God morgon finisar! Här har vi i vanlig ordning tagit en lång frukost, jag skulle kunna gå i morgonrock hela dagen och bara vara. Men eftersom min mamma drömt mardröm om att Rickard kommer träffa en annan för att jag jämt går i morgonrocken så tänker jag att det är bäst att svira om till något sexigare så att det inte händer 😉

Denna skönhet fyndade jag för endast 99 kr på rea! Ni hittar den HÄR

I eftermiddag kommer Leias bästis hit och ska leka, de två har verkligen funnit varandra och är som ler och långhalm. Det är synd att de inte kommer att gå på samma förskoleklass då vi bor så långt ifrån varandra och inte tillhör samma upptagningsområde. Men vi får fortsätta att de kör playdejts hemma ♥
Påtal om förskoleklass, vi var på utvecklingssamtal igår på förskolan med båda barnen, det gick superbra och vi gick därifrån stolta. Över båda två. Det är så roligt att få höra att de sköter sig, att de är omtänksamma.
För Leia var det sista utvecklingssamtalet innan det är dags för henne att sluta, vemodigt.. Jag kände att jag vissa stunder fick hålla tårarna borta man blir så sentimental. Hon är har vuxit och blivit så stor, så fort. Pratade med en väninna vars minsta är lika gammal som Leia, lustigt när barnen växer men att vi föräldrar är kvar i samma ålder. 😉  Hur som, jag tror det kommer gå jättebra för Leia när hon väl börjar.. Försöker att inte tänka på det så mycket nu. ♥

Har ni vår hos er idag, här är det riktigt mulet och grått och inga varma grader. I veckan har det varit supervarmt och när solen sken härom eftermiddagen passade jag och Madde på att ta med barnen ner till Varamon en sväng. Barnen fick leka av sig om vi fick träna. Bra kombo!

 
 Barnen busade och byggde olika sandslott och kakor medans vi tränade. Det är nyttigt att ha någon som peppar när man tränar, men jag var helt slut efteråt sen. Längtar redan tills vi får till nästa tillfälle. ♥

Nu ska jag förbereda lunch här hemma. Hoppas ni får en härlig lördag. Roligt att ni varit så många som uppskattat min fotoskola. Jag är lyhörd och kommer försöka få in era önskningar till nästa del.♥

Kramar/ A

https://youtu.be/-rAhzvf5sfE

Det är så roligt att stöta på sånnahär gamla klipp.. Lilla Leia så liten hon var här. ♥ Nu är hon snart 6 år och ska börja förskoleklass efter sommaren. Det känns lite läskigt att hon blivit så stor så himla fort. 

Nästa är det dags för det sista utvecklingssamtalet på förskolan och veckan efter ska vi på det första föräldramötet på hennes nya skola. Ska bli intressant att träffa de nya människorna som ska ta hand om henne.
Ett nytt kapitel som förälder inleds. Det känns ju lite vemodigt måste jag säga. Men jag tror det kommer gå superbra!

Vad gör ni idag?
TACK för era fina kommenterar på mitt förra inlägg gällande bågarna. Jag tror ej de blir någon av just de två och jag ska kika vidare på specsavor!  Tack för tips! ♥  Just ja, har ni lust att tipsa mig igen? jag tänkte överraska familjen med en helg i våran huvudstad. Puss på er!

Idag har jag gått igenom gamla hårddiskar, har fler stycken som jag borde rensa och ta bort bilder ifrån som längre inte är relevanta.. Men jag liksom kan inte ta mig för att radera. Varje bild jag skapat tillsammans med mina kunder blir en del utav mig, det blir som min egna konst. Jag kommer ihåg exakt hur dagen var och vid vilka tillfällen vi brast i skratt. Jag minns tillbaka detta med glädje.. Men också en liten sorg i mig.. En sorg att jag faktiskt var tvungen att krossa min egen dröm som jag ändå levde och allt jag byggt upp.. Inte på grund av att min glöd försvann eller att det på något sätt egentligen gick dåligt.

Utan helt enkelt för att min kropp la av.. Jag minns så väl den dagen jag satte mig på köksstolen på förmiddagen och jag var så slut att jag inte visst hur jag skulle orka lyfta mig upp och gå på toaletten.. Jag hade kämpat under en lång tid, min axel/skuldra värkte som aldrig förr men är man egen så är man, det fanns ingen annan som kunde ta hand om mina kunder. O jag ville inget hellre än att göra det heller, jag älskade det!! Så trots värk så körde jag på .. Tills den dagen det sa stopp .
Min älskade dagsljusstudio. Jag älskade denna miljö, allt var vitt från golv till tak och stora ”gamla” vackra fönster.. Det är tufft. Det var här jag skapade mitt varumärke.. 

Jag tyckte om och skämma bort mina kunder och bjöd ofta på något gott, ( dock inte hembakat ) haha! 

Några favoritbilder som jag tog i min fantastiska studio. Måste villigt erkänna att det gör lite ont i hjärtat att skriva om detta och jag längtar faktiskt tillbaka! ♥

 Jag insåg att jag var tvungen att lugna ner mig ett tag, kanske en vecka eller två. Men dessa veckor blev mycket längre än vad jag trodde.. Flertalet läkarbesök , utredningar, besök hos sjukgymnast och kiropraktor.  Jag tror jag besökt varenda människa för att desperat få hjälp och då bort smärtan.

Under denna tid fotograferade jag även lägenheter och hus åt mäklare. Superkul. Men också väldigt slitsamt och tungt arbete så jag släpade runt på en stor mast för att kunna ta schyssta exteriöra bilder..  Detta var det första som jag slutade med..

När jag märke att skuldran inte blev bättre så blev jag allt mer deprimerad, det tar på psyket vill jag lova att ha ständig värk, att inte veta vad det kommer ifrån.. När det inte blev bättre börjar man tänka det värsta.. Har jag fått cancer här? Kan det kännas så? Samtidigt ska man hålla humöret uppe för sambo, släkt och vänner. Det är så jäkla tufft vill jag lova, och jag är så oroligt tacksam för alla runtomkring mig.
Det sista jag gjorde som var absolut jobbigast var Magnetröntgen, den var jobbig att både göra samt att man var nervös för resultatet, ni kan läsa mitt tidigare inlägg om det HÄR .

Minns inte riktigt exakt tid, men någonstans mitt i allt av denna utredning så valde jag att säga upp min studio. Den låg i en annan stad ( Visserligen bara 15 minuter med bil.) Men jag var inte där så mycket som jag behövde för att tjäna in vad den kostade i månaden helt enkelt. Den hängde över mig och min värk. Det var ett tungt beslut att ta men såhär i efterhand så blev det rätt. Jag kan ju inte göra något åt min värk, den är alltid där och jag kämpar med den varje dag. Vissa dagar är den bättre andra sämre.

Jag försöker tänka att allt har en mening, och jag har inte slutat fotografera, absolut inte. Jag gör det bara inte lika ofta längre eftersom jag numer jobbar med annat. Och det andra jobbet har varit min räddning. Det arbetet ger mig mer variation i vardagen och det hjälper mig. Sedan har jag även lovat mig själv att träna upp mig mer. Jag måste verkligen se till att ta mig tid och ork för det.

Jag kommer alltid att älska att fotografera och förmedla känslor via min kamera. Det är en ära för mig att förmedla kärleken mellan människor. Som kärlekspar, familj, syskon osv.
 

Det blev ett känslomässigare inlägg än vad jag trodde. Jag försöker jobba varje dag med att inte vara bitter åt saker jag inte kan göra åt, men ibland blir det lite mycket. Men jag tänker aldrig sluta fotografera. Och nu när våren kommer så tänker jag ta med mig min kamera ut. Är ni sugna på att modella så hör av er ♥

Kram /A

God förmiddag alla fina. Har ni sovit gott? Här startade vi helgen med en sovmorgon. Och idag sov barnen lite längre också, kors i taket.. Oftast brukar barnen eller iaf Lowa vakna ganska tidigt även helger men då brukar jag sparka upp Rickard 😉 Ända sen vi fick våra barn så har det automatiskt blivit så att jag tar nätterna när de va spädbarn.. Jag var alltid den som vaknade först och skulle jag försöka ta hjälp av Rickard så skulle jag behöva släppa en bomb bredvid honom för att han skulle reagera. Är detta typiskt för karlar? Vi kvinnor har det antagligen i blodet. För jag vaknar av minsta lilla rörelse! Sen finns det dom gånger som han tagit nätterna, men det har väl varit dom dagar jag varit så slutkörd att jag helt enkelt inte hört haha 😉

Men det har fungerat bra ändå, och eftersom jag har tagit nätterna så har han automatiskt tagit mornarna, och på så vis har jag då fått lite sovmorgon. Och även om barnen är större idag så kör vi ofta på samma, eller iaf att jag får själva sovmorgonen 😉
Påtal om småbarn och bebisar, jag är så jäkla sugen på en liten bebis till.. tänk va mysigt.. För allt det jobbiga med en bebis verkar man ha förträngt =)  Och idag påminde Facebook med bilder från när Lowa låg i magen. ♥

Leia kramar på lillasyster i magen, här är Leia lika gammal som Lowa är idag, tycker faktiskt det är lite lika. ♥

Nu ska jag visa er en rolig förvandling. Jag har bitit på mina naglar i hela mitt liv, jag vet att jag någon gång i min ungdom testade stopp och väx men inte ens det fungerade.
Och hur fasen kan man ens bita på naglarna egentligen? Det är ju helt ärligt så sjukt äckligt. Jag vet ju att jag lika gärna kan slicka rent toalettstolen. FY! Jag hoppas jag slutar bita från och med nu. Tidigare har jag haft mina perioder där jag slutat bita ett litet tag för att kunna förlänga till speciella tillfällen. Jag har provat på alla möjliga olika förlängningar, men oftast så släpper de och tyvärr inte håller så länge som jag vill. Sen började madde gå till hennes nagelteknolog som hon är galet nöjd med och hon sa åt mig att hon tyckte att jag skulle spara ut.. Så jag har nu kämpat i ett par veckor så jag fick ut en liten kant och sen bokade jag en tid. Är det något som jag kommer vilja lägga pengar på till vårt bröllop så är det just naglarna. Händerna blir så mycket snyggare med snygga naglar. Så efter mitt besök hos Emelie så vet jag precis vem som kommer få äran att fixa mina naglar till den stora dagen. Här kommer en förebild på mina naglar.Korta små naglar, och fula och torra och uppfläkta nagelband.

Emelie smörjde in med en olja för att mjuka upp och återfukta mina torra nagelband.
Jag satt och funderade länge på vad för sorts naglar jag ville ha, men jag tog ett säkert kort denna gång och körde på en fransk manikyr, jag lovade att vara lite tuffare nästa gång, och då tror jag faktiskt att jag kanske ska ta svart glitter.. För jag lovar, jag har blivit beroende av detta nu;)
 
Voila! Jag är så galet nöjd verkligen. Och eftersom jag arbetar dagligen med händerna så ville jag absolut inte förlänga de för mycket.. Alla gånger jag tidigare har förlängt så har jag gjort med raka kanter, denna gång provade jag mandelform just för att de blir nättare och inte så ”klumpiga” att arbeta med. Det är verkligen så stor skillnad. Jag märker knappt av att jag har förlängt och kunnat arbeta precis som vanligt. 🙂
Jag tycker absolut ni ska besöka Emelie och göra er extra fina nu till våren. Ni hittar henne HÄR

Nästa gång jag besöker Emelie tänker jag testa hennes spraytan också, men sålänge nöjer jag mig med denna fantastiska brun utan sol lotion.
HÄR kan ni enkelt boka er egna tid och även se vad för behandlingar hon erbjuder, Jag lovar, ni kommer bli lika beroende som mig!

NU ska jag fixa lite lunch och sen ska vi göra oss redo för namngivning. Jag kommer använda min favoritklänning, jag fullkomligt älskar den.
 
Den funkar verkligen i alla lägen! ♥

Vad gör ni idag?

Kramar / Angelica

God kväll. Jag var helt slut igår när jag kom hem efter ett pass tillsammans med Madde. Men så skönt det var. Och jag känner nu hur träningsvärken börjar komma. Det är väl inte så konstigt när man knappt rört på sig sen jag fick barn, förutom att jaga barnen förstås 😉
Mitt mål med träningen är att få upp min kondition och sedan stärka min kropp.. Jag är väldigt smal och jag känner att jag viill bygga upp lite muskler och få en stark kropp..

Jag längtar redan tills nästa gång hon tar med mig ut på en runda. Smidigt att ha en nära vän som är PT. Hon var riktigt grym på att peppa och man kände att nu jävlar kämpar man på den där sista biten.

Något som jag varit dålig på sista tiden är egentid och ta hand om mig själv.( Förutom att lägga väldigt mycket tid på mitt hår enligt min blivande) Han tycker att jag färgar håret  var och varannan dag och att det tar väldigt lång tid =P
Eftersom min svägerska är utbildad frisör så har jag varit bortskämd sen dag ett. Hon har alltid vetat hur jag vill ha och jag blir alltid supernöjd. För många år sedan påbörjade jag en frisörutbildning, dock hoppade jag av den då jag märkte att den inte var alls som jag tänkt mig och den kändes inte speciellt seriös. Det kan jag gräma mig över ibland. För är det något jag alltid velat bli är det just frisör. Men det har aldrig blivit så, när man sökte till gymnasiet hade jag för dålig betyg och nu när jag blivit äldre så känns det inte läge. Sen vet jag om att min skuldra inte skulle klara av det jobbet heller. Men jag får ändå prova på arbetet då och då och jag tycker det är superkul verkligen. När det är dags för mig att färga håret så lägger jag även i färg på Jenny.
Ni kan ju tänker er själva hur läskigt det är att färga håret på en frisör. =)

Sist var det andra gången som jag gjorde det just på salongen sådär, det känns riktigt proffsigt och roligt. Jenny är en fantastisk lärare 🙂

Nu när jag tycker det går bra att färga så blir nästa steg tydligen att klippa håret på Jenny. Vågar jag det ? Hur kan hon våga? 🙂 Men jag sträcker lite stolt på mig och blir glad att hon ger mig förtroendet. ♥

Men varför är man som mamma så dålig på att skämma bort sig själv? Fast det kanske bara är jag?
Sen man fick barn sätter man givetvis dom först, det är sällan jag handlar kläder eller liknande till mig. Jag måste verkligen bli bättre på det, för jag trivs så himla mycket bättre med mig själv när jag piffar till mig lite.
Inväntar en ny bomberjacka och en snygg topp som jag hoppas kommer nästa vecka 🙂

Idag har jag skämt bort mig med både naglar och köpt en ny brun utan sol. Mamma denna är gömd tills nästa gång du kommer så att 😉 Hon är som en knarkare när det gäller brun utan sol, hon verkligen älskar det, så har man det hemma så har hon svårt att hålla sig ifrån det.
Detta är en ny produkt som jag testat idag och den luktar så gott. Ni vet hur brun utan sol kan lukta? Jag har ganska dåliga erfarenheter av det, men denna verkar helt grym!!

Imorgon ska jag visa er min förvandling av naglarna, som riktig nagelbitare så är jag grymt nöjd över mina nya naglar. Har haft gelénaglar många gånger i mitt liv, men denna gången provade jag en helt ny grej och en annan form. Berättar mer imorgon.
Nu ska jag ta hand om min träningsvärk!

Ni är så himla många fina som kikar in här varje dag. Ni är för gulliga.
Önskar ni läsa om något speciellt härinne? ♥

Kram/A

God Morgon. Har ni ställt om klockan? Det här med att ställa fram och tillbaka klockan. Jag ogillar det lika mycket varje gång, fast det är nog tametusan värre att dra den bakåt. Men helst av allt vill jag slippa något av det 😉
Igår firade vi påsk hos svärmor och vi träffade släktingar från Norge. Mysigt.

Vi kom hem och slängde oss i soffan. Lowa var lite extra gosig med pappa och kröp upp i hans famn.. Medans jag tittade på dom två och deras fina relation så slog det mig att jag är lyckligt lottad som får uppleva dessa stunder. Och att mina barn växer upp i vår familj. Jag är själv ett skillsmässobarn.. Mina föräldrar separerade när jag var 1år ( så från den tiden kommer jag inte ihåg så mycket ) men det jag minns från när jag var liten är att det inte var så vanligt då. Som barn skämdes man lite i skolan för att ens föräldrar var separerade..

I dagens samhälle är det nästan mer vanligt att föräldrarna är separerade än att man faktiskt lever tillsammans med barnens mamma/pappa. Ger man upp för lätt? Eller varför känns det som var och varannan människa separerar såfort det blir lite motigt i ett förhållande? Vad tycker ni, håller ni med mig?

Men för att gå tillbaka till min egna barndom så är jag uppvuxen tillsammans med min mamma, mina systrar och deras pappa. Mamma träffade alltså en ny man och på så vis tillkom mina två underbara systrar. Jag tycker inte jag behandlades annorlunda på någotvis utan tycker att vi barn blev behandlade lika även om vi inte hade samma pappa. Det tyckte jag var skönt. Men ibland när jag tittar på mina systrar idag så tänker jag att de har sån fin relation till varandra. Ibland undrar jag om det beror på att de är helsystrar som deras relation är så bra? Men sen inser jag att det är åldern. De skiljer ganska många år mellan mig och mina systrar. Och de skiljer bara några år mellan dom. Jag blir stolt och lycklig inombords när jag ser deras relation till varandra. Eftersom jag varit med hela deras uppväxt så vet jag också hur osams se varit stundvis.. Men nu när de vuxit till sig så ger de mig hopp, ett hopp att mina två små tjejer också förhoppningsvis kommer få en sån fin relation som de har idag! <3

Sedan fick jag uppleva separationen mellan mamma och hennes man. Jag var äldre då, och hade faktiskt redan flyttat hemifrån.. Men det var ändå en tung grej att gå igenom. När min biologiska pappa och mamma separerade så var jag så liten att jag inte kommer ihåg något. Jag minns inte hur det kändes. Men att uppleva det i äldre ålder, det var ingen lätt sak. Denna man hade ändå funnits i mitt liv så många år. Man blev väldigt arg , ledsen och många känslor. Varför ska man som barn behöva uppleva detta? Och mina syskon? 

Men nu när man är vuxen och har egna barn så har man ju en helt annan syn på saker och ting. Som yngre kan man ju inte förstå på samma sätt, man blir frustrerad och förbannad på att ens föräldrar bråkar och inte kommer överens! Men hur fasen kändes det för dom egentligen? Det måste varit så tufft. Att genomgå en separation måste vara hemskt. Så mycket känslor man som vuxen upplever. Sorg i sig själva, och sorg för barnens skull. Jag blir så jäkla ledsen av tanken.
Jag hoppas att jag och min blivande man , pappan till mina barn kommer att leva ihop resten av vårt liv.

♥