• Graviditet nummer 5♥,  Vardag

    Så blev amningen för oss denna gång…

    Helgen lider mot sitt slut. vi har egentligen inte gjort något speciellt men jag är ändå helt slut. Känt mig så fruktansvärt trött senaste tiden, borde kanske kolla mina värden? Kanske har jag brist på något sen efter graviditeten/förlossningen. Helgen som kommer är det dags för återbesök hos min barnmorska. Det ska bli mysigt. ♥ Jag vet att hon kommer prata preventivmedel bland annat och jag har faktiskt ingen aning om vad vi ska ha för något? Mår inget vidare av hormoner, och spiral vill jag ej ha då jag inte har några bra erfarenheter av det sedan tidigare. Sist vet jag att hon skrev ut några p-piller men jag löste aldrig ut dom =P. Har ätit flera under årens gång, men aldrig mått bra och alltid fått mycket mellanblödningar. Vi får väl se. Det ordnar sig tänker jag.

    Tänk att jag denna gång med våran femma ammade henne i drygt en månad. Inte fullt. Men några gånger per dag. Det var en mysig tid som jag inte vill ska gå förbi. Leia vår första är det som jag har provat att amma helt, och eftersom hon gick ner mycket i vikt,sedan dess har jag inte lagt mycket vikt i just amning, eftersom jag har gjort en operation av mina bröst som gör att det inte kommer ut tillräckligt ur gångarna. Så har jag valt redan innan när vi fått de andra barnen att jag ej ska amma och vi har gett ersättning. Jag har alla gånger då fått tabletter som ska stoppa produktionen av mjölk. Senast fick jag den tabletten efter Lucies förlossning.Men jag har alltid låtit alla barnen tutta den första råmjölken , och den stunden har alltid varit helig på något vis. Våra stunder. ♥ Denna gång så fick jag ingen tablett. Jag frågade barnmorskan på förlossningen och hon berättade att man har slutat ge den, ville jag inte amma så kunde jag linda brösten med en gasbinda och använda mig utav en sport-bh fick jag som råd. Att det i stortsätt skulle ha samma effekt som tabletterna. Det hade det inte kan jag säga. Jag behövde låta Line forsätta att amma för jag ville inte få mjölkstockning, de första dagarna tuttade hon och fick ersättning också, jag testade att linda brösten, men det var otroligt svårt själv, De var stora som meloner, och det gjorde SÅ ont. Jag stod med ryggen vänd mot Rickard , bad honom linda dom… Tårarna bara rann för kinderna. Det gjorde så ont. Där och då bestämde jag mig, att har jag ändå fått mjölk i tuttarna, så kan hon lika gärna få det, även om det inte blir fulla mål. Jag delammade och gav henne ersättning resterande. Det funkade fint i ca 4-5 veckor, sen sinade mjölken och det blev ett naturligt avslut på amningen. Men jag är SÅ glad och tacksam för den mysiga stunden av amning som vi fick tillsammans. Älskade varje minut av det, även om det ibland gjorde fruktansvärt ont. Man ska veta att amning inte är en enkel match, gud vad man får kämpa och ännu mer dom som ska ha full amning, Heja säger jag. Men så värt ♥ För oss blev det mysigt, och inget jag någonsin ångrar, kändes dessutom otroligt bra att hon fick bröstmjölk och stärka hennes immunförsvar ytterligare. Sen har jag inte upplevt att mina andra som enbart fått ersättning haft problem med immunförsvaret. Men ändå. ♥


    Man väljer alltid hur man vill ge sitt barn mat , på det sätt som passar en själv helt enkelt.
    Jag är väldigt tacksam för de stunderna som vi fick hon och jag, och jag skulle göra om det på exakt samma sätt om vi fick fler barn. ( så himla roligt att hennes lilla huvud knappt är hälften så stort som mitt bröst) haha.

    Vårt lilla gryn.
    Något annat som jag inte hade klarat mig utan den första tiden, är en bröstpump som jag fick hemskickad i ett pressutskick. SÅ glad för det. Denna fick jag några veckor innan Line kom och det känns liksom som allt fick en mening och hängde ihop på något sätt, det var meningen att jag skulle ge henne min mat.


    Hade inte klarat mig en enda dag i början när mjölken rann till utan denna. Det är en manuell bröstpump från Elvie. Den är otroligt händig och smidig. Den pumpar med hjälp utavnatuligt vakuumsug. Dessutom passar den perfekt att ha i din amnings-bh.

    Såhär ser den ut på framsidan och det är alltså på den mjuka delan under namnet Elvie som du trycker och gör ett vakkumsug,
    På baksidan finns det också mått så du enkelt ser hur mycket du pumpat ut. Jag gjorde så att jag flera gånger matade Line på ena bröstet och samtidigt pumpade det andra , så galet smidigt. Så vill varmt rekommendera denna pump från Elvie.

    Vill du läsa mer om pumpen, så kan du göra det HÄR

    Nu ska jag krypa ner i sängen, Line ligger bredvid i sitt bedsidecrib, och Lucie vaknade precis till och la sig mellan oss. Mys. Älskar att ha dom nära även om det blir lite trångt och varmt ibland, det kan verkligen ta plats de små liven, trots att det inte är så stora 🙂 Imorgon är det ny vecka igen, och ser fram emot vad som komma skall.

    Förresten så har Leona valt glasögon, det skulle ta cirka 3 veckor för dom att komma. Det kommer bli långa veckor, för hon har redan undrat ungefär hundra gånger idag, när kommer glasögonen?
    Mitt lilla hjärta, så fin, o jag är så tacksam att hon är peppad på glasögonen. ♥
    Sov gott hörrni.
    Stor kram/Angelica

  • Graviditet nummer 5♥

    ” jag hör ett litet blåsljud på hjärtat”.

    Lovade er att uppdatera en fortsättning från förlossningen med Line.

    Efter det snabba förloppet så var vi kvar på förlossningen. Hade ingen stress upp till BB. Vi myste, pratade om vårt lilla knyte som hade kommit och uppdaterade nära och kära.

    Vi berättade att vi gärna åkte hem efter 6h om allt såg bra ut. Efter ett par timmar åkte vi upp till BB i väntan på att de 6 första timmarna skulle gå,  vi  stötte på kollegor till mig i korridorerna. Mysigt att få stolt visa upp våran lille tjej. Rycktet om att jag fött och hur fort de gått hade nått även neo. Uppe på bb  installerade oss i de fina rummen, de har verkligen blivit stort och fint, Så skön att få ett eget rum med egen dusch och toalett. Vi käkade vi en baguett som Rickard hade köpt, och inväntade läkaren, myste och tittade på vår lilla bebis. Tänk att hon redan låg i min famn. omtumlande, men helt fantastiskt. Eftersom det är våra läkarkollegor från Neo som undersöker alla nyfödda på bb så var jag tvungen att snoka reda på vem det var av mina kollegor som hade BB. Blev så glad när jag fick höra vem det var och kände mig trygg i att hon snart skulle komma och undersöka.

    Vi pratade och hon undersökte Line, hon visste också hur mycket vi ville hem till de andra, och såg allt bra ut skulle vi få åka hem. Så stod hon och lyssnade på hjärta, jag såg hur hon lyssna och lyssnade. Eftersom jag jobbat ihop flertalet gånger med henne så förstod jag på hennes ansiktsuttryck, att vi inte skulle få åka hem. ” jag hör ett litet blåsljud på hjärtat, hur gärna jag än vill skicka hem er så kan jag inte” R satt på en stol en bit bort, såg i hans ögon hur orolig han blev.
    Jag kände mig inte speciellt orolig, jag vet hur vanligt detta är och att det oftast försvinner, och oroade mig inte så mycket, men det beror på att jag jobbar med det jag gör. Förstår R oro, jag hade blivit likadan om det var något som jag inte förstod. Men efter lite prat med läkaren, så blev även han lite lugnare. Men jag blev självklart besviken att jag inte fick åka hem, jag ville hem till de andra tjejerna, och jag ville även vara med på morgonen och fira Lowa som fyllde 10år. Men jag var med på FaceTime istället.

    Det gick inte någon nöd på oss, vi hade det bra på BB och de gjorde lite extra kontroller på Line, kollade syresättning osv. Så blev det en ny läkarundersökning dagen efter, när Line var 24h  gammal. och då kom återigen en kollega till mig och. lyssnade, inte samma som dagen innan. O jag blev SÅ glad när hon sa att hon inte hörde något blåsljud längre och vi kunde åka hem. Ringde glatt till Rickard som slängde sig i bilen och hämtade oss.

    Så redo att checka ut från BB. ♥

    Påvägen hem från BB stannade vi till på leksakaffären och köpte ballonger till Lowa, 10 i färgen Rosa som hon önskade sig. Kändes viktigt att hennes födelsedag blev som hon önskade även om vi hade fått ett nytt syskon i familjen.
    Så nu fyller tjejerna efter varandra. Line den 2/6 och Lowa den 3/6. ♥

    Nyp mig i armen. tiden rusar verkligen iväg och hon fyller snart 3 månader.


    Så liten och go. Känner mig inte redo att ta beslutet att hon är den sista, hur känner man sig någonsin klar?
    Pratade med min mamma om det häromdagen, hon sa att hon var SÅ klar efter att hon var gravid med lillasyster Alice, om också är den sista i vår skara. Undra hur det känns att vara helt färdig. =P

    Håll utkik lite senare, för då kommer de ut en rabattkod här , om du är sugen på skalkläder till kidsen lagom till hösten.

    Stor Kram/ Angelica

  • Graviditet nummer 5♥,  Trädgård och odling,  Vardag

    Min morgonvy, syskonbråk och bästa tiden är nu.

    Såhär kan morgonmyset se ut hos oss, njuter så av att se dessa två.♥

     

    Sommarvärmen är tillbaka, helgen bjuder verkligen på mycket sol. Igår var vi på stranden och idag har vi bara varit hemma. Vi har också haft en tuff dag, det känns som att syskonbråken verkligen tog överhand idag. Det kan vara kaos hos oss ibland och det ena avlöser det andra. Kan vara så fruktansvärt jobbigt ibland, framförallt när man bara läser allt positivt som alla delar i sociala medier, och man tänker är det bara hos oss som sommarlovsdagar kan vara kaos?
    Men så inser jag att fler har precis som vi. Man dräneras helt enkelt på energi ibland och det är ju inte så konstigt.
    Bara att jag kan känna mig så uppgiven när jag verkligen vill suga ut det sista ur sommarlovet nu. Nåväl, håller tummarna för att morgondagen blir bättre hos oss. ♥ Att vi är utvilade och att barnen bråkar mindre. Ber om ursäkt för inte så positivt inlägg, men det har varit tufft tilloch från hela sommarlovet tycker jag. vissa dagar mer än andra förstås. Men jag vet ju att jag kommer sakna detta sen under hösten.

    Jag njuter verkligen av att plocka in buketter från trädgården, den bästa tiden..

    Vill ni läsa om hur jag startar odlingen av dessa godingar kan ni läsa HÄR . tänk att man kan bli så beroende av en blomma, har redan kikat på nya sorter inför nästa år. Det är roligt att mina blommor trivs bättre nu än förra året. Ska fundera hur jag ska planera allt nästa år, en dröm skulle vara att kanske ändra om lite till i vår trädgård för det mest optimala .. Men vi får se. Jag skulle också i framtiden vilja flytta, ni som hängt med vet ju att vi letar hus lite då och då, Men det måste också vara huset med stort H om vi ska flytta, vill inte flytta till ett likvärdigt hus med sämre läge tex. Någon gång så, de gäller att inte ha bråttom i livet.♥

    Jag har också börjat knåpa på uppföljningen från när Line föddes, hur vårt fösta dygn var tillsammans, Det känns som igår, samtidigt som det redan gått över två månader. På tal om det , ni som ammat lite, för första gången har jag delammat lite, och jag slutade när hon var ungefär 4-5 veckor. Ni som ammat, när har ni fått tillbaka er mens?

    Nu ska jag krypa ner, lägga handen på Line och somna till hennes närhet och hennes andetag. Jag hoppas jag kan dela inlägget imorgon ♥


    Älskar SÅ mycket.

     

    Ta hand om er.
    Stor kram.

     

     

     

  • Graviditet nummer 5♥,  Vardag

    Alltid någon som springer fram och lägger en hand.

    Så har vi haft några dagar hemma ensamma jag och barnen. Rickard har jobbat, men nu så kommer han vara hemma med oss fram till skolan börjar nästa vecka.  Tänka sig att hela sommarlovet redan har gått, känner mig faktiskt inte redo för hösten ännu, fighter med barnen när man ska pälsa på dom varmare kläder osv. Älskar verkligen sommaren. Favorit helt klart. Även om det varit en lite utmaning att ha en nyfödd när det är så varmt också, vissa dagar har man bara kunnat vara inne med henne med ac på. Medans de andra barnen önskat att vara på stranden, men vi har ändå fått ihop det bra tycker jag. ♥ Det är med skräckblandad förtjusning vi snart går tillbaka till vardagen igen, men än så länge njuter vi lite extra av ledigt, även om jag har lite jobb att kombinera. ♥.

    har ni börjat jobba ännu?

    Idag tog vi oss en liten promenad till lekparken jag och alla barn, det var mysigt att även de stora barnen följde med, sen for Leia iväg på annat efteråt.

    Här ser ni en liten skymt av en höstnyhet från Kappahl. visst är väl klänningen jag har på mig fin?

    Efter lekparken tog vi en glass när vi kom hem, sen packade vi upp ett paket som hade kommit, jag beställde nämligen hem en “mobil” att sätta på babysittern. Line tyckte det var väldigt intressant och kikade mycket. ♥
    Beställde original som passade till den babysitter vi har från babybjörn, som vi är väldigt nöjda med. Vi hade den till Lucie också. Så bra att jag sparade mycket saker från när hon var liten, både babyskydd och babysitter, och bärsele. Perfekt med återbruk.

    Jag som inte är mycket för starka färger tyckte att denna var så söt.

    Tänk hon är så lyckligt lottad med många syskon ändå, det är alltid någon som ska fram och lägga en hand eller gosa ordentligt med henne. Sover hon lite längre på morgonen är det alltid någon av barnen som gärna smyger in för att titta om inte har vaknat. ” Vi saknar Line mamma är hon vaken nu? ”

    Älskade barn, så lycklig i kroppen att hon är här. Undrar när jag kommer få tid för efterkontroll hos min barnmorska ? Det blir kanske i början på hösten  eller så?  ska bli skönt att få komma till henne, få prata även med henne om förlossningen efteråt. Hon visste ju om alla mina känslor innan. ♥ Jag ältar fortfarande lite. Jag kan säkert i andras ögon uppfattar som ” otacksam” men jag känner bara vissa gånger lite snuvad. Svårt att förklara riktigt. ♥

    Nu måste jag krypa ner och sova lite, Line ligger bredvid mig så ska lägga en hand på henne , brukar göra det och somna gott.

    Skriver snart igen, tänker jag ska visa er en bröstpump som jag fick hem precis innan Line föddes som jag använt och tyckte den var väldigt bra. ♥ Hade inte klarat mig utan den i början..

    Kramar från oss. / Angelica

  • Graviditet nummer 5♥,  Trädgård och odling,  Vardag

    Äntligen en uppdatering.

    Så blev det en liten paus här inne. Inte planerat på något vis egentligen. Men sommarlov och sommar så har det varit skönt att koppla bort vissa måsten. ♥
    Vi har passat på att rensa mycket under semestern, kan inte förstå hur mycket skit man altid samlar på sig, det känns som man rensar och rensar men att man alltid har lika mycket skit kvar ändå.
    Andra måsten vi gjort är att byta ut toalettstolen på i badrummet på övervåningen som varit trasig alldeles för länge.Känns skönt att bocka av sånna måsten.
    Men mellan massa måsten så har vi också börjat njuta av alla blommor i trädgården, Så nöjd över att Rickard hjälpte mig , med knölarna när jag hade sån foglossning, värt nu!

    Dessutom har vi börjat fixa i växthuset så att man kan sitta där istället, nu letar jag bara efter något gammalt skåp typ. Men inte hittat något ännu.

    Vi har också varit på husvisningar två stycken, på två fina hus, ena huset blev jag helt förälskad i. Åh jag vet verkligen vad för hus vi vill ha i framtiden, men det var tyvärr för litet. vi försökte kolla planritningen, vägde för och nackdelar, men vi valde att inte gå vidare med det. Vi får leta vidare. ♥ Vi håller ögonen öppna. Någongång hittar vi vårt drömhus, och med många barn behöver man helt klart utrymme. Här där vi bor idag, har vi möjlighet att bygga ett rum till om vi önskar. Så vi sitter inte i sjön på något sätt, men vi vet att vi vill ha något annat. Och det har vi vetat sen dag ett. Någon gång. ♥ Längtar tills vi kan flytta till ett hus och känna lugn, och inte börja husresa med kaos och känna sig snuvad.

    På tal som snuvad, som jag nämnde i förra inlägget när jag skrev om vår förlossning, så känner jag mig fortfarande lite snuvad när jag tänker på den. Pratade med vår bvc-sköterska förra besöket vi var där och hon tipsade mig om att älta och prata om det tills jag hade landat i det hela. Att varje gång jag tänker och pratar om det så ska jag sluta med positiva tankar , hur bra det ändå gick och att de var meningen att de skulle bli såhär, att jag gjorde allt rätt eftersom det gick så bra.
    Men när jag ser andra som ska föda barn/ fött barn, så kan jag känna en liten ‘” Avundsjuka” på att de just hinner landa på förlossningen. Det gick så fort så ibland känns de knappt som jag varit med om den. Jag hoppas ni förstår hur jag menar. Svårt att få ner precis alla känslor i text. ♥ Så otroligt tacksam att hon är här och som vi myser.


    Snart börjar Rickard jobba igen efter semester, vemodigt, Men som tur är ska han vara pappaledig, så han. kommer inte jobba hela veckor. Vilket känns fantastiskt. Vi förlänger sommaren helt enkelt. Ska göra ett eget inlägg om vad vi pysslat med i sommar, inte så mycket stora utflykter utan mest varit runt omkring där vi bor. ♥

    Nu ska vi fortsätta i garaget, jag behöver nog gå igenom lådor med kläder, skulle kunna sälja hur mycket som helst, men tänker att man kanske kan sälja men också även skänka ♥

    Ska försöka uppdatera er lite oftare framöver.
    Va rädda om er. KRAM

  • Graviditet nummer 5♥

    Min förlossningsberättelse med vår femma. Det var på håret att vi hann in.

    Såhär ser min absolut sista gravidbild ut, jag tog den 1/6 på självaste bf enligt appen. Som jag skrev i tidigare inlägg hade jag en tanke om att gå till barnmoskebesöket jag hade inbokat den 3/6 på Lowas födelsedag. Men tänka sig, liten lillasyster hade andra planer.  Hon är här nu, tog oss alla med storm, vi njuter , gosar.. pussar på henne och det är många här hemma som inte kan få nog av att hålla i henne, de kan nästan bli lite osams om vem som ska hålla och hur mycket någon av systrarna hållt. Livsfarligt om någon annan råkat hålla fem minuter mer än nån, ni förstår ju så orättvist det kan va i livet 😉
    Men så tacksam att hon är här och jag vet att många vill läsa om vår förlossning, så jag tänker att jag ska försöka skriva ner min upplevelse. ♥

    Som sagt vi kom till själva BF, och dagen var lugn, jag hade slutat känna efter och undra om de snart skulle sätta igång, jag vet av erfarenhet när jag gick över tiden med Leona att när jag väl släppte allt så satte det hela igång, men det är ju också otroligt mycket enklare att säga än att göra. Men jag bestämde mig för att sikta in mig på barnmoskebesöket som jag hade på fredagen. Då tänkte jag att då måste de gå att göra hinnsvepning och hjälpa kroppen. Men tillbaka till onsdagen, dagen gick och jag kände inte något speciellt, en och annan sammandragning kanske, men det har man ju haft länge tillbaka.
    Sen när vi skulle gå och lägga oss inför natten började jag få lite förvärkar, ni som läst min blogg tidigare vet att jag har haft många nätter med förvärkar, som lurat mig, de har kommit men inte egentligen gjort speciellt ont, inte så ont att jag klockat dom, och jag har också kunnat somna ifrån dom, för att senare vakna upp dagen efter och allt avstannat. Så trodde jag att det skulle vara denna gången också, jag hade förvärkar till och från, gick på toaletten, och sedan runt 03 somnade jag ordentligt, och sov till ca 06.30.  Jag vaknar upp dagen efter alltså den 2/6 av att det är dags att gå upp med barnen, alla ska iväg till skolan och förskolan, så var vår tanke iaf. Skickar godmorgon till mina närmaste ifrån sängen på snapchat. Jag vaknar inte av att jag har ont eller så, tänker att de som vanligt har stannat av. Jag ligger kvar och drar mig en stund i sängen, sen är det dags att gå upp och starta dagen. Men kl 07:09 ( minns det så väl för jag skriver det i sms till Rickard då han är i ett annat rum) Så smällde till som en blixt från klar himmel med en värk som verkligen gjord ont. Messar att nu har jag en värk som gör ont, varpå han tycker jag ska ringa förlossningen direkt. Jag tänker att jag kan ju inte ringa när jag har fått en värk. Samtidigt så har jag lovat att åka in i tid, eftersom jag har väldigt snabba förlossningar i bagaget.

    Jag fick några värkar ganska tätt som gjorde ont, så jag beslutade med att ringa förlossningen, jag får en värk precis när dom svarar på förlossningen, men jag får iallafall fram mitt namn och att jag väntar mitt femte barn. Barnmorskan frågar var jag bor, och säger sedan, ” jag tänker vart ni ska kunna åka”  jag får panik, allt jag varit orolig för under graviditet är att de ska skicka mig vidare till annat sjukhus. Jag svarar ” Du kan inte skicka mig någon annanstans” Det är omöjligt.
    Varpå hon svarar ” men jag har två andra mammor påväg hit innan dig” Jag påtalar då att jag återigen inte kan bli skickad någon annanstans.  vi har ändå 45 minuter i bil till närmaste sjukhus.
    Barnmorskan i andra luren säger då ” okej, jag litar på dig och din kropp och du väntar ditt femte barn, du är välkommen hit” Det står dessutom skrivet i min journal att jag har stor oro för att inte hinna in till förlossningen. Alltid varit min skräck.

    Under tiden som jag ringde förlossningen och kämpade med att ta på mig kläder så ringde Rickard hit svärmor som fick åka från jobbet, just denna dag hade min mamma bytt pass och jobbade tidig morgon, hon jobbar alltid kväll annars. Men inte denna morgon. Så svärmor cyklade hit i en himla fart, alltså blev så förvånad att hon kom hit så fort, Rickard packade bilen och sen åkte vi. Vi lämnade hemmet 07.40.
    Värkarna kom så pass ofta och gjorde så pass ont att vi inte klockade dom, jag fokuserade på att andas långa och djupa andetag. Men jag minns att Rickard tittade till på sin klocka i bilen någon gång i början av resan och sa, ” värkarna kommer ungefär med 2 minuters mellanrum. ”

    Resan in känns ganska diffus, jag koncentrerade mig på att andas igenom alla värkar, blandat med att jag var orolig för att vi inte skulle hinna in. 45 minuter är långt i den här situationen. Bilresan går dock bra, Rickard frågar någon gång om jag behöver ha en hand att hålla , jag känner bara att jag vill att han ska låta mig va. Det enda jag kunde fokusera på var att andas. Jag ville bara att han skulle fokusera på att köra oss till sjukhuset. ♥ när vi börjar närma oss Linköping så känner jag att jag i stortsätt måste knipa vid värkarna, det ändrar karaktär och jag kan längre inte andas djupt igenom. Jag behöver i stortsätt hyperventilera.. fasen ska vi ringa 112 stanna och låta ambulans komma tänker jag flera gånger.
    Samtidigt vet jag vägen till sjukhuset, kört den så många gånger själv när jag pendlar denna väg. Sååå nära nu. Vill hinna fram.

    när vi närmar oss så ser vi att det är vägarbete med rödljus och bilkö. PANIK, vad gör vi nu?
    vi blir stannades i några minuter, men som tur är så rullar det på.. Vi närmar oss sjukhuset, jag kniper vid varje värk.Säger till Rickard ” nu ställer du bilen precis utanför, går och ringer på klockan, ta inte med några grejer utan se till att vi kommer upp nu”
    Hur jag ens kommer ur bilen vet jag knappt. men kommer in och in i hissen. Så hamnar vi precis utanför förlossningen och får igen ringa på klockan för att bli insläppta.  Återigen dröjer det vad som känns som en evighet, men det handlar om några minuter tror jag innan de öppnar. Jag tar ännu en värk, Sen möter jag upp Barnmorskan Emma, eftersom jag jobbar på neo vägg i vägg så stöter jag på barnmorskor titt som tätt.Vi jobbar ju tätt med dom ibland, så man känner ju igen de som jobbar. Emma har alltid sitt hår så snyggt uppsatt, så jag ger henne komplimang för det medans vi tillsammans går in till rummet vi blir visade. Jag säger också att jag tycker det trycker på lite.
    Precis när vi kommer in på rummet får jag en värk och jag hör barnmorskan säga ” Jag tar några ord med Rickard för jag har inte hunnit läsa på i journalen” Hon säger också att hon vill undersöka mig. Jag minns att jag drar ner mina byxor halvvägs och lägger mig på sängen på sidan. Emma försöker sätta ctg-kurva men ger upp direkt, och säger” kan du lägga dig på rygg för jag känner att jag vill undersöka dig. ”

    Jag lägger mig på rygg och sen hör jag bara Emma säga. ” Angelica, nu kommer din bebis om två värkar” De ringer även på klockan efter en undersköterska här för de hade inte hunnit förbereda någonting. De var nog inte beredda på att jag skulle föda direkt. Jag hann inte ens få in infart, ingenting. Vilket aldrig sattes sen heller, de kunde ge mig det jag behövde ändå.
    Sen får jag upp lillasyster på bröstet. ♥
    Jag blir nog lite chockad för de ber Rickard lägga händerna på bebis tillsammans med mig. Jag tror varken jag eller Rickard förstod att det var SÅ nära som det var.

    Älskade lillasyster tar oss alla med storm.  Barnmorskan sa ” ja ni väckte oss verkligen nu”
    Sen förklarar hon att vi blev inskrivna på förlossningen 08.30 och hon är född 08.33. Tre minuter va vi på förlossningen.
    SÅ fruktansvärt tacksam att vi hann in, men det var verkligen på håret. Jag blev dock snuvad på lustgasen, inte ens den hann jag med. Sen fick vi gissa vikt, jag gissade på 3400 vilket var rätt på pricken, och sen var hon 50cm lång. Lilla pluttan. Jag som varit orolig att hon skulle vara stor.

    Hon frågade mig också när mitt fostervatten hade gått, och det märkte jag aldrig att det gick som med Lucie. Dock i efterhand så tror jag att jag nog läckte fostervatten innan, jag blev ju förkyld och hostig i slutet. Alla gravida vet att det kan vara lite svårt att hålla tätt i slutet när huvudet ligger nära urinblåsan och trycker. Framförallt när man tex hostar. Jag trodde att jag kissade på mig varje gång jag hostade, men i efterhand så tror jag att jag läckte fostervatten. Har även pratat med min barnmorska som gör ultraljud, och hon sa att det absolut kunde va så, och att huvudet kunde “täppt” till, och sen rört på sig när jag hostade. Detta är något jag grämer mig lite över, att jag var så dum som inte sökte för det och tittade, men man vill ju gärna inte belasta vården i onödan . Det var iaf ingen fara.. Men det är något som jag har tänkt mycket på, var det isåfall så lång vattenavgång att vi hade behövt antibiotika hon och jag?  men jag har pratat med alla barnmorskor efter detta, och allt har sett fint ut så det behövdes inte. ♥ Så själva denna grej kan jag släppa. Var det så att jag läckte fostervatten så hade det inte någon betydelse just nu.  Bebis mår bra.

    Vi fick spendera några timmar på förlossningen innan vi blev flyttade till BB.Vi myste. Uppdaterade våra nära och kära, som fick en chock att hon redan var här. På vägen upp till BB mötte jag några av mina kollegor som hört att vi hade varit på förlossningen några minuter bara. ♥

    Sen spenderade vi ett dygn på BB jag och Line. Rickard åkte hem till de andra barnen, eftersom vi hade en liten Lowa som fyllde 10 år dagen efter, så hade han lite presenter att fixa med. Det var lite jobbigt att inte vara med och sjunga för henne på morgonen, men jag var med via FaceTime. O jag vet att Rickard fixade allt perfekt.

    Så älskad från första stund. Tänk att jag hade så svårt att föreställa mig ett liv med en bebis innan hon kom. Jag var ganska så orolig i slutet. Men från att hon föddes så var hon så självklar. ❤️

    Nu har de gått en månad sedan förlossningen, ibland känner jag fortfarande att jag inte riktigt landat. Man tänker mycket ” tänkt om” Kunde jag gjort något annorlunda osv. Kunde jag åkt in på natten?  Samtidigt eftersom jag somnade ifrån förvärkarna så var det inte på riktigt då. Utan det startade verkligen bara pang och då åkte vi så fort vi kunde. Hade jag ringt in på natten så hade vi garanterat inte fått komma in ändå för jag antagligen inte var i aktiv fas då?

    Det är mycket känslor i att det gick så fort, ibland har jag känt mig svuvad på förlossningen för att jag knappt hann med, samtidigt SÅ tacksam att det gick så bra och att man inte födde barn i flera dygn. Men 3 minuter. Jag har ju varit inne tidigare graviditeter att bli igångsatt just för att jag har så snabba förlossningar. Men alltid känt att jag ändå vill att det ska komma naturligt, MEN  , skulle vi skaffa ett till barn, då skulle jag nog vilja ha igångsättning, för att veta att man är på plats.
    Vi prata om det på bb när vi var på återbesök, då sa barnmorskan ” det ska ju inte behöva vara en oro som gör att ni inte vågar skaffa fler” Nu har vi ju fem barn, men jag kan ju som vanligt inte säga att det är sista. Skulle gärna gå igenom allt igen. ♥

    Vi hamnade som sagt på BB ett dygn, men det får ett eget inlägg.
    Välkommen till vår familj, älskade Line. ♥

    Tack för att ni ville läsa.
    Kram/ Angelica

  • Graviditet nummer 5♥,  Vardag

    Lillasysters namn..

    Så har lillasyster äntligen fått ett namn här hemma. Namnet hade jag som förslag när hon låg i magen, men egentligen inte mer än så. Vi pratade inte namn jättemycket utan vi ville nog båda träffa henne först. Det var inte självklart direkt vad hon skulle heta, utan vi har kallat henne lillasyster ganska länge här hemma, och det gör jag fortfarande för att man blivit så van. 🙂 men sedan har vi också börjar att säga namnet till henne här hemma. För att känna lite på det, man får ofta frågor om namnet när man får en liten till i familjen. Förr kunde jag känna stress. Det har jag inte gjort denna gång, vi har låtit det ta sin lilla tid. Nu ska vi bara skicka in det till Skatteverket också 🙂

    Våra lilla goding. Välkommen till vår familj , älskade lilla Line.

    Så älskad från första stund.

    Idag har det regnat hela dagen här i Motala, termometern har visst 16 grader, mot gårdagens över 30, sån skillnad.

    Vi har hållit oss hemma, de är skönt att va inomhus med AC på med en liten bebis i hemmet. Men snart blir de nog ett besök på stranden igen. Rickard går på föräldraledigt efter imorgon och sen semester , det ska bli så skönt. Vi ska fundera på vad vi ska hitta på ,mestadels lite dagstripper tänker jag. Vi har inget planerat , jag tycker om att ta det som det kommer ❤️

    Mina luktärt som jag och Leona planterade har börjat slå ut. Så roligt att kunna plocka sina egna små buketter , nu inväntar vi bara dahliorna att de ska slå ut. En har redan slagit ut. här var den inte helt utslagen, men hs-kiss blev först ut i år 🙂

    Nu ska jag krypa ner, imorgon är det dags för läkarbesök för lilla Line. <3

    Sov gott vackra ni.

    Kramar