• Graviditet nummer 5♥

    Kön på bebisen i magen, ett väldigt hett ämne.

    Hej på er. Hoppas ni har det bra i mörkret, har det ens blivit ljust idag ute, det känns det inte som direkt. Ogillar verkligen dom dagarna som är sånna, det känns som vi behöver båda ljus och lite sol nu, när allt annat känns lite mörkt runt om i världen. Nåväl, vi håller tummarna för morgondagen. ♥

    Idag så är vi med i en artikel på expressen, nog känns de bra märkligt att se sig själv på första sidan när man går in på expressens hemsida, men artikeln är väldigt fin. Så nöjd över hur hon Sara på mama knutit ihop allting. ♥
    Det känns roligt att få dela med sig lite av vårt liv 🙂

    Men det tillkommer ju också alla dessa kommenterar som man också får vara beredd på. Men jag har liksom inte vant mig, det rinner inte av mig som vatten även om jag önskade det. Undrar alltid vad det är som gör att vissa människor väljer att ta sina fingrar och framförallt skriva sina åsikter eller det de tänker? Tänker man aldrig ett steg extra hur det man skriver/säger kan tas emot av mottagaren?
    Är man så förbaskat dum så man inte förstår, eller bryr man sig helt enkelt inte bara, utan man vill få sitt sagt kanske?

    Jag visste att det skulle vara ett hett ämne, för det har det alltid varit, både detta med antal barn men också könet på barnen man har. Vi ska berikas med ännu en flicka, för oss känns det helt fantastiskt. Jag är SÅ tacksam för alla mina barn och att jag får uppleva denna resa igen, det har inte varit en självklarhet.
    Vill ni läsa hela artikeln så lägger jag en länk till den HÄR

    Men det som jag blir så irriterad och ledsen över är kommentarer som ” överbefolkning?
    “Folks tycks försöka tills de lyckas få en pojke” Alltså NEJ. Svaret är verkligen NEJ.. alla vet väl som har något innan för pannbenet vet ju också att man inte kan bestämma detta? Man skaffar inte barn pga ett visst kön. Vi blir lika glada för vad det än är, jag har inte ens önskat ett visst kön.
    För gud förbjude om du gör det, låt oss leka med tanken att man skulle säga att man hoppas få det könet man inte har, då skulle folk bli galna för det, för så får man ju absolut inte säga , man kan väl för guds skull inte önska det borde ju vem som helst förstå.
    Men i nästa andetag tar alla föregivet att man blir besviken när man som oss har fyra flickor och får en femte.

    Det som också står i artikeln är att det är väldigt ovanligt, vilket det är. Det är ovanligt att man får fem barn i följd av samma kön, dessutom med samma man. Jag hade faktiskt ingen aning om hur liten ” chansen” var att vi skulle få en tjej till, men har förstått efteråt att det är 3% chans. Detta verkar inte heller folk förstår, och jag tror då inte de läst hela artikeln. För att få ex tre tjejer, är inte så ovanligt. Eller kanske få fem tjejer om du har 8 eller tio barn. Men just 5 av samma kön i följd ( i vårt fall flickor) är helt enkelt ovanligt.
    Jag tycker det känns häftigt och vi är så tacksamma. ♥

    Som jag svarade i artikeln så är det väldigt tabubelagt att prata om, åt båda håll. Man får inte “önska” samtidigt som folk i nästa andetag tar föregivet att man gör det.

    Det här är verkligen ett hett ämnet som antagligen aldrig kommer att försvinna på tapeten, och folk verkar alltid tyckas känna att de har rätten till att säga sina åsikter. Men tänk en gång extra hur det faktiskt faller hos mottagaren. Hur hade du själv känt om någon sagt liknande kommentarer till dig?
    Vad det än må vara, det behöver inte just handla om detta, så tycker jag alltid man bör tänka ett steg till innan man i onödan öppnar sin mun och säger sin åsikt.

    Vi har väldigt många förväntansfulla systrar här hemma, som längtar tills i sommar när lillasyster gör entre. Tack livet för att jag ännu en gång får göra denna resa. Tillsammans med min man och vår familj. ♥

  • Graviditet nummer 5♥,  Vardag

    Riskbedömning av arbete from v20 och känslan att inte känna sig trygg.

    Första veckan i skola och förskola avklarad. Det har gått bra för alla. Jag var lite nervös över hur det skulle gå framförallt för de små, eftersom vi var hemma och var sjuka innan jullovet, så var det säkert över en månad sen som de små barnen var på förskolan. Dessutom efter jullovet så hade de gjort en rotation på förskolan, Leona och Lucies avdelningar hade helt enkelt bytt plats med varandra. Så nu gäller det att lämna rätt barn på rätt plats 😉
    Första dagen lämnade Rickard och jag jobbade tidigt, det hade gått så bra, men jag hade liksom extra svårt att slappna av. Tänk att man är så förbaskat blödig och tänker på barnen i stortsätt hela tiden när man inte är med dom. ♥

    Det hade iallafall gått jättebra, och Lucie hade varit glad, när jag kom och hämtade var hon glad och prata och berättade vad det gjort under dagen. Så det kändes väldigt skönt. Leona känns som hon vuxit och blivit så stor över lovet, fixar det mesta själv..

    Här sitter vi mina minsta och lilla mini i magen. Tänk hur ännu större de kommer bli när bebis gör entré.

    Sen mitt i allt detta med att skola och förskola börjar så är det inte bara alla vanliga separationsångest man har, man har också mycket tankar och känslor kring att pandemin skjuter i taket igen. Blir både ledsen och irriterad på situationen. Upplever att personer runt om inte tar detta på allvar. Nu när jag dessutom är gravid känner jag mig extra nojig, och ännu mer restriktiv. Vi har under hela pandemin varit väldigt noggranna och försiktiga. Jag går inte runt och är livrädd för Corona kanske men jag har verkligen respekt för sjukdomen, för att man inte vet hur man blir påverkad av det. Den slår ju verkligen olika från person till person, och det känns som man ska ha ” tur” om man klarar det väl.

    När pandemin var som värst så vet jag att många gravida fick gå hem från sina jobb from v 20. och eftersom det är nya restriktioner nu igen, där arbetsgivaren ska göra en riskbedömning på arbetsplatsen hur man som gravid kan bli utsatt för smitta och inte. För mig blev riskbedömningen låg, jag ska inte arbeta med covidpatienter och det är något de anser att de kan tillgodose, vilket är bra. Men sen tycker jag ändå det är galet att det kan vara så olika mellan kommuner och regioner, många får gå på dagen v 20 medans jag i regionen inte får det. Eftersom man som gravid ändå är i riskgrupp så borde man iaf kunna få gå hem just nu när smittspridningen är som allra värsta.
    Men jag tycker ändå det är jobbigt för mig personligen, jag har svårt att känna mig helt bekväm helt enkelt. Framförallt om jag hör om kollegor som är smittade osv, eller om någon patient eller kanske någon anhörig till våra patienter testar positivt. Anser man sig själv att man blivit utsatt för smitta får man självklart smittspåra. Men jag ska erkänna att jag tyckte det var jobbigt när man fick sms från jobbet att en var positiv för covid.. det kanske är löjligt, och vissa känner sig inte alls utsatta medans jag som tur var inte hade jobbat med just den familjen, men vägg i vägg med en skjutdörr i mellan. Nu ska det ju inte smitta så enkelt, och man bör varit närmare än 2 meter i 15 minuter för att riskera att man är utsatt för smitta. Samtidigt känner jag om det är ” så svårt” att bli smittade att man måste va nära i 15 minuter, hur kan vi då ha en sån hög smittspridning.
    jag kände mig iaf inte trygg att gå till jobbet, även om jag vet att personen i fråga sjävklart inte är på plats så tänker jag att det kanske är så att kollegor blivit smittade, och innan de får symtom och testar sig så kanske jag hinner bli smittad, man vet ju inte. Bättre och ta det säkra före det osäkra. Så jag valde faktiskt att sjukskriva mig denna helg jag skulle jobbat.
    Många kommer säkert tycka att jag är jättelöjlig nu, men jag måste göra mitt val som känns bäst för mig. Hoppas jag känner annorlunda till passen jag jobbar i veckan, för jag vill ju samtidigt jobba. ♥ Tur ändå att jag också jobbar med mina sociala medier som jag jobbar med hemifrån, så att jag ändå får lite inkomst..

    Hoppas snart denna våg av smitta sköljer över och vi får kontroll igen, och att smittspridningen sjunker fram åt sommaren när bebis ska kika ut.
    Tillsammans hjälps vi åt nu att vinna över denna förbaskade pandemi.

    STOR kram till er/ Angelica

  • Graviditet nummer 5♥

    Gender Reveal – Its a…….

    Lördagkväll hos oss, jag har ju så mycket att uppdatera här och jag tänker att jag kanske får dela upp inläggen lite.

    Vi backar tillbaka bandet en vecka ungefär, förra fredagen var det dags för rutinultraljudet. Jag var så nervös innan, nervös att bebis helt enkelt inte skulle må bra, att något skulle vara avvikande osv.. ni vet hur man kan måla upp sin oro, helt i onödan oftast. Ultraljudet gick väldigt bra, det var en envis liten därinne ( precis som sina syskon sa barnmorskan)

    Allt såg fint ut och bebis växer precis som den ska, blev inte flyttad bf datum heller, utan det blev samma som tidigare 🙂 En liten sommarbebis, tänk att nästan alla våra barn fyller år kring Maj/Juni, förutom Lucie. ♥
    Först låg bebis upp o ner också precis som förra ultraljudet , men sen efter en stund så vände den sig rätt, och vi fick fina bilder. Det är verkligen lika magiskt varje gång, och jag önskade att jag hade njutit mer när vi gjort ultraljudet, men jag var så förbaskat nervös, blev liksom lugn efteråt. Vi fick också veta vem som bor därinne i magen. ♥
    Min absolut första magkänsla när jag blev gravid och jag mådde så dåligt som jag gjorde i början sa jag 100% att det är en tjej till. Men sen när illamåendet avtog och jag började må bättre, upplevde att jag mådde lite annorlunda mot de andra tjejerna så blev jag osäker. Kanske var det en pojke ändå. Hur som så spelar det ingen roll, jag var så glad och tacksam för att bebis mådde så fint. ♥ Men ska inte sticka under stolen med att det var roligt att veta, vi var ju galet nyfikna.
    Jag upplevde att det faktiskt blev mer verkligt, men det är säkert en smaksak vad man själv tycker. Jag tycker personligen att det är otroligt smidigt att veta innan när man ska förbereda inför ankomst, vi har tagit reda på könet på alla, vi har varit för nyfikna. Men att se på förlossningen är säkert häftigt också, en smaksak helt enkelt tror jag.

    Jag och Rickard valde att behålla vem som bodde där inne, till dagen efter.. vi hade förberett för barnen att vi skulle berätta dagen efter, och det var nog tur vi hade gjort det, annars hade dom tjatat ihjäl oss. Men vi hade en plan och vi skulle köpa en ballong att spränga som vi gjorde sist när Lucie låg i magen. Problemet var att jag denna gång inte hade varit tillräckligt förberedd och beställt hem ballong, ångrar mig SÅ mycket, sist beställde jag från my perfect Day, och de har verkligen magiska produkter när det kommer till sånt här och kalas osv, ska aldrig göra om detta misstaget igen.. Men vi fick göra det bästa av det hela ändå, barnen ville ju såklart spräcka ballong, så jag försökte få en butik i närheten här att fixa, men det var inget de kunde göra, jag frågade om jag fixade konfetti om de kunde fylla en ballong med helium men det kunde de inte, de menade på att ballongen kanske inte skulle hålla om det nu var så att man hade lagt in konfetti. Jag kände mig så besviken när jag stod där, besviken och irriterad på mig själv att jag inte förberett. Men vi kunde heller inte skjuta på det hela för barnen var SÅ ivriga hemma, vi hade även bokat in att våra mammor skulle vara med som sist. ♥

    Jag åkte iväg till dollarstore och höll tummarna att de hade något där som gjorde att jag kanske kunde tänka om, eller om det möjligtvis hade ballonger eller konfetti, i rätt färg förstås. Som tur var , hade de två konfettikanoner kvar, och det måste varit meningen att vi skulle ha dom , för det fanns enfast två kvar, och i just rätt färg. Jag knyckte åt mig dom fort, och sen åkte jag tillbaka till leksaksaffären, men ballongen blev inte alls som jag tänkt, det blev liksom en vanlig ballong, och i vissa ljus upplevde jag att man kunde se vad det var för färg på konfettin. Men vi tog med den ändå, och sen tog vi kanonerna, TUR var väl det för dom gjorde allt verkligen. Även om de kanske var lite svåra att öppna  😉

    Förberedelserna i full gång här hemma…

     

    Det pirrade verkligen i magen på alla barnen och även för oss 🙂 Halva styrkan av barnen gissade tjej, och halva styrkan trodde pojke. 🙂

     

     

    Här kommer filmen som vi delade på instagram när vi berättade för barnen vem som låg där inne. ♥ Blir lika tårögd varje gång jag ser den.. Lyckan är total, så tacksam! ♥ Missa inte att klicka på filmen och kika!

    Vi kommer bli berikade med ännu en lillasyster till familjen! ♥

    Vi kommer antagligen hitta rosa konfetti i en evighet. =) Det bubblar i hela magen, och så underbart att kunna dela med mig till er. ♥

    Stor kram/ Angelica

  • Graviditet nummer 5♥,  Vardag

    Årets första, och titta hur gulliga små kläder.

    God fortsättning kära ni! Har ni saknat mina uppdateringar?♥

    Så har de snart gått en vecka sen jag uppdaterade här, tänk att jag tänker varje dag att nu ska jag sätta mig och skriva några rader, och sen helt plötligt så har det kommit massor emellan, jag jobbade mycket kring nyår och sen har jag varit så ofantligt trött. Idag hade jag dessutom en fruktansvärd huvudvärk när jag vaknade, och den ville inte riktigt ge med sig. Jag anar att jag bör bli bättre på att äta mina järntabletter, vid inskrivningen hos barnmorskan  för ex antal veckor sen så sa hon redan då att jag var tvungen att börja äta järntabletter varannan dag. Behöver jag säga att jag inte skött mig?
    Men jag blir så fruktansvärt knasig i magen av järntabletterna. 🙁 Men jag la ut ett inlägg om detta på instagram , och jag fick tips om en annan sort järntabletter som jag ska testa, det var flera som skrev om just dessa, så tänker att det kan vara värt ett försök.
    SiderAL heter dom och är ett kostillskott med järn och c-vitamin, Eftersom kapslarna är täckta med ett fetthölje gör att tarmen skyddas och inte får direktkontakt med järnet och på så vis skyddar magen och minskar risken för irritation. Så det ska bli väldigt intressant att få hem dessa och testa. Håller tummarna för att de fungerar. ♥

    Imorgon är vi fortsatt lediga, Rickard också, mysigt och sen är det fredag och dags för rutinultraljudet. Så spänd, och nervös, pirrig och orolig på samma gång. Håller alla tummar att det ser bra ut med lilla bebis där inne. Fortsätter dagligen att känns små buffar, det är så mysigt. Häromdagen när jag körde bil så kickade den till mot själva byxkanten, så då blev jag nästan lite rädd för att jag inte var beredd.  🙂 Ingen förvarning. Snart kommer den växa till sig så den kommer leva rövare därinne. ♥

    Lovade er i mitt förra inlägg att jag skulle visa er vad Madde & Micke kom förbi med för present innan nyår.

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Hur gulliga små kläder? ♥ Helt plötligt känns allt mer äkta när små grejer hänger och väntar. Tack igen för dessa fina saker. ♥ Så fint gjort och nu fick de en plats vid den nya “bokhyllan ” som jag gjort i Lucies rum , dessa hyllor beställde jag sist vi handlade online på Ikea, det är kryddhyllor egentligen, men passar fint här med, har en vid Lucies spjälsäng och sen har jag som en liten bokhylla på en annan vägg i rummet 🙂

    Här ser ni en helbild hur den ser ut, jag hade kvar väggfärg från Lowas rum som jag målade som en “spegel” bakom och sen satte jag upp hyllorna, den översta valde jag att göra som vid spjälsängen att sätta den upp och ner 🙂 det ser ni på de översta bilderna jag visade. Det blev fint ändå, en liten rolig detalj. Fortsättning följer på hennes rum , just nu funderar jag på mer förvaring och om jag ska måla om den nya garderoben eller inte 🙂 Sen har vi många fler projekt framöver som vi ska fixa med här hemma. väggar som ska få nya kulörer lite överallt och vardagsrummet måste bli klart med alla ivarhyllor vi har påbörjat men inte avslutat för att jag inte kan bestämma vilken kulör de ska ha, mest för att jag måste se hur kulören på väggen som jag ska ha blir när jag målat den 🙂  Men jag tycker ju om att måla och förändra , så får jag bara lite extra energi ( när jag börjat ta mina järntabletter ) Så ska vi nog få ordning på torpet 😉

    Vet ni vad vi gjorde mer idag? Åt årets första semla, värt att föreviga ändå, varit sugen i flera dagar, sen jag hittade en gammal bild från förra året, men nu så. SÅ gott, vilken är er favorit? Jag gillar den gamla hederliga med mandelmassa♥

    Nu ska jag krypa ner i sängen och försöka sova lite, för er som inte följer mig på instagram så måste jag visa er en bild jag delade igår, denna graviditet kommer jag med all säkerhet fixa allt i sista sekund, jag har svårt att tänka framåt märker jag. En dag i taget verkligen. Men jag har ändå påbörjat att plocka fram lite små bebissaker och lagt i en liten korg. Lite nytt också som jag köpte häromdagen.. Finns det något gulligare än små söta bebiskläder?

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Älskar bodyn med regnbågar, tycker det är svårt att köpa könsneutralt, men denna tycker jag är fin på både tjej och kille. ♥

    Vi hörs snart igen. Skriver Jag inte imorgon, så måste ni lova att hålla en extra tumme hårt att allt ser bra ut med lilla bebis på fredag.

    Puss & Kram / Angelica

  • Graviditet nummer 5♥,  Vardag

    Försöka finna en bra balans i graviditeten , ny vecka 18+0, och gott nytt år från oss. ♥

    Torsdag vilket innebär ny vecka för lilla bebis i magen, idag gick vi in i vecka 19 ( 18+0 )
    Som jag säkert nämnt tidigare kring denna graviditet så har det varit mycket oro redan direkt när jag fick ett plus. Jag var inte beredd på det alls. Kände att jag hade svårt att ta in det, och det har suttit kvar länge.

    Jag har helt enkelt mycket oro, jag vet inte egentligen exakt vad oron kommer ifrån, tror det är många små tankar som far i huvudet. Blödningen i början som ni kan läsa om HÄR, om ni har missat, och sen jobbet i sig som jag har med tanke på att jag arbetar med för tidigt födda och svårt sjuka bebisar på Neoiva. Att det är vårt femte barn, min sjätte graviditet, kan det gå bra ännu en gång? Ja ni vet.

    Men samtidigt i all oro så känner jag också sån otrolig lycka o längtan, jag känner också mycket lycka. Lyckan över att jag börjat känna små buffar och rörelser, genast då känns allt mycket verkligare.
    Jag vill finna en balans, en balans som är human, inte ta för givet, men inte heller ta ut något i förskott som inte har hänt om ni förstår hur jag menar. Måste ju tro på att detta bli bra. ♥

    Det lilla livet i magen är redan så älskat, av både mig och resten av familjen, Leona är den av barnen som är mest intresserad av den lilla magen som putar, häromdagen när Rickard la handen på magen så kom Leona springandes och kramade bebisen , la handen på magen och gosade. Lyssnade och pratade lite. Så himla söt. ♥
    Det är ju så magiskt att få dela detta tillsammans igen, allihop. Det är så mycket härliga sprudlande känslor också mitt i all oro man ständigt slåss med i huvudet. Men denna lilla ultraljudsmonitor som vi har hemma , stillar faktiskt oron också, om man tycker den kan ta överhand. Men den ska jag berätta mer om i ett eget inlägg.

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     


    Det lilla knytet i magen är redan så älskat av så många. Ikväll kom våra fina vänner Madde & Micke förbi utanför och lämnade presenter, till bebis, blev så överraskad och glad, jag hoppas kunna visa er imorgon. ♥
    Tänk att vi imorgon firar in det nya året, året som bebis är beräknad. Bara det gör det hela mer verkligt.

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Tack kroppen för att du gör detta en gång till, jag vill med detta inlägg också önskar er
    GOTT NYTT ÅR, Tack för att ni följer mig och vår familj här och på instagram, all kärlek ni sprider ,och alla tips och kunskap ni vill dela med er av om jag behöver hjälp med något.
    Ni är helt enkelt bäst, ser fram emot ännu ett fantastiskt år tillsammans med er. ♥

     

     

    Puss och kram / Angelica

  • Graviditet nummer 5♥,  Vardag

    God morgon söndag.

    God morgon på er. I skrivande stund ligger jag och de små barnen i sängen och kollar lite tv. Resten av familjen sover , vi har fortfarande sjukstuga. Det ena avlöser det andra. Inväntar fortfarande att Lucie ska få vattkoppor, Leona mår bättre och alla hennes koppar har torkat.

    Men i förrgår kväll fick Lowas feber, känns som det var en evighet sen vi var friska. Håller alla tummar att vi är friska tills julafton.

    Hur har ni det? Får ni vara friska?

    Tidigare i veckan gick vi in i vecka 17(16+0) vi byter dag på torsdagar, illamåendet känns fortfarande som bortblåst och jag är så tacksam att alla kräkningar försvunnit, det trodde jag aldrig för några veckor sedan. Också väldigt glad att jag denna gång slipper äta ondansetron.🤎 känns som vinst bara det.

    Jag har börjat känna av små buffar av bebis. Mysigt. Tänk, snart är det dags för rutinultraljudet, tiden går verkligen så mycket snabbare när man inte mår pyton hela tiden🤎.

    Nu måste jag avrunda, kikar in senare eller imorgon igen. 🤎

    Kram/A

  • Graviditet nummer 5♥,  Vardag

    Födelsedag och längtan och undran.

    Glad måndag. Lucia idag och nästa vecka är det julafton. Shit vad fort det går ändå.
    Här hemma har vi ett födelsedagsbarn på självaste Luciadagen, Rickard fyller nämligen 36 år. Så idag har vi uppvaktat honom lite extra.♥

    Men något kalasande blev det inte, men presenter har han fått ändå, då flera i vår närhet knackat på dörren och lämnat present. Så han har blivit ordentligt uppvaktad ändå.
    Vi tänkte först bakat en tårta, men sen kände vi att orken faktiskt inte fanns, så vi slängde ihop en maräntsviss och tände tomtebloss.. Hur underskattat är det inte med marängsviss egentligen? SÅ gott!

    Så vi fortsätter sjukstugan och vabbande, Leonas vattkoppor är inte att leka med, det har verkligen blossat upp, och i dagarna två har vi knappt sovit hon eller jag. Trots att vi gett medicin vi fått utskrivet, men jag hoppas att denna natt blir bättre, tycker hon varit liiiiiiiite bättre i sitt gnällande under dagen, men jag förstår att hon är ledsen, det måste klia så mycket. Vi har kört med alla huskurer som finns, och smörjt in henne i potatismjöl flera gånger om, det verkar faktiskt vara det allra bästa. Köpte även mousse på apoteket, men tyckte inte det hjälpe, vet vi hade det till Leia när hon hade, och då funkade det som jag minns, men tror också att hon hade en “lindrigare” variant.

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Mina små älsklingar, bara inväntar att Lucies också ska få, inga prickar än så länge, men tänker att det kommer, lagom till att Leona är frisk antagligen. ♥

    Men vi fortsätter mysa och gosa, de små tjejerna börja bli lite nyfikna och intresserade för bebis i magen.. tycker om att klappa och gosa.

    Tänk sen när de kommer kunna känna rörelser, och den dagen bebis kommer , undra hur Lucie kommer reagera.. Men vi hinner förbereda, även om jag tycker att veckorna går fort, känns det också ganska långt bort och mycket kvar. På just nu ett bra sätt. ♥
    Vet jag kommer känna annorlunda framåt slutet 😉

    Men något annat som jag märkt av denna graviditet är hur folk runt omkring reagerar, det kommer alltid spydiga kommentarer… och gratulationer som uteblir. Tycker inte att jag upplevt det innan, men nu när man som i vårt fall väntar nummer fem , så blev det så tydligt.
    förstår bara inte hur det kommer sig att folk kan att de har rätten att öppna munnen med en spydig kommentar? Att man som människa kan få ta emot vad som helst .
    Att vi väntar ett till barn är inget jag tagit förgivet. Eller tar förgivet för den delen heller.
    Ännu en gåva som kommer berika vår familj. ♥ O vi är så glada för den lilla som gror därinne.
    Kräver inte att någon ska vara glad för vår skull, för huvudsaken är att vi är det, men jag förstår bara inte varför man tar sig rätt att säga kommentarerna. Varför är man inte bara tyst? 🙂

    Nu ska jag krypa upp i soffan och kolla på bonusfamiljen, och hålla tummarna för att vi får en natts sömn.
    Kram och var rädda om varandra.