God förmiddag! Hoppas ni har en bra start på veckan.  Min kunde startat lite bättre känner jag.
I fredags var jag och gjorde min första magnetröntgen, den som varit så fruktansvärt nervös över. Hade med mig min mamma, dock så satt hon i väntrummet, för hon fick inte följa med mig in.

Tjejerna på röntgen var jättegulliga mot mig och förklarade hur allt skulle gå till, jag gick lägga mig på britsen, och blev fastspänd, det var för att de skulle ha några plattor som ligga still och sitta fast. Detta är INGEN rolig upplevelse för mig som fick lite lätt panik av att vara fastspänd, samt att jag har klaustrofobi. Ni kan ju tänka er själva hur det känns att åka in i ett jättelitet utrymme där man behöver ligga still och försöka tänka på något annat. AMEN TJENA.
Jag fick öronproppar och hörselkåpor med radio på, försökte drömma mig bort och lyssna på Rix morgonzoo. Andas in och ut, djupa andetag. Tänk på en sandstrand.. ANDAS, få inte panik det är snart över.. Andas, andas.

Jag blundande nästan hela tiden, jag var tvungen att göra det, för att inte gripas av panik när jag låg där, men under ett fåtal gånger så tittade jag och utrymmet kändes så litet verkligen.
Det bankade slog och pep som tusan när man gjorde denna undersökning, så jag förstår att man behöver ha både öronproppar och hörselskydd.

Jag tror jag låg där ungefär i 40 minuter. När sen undersökningen var färdig så blev jag så lättnad. GÖTT. Hoppas jag aldrig mer behöver göra detta!

Men så ringde telefonen imorse.. Då var de från röntgen igen och de behöver FLER bilder. Jag bara kände hur ångesten kom på halsen som att någon stryper mig riktigt långsamt. ” jo vi behöver ta en bildserie till med bilder lite närmare ryggraden”

Okej, så imorgon vid lunch ska jag lägga mig på den där hemska britsen ännu en gång , lyssna på radio och låtsas som att jag inte tycker det är jobbigt!  Inte nog med att jag har ångest för själva undersökningen, nu kommer ju också alla tankar. Varför ska dom ha fler bilder? Har dom hittat något dom måste se mer av? Eller har dom bara helt enkelt ”fotat” för lite på det området som jag har problem med? Jag hatar ovisshet. Jag kan inte låta bli att bli lite orolig att de redan idag måndag har kikat på röntgenbilderna och inser att de behöver fler.
MEN detta måste väl INTE innebära något negativt?

Usch vad tankarna snurrar. Men det löser sig , bara jag har gjort den där hemska undersökningen en gång till.
Det ska väl vara bra det också kanske, att sätta psyket på prov när det gäller trånga utrymmen. Kanske ska försöka se det positiva i det hela. Nä fy satan,  det finns inget positivt med att ligga på den där hemska britsen. Jo okej när allt är klart och dom förhoppningsvis vet vad som är fel.

Tänk på mig imorgon.
Kramar ♥ / Angelica

Nu ska jag göra något riktigt läskigt.. Jag ska dela en före och efter bild från idag..
Den en är jag helt osminkad och den andra har Erika sminkat mig på. Det var roligt att få gå igenom lite grunder och lära mig mer och vilka tekniker jag ska använda när jag sminkar mig. 🙂
Nu längtar jag efter att få hem mina produkter , visar er dom när jag fått hem dessa. Räknar att jag får en leverans i nästa vecka=)

Före och efter! 🙂
Tänk va lite smink kan göra, det är ju helt galet. Det är så himla läskigt att publicera en helt osminkad bild, men vafasen..
Ni måste ju få se skillnaden 😉

Nu ska jag kila iväg till en vän och dricka en god kopp kaffe och ha lite soffmys, det var alldeles för längesen sist och det ska bli riktigt mysigt!

Hoppas ni andra får en underbar kväll!

KRAMAR ♥/ Angelica

God kväll fina ni hur har ni det?
 
Idag har jag varit på US i Linköping och besökt min sjukgymnast som jag har där.. Jag har i flera år haft problem med min skuldra och det har varit många turer till kiropraktor, läkare, röntgen, sjukgymnaster m.m. Det har varit en riktig tuff period med ständig värk..

Värken började lite smått som sedan övergick det till att bli ständig kronisk värk, jag hade svårt att själv hitta ”punkten” som egentligen värkte. Jag har haft panik,  ångest, varit orolig över vad det kan vara. Jag har fått olika sorters mediciner utskrivna men ingenting har bitit.
Jag har flertalet gånger blivit uppgiven och undrat ska det alltid vara såhär, är det kroniskt? och framförallt VAD ÄR DET SOM ÄR FEL?
Läkarna samt sjukgymnasterna har haft svårt att fastställa vad det egentligen är för fel. På röntgen har dom hittat att min axelkula har en annorlunda form, men troligtvis kommer inte värken därifrån.

Tillslut efter mycket om och men så fick jag iaf en kortisonspruta, som faktiskt är det som har hjälpt lite. Jag har blivit så mycket bättre mot vad det har varit och jag börjar se ljuset och en förhoppning om att det faktiskt kan bli bra igen!  Jag har förmodligen haft problem med en slemsäck innanför skuldran. Är det någon av er som har erfarenheter av detta? Berätta gärna!

Återbesöket hos min fantastiska Sjukgymnast som jag har gick så himla bra, vi pratade om hur vi ska fortsätta lägga upp min rehabilitering. Hur jag ska lägga upp mina rutiner när jag arbetar osv. Jag är så glad över att jag har kommit i kontakt med en sån himla bra tjej som verkligen kan sin sak och kan hjälpa mig på rätt sätt.

Jag väntar också på att jag ska få en MR för att de ska kunna utesluta allting. Vilket känns jättebra. Att de verkligen går igenom allt och inte missar något.
Så nu gäller det att fortsätta och hoppas att detta håller i sig och att den hemska värken inte kommer tillbaka något mer!

Nu ska jag lägga lite tid på min nya vän som jag inhandlade förut..
Kramar / Angelica