-innhåller annonslänkar-

Jag trodde väl aldrig att man skulle komma till en period i livet där man skulle leva på avstånd, att vara begränsad med umgänge och träffas utomhus. Att inte få krama dom man vill, aldrig saknat kramar så mycket, vi kramas annars väldigt ofta, med våra föräldrar och vänner osv , men eftersom det är som det är nu så följer vi givetvis restriktioner som råder…

Det är just det jag skulle vilja skriva lite mer om. Kramar….

Här hemma kramas vi i vår familj, jag kramar o pussar våra barn hela tiden, ( eller så ofta jag får kanske jag ska skriva). Vårt hem innanför våra dörrar är vår fristad. Jag vet inte hur ni gör, men någonstans känner jag att man inte ska behöva tänka på Corona , och så blir det hemma.. även om man har en del rutiner hemma också, vi har sen dag ett sett till att barnen tvättar sig ordentligt när de kommer hem efter skolan samt byter kläder, så även om vi har mycket tvätt eftersom vi är 6 i familjen så blir det ännu mer tvätt nu♥

Hur som, tillbaka till kramar… vi har sagt till de äldre barnen att vi inte kramas nu och att de ska hålla avstånd så gott de kan i skolan, jag förlitar mig även på att de vuxna i skolan tar sitt ansvar. Men jag har också upptäckt en sak som jag personligen tycke brister, det är att en av barnens fröknar ” delar ut kramar till barnen” Vilket betyder att vår dotter kramat denna lärare.. Läraren har förklarat att hon kan dela ut dessa kramar för att hon haft Corona och har antikroppar. Men vänta lite nu?
Hon kan ju fortfarande bära på smittan? hon kan ju krama ett annan barn som har någon smitta och så i sin tur kramar vår dotter fröken och får de andra barnets smitta på sig?
ÄVEN om det nu skulle vara så att hon inte smittade ( men de har ju visat att man kan bära på smitta trots antikroppar) Så tycker jag ändå inte att det är okej att hon delar ut kramar till barnen.
Jag känner personligen att man ska föregå med gott exempel, för detta leder ju till att våra barn exempelvis kramar sina klasskompisar etc, eftersom de är just barn så är det ju inte så himla lätt för dom att tänka rätt i denna rådande situation vi är i. Men hur lätt är det för barnen att tänka och göra ” rätt ” om inte alla vuxna gör det ?

Detta har jag eldat upp mig lite på , och jag känner att jag ska skriva ett mail till läraren, hade tänkt först ta det via rektorn, men tänker att jag vill kontakta läraren först så hon själv kan får förklara sig…

Eller hur hade ni gjort? Hur tänker ni kring detta med kramar, ni får gärna komma med era input ! ♥

♥

Min älskade lilla Lowa, jag känner så att jag vill skämma bort henne lite extra, hon som Älskar att läsa så skulle denna va helt perfekt att ha bredvid sängen, SÅ snygg, klicka HÄR så får ni se.♥

Visst var det fint? ♥ Priset på denna skönhet, 499kr!

God eftermiddag!
Hade tänkt kika in och och uppdatera lite här igår eftermiddag, men som man kan säga så kom livet emellan. Ni som läst här länge vet att min mamma var jättesjuk för några år sedan när hon fick sitt andra tarmvred, för er som vill färska upp minnet kring det kan läsa mitt gamla inlägg om det —> HÄR. <—

Sedan dess kan man väl egentligen säga att man ofta går med en oro i magen, tänk om det händer igen, och jag vet ju att mamma fortfarande har problem med sin mage, även om sjukvården har lite mer koll på henne nu, (hon var tex och röntgade sin mage i december förra året,) så vet man ju ändå inte hur snabbt det kan gå ifall hon tex får ett tarmvred igen. Det vore liksom en mardröm känns det som.
hur som helst så ringde mamma och frågade om hon fick komma och hälsa på en sväng igår, Jag tyckte redan på rösten att hon lät ni vet som man märker att det är något, nästan så hon lät lite menlös…
Sen tog det någon timme till så ringde hon och sa att hon hade ont i magen men att hon var påväg, jag tyckte hon kunde lägga sig och vila istället för att komma hit, men hon ville inte vara ensam utan ville komma hit, jag tror att både hon och jag blev lite rädda och oroliga. Jag uppdaterade mina systrar på telefon… Så nu var det bara att vänta och se hur mamma mådde.

Hon hade ont i attacker, hon förklarade det nästan som att de kom som värkar när man ska föda barn..
Det släppte av och blev lite bättre, vilket jag tyckte var skönt. Så hon åkte hem till sig igen och jag började förbereda kvällsmaten.
Försökte hålla mig uppdaterad med mamma hela tiden, man går som på nålar när man vet att hon inte mår bra..
Efter en stund hörde hon av sig igen, jag hörde mamma gråta i andra änden… jag sa att tyckte vi skulle åka upp till akuten..
Men hon är lite envis av sig ( jag vet vad har fått min envishet ifrån )  Hon skulle avvakta en liten stund till, men sen tog det inte många minuter förrän hon ringde igen, hon sa att hon hade pratat vett med sig själv och att hon ville ha skjuts upp till akuten.
Ni som läst det förra inlägget vet ju att jag inte är något stort fan av akuten i Motala, det gjorde så många många fel sist vi var där.. Men måste man söka vård så måste man. jag upplevde dock inte att mamma var lika smärtpåverkad som de andra gångerna jag skjutsat upp henne till akuten, då har jag knappt kunnat prata med henne och behövt andas igenom, sist var det konstant smärta , dessa kom i vågor.

Här får vi anmäla oss i en lucka nu när man kommer fram till Akuten, och förklara sina symtom innan man får komma in, och inga anhöriga får följa med .. Det är faktiskt fruktansvärt att bara lämna av och åka hem och inte få följa med in. 🙁
Jag åkte hem och försökte äta lite kvällsmat med min familj, men det var svårt… Hade ingen ro i kroppen.
Mamma kunde som tur var uppdatera mig och de var även snabba som tog emot henne och började ta prover och undersöka henne direkt, sen dröjde det kanske 1.5 timme innan hon fick träffa läkaren, hennes kramper i magen hade försvunnit och hon kände sig redan bättre. Efter att de hade undersökt henne ordentligt så trodde de att det var henne bråck som hon har på magen som hade varit orsaken till detta onda, att det hade varit i kläm. Som tur var fick jag hämta hem henne och idag mår hon mycket bättre, tack o lov.♥
Hon har en inbokad tid för att röntga detta bråck på fredag vilket känns bra, jag hoppas de tar beslut att faktiskt operera bort det, så hon slipper få mer problem med det. Det man tänker är ju hur det blir om det blir akut? Med tanke på hur sjuk hon var sist och hon nästan strök med så är man ju såklart orolig för att operera henne.. Men ändå.. ♥

Man har blivit så ”skadad” av den här händelsen och jag kände igår hur hårt det tog på mig att hela förra händelseförloppet , jag har väldigt svårt tex att möta en ambulans med blåljus för att då spelar det upp sig varje gång vi fick vinka av henne i ambulans in mot Vrinnevi. Glömmer aldrig när vi var på akuten i Motala, för hundrade gången känns det som, och ambulansen kom med blåsljus för att hämta henne. Man är verkligen ärrad av händelsen, men också otroligt tacksam för att hon finns med oss ♥

Önskar att hon slipper ha alla dessa besvär. min älskade lilla mammi, även om vi träffas alltmer sällan nu pga pandemin så är hon en stor del av vår familj, barnen älskar när deras mormor kommer hit och hälsar på!

Sensommaren, så höll mamma i Lucie för typ första gången, så jag var tvungen att föreviga det. ♥

Nu är jag helt slut i kropp och knopp, det tog verkligen musten ur mig att bli orolig…

Tittar in imorgon igen, och då ska jag visa er lite nyheter jag uppdaterat i Lucies garderob, Sen har jag lite andra roligheter på gång som jag hoppas kunna berätta om snart. ♥

Kram/ Angelica

I vanliga fall är jag inget stort fan av vintern, jag önskar oftast snö på julafton och sen kan den gärna försvinna. Men iår känns det ändå annorlunda… jag tycker det är mysigt med snön, kanske för att det blev så himla mycket ljusare?

Lucie ser visst lite skeptiskt ut med tanke på underläppen, men hon tyckte nog det var lite mysigt trots allt 🙂

Leona våran Leona, familjen lilla babbelkvarn, hon är inte tyst många minuter om dagen. Hon har ofta mycket och berätta , hon är också otroligt envis och har ett jäkla humör. Nu har hon dessutom blivit lite trotsig också, jisses jag kan blir genomsvettig av våra fajter , o varje gång tänker jag att min mamma alltid sagt ”välj dina strider” och de gör jag såklart, i den mån det går , något jag är lite dålig på är styva konsekvent , det måste jag erkänna, gör det klassiska felet att säga nej 20 gånger för att sen säga okej då 😂 borde så blir bättre på det.

Hur som helst sist när vi skulle gå ut så skulle vi ta på oss, och Leona ville så gärna ha sina gympaskor, jag gick förklara tusen gånger att hon blir kall och blöt och att hon måste ha vinterskor för att inte frysa . Men hon envisandes, och jag också, hon gav sig tillslut och bestämmer sig för att hon ska ta sina vinterskor, så vänder hon sig om mot mig och säger ” rappa på nu” kunde knappt hålla mig för skatt 🙂 det kom så härligt, fast de var hon som var den som gjorde att de dröjde!

Underbara unge!

Nu ska jag hoppa in i bilen och hämta hem alla

Större kids! Kikar in lite senare!

Kramar / A

God morgon, hade tänkte att skriva några rader igår, men dagen gick i ett! ♥

I dagarna två har vi flyttat runt på våra sovplatser här hemma, Leona vaknade och la sig mellan oss i sängen, och Lucie vaknade också till tidig morgon och ville ha en skvätt ersättning. Så jag kröp ner med henne i Leonas säng, som ni vet så är ju inte den så himla stor, men lägger jag mig som en liten fällkniv så får jag plats, och eftersom man är så otroligt trött där på småtimmarna så somnar man konstigt nog, men nu är jag skapligt stel i ryggen 😉
Så om barnen vaknar inatt så gör vi nog på annat vis, kanske att jag tvingar ut Rickard på soffan om det blir för trångt; )
Tänk att man får plats i denna lilla säng egentligen, måste ju se för roligt ut!

Allt för mina små! ♥

Men jag tror det är vanligt att man sällan som småbarnsförälder vaknar upp där man somnade 🙂 Eller så vaknar man upp i sin säng, men med flera barn mellan sig så man sover med halva rumpan utanför 🙂 Tror det är ganska hög igenkänning på det va?

Men jag känner mig så otroligt tacksam att få titulera mig som mamma till våra fyra tjejer! Tänk att de kan vara så olika men ändå så lika på samma gång.

Vår äldsta är väldigt noggrann och pedantisk, hon tycker inte alls om när det är rörigt här hemma eller på hennes rum, hennes rum är alltid kliniskt rent och var sak på sin plats, Hon är också ofta noggrann med att städa efter sig när hon tex har bakat, och kan ibland överraska med att städa ordning nedervåningen åt mig, eller iaf att vi kan göra det tillsammans, vi sätter på någon bra musik i högtalaren och börjar städa tillsammans, här är Lowa tex expert på att just när vi ska börja plocka ordning eller likande så behöver hon alltid helt plötsligt gå på toaletten eller liknande.
Hon är en riktigt liten smitare när det kommer till att behöva hjälpa till 😉

När de två största var mindre så har Leia alltid varit den lugna, lite orolig, lite ängslig medans Lowa alltid kört på , hon är totalt orädd… Och lite så är det nog med de två mindre nu också!
Leona är familjens babbelkvarn, alltså hon pratar oavbrutet och hon har verkligen myror i brallan, har svårt och sitta still och är alltid påväg någonstans.
Även hon har ett hejdundrande humör och så otroligt envis, men samtidigt är hon väldigt lillgammal och säger de mest roliga kommentarerna som får oss alla att skratta högt!

Jag älskar att få vara er mamma, jag tycker tiden går för fort och jag försöker stanna upp och njuta i stunden,  i nuet.

Även om det stundtals är jobbigt att vara mamma också, man gör ju inget annat än att städar, plockar undan, tvättar, viker tvätt, städar igen, plockar i och ur diskmaskinen många gånger per dag, byter blöja, klär på och klär av, alltid ligga steget före och tänka vad barnen behöver nästkommande dag osv. Därför älskar jag att ta några minuter för mig själv i ett varmt bad på kvällarna där jag får hämta andan i några minuter. Ni vet efter en tuff nattning av barnen, när den tog hela kvällen istället för 10 minuter som kvällen innan. Jag älskar detta att alla dagar inte är riktigt sig lika.. att få gosa in näsan i de små liven och snosa på dom, pussa pannan när de sover och säga ” jag älskar dig”
Eller när man får svaret tillbaka från Leona 3.5 år ” jag älskar dig och i love you” det gäller att se till att hon får med det ordentligt på olika språk. ♥

Ibland susar det förbi i mitt huvud, tanken.. men blir det inga fler barn nu? Är Lucie våran ” sista”?

Vem är jag om jag inte är småbarnsmamma ? Att få följa barnens resa när de växer upp och alla utvecklingar de gör. men jag tycker också att de är jobbigt att stegvis byta ut, sängar som blir försmå, babynest som väx ur, för att inte tala om babyskyddet och alla små kläder de växer ur. jag tycker det är så jobbigt att tanken på att ” kommer detta inte användas mer igen? ” när jag ställer ut sakerna i garaget… Är jag knäpp eller känner fler så? Får separationsångest.. typ.

Jag har så svårt att se att man inte ska göra denna resa igen, alla förväntningar, jag kan undra vem den nästa lilla person skulle bli, Som att man inombords har en liten kölista, vem skulle nästa bli? ♥
Jag hör ju att de låter lite knäppt, hoppas det är fler som har sånnahär knäppa tankar ibland 😉 tiden får utvisa helt enkelt !

Men är så otroligt tacksam för de jag har och i dessa tider försöker jag stanna upp flera gånger per dag, andas , njuta. Tacksam för att vi alla får vara friska! ♥
Det blev visst ett långt inlägg, tack för att ni orkade läsa ända hit!

Kramar! / Angelica

God morgon på er, Lucie tar precis sin morgonvil i vagnen, de blir väl så när man vaknar 05.40. Jag förstår inte varför hon skulle upp då, hon har sina dagar hon vaknar sådär extremt tidigt, men vi är ändå förskonade och man ska väl egentligen inte klaga, det kunde varit värre, Men inatt har vi dessutom varit fyra som sovit i vår säng, både Leona och Lucie kom in inatt, och då sover jag med rumpan utanför sängen så att säga 🙂 Tänk att de där små liven kan ta så himla mycket plats ändå. Men även om det är trångt älskar jag att snosa på deras doft. ♥

Vi har haft en ganska lugn helg, inga större utsvävningar, vi har åkt pulka i dagarna två, så barnen har varit nöjda! vi har hittat en liten backe precis vid oss, egentligen är det en liten stig vid en kulle, men det har varit precis lagom, jag har inte känt mig bekväm att va vid någon backe det är massor fler folk 🙂 Så det blev precis perfekt att åka här borta, Leona vågade åka själv, och ropade glatt ” tusen hål i nacken” när hon åkte ner. Missade dock att ta med kameran bort så har inga bilder därifrån tyvärr..

Störst och minst på en och samma bild, den där lilla är riktigt busig, tungan rätt i munnen för det mesta och bus i blicken! ♥

Nu är de bäst att ta tag i dagen, och röja av lite, passa på att ta disken när den lilla hjälpredan sover !

Kikar in lite senare eller imorgon!

Hoppas ni får en fin start på veckan! ♥

Kram

God kväll hörrni!
Jag har ju egentligen inte tagit en paus härifrån, men på något sätt har tiden inte riktigt funnits, jag vet att det var lite samma sak när jag bloggade och Lowa var nyfödd,Alltså ( 2012) det prioriterade inte på samma vis, MEN med det sagt..
jag älskar egentligen att blogga och jag tänker att nu ska jag bli bättre.. jag satt nämligen häromdagen och kollade tillbaka från när jag började blogga, tänk att jag bloggat sen 2010.

Vad mycket det hänt sen dessa, fyra graviditeter finns sparade här, någon dag ska jag sätta mig ner och läsa igenom dom. Så mycket känslor och mycket minnen.

Under tiden som jag har varit lite frånvarande här så har jag ändå uppdaterat instagram flitigt, jag gillar att kunna göra det snabbt och enkelt i farten, MEN jag har också märkt att det givit mig en hel del ångest.
prestationsångest, överanalysera bilder jag ska dela, allt från redigeringen till att om bilden duger.
Så funderar jag högt för mig själv, VEM ska tycka att det ”duger” ? Vem är det som säger att det INTE duger. Det är bara jag själv med mina konstiga hjärnspöken och prestationer. Jag vill inte känna att det är ett tvång och en prestation, jag vill dela hjärtligt rakt ifrån hjärtat, så som jag känner för dagen och dela den bild jag tycker passar in med den text jag ska skriva.
Sen får vi inte glömma bort att detta är mitt intresse, just med foto, jag har fotat så länge  och sedan jag drev mitt eget företag inom foto 2014 så har jag alltid älskat det, även om det varit och är mitt jobb stundtals även idag. jag hade någon nyårslöfte ett år att börja fota mina egna barn mer, och det tycker jag ändå att jag har blivit bättre på, ett tag hade jag hårdiskar fyllda med massor andras barn , medans jag sällan fotade mina egna. Det blev så på något vis när man jobbade med det, då ville jag inte ” jobba” hemma om ni förstår, så idag känns det bra att jag inte har foto som min huvudsyssla!

Alla dessa bilder är ju det barnen kommer ha kvar att minnas sen när de är så gamla och man själv gått ur tiden, haha lika bra att slänga in lite åldersångest när vi ändå är igång! Skämtosido, detta inlägg ska inte fyllas av ångest. Men jag vill fylla det med ord och känslor som jag känner just nu. ♥

Lucie den lilla rackarungen har hunnit bli över 10 månader, alltså var tar tiden vägen?
Hon kryper ( det började hon med när hon var 8 månader) . Hon ställer sig mot allt, klättrar överallt och framförallt, hon stoppar precis ALLT hon hittar i munnen, jag vet inte hur många gånger per dag jag dammsuger, men lika tusan hittar hon alltid något att stoppa in.
Detta är ju något av min största fasa att hon ska få in något och sätta i halsen, så jag är ju var och varannan minut och stoppar in ett finger i munnen för att se så att hon inte har något olämpligt i munnen.
Kan inte minnas att de andra barnen varit såhär galna i att stoppa i saker i munnen, eller så har jag förträngt.
Har era barn varit sånna som stoppar in allt de hittar  i munnen? ♥

mitt lilla busfrö! Älskar dagarna med mina barn.. Igår var första dagen på länge hemma med bara Lucie, det kändes så tyst och konstigt på något vis.
Även om man ibland kan vara väldigt, trött och irriterad på kaoset som kan uppstå med alla barn hemma, så är jag aldrig hel inombords förrän alla är i flocken är hemma! ♥

Ska vi ge oss på att försöka blogga några gånger i veckan, tänkte skriva en gång per dag, det vore väl absolut roligast! Men alla ni som är kvar, hur många inlägg önskar ni? Korta, långa? Vad vill ni se mer av?
Kom gärna med massa inspiration och pepp nu, för nu känner jag mig taggad! ♥

Nu ska jag sätta min i soffan och kika på vår tid är nu, vi har sett klart hela serien, men blev sugen att se om den igen , den är verkligen så jäkla bra, har ni missat den, för guds skull KOLLA!

Vi hörs snart igen, Tack för att ni kikade in och läste!
PUSS på er!

Just nu sitter jag i vår säng med datorn i knät, jag är helt ensam här hemma, vilket typ aldrig händer. Det är tyst och jag har tillåtit mig själv att bara sitta här, Så skönt och nyttigt för min hjärna som vill ha perfekt och kontroll på allt. Har precis förberett ett samarbete som jag ska dela lite senare i veckan på instagram, för er som tycker om mat så får ni hålla utkik. Perfekt till adventsmyset!

MEN hörrni hur mår ni? Världen är minst sagt så himla annorlunda just nu. Saknar mina nära och kära, och kramas och bara få mysa. Pratade med Madde i telefon häromdagen , att vi längtar tills vi kan ses och bara sitta rätt upp o ned på golvet, prata mysa och bara va. jag skojade och sa. , när vi kan umgås igen kommer vi väl umgås så mycket att vi kräks på varandra tillslut!
Vi brukar ju alltid fira nyår tillsammans, och om inte det händer något magiskt med alla restriktioner tills dess så ser det ut att bli ett nyår utan dom. Det känns för jäkla sorgligt måste jag erkänna.
Men vi måste hålla ut allihop, ha krafterna kvar, kämpa tillsammans så är vi snart där när detta är över. VI fixar det.  Tillsammans. eller hur! ♥

Jag har skrivit mycket om att jag har fått tillbaka min ångest, INTE kul. När den kommer försöker jag att inte kämpa emot den, även om jag VET att jag hatar den, så försöker jag göra den till min ”vän” för att den fortare ska försvinna.
Tror mycket spelar in i detta, att denna vår och sommar och att hösten nu fortsätter att bli som den inte borde.
Jag känner mig ofta väldigt instängd här hemma, men nu har jag försökt att komma ut på promenader , märker att det gör mig gott för både kropp och knopp.
Jag har även tagit hjälp av en PT som jag har fått ett litet enkelt träningsschema av. SÅ himla bra, för hon har tagit fram ett helt individuellt, perfekt för mig och min ångest. Mycket handlar om att andas rätt i övningarna, och helt plötsligt inser man hur svårt det faktiskt är att andas rätt. Hade aldrig kunnat tro att de kunde vara så svårt 😉
Jag ska visa er och berätta lite mer om detta framöver ♥

Nu ska jag lägga ner mig en stund och försöka vila några minuter, imorse vaknade Lucie vid strax efter klockan 6, busunge att vakna så tidigt.

Va rädd om er nu, och kom ihåg. håll avstånd, och märker ni några i er närhet som är dåliga på det, PÅMINN, eller om någon står för nära när du handlar i en affär, påminn, VI gör detta tillsammans!
SNART får vi kramas igen!

PUSS på er! / Angelica

Hej på er! Hur har ni det? Vi har hunnit med en liten promenad i skogen idag, mysigt och vi stötte på får som barnen blev förtjusta i. Passade på att fota lite bilder ett kommande samarbete.

Här hemma känns det mesta lite kaos just nu, Leia har varit hemma en vecka och varit förkyld och klättrar snart på väggarna, samtidigt som hon är rastlös så har hon också mycket plugg att göra, tycker det är bra att de får hem så att de inte hamnar efter alltför mycket. Men samtidigt är det verkligen en hel del som de får hem, och som förälder tycker jag det är svårt att få till allt och att faktiskt kunna hjälpa till ordentligt, jag kan ju inte ens räkna tex på det sättet de gör idag, helt annorlunda verkligen mot när man själv va mindre:)

Sen blev Lucie också lite snorig och fick lite feber natten till fredagen, den natten sov vi inte alls mycket här hemma, kaos verkligen. Ibland sätts verkligen livet på prov känns det som och känslan av maktlöshet infann sig, att inte känna sig tillräcklig för alla.. åh så världens sömnbrist på det. Herregud som jag längtade till att lägga mig och sova igårkväll. Fick dessutom sovmorgon till 9 idag, det behövdes och de var SÅ skönt att sova ifatt alla timmar, när man har sömnbrist så känner man sig nästan lite bakis. 😛 Ingen trevlig känsla direkt haha. Men glad över att vi fick sova bättre inatt, även om det känns väldigt segt att fler blir förkylda här hemma.

Måste berätta en rolig sak, en gammal vän som jag umgicks med för 10 år sen hörde av sig till mig på Facebook, Så otroligt roligt verkligen att få upp kontakten igen, hon har gjort en hel del resor och bott på olika ställen sedan vi umgicks sist, men nu bor hon inte alltför långt bort och så fort vi är friska här hemma har vi bokat in att vi ska ta en kaffe!
Tänk vad roligt att få träffas, sitta ner och prata igenom vad som hänt de 10 sista åren, det är ju en del när man tänker efter.=)
Det ska bli väldigt roligt och jag ser fram emot att vi snart får till den där kaffedejten. Så glad att hon hörde av sig och att vi fick upp kontakten igen! ♥

Nu inväntar jag att bulldegen ska jäsa, sist vi bakade bullar blev de så himla goda, och eftersom det är kanelbullens dag imorgon så passar vi på att fixa lite bullar så vi kan fira det!
Måste hålla oss sysselsatta.. ♥

Tittar in lite senare och delar med mig av receptet på bullarna, de blev så himla goda så jag skulle tipsa er om att testa och baka dessa! ♥

Stor kram!

God morgon lördag!
Idag vaknade jag upp så otroligt trött verkligen. Lucie har blivit snorig och har stört sig på det inatt, så från 03 har jag i stortsätt inte sovit något, glad att det är helg och vi kan ta en dag hemma och mysa! ♥
Leona sover fortfarande, hon behövde nog sova ifatt lite känns det som för såhär länge var längesen hon sov nu.
Rickard hjälper min mamma att flytta idag, så han är redan iväg! ♥ Så idag är det jag och tjejerna.

Igår blev det ett mindre kaos här hemma, ibland kan livet verkligen köra ihop sig, Leias dans började igår och när jag skulle skjutsa henne så märkte jag att Rickard hade bilnyckeln på sig, Och just igår befann han sig på andra sidan stan, så det resulterade i att vi satt i bilen och väntade ett tag på att han skulle komma hem och lämna nyckeln. Eftersom jag hade packat in alla barn så satt vi snällt och väntade, då hör jag hur Lucie bajsar i bilstolen, alltså hon gör jämt det! Men när Rickard väl kom så var jag tvungen att köra iväg, sena var vi och det var kö genom stan, skapligt stressad, när jag väl kommer fram till dansen som denna gången hade en ny lokal, så allt var nytt för Leia.
Det blev lite kaos och jag fick åka tillbaka till dansen innan jag hade hunnit hem, men som tur var så fick jag hjälp av hon som driver dansen , jag kände mig där och då rätt otillräcklig , kluven i att inte kunna va på alla ställen just då.
Det slutade som tur var bra och jag fick uppdatering av Ida, att allt gick superbra och ett smakprov på dansen , Japp då kom tårarna igen. Känsligaste mamman i stan.
Jag är så stolt över Leia när det kommer till detta, i flera år har jag försökt peppa henne till att kanske börja på dans för att hon tycker det är så roligt och hon dansar mycket hemma. Hon har varit för blyg och inte velat, men sen förra året var det som att något hände, hon växte och ville testa dans. Sen dess är hon fast ♥ Hon är så himla duktig och jag är så stolt att hon följt sin egna väg och hoppat på dansen helt själv, utan att känna någon innan, och nu har hon hittat vänner med samma intresse, det gör mig varm.
Jag överraskade henne med att köpa ett par nya träningsbyxor som hon så länge velat ha.

visst är de fina? ♥

Nu måste jag fixa lite frukost åt Leona som precis tassade upp från sitt rum.
Hoppas ni får en fin Lördag! Stor kram!