längtar redan! 🙂 Det är verkligen jätteroligt att fota bröllop 🙂 Så hoppas på en perfekt sommardag med bra väder! Hihi..

Nu ska jag ut och skära lite färsk annanas och kolla på Bigbrother!
God kväll på er!

Du & Din Partner!

Hittade en väldigt rolig grej inne hos Malin som jag ärligt snodde lite snyggt 🙂

En bild på oss från 2008!

Du & din partner

Vad heter ni? Angelica & Rickard

Hur träffades ni? Vi visste länge vilka vi var och har umgåtts lite förr i tiden plus att vi gick i samma linje på gymnasiet fast han gick några år över mig 🙂 Men sen började vi umgås ordentligt genom en gemensam vän och det var då vi föll 🙂 ♥

Hur länge har ni varit tillsammans? I maj har vi varit tillsammans i 4 år 🙂

Är ni förlovade? Ja det är vi, vi förlovade oss 11/9 2009

Bor ni ihop? Ja det gör vi 🙂

Har ni barn? Ja en dotter på snart 2 år & lillasyster påväg 🙂

Har båda körkort? Jag har 😀

Isåfall, vem kör bäst? Måste ju givetvis svara jag på den fråga då isåfall 😉 fast jag vet att han kör likabra ;P

Kommer du ihåg er första kyss? Självklart gör jag det, hur skulle jag kunna glömma 🙂

Vem sa ”Jag älskar dig” först? Rickard 🙂

Vem är äldst? Rickard!

Vilka stjärntecken är ni? Jag är vädur och han är Skytt 😀

Vem fyller först på året?Jag ;D

Vem är längst? Rickard ;P

Vem sjunger bäst? Måste säga Rickard på den också 🙂

Håller ni i handen på stan? Näää det gör vi nog inte ;P

Var nån av er oskuld när ni träffades? Nej!

Kände ni varann innan ni blev ihop? Ja det gjorde vi 🙂

Blev du kär i första ögonkastet? hihi, jaa det blev jag nog när vi började umgås sista gången, men ville aboslut inte erkänna det 😉 varken för mig själv eller någon annan! ;P

Har ni någon speciell låt?
Sum 51- with me
Jeff buckley – hallelujah ( fast när Rickard sjunger den =) )

Yellowcard – how i go
Några stycken iaf, kommer inte på några fler just nu =)

Har ni stora framtidsplaner? Såklart vi har 🙂 Bröllop, hus osv 🙂 Och kanske fler barn, vem vet 😉

Har ni gråtit i varandras armar? Ja det har vi gjort!

Har ni varit utomlands tillammans? Nej det har vi inte.

Vem lagar bäst mat? Självklart Rickard, min egna kock 🙂

Vad gör ni en vanlig vardagskväll? Umgås, myser, tittar på tv, han glor på hockey o jag nördar dator 🙂 osv.. 😀

Ger ni alltid varandra en puss när ni ses? Ja det gör vi jämt!

Blir du lätt svartsjuk? Ja lite kanske 🙂

Brukar ni bråka? Bråkar gör väl alla, men det är inte så ofta, vi håller för det mesta sams faktiskt=)

Ringer eller SMS:ar ni mest? Sms tror jag, men ringer också såklart=)

Vad är hans/hennes finaste kroppsdel? HELA han! ♥

Brukar nån av er prata i sömnen? hihi Båda två gör det, men jag tror Rickard gör det oftare än mig:)

Brukar nån av er snarka? Njae ibland 😛

Äh fyfan..

Då har vi fått magsjuka här hemma igen. Igår hade Rickard det, o mitt började inatt. 🙁 Hoppas hoppas att Leia klarar sig. Fyfan vad jag hatar denna sjukdom, den är vidrig 🙁 Snart kommer Leias farmor o hämtar henne så dom får mysa lite, så skönt att få lite hjälp när vi båda vuxna är dåliga. <3 Rickard har nämligen feber mitt i allt också.
Nu ska jag försöka få i mig lite vatten..

Kraaam

Kategori: Jag