Graviduppdatering, barnmorskebesök och v32 ♥

Igår var det dags för ännu ett besök hos barnmorskan. Allt såg fint ut, magen växer på och följer sin kurva. Denna gång var sf-mått 31, tidigare 29 om jag inte minns helt fel.

Det känns alltid extra skönt när man har varit en sväng hos barnmorskan, fått se att magen växer på och att hjärtat låter fint. ♥
Vi pratade lite kring min oro som jag har, det känns alltid lite skönt att lätta sitt hjärta. Min barnmorska menade på att lite oro är sunt , och det är det ju såklart. Men ibland kan det också vara jobbigt och påfrestande, önskar man kunde slå bort alla hjärnspöken ibland och bara njuta till 100%. Det gör jag ofta också förstås, men jag tror ni förstår hur jag menar. Hur som så känns det väldigt skönt att ha ett tillväxtultraljud inbokat nästa vecka, där kommer vi få en uppskattad vikt på bebis, samt kika hur det ser ut med flödet i navelsträngen och se så det finns tillräckligt mycket fostervatten och att hon har det bra därinne helt enkelt. ♥
Längtar så och räknar ner dagarna lite grann, mysigt att ha något att se fram emot. Sist vi gjorde ultraljud var ju det i v20 så det är ju ett tag sen nu.
Kan inte förstå att vi redan är inne i vecka 32 ( 31+1) i skrivande stund. ♥

 

Mycket längtan när man ser kläderna, ska de snart vara en liten plutt som bär dessa?

Känns verkligen så magiskt och mysigt. Nästa gång jag ska till barnmorskan är det dags att börja prata lite förlossning. Jag har ju återigen en liten ångest över att EV inte hinna in pga mina tidigare snabba förlossningar. Sist med Lucie var jag inne på att bli igångsatt, men valde sedan att hoppa över det och låta det hela starta spontant, och det blev så himla bra, ångrar inte en sekund att det blev så då. Det hela startade med att vattnet gick 10 dagar innan bf,  och när väl värkarna drog igång, så åkte vi in till förlossningen direkt, och tur var väl det, för vi blev inte så långvariga innan hon kikade ut.

Mitt största problem är väl egentligen min envisheten, att jag blir otroligt envis och vägrar åka in till förlossningen för att jag inte vill bli hemskickad, samtidigt så tänker jag, bättre att åka in en gång för mycket än en gång för lite. När Leona föddes så gick allt så snabbt att Rickard inte ens hann parkera om bilen=) Så detta måste jag ha i åtanke, och jag behöver bli duktigare på att lyssna på människor runt om mig. Skulle också iofs vara nervös om det inte fanns plats på förlossningen, när det väl drar igång så hinner vi aldrig till ett annat sjukhus.. Det räcker verkligen med den tripp vi har på 5 mil till Linköping. Nåväl det ordnar sig säkert, har inte tänkt så mycket på detta ännu, men klart tankar drar ihop sig när ju närmare BF vi kommer, men än sålänge är det ett tag kvar, hihi.

Nu ser jag fram emot en ledig helg tillsammans, håller tummarna för en frisk sådan. Känns som det var ett tag sen nu. Ska ni kika på masked Singer ikväll?

Stor kram/ Angelica

Nu kanske det börjar vända, och beslutångest över färgval på vagn.


God morgon Torsdag. Tror minsann det börjar ordna till sig i sjukstugan, långdraget har det verkligen varit minst sagt. De små är på förskolan idag för första gången på snart två veckor. ♥ Jag tror verkligen det uppskattar att få komma iväg och leka med sina kompisar lite, framförallt Leona, hon pratar ofta om sina vänner på förskolan som hon leker med. Så roligt när de finner varandra sådär tycker jag. Förhoppningsvis får de också följa med varandra till förskoleklass senare. Så var det inte för våra stora tjejer, när de var små gick de på en förskola på andra sidan stan, pga att vi hade bott där tidigare och valde att inte byta förskola efter flytt då de ändå trivdes bra där. Så när det väl var dags för förskolestart så kände de ingen , men det har gått bra ändå. Barn har ju oftast lätt till att finna sig i situationer och skaffa nya kontakter.

Tänk att det steget snart är dags för Leona också, som tur är, ett år kvar 🙂 ♥ Men hon själv längtar, ” tänk mamma att gå i skolan som Leia och Lowa gör ” Mycket prat om att bli stor tjej nu. ♥

Just nu har också ett av mina minnen med massor av värdefulla bilder krashat, åh jag får ju lite lätt panik måste jag säga.  Oklart om det går att lösa.. 🙁 Glad att jag delat en del av bilderna här, men ändå ledsen över många som försvunnit… Håll nu tummarna för att de går att lösa. ♥

Idag har jag tid till barnmorskan också, det ska bli skönt att gå dit och lyssna på hjärtat och mäta magen och se hur allt ser ut. Jag ska nog prata lite om min oro också, oron som sitter i mitt stackars huvud. Jag försöker tänka rationellt. Jag försöker tänka att jag redan upplevt det ” dåliga” med denna graviditet  genom att jag förlorade tvillingen i början, det borde inte kunna gå mer åt helskotta nu tänker jag. Men sen ändå smyger sig hjärnspöken på, men oftast hjälper lillasyster i magen genom att sparka och ge buffar tillbaka. Så jag ska försöka vara snäll mot mig själv, och bebis, och tillåta mig njuta av det fina. Ska försöka ta mig en ny bild på magen också dagen till ära då vi går in i ny vecka. Det börjar närma sig verkligen. ♥

Jag har fortfarande inte bestämt mig kring vagn heller, färgen som vi tittade på har blivit försenad i leverans, den nya leveranstiden sägs vara i mitten på maj, och det är isåfall verkligen på gränsen att den hinner komma tills bebis är här, beroende på när hon väljer att komma ut förstås. ♥ Lucie föddes 10 dagar innan BF och då är det 7 veckor och 3 dagar kvar idag, herregud det känns så kort tid.  Men tillbaka till vagnen, funderar på att kanske välja en annan färg som jag vet kommer. Men då kommer återigen den där förbaskade beslutsångesten. Förra buggan vi hade, var grå, och sen har vi haft en svart, tror jag delat bilder innan men gör det igen.
Men nu är ju dessutom chassigt helt svart, så snyggt. Funderar på att kanske välja svart med någon ljusare sufflett?

Visst är denna ganska snygg också ? Jag tänker att en helsvart kanske är lite tråkig? ♥

Ska fundera några varv till.
Kikar in lite senare och uppdaterar er efter barnmoskebesöket, hoppas ni får en fin dag.
Kram kram / Angelica

God morgon söndag och sommartid.

God morgon söndag, sommartid idag , tur klockan ställer om sig själv annars hade jag nog glömt bort det 🤎 brukar ni ha koll på det? Jag gillar inte att ställa om klockan, önskar vi slapp hålla på det med 🙂

Igår vakande jag tidigt , tidigare än alla andra i familjen och kunde inte somna om, när Leona sedan smög ner för trappen strax efter 07 så myste ci framför tv innan en efter en vaknade. Jag sover så dåligt nu för tiden , många toalettbesök på natten och bebis börjar få det trångt i magen tror jag minsann, för det bökas åt alla håll och kanter. Dessutom märker jag att hon trycker på uppemot revbenen och de gör så ont , så ibland får jag försöka se till att hon flyttar på sig därinne ☺️ idag visar appen 66 dagar kvar till bf, men tänk om hon vill komma tidigare som Lucie tex hon är född i 38+3 10 dagar före bf.. genast känns det ännu närmare om man tänker så. Alla barn förutom Leona (nr3)har kommit tidigare innan bf, Leona gick jag över tiden två dagar. Herregud det kändes som en evighet minns jag och jag trodde min kropp hade svikit mig. Hihi,

Är spänd på hur denna förlossning kommer starta sen. ❤️

Igår kom alla mina dahlior ner i jord också, jag fick hjälp av barnen och Rickard. Mig egna Bosse rappne 🙂 så nu står det 39 knölar i plastlådor i köket , det kommer ett eget inlägg om detta, roligt att ni gillade det tidigare inlägget som när vi planterade luktärt.

Nu ska jag gå upp och fixa lite frukost.

Hoppas ni får en fin start på dagen.

Kram / Angelica

Detta glädjande besked kom i brevlådan idag.

Hej måndag. Ny vecka i sjukstugan. Lucie mår ändå bättre tycker jag, men behöver sina inhalationer. Vi fick ett stort problem imorse när adrenalinet var slut på alla apotek i hela Östergötland. Då fick jag faktiskt lite panik.Men efter ett samtal till barnakuten så fixade dom så vi kunde hämta ut medicin på akuten här i stan. Tacksam att slippa åka till Linköping en gång till. Så nu har vi medicin så vi klarar oss ett tag till, hoppas det räcker och att vi snart kan sluta med inhalationer. ♥

Idag blev det premiär för årets första grill också, gud så smarrigt. Ser fram emot fler grillkvällar framöver, och i goda vänners sällskap. ♥ Fick också ett mail om att mina dahliaknölar som jag bokade redan förra året, är på g.. Som jag längtar att sätta igång , jag har vinterförvarat mina gamla knölar hos en vännina åt mig, tror vissa inte överlevt, men håller tummarna för att några gjort det iaf 🙂 Fick två nya knölar på posten häromdagen, och nu kommer det många fler, så många att jag inte ens vågar skriva, för Rickard kommer bli tokig på mig. Hihi. ♥ men jag tycker det är så roligt, och jag har inga gröna fingrar alls, så extra roligt om man lyckas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I fredags innan Lucie blev så dålig att vi behövde åka till akuten så kikade vi lite på lillasysters kläder, inventerade lite vad vi har och kikade in det nya babynestet som kommit hem. Det är ett babynest som man dessutom kan bära då det är handtag på. Kommer gå att ha i vagnen osv, tror vi kommer ha mycket användning av det. ♥

Har ändå ganska mycket kläder i storlek 56, det är nog den storleken jag köpt mest denna gång, inte så mycket i just 50. Tänker att storlek 50 har de oftast så himla kort tid, men några har jag sen de andra barnen, framöver OM jag råkar shoppa, så ska jag nog kika lite på storlek 62, Sen är det ju roligt att handla sen när hon väl är här också. ♥

Kan ni gissa favoritfärgen? 🙂 ♥
Liten söt hjälpreda, undrar så hur hon kommer reagera när bebis kommer. ♥

När hon sitter och försöker testa lillasysters små tossar men det var lite för små. 🙂


Nu till något annat, jag har tidigare skrivit om min oro som jag bär på kring graviditeten till och från. Jag trodde att det var extra denna gång pga att jag fick ett missfall tidigt i denna graviditet med en tvilling. Men , jag inser också när jag går tillbaka att jag andra gånger också haft oro. Jag pratade mycket om min oro när jag var hos min barnmorska sist, berättade även att jag önskade ett tillväxtultraljud, för att se så hon mår bra därinne, se så flödet i navelsträngen ser bra ut och en beräknad vikt på vad hon kan förväntas väga när hon föds. Jag hade lite oro kring att få en stor bebis när Lucie föddes, och hon var också störst av de alla. ♥ Sen var inte hennes förlossning jobbigare på något vis eller så, men det är ändå något jag funderar på. Min barnmorska skulle göra en konsultation med läkaren , sen har jag inget hört. Jag ska på barnmorskebesök nästa vecka så tänkte att jag inte skulle höra något innan dess.

Men så idag när jag öppnade brevlådan så hade jag fått post från Region Östergötland, men en tid för tillväxtultraljud v32. Så himla glad och tacksam att man blir lyssnar och hörd på.. ♥ Så nu har vi ännu ett ultraljud att räkna ner till. ♥

Nu ska jag krypa ner i sängen och hoppas jag får lite mer sömn än natten som varit, Även om Lucie mår bättre i sin andning så är hon otroligt hostig. ♥ Igår när jag skulle sova så fick jag dessutom så otroligt ont ner i högra ljumsken,plus att jag fick sammandragningar samtidigt, har inte känt så tidigare, vet inte vad hon styrde med där inne. Det slutade med att jag fick ta två alvedon innan jag tillslut kunde somna ifrån det. Vet inte om hon borrade ner sig eller något ? för idag har jag dessutom sådär fruktansvärt ont neråt, typ ilningar som kommer och går. ♥

Så nu håller vi tummarna för mer sömn.  Sov gott fina ni!  Kramar / Angelica

Många längtar och vilken tycker ni är finast?

Som jag misstänkte igår så somnade jag visst på kvällen. Så en liten uppdatering kommer här istället. Tur ni har tålamod 😉

Fogarna är verkligen inte att leka med just nu, och jag måste vila kroppen mycket märker jag. Försöker göra det så gott jag kan. ♥

Det som är absolut mest obehagligt är att jag har som en stickande känsla neråt ibland. Inte alltid med ibland, känner igen detta sen tidigare, det sticker och ilar lite. Svårt att förklara, men otroligt obehagligt är det när det kommer iaf. Märker att det kommer oftast sen eftermiddag/kväll, antagligen för att man belastat kroppen mycket under dagen.

Men jag försöker njuta så mycket jag kan, vet att jag så många gånger sagt att det är sista gången och sen är man här gravid igen, men denna gång tror jag det är sista gången… på riktigt.. Eller.. jag kanske inte ska säga det, man ska aldrig säga aldrig 😉 Hur som så vill jag verkligen njuta, samtidigt vill jag inte sticka under stolen med att det stundtals är tufft. Att vara begränsad i sig själv är jobbigt, men vet också att det är en kort stund och inte föralltid och vet ju hur värt det är i slutändan. ♥

Igår hade jag en tuff dag psykiskt också, en nojig dag helt enkelt.. Det går verkligen upp och ner när man är gravid, ena stunden är man nojig för det och sen nästa det… och så mitt i allt så njuter man ♥ Nu är det jobbigt att  ha ansvaret för att hon rör sig tillräckligt mycket i magen.. Så det var det jag var nojig över igår. Men idag känns det hela mycket bättre. ♥ Man får ta en dag i taget. Man kan ju inte göra så mycket. ♥

Fler av syskonen längtar här hemma och börjar bli nyfikna på lillasyster. Både att kika på alla nya småsaker  till att känna sparkar i magen. ♥

Jag har också klickat hem ett babynest som jag hittade på nätet, som dessutom känns lite mer som en lift då man kan förflytta det på ett enkelt sätt. Jag ska visa er så fort jag får hem det. ♥ Hoppas och tror det blir bra!

 

Nu ska jag bara kika lite närmare efter ett bedsidcrib. Vi lånade det av Madde sist när Lucie var liten, men eftersom de ska ha en liten nu också så ska vi köpa en egen, vi har en vagga som står i garaget också , men jag gillade att ha ett bedsidecrib precis bredvid sängen, Det blev en bra förlängning vid sidan av sängen , och när man har fler mindre barn som kommer över och lägger sig på nätterna hos oss så är de skönt att kunna ha bebis där.

Har kikat på lite olika alternativ, dem vi lånade vad av märket troll, ska se om jag kan hitta en gammal bild kanske=)

 

Det som är så bra med den är att den tog otroligt lite plats bredvid sängen då den inte är så bred, har hittat den även i en beige färg, men kanske ändå skulle bryta av med en vit.. ska fundera ett varv, här är den som är beige.

Sen hittade jag ett annat bedsidecrib som var rundare i formen, men när jag läste på så var den nästan 10cm bredare ,och det är mycket när man har lite begränsat utrymme bredvid sängen.. Men tyckte att den också var väldigt fin.

 

Ska läsa på och fundera lite=) tur vi har ett tag till på oss att bestämma oss.. Men jag tror det lutar åt den från troll trots allt, vilken tycker ni är finast?

 

Nu ska jag krypa ner i sängen och sova lite, såg att det var fullmåne, så vi får se hur barnen sover inatt, tycker alltid de sover lite mer oroligt de nätter det är fullmåne, eller om det bara är en ren slump.

Va rädda om er.
Kram/ Angelica

Artikel om oss hos mama och virrig gravidhjärna.

Hej på er, hoppas ni har en härlig Lördag, jag vaknade upp av att Lucie drog isär gardinerna och solen strålade in.. Upp nu mamma… Jag kände hur gruset i ögonen inte ville att jag skulle gå upp nu. ♥ Men efter lite gos och mys så gick jag upp tillslut, det kurrade i magen och jag måste ändå äta ganska så snart när ag vaknar sådär , annars kan det lätt bli att jag blir illamående: )

Efter lite frukost i magen så såg jag att artikeln på Mama hade kommit ut. Det är Sara som skrivit även denna artikel, samma tjej som skrev den i Expressen, den blev verkligen fin. ♥

Hela artikeln hittar ni HÄR  Hoppas ni vill läsa=)

Sen påbörjade jag projekt leta pyjamas till bebis, jag började detta redan igår, det är en speciell pyjamas som Lucie hade när hon var liten som jag tycker är så himla söt. Så jag påbörjade att leta överallt, men kunde inte riktigt komma ihåg var jag lagt den. Så jag bestämde mig för att ta hjälp av Rickard idag och ge oss ut i garaget och titta i alla våra backar med kläder som vi har. Jag leta och leta , hittade lite annat, mestadels från när Leona var liten faktiskt. Men pyjamasen hittade jag inte. Jag höll nästan på att bli lagom tokig. Rickard tyckte jag blev snudd på manisk, men jag visste ju att den var någonstans. Bara inte exakt vart.

När jag inte fann den i garaget så fortsatte jag inomhus, någonstans måste den vara, jag vet att den ev legat i det gamla skåpet vi hade i Lucies rum tidigare , men det skåpet har vi inte kvar och mycket av de kläderna har jag tagit hand om och lagt i en liten korg till bebis tillsammans med mycket annat nytt som jag har köpt. Dock börjar den bli överfull.
Så medans jag var lagom sur över att jag inte hade hittat den där pyjamasen som jag letade efter i flera timmar så bestämde jag mig för att vika ihop de nya kläderna jag hade köpt, hittade så fina bodysar som var kortärmade och några fina leggings med volang.

Hur gulligt är inte detta? Jag kunde inte motstå det när jag såg det i affären.

Kan inte förstå att vi snart ska klä detta på lilla bebis i magen. ♥

Söta små strumpor med rosetter..

Hittade och en söt pyjamas för ett tag sen när jag var på stan, en liten sovande kanin på rumpan. ♥

Och vet ni , medans jag stod där och fixade i min lilla korg så plockade jag ut allt igen och skulle sortera lite, och kan ni tänka er , DÅ hittade jag den där pyjamasen som jag letat efter SÅ mycket.

Den hade jag haft i denna lilla korg hela tiden, hur lagom gravidförvirrad får man vara?
Fick ett lugn när jag hittade den, men kände mig lagom trög som inte kom ihåg att den var där.

Nu ska jag försöka ha lite bättre koll, och snart har vi nog det vi behöver ha iallafall i klädväg tills lillasyster kommer, problemet är ju att de finns så mycket fint att jag har svårt att hålla fingrarna i styr att inte köpa mer=)

Nu har min mamma kommit hit, vi ska käka lite och sen kolla på finalen av melodifestivalen. ♥

Vem hejar ni på?

Hoppas ni får en fin lördagskväll. Kram / Angelica

Gravid vecka 29!

En liten graviduppdatering. Appen säger 82 dagar kvar. Gud det känns så himla kort. Hur kan de gå så himla fort?
Förbereder jag något? knappt. haha. Snart måste jag börja boa ordentligt. ♥ Mycket har jag kvar sen Lucie, men lite nytt behöver fyllas på. Bland annat så har jag under ett tag kikat syskonvagn som ni vet.. Eftersom jag haft två buggabo donkey tidigare så lutar det åt en ny igen… Herregud de har ju släppt en ny variant precis, med massor av smarta funktioner. För att inte tala om hur snygg den är… Vi ska diskutera lite här hemma så får vi se vart det lutar.
Självklart behöver inte bebis vara utan vagn, vi har två enkel vagnar från Lucie i garaget. Om det krisar ♥ Samtidigt så skulle jag vilja sälja en , som vi nog inte kommer använda alls. Nåväl det löser sig säkert.

Som jag skrev i tidigare inlägg i förbigående så har jag haft många mötet inbokade denna vecka, igår var jag helt slut. Först på morgonen var det besök hos min barnmorska, först fick jag ta prover , de vanliga där de kollar blodsocker och järnvärdet. Än så länge ligger jag i det lägsta när det kommer till järnvärdet men ändå helt OK, trots att jag är dålig på att ta mina järntabletter. Glukos såg också fint ut. Sen tog de också ett rör blod för att kika så min kropp inte har börjat bilda antikroppar mot bebis i magen, eftersom som jag nämt tidigare att vi har olika blodgrupper.

Jag fick också en spruta igår hos barnmorskan, läkemedlet rhophylac, det har jag fått en gång tidigare och det var med Leona när hon låg i magen 2017. tidigare har jag inte fått det då det inte gav detta läkemedel under graviditeten in vårt landsting. Men nu så, Sist med Lucie behövde jag ej då hon är negativ i sin blodgrupp precis som jag. Det ger detta läkemedel i förebyggande att min kropp inte ska bilda antikroppar mot bebisblodgrupp i magen. ♥ Kommer även få en dos av detta efter förlossningen sen. De håller alltid lite extra koll på detta när man har två olika blodgrupper. Vilket känns extra tryggt. Detta är vårt fjärde barn som är positivt 🙂

Njuter för fullt av att känna hennes sparkar överallt i magen nu, hon är verkligen överallt uppe vid revbenen och neråt mot urinblåsan ibland, ( mindre skönt)  🙂 Men jag njuter, för känner jag inte tillräckligt så blir jag ju otroligt nojig för det. Jag pratade lite med min barnmorska om detta när jag var där också, Hon lyssnar och är så fortstående ♥ Och skulle även kolla upp om det fanns möjlighet för ett tillväxtultraljud. Det har jag fått med det andra och det skulle kännas tryggt. Hon vet ju hur nojig jag var sist, och jag tycker det går lite upp o ner nu, från dag till dag. Stackars bebis måste ju få sova i magen också tänker jag. Hicka har hon också till och från. Som alla våra barn haft. Mysigt, men undrar om hon själv tycker det är jobbigt? 🙂

Mående förövrig? Förutom att jag har foglossning som är hemsk, Så mår jag ändå bra i själva graviditeten. Allt illamående man hade tidigt har man verkligen förträngt. Hade önskat att jag slapp foglossningen förstås. Funderar på att skämma bort mig med en gravidmassage, var hos en barnmorska på det när jag var gravid med Lucie, det var så underbart. Det tål att tänkas på=)

Cravings då, ja ni, som med tre andra har jag även denna gång is ,alltså det är så SJUKT gott att knapra. MUMS!

Sömn just nu är också lite sisodär, alltså jag har svårt att hitta en bra position, men är otroligt glad över min gravdikudde,
Denna kudde är så fantastisk, för den ger stöd för hela kroppen ♥

Tittar in lite senare!
Önskar er en fin fredag!
Kram

Mumsiga semlor, graviduppdatering, foglossning och fint bud.

Solen skiner ute, så himla underbart. Igår var det fettisdagen så det firade vi förstås med lite semlor.
Vi gillar lite olika fyllningar här hemma , några här hemma vill äta med vanilj, och sen köpte jag små semlor till de små barnen. ♥

 

Imorgon är det torsdag och ny vecka för lillasyster i magen igen. Det går verkligen så himla fort. Min foglossning har blivit sämre och jag är egentligen inte speciellt förvånad med tanke på hur den var sist jag var gravid. Men som alltid så har jag väldigt svårt att inse att jag är begränsad. Det blir jobbigt psykiskt att inte va sig själv i kroppen. Samtidigt som jag verkligen vill njuta av att vara gravid. Det är bland det bästa jag vet på ett sätt 🙂 Förutom alla krämpor då, så är det ju väldigt mysigt.
Det är många här hemma av tjejerna som längtar efter lillasyster och tycker det är mysigt att känna hennes små buffar i magen. ♥

Det är så himla mysigt att dela det med alla barnen, och det ska bli väldigt intressant att se hur Lucie kommer reagera när det kommer en liten bebis till familjen. Men vi har en stund på oss att förbereda henne. Det har aldrig varit någon avundsjuka från Leonas håll när Lucie föddes, det har bara varit kärlek, så kan hoppas det blir så även denna gång. Men man vet ju inte alls hur Lucie kommer reagera. ♥

Gällande foglossning så har jag en tid hos en fysioterapeut nästa vecka, jag har också fått tid till en läkare, men på kvinnohälsan i Linköping, vet inte om det beror på att det är dåligt med läkartider här kanske, Så får vi ta det därifrån, minns inte exakt vilken vecka jag blev sjukskriven för foglossning med Lucie, men kan tänka mig att det är ungefär samma. Så hoppas på att får bra hjälp.
Har också börjat få lite sammandragningar, inte som gör ont, men ett par gånger om dagen får jag det. ♥ Men det är ju inget konstigt att man kan få det, Kroppen övar och förbereder sig helt enkelt.

Älskar att boa och förbereda inför bebis, när Lucie skulle komma hade vi redan köpt vagn i vecka 20, där är vi inte riktigt än. men små grejer har vi börjat köpa. Sen häromdagen fick jag ett sånt fint bud från undermyskin som jag måste visa er. ♥

Ser så fram emot att få testa dessa produkterna. Flaskorna är ju förövrigt så himla fina. Och fick en gosig lite kanin,frågan är om bebis kommer få ha den i fred dock från sina systrar, den är så himla mjuk och gosig.

Stor kram/ Angelica

Graviduppdatering v26 + Barnmorskebesök och olika blodgrupper.

Varjedag tänker jag att jag minsann ska sluta noja och börja njuta ordentligt. Jag vet att jag kommer ångra mig sen att jag inte njöt tillräckligt under tiden.
Men det är verkligen något speciellt när man är gravid,  just att man nojar och oroar sig så himla mycket. Med andra saker in livet så nojar man ju sig också, men på något vis känns det inte på samma sätt. Man har ju alltid en oro för tex sina barn eftersom det är det finaste man har, men jag blir ju inte supernojig så fort någon av dom går utanför dörren.
Antar att nojigheten kring graviditeten beror på att man känner att man inte har kontroll. Man förlitar sig helt på sin kropp liksom. ♥

Allt är ju väldigt individuellt såklart, och alla känner säkert inte exakt samma.. Sen kanske det beror på hur den här graviditet startade också, med blödningen och ena missfallet av en tvilling.  Det är just detta den senaste tiden som jag brottats med, tycker det var jobbigt att vi fick covid här hemma.. Även om man fick det lindrigt så har det ändå satt sig i huvudet att man är i riskgrupp, och när tankarna börjar snurra, så slutar dom ju liksom inte. Det är jobbigt att känna oro, vill ju kunna slappna av och njuta, så det är mitt mission nu framöver. ♥ Men har pratat med fler barnmorskor och har blivit lite lugnare efter det. tacksam för att man har fina människor runt omkring som gärna hjälper till. Var dessutom på barnmorskebesök hos min barnmorska i onsdags, Äntligen.
Inte träffat henne sedan inskrivningen som måste varit runt v10. Jag har samma barnmorska som med Lucie och det känns så himla bra, Man har redan byggt upp en relation och hon lyssnar verkligen på hur man mår.

Vid barnmorskebesöken just nu så får inte partner följa med, i vår region får endast partner följa med vid ultraljud. Så himla lustiga bestämmelser det finns, hela landet öppnar upp och man får trängas på restauranger, klubbar och annat. Men man får inte ha med sin partner på barnmorskebesök där man träffas ja max tre personer i ett rum isåfall. För mig helt galet. Jag filmade iaf en liten sekvens från när vi lyssnade på bebisen hjärtljud. ♥ Även om vi har en sån maskin som vi kan göra det hemma, så är det ändå magiskt att få göra det första gången hos barnmorskan. o dessutom få veta att det låter bra och inte är något avvikande. Hon behövde inte ens leta utan hittade fint hjärtljud direkt efter att hon känt efter hur hon låg. ♥
Hon mätte också SF-mått på magen, denna gången var det 25. Lite roligt att kunna gå tillbaka och kika vad SF- mått varit de andra gångerna , Lowa vad SF- mått 24 i samma vecka, Med Leona var den 22cm i samma vecka 🙂 Och med Lucie 23 cm . ♥

Gjorde en liten jämförelse av magen med lillasyster. ♥ Till vänster vecka 18 och till höger v26. ♥

Måste också köpa på mig lite nya leggings, älskar att gå i det och klänningar/kjolar när jag är gravid. Så bekvämt men ändå snyggt. ♥

Men tillbaka till barnmorskebesöket, som jag nämnde i tidigare inlägg så skulle jag få reda på vad bebis hade för blodgrupp o magen, och hon var positiv, precis som tre av fyra andra kids. Lucie är den enda som är negativ i sin blodgrupp precis, som jag. ♥ Och eftersom jag är negativ i min blodgrupp och bebis positiv så finns det en risk att min kropp bildar antikroppar mot bebisen i magen, och det vill man inte. Det som är lite ”nytt” sedan iaf 2017 i vårt landsting är att de håller koll på detta redan under graviditeten. Men våra två första barn så gjorde man inga kontroller under graviditet, utan tog endast reda på bebis blodgrupp efter förlossningen genom att ta blodprov på navelsträngen. Och sedan fick jag då en spruta efter förlossningen om det var så att bebis inte hade samma blodgrupp som mig. Vilket de inte hade=)

Nu när de kan se redan såhär tidigt i graviditeten så kommer jag även få en spruta nästa barnmorskebesök i mars, tror jag kommer va kring v28/29 när jag får den, de kommer också ta prover för att följa upp så att min kropp inte bildat några antikroppar. Senast jag gjorde allt detta var när Leona låg i magen. ♥
Men jag känner mig i trygga händer och just nu inte så orolig för just detta. Dessutom känner jag att jag har mer koll på detta nu efter mina år på neo. När Leona föddes så skrämde den läkaren upp mig rejält OM vad som kan hända efter att bebis fötts och om bilirubinet går upp väldigt fort. Men från det till att det skulle tex bli ett blodbyte för bebisen, är ganska långt. Först och främst får man sola om bebis har högt bilirubin, blodbyte är otroligt långt bort.

En liten Leona. ♥

Jag pratade också om mina fogar som börjat göra ont, med Lucie i magen hade jag en galen foglossning, så jag hoppas det inte blir lika illa som sist, men jag tänkte det var lika bra att försöka boka in en tid hos fysioterapeut så fort det går, fick en tid i mars , dagen innan jag ska till BM nästa gång 😉 Så ganska lång väntetid. Men skönt att ha en tid inbokad.

Idag känner jag mig tacksam att få göra denna resa igen, vi är många här hemma som börjar bli nyfikna och det känns helt otroligt och overkligt att vi snart kommer ha en liten bebis till i huset. ♥

okej slut på bebisspam. ♥ Var bara tvungen att lägga in dessa när jag hittade dom på Liten Lucie. ♥

Kram / Angelica

Nu kan vi checka av även det, och idag är det dags för besök hos barnmorskan.

Förlåt för min frånvaro här inne, Covid har nu bockat av en efter en här hemma. Det började med att de stora tjejerna var positiva båda två. Leia hade inga symtom, medans Lowa hade ont i halsen, feber och huvudvärk.
När de båda två var positiva beställde jag även ett pcr-test till mig, Vi har flera gånger testat oss med hemtest, jag var negativ på alla, likaså Leia, Men Lowa fick positivt på hemtest.
Hur som, jag var också positiv på pcr, med väldigt milda symtom skulle jag säga. Eftersom jag dessutom är gravid så hade jag i vanliga fall trott att det berodde på det, jag hade lite huvudvärk som kom och gick, och en ofantlig trötthet. Hade kunnat bero på järnbrist tex. Men det känns skönt att vi fick det lindrigt ändå. Jag har ju verkligen varit nervös för att få covid nu när jag är gravid. Men nu kan vi checka av det hela. Alla i familjen har haft det, och nu är det bara lilla Lucie som har symtom kvar. Hon har fortsatt feber. ♥ Så hon blir hemma hela veckan, sen nästa vecka har jag tagit semester under lovet. Jag håller tummarna att vi får hålla oss friska nu, alltså vi har verkligen betat av allt, både vattkoppor, vanlig förkylning, influensan, magsjuka och nu covid.

Längtar så till våren och att kunna börja plantera, och börja planera inför alla dahlior hur dom ska planteras i år. Ska ge dom mer utrymme än vad de fick förra året tänker jag . Så får vi hoppas att det kommer må lite bättre. ♥

Idag är det äntligen dags att träffa barnmorskan, det ska bli mysigt. Inte varit där sen inskrivningen, och det måste varit runt vecka 10 om jag inte minns fel? Idag är jag i vecka 24+6, Imorgon torsdag byter vi dag igen. v26 ( 25+0)
Antar att vi ska lyssna på bebis hjärtljud och att hon ska mäta magen också för första gången, det ska bli roligt att se vad måttet visar.

Jag har börjat få mer ont i mina fogar också känner jag när jag rör mig. 🙁 den känslan har jag inte saknat.

 

Tänker att jag skriver en liten mer utförlig uppdatering efter att jag varit hos barnmorskan. Ska dit under eftermiddagen. ♥ Undrar om jag även får reda på idag vilken blodgrupp bebis har?
Jag har en negativ blodgrupp och har tidigare fått tre positiva barn , förutom Lucie för hon är negativ precis som jag. Så ska bli intressant att se vad bebis i magen har för blodgrupp. om jag kommer behöva ta spruta efter graviditeten, samt under.

Med Leona i magen fick jag ta en spruta vid v 28 något, som antagligen sedan resulterade i att hon ” falskt” visade att hon var DAT-positiv när hon föddes. Vi fick åka fram och tillbaka och kolla hennes bilirubin hur mycket om helst de första dagarna. Hon hade aldrig högt billi, eller var inte ens i närheten av att behöva sola. Ni kan läsa ett gammal inlägg på bloggen om allt detta HÄR.

Kikar in lite senare om jag inte somnar tidigt ikväll 😉 För då kanske de dröjer tills imorgon.

Kram / A

Sjukstuga fortsätter, och längtan.

Ny vecka, och sjukstugan har hittat hit.. Igen. Det ena avlöser verkligen det andra. Just nu är det Lowa som inte mår bra..
Man blir väldigt less på sjukdomar, samtidigt så är det väl såhär det är när man är några stycken i familjen, Ser så fram emot vår och sommar. Värme.. Härliga dagar på stranden. Det är ungefär det jag längtar till, inte så mycket andra krav.
Sen att bebis kommer också förstås, det längtar jag till.


Så det blir inte så mycket rolig uppdatering som jag önskar, men det är ju så vardagen är.
Vi har iallafall påbörjat målning av Leonas rum, färgen kommer blir SÅ fin därinne. Först lite mörkare än vad jag trodde, men absolut inte dåligt, snarare tvärt om. LOVE it.
Det ska bli en rolig sak att visa er. Ser fram emot det. När vi är färdiga ska ni få se före och efter. ♥

Min nojighet kring bebis fortsätter, hatar när mina tankar inte kan släppa, men en sak i taget.
Jag har en tid hos barnmorskan på Torsdag, äntligen.. Men beroenden på hur vi alla mår här hemma så känns det just nu lite osäkert om jag kanske får boka om tiden. ♥

Lite senare kommer jag kika in och visa er fina och prisvärda stövlar, både till barn och vuxna, det tror jag ni kommer gilla.

Vi hörs lite senare.

Stor kram och va rädda om varandra.
/ A

Graviduppdatering v24( 23+0)

Nu startar vi helgen en frisk och kry sådan. ♥

Nu hoppas jag att vi klarar oss från sjukdomar ett tag, men det kommer väl snart ramla över oss igen. Att vi än så länge hålla oss friska från covid är ju helt galet, alla runt om oss har haft det nu. Så nu inväntar man bara det.  Känns som en hel omöjlighet att inte få det nu så som smittan är, samtidigt som jag så gärna skulle slippa det. Även om jag har tagit tre doser vaccin så är jag ändå nervös för hur alla i vår familj ska ta sjukdomen. Nå väl.
Nu kör vi på en frisk helg.Med allt vad det innebär, barnen ser fram emot att kika på talang ikväll och mello imorgon. kikar ni?

I helgen hoppas jag också att vi kan börja projektet att måla hennes rum, vi är så sugna både hon och jag på att se hur färgen blir på väggarna.

 

Igår var det torsdag och vi gick in i ny vecka med lillasyster i magen, vi gick in i vecka 24 ( 23+0) Fulla veckor. Det går snabbt och långsamt på samma gång verkligen. Jag försöker vara duktig och dokumentera magen iaf en gång i veckan.

Fick sällskap av Leona under fotograferingen, hon tyckte det var roligt att vara med, ville gärna hålla blommor själv, och tyckte att de lite större blommorna kunde vara ögon till bebisen i magen.

Den senaste veckan har jag dessutom varit väldigt trött, matt och också väldig yrsel. Häromkvällen när jag satt i soffan höll jag på att svimma sittandes. Det var så himla otäck känsla. Jag vet att jag brukar ha lågt blodtryck i vanliga fall så det kanske beror på det. Eller helt enkelt att det tar lite tid att komma tillbaka ifrån magsjukan.

Jag kände efter magsjukan att jag var lite extra nojig ett par dagar, kan egentligen inte sätta fingret på vad det var som gjorde att jag kände mig lite nojig, det var väl bara allt kanske. Jag känner henne dagligen böka runt därinne, vilket jag tycker är så himla mysigt. Tänk att jag har känt så pass länge nu ändå, tycker att jag började känna ganska tidigt denna gång, men det beror på att moderkakan ligger i bakvägg. ♥

När man läser i appen så kan man läsa vad som händer vecka för vecka och hur stor bebis nu är, tänka sig att bebis väger ca 660 gram i slutet på denna vecka, ibland händer det att jag tar hand om så små pluttar på jobbet. Helt fantastiskt egentligen om man tänker efter. Men bebis får gärna bo kvar och götta sig tills det är dags till sommaren 😉

Här hemma pågår bakverkstad i köket, Leia ska bjuda på goda kakor. Håller tummarna att disken tas efteråt också 😉 Oftast brukar hon vara duktig när det kommer till det, men inte alltid.

Hoppas ni får en fin start på helgen.

Vaccination och snart ska vi välja en kulör hit.

God kväll. Hur har ni det? Själv har jag precis krypt ner i sängen..

Imorse tog jag min tredje dos vaccin mot covid , jag tog mina två första doser innan jag blev gravid. Glad att jag som vårdpersonal fick tillgång att bli vaccinerad så tidigt i vår pandemi ändå, men nu hade det gått lång tid sen jag fick min senaste dos, jag har funderat fram och tillbaka.. mest för att jag har så svårt för att ta beslut, svårt att ta beslut över lag. Det vet folk som känner mig , som när jag ska välja kulör tex till ett rum, det tar tid, men nog om det, det ska jag berätta om i ett annat inlägg.

Hur som helst så bestämde jag mig för att ta de. Tredje dosen idag , jag vill skydda både mig och bebis i magen, har verkligen respekt för sjukdomen, man vet aldrig hur dålig man blir. Det kryper närmare och närmare, nu har både min syster och min mamma haft det. 🙁 trots att de inte träffats och på så sätt inte smittat varandra. Utan blivit smittande på varsitt håll. Jag har verkligen under hela denna pandemi haft respekt för sjukdomen och har det än idag, vill verkligen inte ha hem det, samtidigt som det känns som en tidsfråga innan man åker på det, vi har klarat oss i två år, men nu känns det som att alla verkligen får det. Även om vi lever så begränsat som vi bara kan. För mig känns det bra i hjärtat att ha vaccinerat mig, även om man såklart hade sluppit att ta ett beslut som gravid, det känns alltid lite läskigare på något sätt.
Men det känns bra och jag är nöjd med mitt beslut. Som jag alltid sagt, man är j inte ensam, vi alla människor gör ju detta tillsammans för att få ett liv utan en förbaskad pandemi.
Jag mår än så länge bra efter sprutan, har ont i armen, men det hade jag sist också. Sist fick jag pfeizer och det fick jag även denna gång. Rickard däremot han fick en halvdos moderna, det ska tydligen räcka med en halv dos av det vaccinet. Jag fick en full dos av pfeizer. Det kändes skönt att ta något jag redan tagit innan, första dosen fick jag Astra, och sen andra pfeizer. Då var jag inte sugen på att blanda in ett tredje. utan då valde jag att ta samma. ♥

Något annat som är mysigt är att jag verkligen känner hennes rörelser tydligt, och även Rickard känner sparkar utanpå magen nu, två kvällar i rad har han lagt handen på och fått en godnattkick från magen. ♥

Här ser ni en liten blick från Leonas rum ,hennes skrivbord som vi byggde för ett tag sen. Vi är så nöjda med det både jag och barnen. Leona älskar att sätta sig och rita, och Lucie är inte sen att följa efter, än så länge håller de oftast sams 🙂

Här ska vi snart måla om väggarna, och vi är mitt i fas att bestämma oss för kulör, jag och Leona gör detta lilla projekt tillsammans, och skulle min lilla fyra åring bestämma helt själv så skulle nog rummet målas i regnbågens alla färger överallt. Kanske att jag istället kan överraska henne med någon sticker av regnbåge eller liknande. Men jag tror vi kommer överens om något bra, hoppas ni vill följa oss på den lilla renoveringsresan. ♥

Nu ska jag engagera mig lite , Rickard har börjat kika på andra bilar här hemma, som är större då vi känner att vi behöver mer bagageutrymme. Är glad dock att det inte är någon stress, utan att vi kan kika i lugn och ro, vi får ju plats som sagt alla i familjen när bebis kommer, men bagagen är ju minimal då tyvärr.

Vi hörs snart igen.
Sov gott fina ni.
Kram

Kön på bebisen i magen, ett väldigt hett ämne.

Hej på er. Hoppas ni har det bra i mörkret, har det ens blivit ljust idag ute, det känns det inte som direkt. Ogillar verkligen dom dagarna som är sånna, det känns som vi behöver båda ljus och lite sol nu, när allt annat känns lite mörkt runt om i världen. Nåväl, vi håller tummarna för morgondagen. ♥

Idag så är vi med i en artikel på expressen, nog känns de bra märkligt att se sig själv på första sidan när man går in på expressens hemsida, men artikeln är väldigt fin. Så nöjd över hur hon Sara på mama knutit ihop allting. ♥
Det känns roligt att få dela med sig lite av vårt liv 🙂

Men det tillkommer ju också alla dessa kommenterar som man också får vara beredd på. Men jag har liksom inte vant mig, det rinner inte av mig som vatten även om jag önskade det. Undrar alltid vad det är som gör att vissa människor väljer att ta sina fingrar och framförallt skriva sina åsikter eller det de tänker? Tänker man aldrig ett steg extra hur det man skriver/säger kan tas emot av mottagaren?
Är man så förbaskat dum så man inte förstår, eller bryr man sig helt enkelt inte bara, utan man vill få sitt sagt kanske?

Jag visste att det skulle vara ett hett ämne, för det har det alltid varit, både detta med antal barn men också könet på barnen man har. Vi ska berikas med ännu en flicka, för oss känns det helt fantastiskt. Jag är SÅ tacksam för alla mina barn och att jag får uppleva denna resa igen, det har inte varit en självklarhet.
Vill ni läsa hela artikeln så lägger jag en länk till den HÄR

Men det som jag blir så irriterad och ledsen över är kommentarer som ” överbefolkning?
”Folks tycks försöka tills de lyckas få en pojke” Alltså NEJ. Svaret är verkligen NEJ.. alla vet väl som har något innan för pannbenet vet ju också att man inte kan bestämma detta? Man skaffar inte barn pga ett visst kön. Vi blir lika glada för vad det än är, jag har inte ens önskat ett visst kön.
För gud förbjude om du gör det, låt oss leka med tanken att man skulle säga att man hoppas få det könet man inte har, då skulle folk bli galna för det, för så får man ju absolut inte säga , man kan väl för guds skull inte önska det borde ju vem som helst förstå.
Men i nästa andetag tar alla föregivet att man blir besviken när man som oss har fyra flickor och får en femte.

Det som också står i artikeln är att det är väldigt ovanligt, vilket det är. Det är ovanligt att man får fem barn i följd av samma kön, dessutom med samma man. Jag hade faktiskt ingen aning om hur liten ” chansen” var att vi skulle få en tjej till, men har förstått efteråt att det är 3% chans. Detta verkar inte heller folk förstår, och jag tror då inte de läst hela artikeln. För att få ex tre tjejer, är inte så ovanligt. Eller kanske få fem tjejer om du har 8 eller tio barn. Men just 5 av samma kön i följd ( i vårt fall flickor) är helt enkelt ovanligt.
Jag tycker det känns häftigt och vi är så tacksamma. ♥

Som jag svarade i artikeln så är det väldigt tabubelagt att prata om, åt båda håll. Man får inte ”önska” samtidigt som folk i nästa andetag tar föregivet att man gör det.

Det här är verkligen ett hett ämnet som antagligen aldrig kommer att försvinna på tapeten, och folk verkar alltid tyckas känna att de har rätten till att säga sina åsikter. Men tänk en gång extra hur det faktiskt faller hos mottagaren. Hur hade du själv känt om någon sagt liknande kommentarer till dig?
Vad det än må vara, det behöver inte just handla om detta, så tycker jag alltid man bör tänka ett steg till innan man i onödan öppnar sin mun och säger sin åsikt.

Vi har väldigt många förväntansfulla systrar här hemma, som längtar tills i sommar när lillasyster gör entre. Tack livet för att jag ännu en gång får göra denna resa. Tillsammans med min man och vår familj. ♥

Riskbedömning av arbete from v20 och känslan att inte känna sig trygg.

Första veckan i skola och förskola avklarad. Det har gått bra för alla. Jag var lite nervös över hur det skulle gå framförallt för de små, eftersom vi var hemma och var sjuka innan jullovet, så var det säkert över en månad sen som de små barnen var på förskolan. Dessutom efter jullovet så hade de gjort en rotation på förskolan, Leona och Lucies avdelningar hade helt enkelt bytt plats med varandra. Så nu gäller det att lämna rätt barn på rätt plats 😉
Första dagen lämnade Rickard och jag jobbade tidigt, det hade gått så bra, men jag hade liksom extra svårt att slappna av. Tänk att man är så förbaskat blödig och tänker på barnen i stortsätt hela tiden när man inte är med dom. ♥

Det hade iallafall gått jättebra, och Lucie hade varit glad, när jag kom och hämtade var hon glad och prata och berättade vad det gjort under dagen. Så det kändes väldigt skönt. Leona känns som hon vuxit och blivit så stor över lovet, fixar det mesta själv..

Här sitter vi mina minsta och lilla mini i magen. Tänk hur ännu större de kommer bli när bebis gör entré.

Sen mitt i allt detta med att skola och förskola börjar så är det inte bara alla vanliga separationsångest man har, man har också mycket tankar och känslor kring att pandemin skjuter i taket igen. Blir både ledsen och irriterad på situationen. Upplever att personer runt om inte tar detta på allvar. Nu när jag dessutom är gravid känner jag mig extra nojig, och ännu mer restriktiv. Vi har under hela pandemin varit väldigt noggranna och försiktiga. Jag går inte runt och är livrädd för Corona kanske men jag har verkligen respekt för sjukdomen, för att man inte vet hur man blir påverkad av det. Den slår ju verkligen olika från person till person, och det känns som man ska ha ” tur” om man klarar det väl.

När pandemin var som värst så vet jag att många gravida fick gå hem från sina jobb from v 20. och eftersom det är nya restriktioner nu igen, där arbetsgivaren ska göra en riskbedömning på arbetsplatsen hur man som gravid kan bli utsatt för smitta och inte. För mig blev riskbedömningen låg, jag ska inte arbeta med covidpatienter och det är något de anser att de kan tillgodose, vilket är bra. Men sen tycker jag ändå det är galet att det kan vara så olika mellan kommuner och regioner, många får gå på dagen v 20 medans jag i regionen inte får det. Eftersom man som gravid ändå är i riskgrupp så borde man iaf kunna få gå hem just nu när smittspridningen är som allra värsta.
Men jag tycker ändå det är jobbigt för mig personligen, jag har svårt att känna mig helt bekväm helt enkelt. Framförallt om jag hör om kollegor som är smittade osv, eller om någon patient eller kanske någon anhörig till våra patienter testar positivt. Anser man sig själv att man blivit utsatt för smitta får man självklart smittspåra. Men jag ska erkänna att jag tyckte det var jobbigt när man fick sms från jobbet att en var positiv för covid.. det kanske är löjligt, och vissa känner sig inte alls utsatta medans jag som tur var inte hade jobbat med just den familjen, men vägg i vägg med en skjutdörr i mellan. Nu ska det ju inte smitta så enkelt, och man bör varit närmare än 2 meter i 15 minuter för att riskera att man är utsatt för smitta. Samtidigt känner jag om det är ” så svårt” att bli smittade att man måste va nära i 15 minuter, hur kan vi då ha en sån hög smittspridning.
jag kände mig iaf inte trygg att gå till jobbet, även om jag vet att personen i fråga sjävklart inte är på plats så tänker jag att det kanske är så att kollegor blivit smittade, och innan de får symtom och testar sig så kanske jag hinner bli smittad, man vet ju inte. Bättre och ta det säkra före det osäkra. Så jag valde faktiskt att sjukskriva mig denna helg jag skulle jobbat.
Många kommer säkert tycka att jag är jättelöjlig nu, men jag måste göra mitt val som känns bäst för mig. Hoppas jag känner annorlunda till passen jag jobbar i veckan, för jag vill ju samtidigt jobba. ♥ Tur ändå att jag också jobbar med mina sociala medier som jag jobbar med hemifrån, så att jag ändå får lite inkomst..

Hoppas snart denna våg av smitta sköljer över och vi får kontroll igen, och att smittspridningen sjunker fram åt sommaren när bebis ska kika ut.
Tillsammans hjälps vi åt nu att vinna över denna förbaskade pandemi.

STOR kram till er/ Angelica

Gender Reveal – Its a…….

Lördagkväll hos oss, jag har ju så mycket att uppdatera här och jag tänker att jag kanske får dela upp inläggen lite.

Vi backar tillbaka bandet en vecka ungefär, förra fredagen var det dags för rutinultraljudet. Jag var så nervös innan, nervös att bebis helt enkelt inte skulle må bra, att något skulle vara avvikande osv.. ni vet hur man kan måla upp sin oro, helt i onödan oftast. Ultraljudet gick väldigt bra, det var en envis liten därinne ( precis som sina syskon sa barnmorskan)

Allt såg fint ut och bebis växer precis som den ska, blev inte flyttad bf datum heller, utan det blev samma som tidigare 🙂 En liten sommarbebis, tänk att nästan alla våra barn fyller år kring Maj/Juni, förutom Lucie. ♥
Först låg bebis upp o ner också precis som förra ultraljudet , men sen efter en stund så vände den sig rätt, och vi fick fina bilder. Det är verkligen lika magiskt varje gång, och jag önskade att jag hade njutit mer när vi gjort ultraljudet, men jag var så förbaskat nervös, blev liksom lugn efteråt. Vi fick också veta vem som bor därinne i magen. ♥
Min absolut första magkänsla när jag blev gravid och jag mådde så dåligt som jag gjorde i början sa jag 100% att det är en tjej till. Men sen när illamåendet avtog och jag började må bättre, upplevde att jag mådde lite annorlunda mot de andra tjejerna så blev jag osäker. Kanske var det en pojke ändå. Hur som så spelar det ingen roll, jag var så glad och tacksam för att bebis mådde så fint. ♥ Men ska inte sticka under stolen med att det var roligt att veta, vi var ju galet nyfikna.
Jag upplevde att det faktiskt blev mer verkligt, men det är säkert en smaksak vad man själv tycker. Jag tycker personligen att det är otroligt smidigt att veta innan när man ska förbereda inför ankomst, vi har tagit reda på könet på alla, vi har varit för nyfikna. Men att se på förlossningen är säkert häftigt också, en smaksak helt enkelt tror jag.

Jag och Rickard valde att behålla vem som bodde där inne, till dagen efter.. vi hade förberett för barnen att vi skulle berätta dagen efter, och det var nog tur vi hade gjort det, annars hade dom tjatat ihjäl oss. Men vi hade en plan och vi skulle köpa en ballong att spränga som vi gjorde sist när Lucie låg i magen. Problemet var att jag denna gång inte hade varit tillräckligt förberedd och beställt hem ballong, ångrar mig SÅ mycket, sist beställde jag från my perfect Day, och de har verkligen magiska produkter när det kommer till sånt här och kalas osv, ska aldrig göra om detta misstaget igen.. Men vi fick göra det bästa av det hela ändå, barnen ville ju såklart spräcka ballong, så jag försökte få en butik i närheten här att fixa, men det var inget de kunde göra, jag frågade om jag fixade konfetti om de kunde fylla en ballong med helium men det kunde de inte, de menade på att ballongen kanske inte skulle hålla om det nu var så att man hade lagt in konfetti. Jag kände mig så besviken när jag stod där, besviken och irriterad på mig själv att jag inte förberett. Men vi kunde heller inte skjuta på det hela för barnen var SÅ ivriga hemma, vi hade även bokat in att våra mammor skulle vara med som sist. ♥

Jag åkte iväg till dollarstore och höll tummarna att de hade något där som gjorde att jag kanske kunde tänka om, eller om det möjligtvis hade ballonger eller konfetti, i rätt färg förstås. Som tur var , hade de två konfettikanoner kvar, och det måste varit meningen att vi skulle ha dom , för det fanns enfast två kvar, och i just rätt färg. Jag knyckte åt mig dom fort, och sen åkte jag tillbaka till leksaksaffären, men ballongen blev inte alls som jag tänkt, det blev liksom en vanlig ballong, och i vissa ljus upplevde jag att man kunde se vad det var för färg på konfettin. Men vi tog med den ändå, och sen tog vi kanonerna, TUR var väl det för dom gjorde allt verkligen. Även om de kanske var lite svåra att öppna  😉

Förberedelserna i full gång här hemma…

 

Det pirrade verkligen i magen på alla barnen och även för oss 🙂 Halva styrkan av barnen gissade tjej, och halva styrkan trodde pojke. 🙂

 

 

Här kommer filmen som vi delade på instagram när vi berättade för barnen vem som låg där inne. ♥ Blir lika tårögd varje gång jag ser den.. Lyckan är total, så tacksam! ♥ Missa inte att klicka på filmen och kika!

Vi kommer bli berikade med ännu en lillasyster till familjen! ♥

Vi kommer antagligen hitta rosa konfetti i en evighet. =) Det bubblar i hela magen, och så underbart att kunna dela med mig till er. ♥

Stor kram/ Angelica

Årets första, och titta hur gulliga små kläder.

God fortsättning kära ni! Har ni saknat mina uppdateringar?♥

Så har de snart gått en vecka sen jag uppdaterade här, tänk att jag tänker varje dag att nu ska jag sätta mig och skriva några rader, och sen helt plötligt så har det kommit massor emellan, jag jobbade mycket kring nyår och sen har jag varit så ofantligt trött. Idag hade jag dessutom en fruktansvärd huvudvärk när jag vaknade, och den ville inte riktigt ge med sig. Jag anar att jag bör bli bättre på att äta mina järntabletter, vid inskrivningen hos barnmorskan  för ex antal veckor sen så sa hon redan då att jag var tvungen att börja äta järntabletter varannan dag. Behöver jag säga att jag inte skött mig?
Men jag blir så fruktansvärt knasig i magen av järntabletterna. 🙁 Men jag la ut ett inlägg om detta på instagram , och jag fick tips om en annan sort järntabletter som jag ska testa, det var flera som skrev om just dessa, så tänker att det kan vara värt ett försök.
SiderAL heter dom och är ett kostillskott med järn och c-vitamin, Eftersom kapslarna är täckta med ett fetthölje gör att tarmen skyddas och inte får direktkontakt med järnet och på så vis skyddar magen och minskar risken för irritation. Så det ska bli väldigt intressant att få hem dessa och testa. Håller tummarna för att de fungerar. ♥

Imorgon är vi fortsatt lediga, Rickard också, mysigt och sen är det fredag och dags för rutinultraljudet. Så spänd, och nervös, pirrig och orolig på samma gång. Håller alla tummar att det ser bra ut med lilla bebis där inne. Fortsätter dagligen att känns små buffar, det är så mysigt. Häromdagen när jag körde bil så kickade den till mot själva byxkanten, så då blev jag nästan lite rädd för att jag inte var beredd.  🙂 Ingen förvarning. Snart kommer den växa till sig så den kommer leva rövare därinne. ♥

Lovade er i mitt förra inlägg att jag skulle visa er vad Madde & Micke kom förbi med för present innan nyår.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur gulliga små kläder? ♥ Helt plötligt känns allt mer äkta när små grejer hänger och väntar. Tack igen för dessa fina saker. ♥ Så fint gjort och nu fick de en plats vid den nya ”bokhyllan ” som jag gjort i Lucies rum , dessa hyllor beställde jag sist vi handlade online på Ikea, det är kryddhyllor egentligen, men passar fint här med, har en vid Lucies spjälsäng och sen har jag som en liten bokhylla på en annan vägg i rummet 🙂

Här ser ni en helbild hur den ser ut, jag hade kvar väggfärg från Lowas rum som jag målade som en ”spegel” bakom och sen satte jag upp hyllorna, den översta valde jag att göra som vid spjälsängen att sätta den upp och ner 🙂 det ser ni på de översta bilderna jag visade. Det blev fint ändå, en liten rolig detalj. Fortsättning följer på hennes rum , just nu funderar jag på mer förvaring och om jag ska måla om den nya garderoben eller inte 🙂 Sen har vi många fler projekt framöver som vi ska fixa med här hemma. väggar som ska få nya kulörer lite överallt och vardagsrummet måste bli klart med alla ivarhyllor vi har påbörjat men inte avslutat för att jag inte kan bestämma vilken kulör de ska ha, mest för att jag måste se hur kulören på väggen som jag ska ha blir när jag målat den 🙂  Men jag tycker ju om att måla och förändra , så får jag bara lite extra energi ( när jag börjat ta mina järntabletter ) Så ska vi nog få ordning på torpet 😉

Vet ni vad vi gjorde mer idag? Åt årets första semla, värt att föreviga ändå, varit sugen i flera dagar, sen jag hittade en gammal bild från förra året, men nu så. SÅ gott, vilken är er favorit? Jag gillar den gamla hederliga med mandelmassa♥

Nu ska jag krypa ner i sängen och försöka sova lite, för er som inte följer mig på instagram så måste jag visa er en bild jag delade igår, denna graviditet kommer jag med all säkerhet fixa allt i sista sekund, jag har svårt att tänka framåt märker jag. En dag i taget verkligen. Men jag har ändå påbörjat att plocka fram lite små bebissaker och lagt i en liten korg. Lite nytt också som jag köpte häromdagen.. Finns det något gulligare än små söta bebiskläder?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Älskar bodyn med regnbågar, tycker det är svårt att köpa könsneutralt, men denna tycker jag är fin på både tjej och kille. ♥

Vi hörs snart igen. Skriver Jag inte imorgon, så måste ni lova att hålla en extra tumme hårt att allt ser bra ut med lilla bebis på fredag.

Puss & Kram / Angelica

Försöka finna en bra balans i graviditeten , ny vecka 18+0, och gott nytt år från oss. ♥

Torsdag vilket innebär ny vecka för lilla bebis i magen, idag gick vi in i vecka 19 ( 18+0 )
Som jag säkert nämnt tidigare kring denna graviditet så har det varit mycket oro redan direkt när jag fick ett plus. Jag var inte beredd på det alls. Kände att jag hade svårt att ta in det, och det har suttit kvar länge.

Jag har helt enkelt mycket oro, jag vet inte egentligen exakt vad oron kommer ifrån, tror det är många små tankar som far i huvudet. Blödningen i början som ni kan läsa om HÄR, om ni har missat, och sen jobbet i sig som jag har med tanke på att jag arbetar med för tidigt födda och svårt sjuka bebisar på Neoiva. Att det är vårt femte barn, min sjätte graviditet, kan det gå bra ännu en gång? Ja ni vet.

Men samtidigt i all oro så känner jag också sån otrolig lycka o längtan, jag känner också mycket lycka. Lyckan över att jag börjat känna små buffar och rörelser, genast då känns allt mycket verkligare.
Jag vill finna en balans, en balans som är human, inte ta för givet, men inte heller ta ut något i förskott som inte har hänt om ni förstår hur jag menar. Måste ju tro på att detta bli bra. ♥

Det lilla livet i magen är redan så älskat, av både mig och resten av familjen, Leona är den av barnen som är mest intresserad av den lilla magen som putar, häromdagen när Rickard la handen på magen så kom Leona springandes och kramade bebisen , la handen på magen och gosade. Lyssnade och pratade lite. Så himla söt. ♥
Det är ju så magiskt att få dela detta tillsammans igen, allihop. Det är så mycket härliga sprudlande känslor också mitt i all oro man ständigt slåss med i huvudet. Men denna lilla ultraljudsmonitor som vi har hemma , stillar faktiskt oron också, om man tycker den kan ta överhand. Men den ska jag berätta mer om i ett eget inlägg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Det lilla knytet i magen är redan så älskat av så många. Ikväll kom våra fina vänner Madde & Micke förbi utanför och lämnade presenter, till bebis, blev så överraskad och glad, jag hoppas kunna visa er imorgon. ♥
Tänk att vi imorgon firar in det nya året, året som bebis är beräknad. Bara det gör det hela mer verkligt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack kroppen för att du gör detta en gång till, jag vill med detta inlägg också önskar er
GOTT NYTT ÅR, Tack för att ni följer mig och vår familj här och på instagram, all kärlek ni sprider ,och alla tips och kunskap ni vill dela med er av om jag behöver hjälp med något.
Ni är helt enkelt bäst, ser fram emot ännu ett fantastiskt år tillsammans med er. ♥

 

 

Puss och kram / Angelica

God morgon söndag.

God morgon på er. I skrivande stund ligger jag och de små barnen i sängen och kollar lite tv. Resten av familjen sover , vi har fortfarande sjukstuga. Det ena avlöser det andra. Inväntar fortfarande att Lucie ska få vattkoppor, Leona mår bättre och alla hennes koppar har torkat.

Men i förrgår kväll fick Lowas feber, känns som det var en evighet sen vi var friska. Håller alla tummar att vi är friska tills julafton.

Hur har ni det? Får ni vara friska?

Tidigare i veckan gick vi in i vecka 17(16+0) vi byter dag på torsdagar, illamåendet känns fortfarande som bortblåst och jag är så tacksam att alla kräkningar försvunnit, det trodde jag aldrig för några veckor sedan. Också väldigt glad att jag denna gång slipper äta ondansetron.🤎 känns som vinst bara det.

Jag har börjat känna av små buffar av bebis. Mysigt. Tänk, snart är det dags för rutinultraljudet, tiden går verkligen så mycket snabbare när man inte mår pyton hela tiden🤎.

Nu måste jag avrunda, kikar in senare eller imorgon igen. 🤎

Kram/A

Födelsedag och längtan och undran.

Glad måndag. Lucia idag och nästa vecka är det julafton. Shit vad fort det går ändå.
Här hemma har vi ett födelsedagsbarn på självaste Luciadagen, Rickard fyller nämligen 36 år. Så idag har vi uppvaktat honom lite extra.♥

Men något kalasande blev det inte, men presenter har han fått ändå, då flera i vår närhet knackat på dörren och lämnat present. Så han har blivit ordentligt uppvaktad ändå.
Vi tänkte först bakat en tårta, men sen kände vi att orken faktiskt inte fanns, så vi slängde ihop en maräntsviss och tände tomtebloss.. Hur underskattat är det inte med marängsviss egentligen? SÅ gott!

Så vi fortsätter sjukstugan och vabbande, Leonas vattkoppor är inte att leka med, det har verkligen blossat upp, och i dagarna två har vi knappt sovit hon eller jag. Trots att vi gett medicin vi fått utskrivet, men jag hoppas att denna natt blir bättre, tycker hon varit liiiiiiiite bättre i sitt gnällande under dagen, men jag förstår att hon är ledsen, det måste klia så mycket. Vi har kört med alla huskurer som finns, och smörjt in henne i potatismjöl flera gånger om, det verkar faktiskt vara det allra bästa. Köpte även mousse på apoteket, men tyckte inte det hjälpe, vet vi hade det till Leia när hon hade, och då funkade det som jag minns, men tror också att hon hade en ”lindrigare” variant.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mina små älsklingar, bara inväntar att Lucies också ska få, inga prickar än så länge, men tänker att det kommer, lagom till att Leona är frisk antagligen. ♥

Men vi fortsätter mysa och gosa, de små tjejerna börja bli lite nyfikna och intresserade för bebis i magen.. tycker om att klappa och gosa.

Tänk sen när de kommer kunna känna rörelser, och den dagen bebis kommer , undra hur Lucie kommer reagera.. Men vi hinner förbereda, även om jag tycker att veckorna går fort, känns det också ganska långt bort och mycket kvar. På just nu ett bra sätt. ♥
Vet jag kommer känna annorlunda framåt slutet 😉

Men något annat som jag märkt av denna graviditet är hur folk runt omkring reagerar, det kommer alltid spydiga kommentarer… och gratulationer som uteblir. Tycker inte att jag upplevt det innan, men nu när man som i vårt fall väntar nummer fem , så blev det så tydligt.
förstår bara inte hur det kommer sig att folk kan att de har rätten att öppna munnen med en spydig kommentar? Att man som människa kan få ta emot vad som helst .
Att vi väntar ett till barn är inget jag tagit förgivet. Eller tar förgivet för den delen heller.
Ännu en gåva som kommer berika vår familj. ♥ O vi är så glada för den lilla som gror därinne.
Kräver inte att någon ska vara glad för vår skull, för huvudsaken är att vi är det, men jag förstår bara inte varför man tar sig rätt att säga kommentarerna. Varför är man inte bara tyst? 🙂

Nu ska jag krypa upp i soffan och kolla på bonusfamiljen, och hålla tummarna för att vi får en natts sömn.
Kram och var rädda om varandra.

Mumsiga nutellagranar och vattkoppor!

Lördagkväll från vår sjukstuga. Igår gick dagen i ett, jag jobbade på Neo igår och kom hem sent på eftermiddagen pga dåligt väglag plus att jag stod i kö pga en olycka, men jag blev inte såå sen till dagis som jag trodde, men hann precis i tid att hämta upp maten vi hade beställt online från maxi. Till kvällen när vi kom hem åt vi årets första julbord.
Jag är egentligen inget stort fan av just julmat, men ett litet såhär innan jul är smarrigt, och sen på julafton, sen är jag mättad av det hela. ♥

Och på tal om sjukstuga, denna hösten vet jag inte hur mycket vi har vabbat, det har ungefär sett ut att barnen går en vecka på förskolan sen vabbar vi två, sen går de en igen och sen vabb. Och inget undantag denna gång, igår när vi kom hem kändes Leona varm och jag tog tempen, 38 i feber, och efter en stund kom hon och undrade om hon hade en vattkopp på kroppen, o mycket riktigt, var det en liten kopp, för när jag inspekterade mer så hade några till på kroppen. Idag har hon ännu fler en tänker att det kunde varit värre, men vi får väl se hur de kommande dagarna blir. Tycker så synd om henne för det kliar, köpte ett medel på apoteket , men har också fått mycket tips om potatismjöl, så ska köra det också.
Så nu inväntar vi bara på att Lucie också ska få det, men osäker på när de blivit smittade, kanske Leona smittar Lucie, nu eller så har hon också blivit smittad på förskolan, vet ju att det är ganska lång inkubationstid. Så vi får väl se om det blir samtidigt eller ord eller avlöser varandra..  Håller alla tummarna för att vi kanske är friska på julafton iaf. ♥

Så mitt i sjukstugan så har vi sysselsatt oss med lite bakning. Denna gången provade vi på att göra små nutellagranar på grillpinne, hur söta blev de inte? Det var otroligt enkla och göra, och väldigt goda!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har delat en film på min instagram hur jag gjorde ni kan titta på den HÄR. Och följer ni oss inte där, får ni väldigt gärna göra det också ♥

Tänker att vi inte kommer göra så mycket annat den här helgen, kanske njuta av snön innan den smälter bort helt.

Vet ni, förresten så tror jag att jag kände en liten rörelse igår från bebis i magen, lite fladder som jag tänkte undra om det var något… så kände jag två gånger till, så är säker på att de va liten rörelse… Hur fantastiskt. precis vad jag behövde med mitt nojiga huvud. ♥

Känns inte alls som det var längesen nu som vi tog det där testet…. som visade ett plus. ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hoppas ni får en fin helg, och imorgon är det tredje advent. ♥
Kram/Angelica

Nytt utseende, bebis v15+0 och har ni hört talas om spökveckor?

Godkväll..

Igår när jag skulle kika in här och skriva ett par rader så märkte jag att bloggen tyvärr hade kraschat, jag kunde inte logga in och jag hade även fått ett mail som jag inte riktigt förstod. Jag är verkligen inte så tekniskt lagd när det kommer till just sånt här, men som tur är så har Rickard jobbat med just detta tidigare, så lyx för  mig så kan han oftast alltid fixa. Paniken inombords när man inte vet om allt går att rädda, ett tag var alla inlägg borta tillexempel. Jämfört med mycket annat så är ju det självklart ingen stor grej, men det finns ändå inlägg långt bak i tiden när jag började blogga, sådär 2009 när jag väntade Leia. Så jag hade faktiskt lite panik när jag inte visste om allt skulle finnas kvar.
Men som tur var gick allt och lösa och nu så är bloggen igång igen. ♥
Dock är det lite justeringar som ska fixas som vi inte hann med igår, men det kommer vart efter, så jag hoppas ni har lite tålamod till det  🙂

Idag känns de som att dagen har gått i ett här hemma, mycket att knyta ihop och mycket att göra och fixa inför julledigheten som börjar snart, förstår inte att barnen snart går på julledighet, mysigt ska de bli. Jag kommer vara ledig så gott som hela jullovet, då jag la in om semester , men några jobbpass blir det. Men det ska ändå bli skönt med lite ledighet, men det innebär också lite extra jobb nu såhär innan. ♥ Men det får det vara värt. Hur kommer ni fira jul ?

Vi kommer åka iväg på fm för att sen åka hem och vara hemma eftermiddag och kväll, jag gillar egentligen inte att åka runt och stressa, men detta blir det bästa för oss. Att ta hem klippt hela släkten hem är inte heller ett alternativ, vet att vi gjorde det något år, jag var gravid det året också, och det va ingen hit, jag stressade verkligen ihjäl mig för allt. Så ,jag tror verkligen det kommer bli bra så som vi bestämt. Något extra roligt var att min mamma fått semester på jul också så att hon kan komma hit och fira, det ska bli mysigt. ♥

Nu till något annat mysigt. Torsdag betyder ny vecka för lilla bebis i magen. Idag går vi in i vecka 16 ( 15+0)
Nästan så jag just nu tycker att tiden springer lite iväg, samtidigt som det står lite still.. Jag mår oförskämt bra just nu.. illamåendet och kräkningarna är i stortsätt borta. Jag måste tänka på hur har äter och dricker osv, och ibland kommer illamåendet, men inte alls som tidigare. Mestadels mår jag så bra att jag tillomed glömmer bort att jag är gravid. Det skulle väl vara att jag blir så fruktansvärt anfådd när jag gör något, då blir jag påmind. ♥
Så tacksam att jag mår bättre, samtidigt som då istället blir nojig att det är något som är fel. Så himla knäpp man är egentligen. Men detta är något jag inte känner igen, de andra graviditeterna känns det som jag alltid har kunnat falla tillbaka på att jag mår dåligt. Men jag försöker göra mig själv den tjänsten att njuta av att jag faktiskt mår bra. Men jag har också fått till mig något som kallades för ”spökveckor”. Har aldrig hört det ordet innan, men efter att jag fick höra det så googlade jag, och oj vad vanligt det var..
Har ni hört talas om detta, eller kanske upplevt? Ni får gärna berätta er historia i kommentarerna. =)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Såhär ser den lilla kulan ut just nu, jag har inte börjat känna rörelser ännu, men hoppas att jag kommer göra det inom kort, det skulle kanske kännas lite tryggare. Sen ser jag fram emot rutinultraljudet som blir i början på januari. 🙂
Jag har varit SÅ bombsäker på att det är en till liten tjej därinne, men nu när jag tycker att jag mår lite bättre än med de andra barnen, så börjar jag ju tveka på magkänslan, kanske är det en liten pojke där inne. Det ska bli spännande att se, blir lika glad för vad det än är. ♥

Tror jag ska gå tillbaka i bloggen och läsa lite hur jag mått dom andra gångerna under samma vecka och jämföra lite, kan ju vara så att jag har förträngt.

Nu måste jag försöka sova lite, imorgon är det jobb på US som gäller och klockan ringer i ottan.
Sen tar vi välförtjänt helg. ♥
Sov gott fina ni.

Kram

Det är inte alltid bara fantastiskt att vara gravid.

Andra advent redan. Helgen har svischat förbi och det är redan ny vecka imorgon.
Jag jobbade igårkväll och har känt mig väldigt trött idag. Älskar mitt jobb och trivs något otroligt, men ibland är det tufft och man blir lite dränerad på energi. Känner mig lite extra tacksam och har njutit av varje minut med min familj idag, trots att jag ibland under dagen varit så trött så jag knappt orkat göra något.
Kan va så att mitt järnvärde är påväg ännu mer neråt och därför är jag trött?
När jag var på inskrivningen så var mitt järnvärde på gränsen till lågt , så jag skulle äta järntabletter varannan dag. Jag erkänner att jag varit dålig på att ta dom, så kanske lika bra att skärpa till mig. ♥

Jag har sparat ett gammal inlägg som jag skrev för några veckor sedan, alltså när jag mådde som sämst under graviditen. Konstigt nog så förtränger man det, men jag tänker att jag ändå vill skriva ner det här och berätta att det inte alltid är en dans på rosor att vara gravid. Att man får något fantastisk utav det, är räddningen, men jag ska erkänna att när man mått som sämst så har jag velat kasta in handduken , inte vara i den situationen just då. Samtidigt så strömmar alla dåligt samvete känslor rakt genom kroppen.. Huvudet skriker, va tacksam. Å jag är tacksam varje sekund, men när man kräkts ständigt sen v 6 och det påverkade hela livet, tillslut tär det på en psykiskt. Därför är jag otroligt tacksam att det faktiskt har släppt och är hanterbart just nu. ♥

Skrivet 16 november.

”Du står bredvid din kropp, som att en miniatyr av dig själv står och tittar på, hur du dag ut och dag in hänger med huvudet över toalettstolen och kräks. Ibland direkt när du går upp och ibland måste du först äta en liten smörgås.. för att sedan kräkas upp det du precis ätit , och sen äta på nytt.”

 

Detta var det som knäckte mig mest psykiskt varenda morgon såg ut såhär, sen mådde jag illa hela tiden, aldrig släppte illamåendet, och jag kunde helt plötsligt behöva kräkas. Alla dagar handlade om mat, jag tänkte bara på mat hela tiden, hur och när jag skulle äta, för man ska ju småäta när man mår illa.
Även om jag tog hjälp tidigt av vården så räckte inte tabletterna jag fick , jag hade de starka tabletterna kvar hemma som jag åt med Lucie ( ondansetron) men jag vågade inte riktigt ta dom så tidigt i graviditeten..
Jag var uppe på gyn ett flertalet gånger, besökte läkare tog prover, och hon skrev ut pimperan att kombinera tillsammans med Lergigan comp som jag åt. Pimperan var tyvärr restade i hela landet, ingen visste när de skulle komma till apoteket igen, andra tabletter med samma innehåll var också restnoterade på apoteket.
Fick gå tillbaka upp till läkaren som var uppgiven när hon inte visste hur hon skulle hjälpa mig, hon började prata om att jag skulle köpa vitaminer. Jag sjönk som en sten… Rakt ner under jorden. Kände att jag inte fick någon hjälp alls mot hur jag mådde.

Men när jag står där bredvid läkaren så får hon svar på blodproverna som de tidigare tagit, som visar att jag har lite dåliga värden, jag ligger lågt i natrium. Så jag fick komma tillbaka dagen efter och ligga och få dropp. Det var inget roligt, kände mig så liten och ensam. Stundtals fick jag panik i kroppen av att ligga där fast med en infart i armen.
Men det kändes otrolig skönt att ändå få hjälp, detta är första gången som jag får dropp under graviditet. Tacksam för att de tog ordentligt med prover  , och jag fick även komma tillbaka för uppföljning två gånger för att följa hur det såg ut. Värdet gick upp efter droppet, men sen ner igen.

Men i samband med att jag gick in i runt vecka 13+0 så kändes det som att de vände. Jag äter fortfarande Lergigan och det fungerar, måste också äta lite och ofta, men det är inte alls som förut. Jag mår så himla mycket bättre vilket känns underbart. Nu håller vi tummarna för att det fortsätter och att det inte kommer tillbaka något mer.

Det som är galet är att i samband med att illamåendet blev bättre så blev jag också mer orolig. Jag märker att jag är mycket mer orolig denna graviditet även om jag försöker tänka positivt och njuta av att jag faktiskt mår bra, så därför känner jag mig extra lättad efter  KuB där allt såg bra ut.
Nu räknar vi ner tills det är dags för rutinultraljud, vilket känns sååå snart, om drygt en månad är det dags, och anar att det kommer gå fort med tanke på att det är jul, nyår och mycket ledigt. ♥

Känns så fint och roligt att få dela ännu en graviditet med er, det har och är inte alltid lätt. Därför tycker jag det är viktigt att visa baksidan av allt också , ♥

Nu ska jag krypa upp i soffan med delar av familjen och kika på Sunes jul. En klassiker som man faktiskt aldrig tröttnar på 🙂

Kram och tack för att ni vill läsa.
/Angelica

 

Baby no 5 ♥

Hej i kylan, hur har ni fått någon snö ännu?

Jag delade för ett tag sedan den stora nyheten på instagram som jag burit på ett tag, nämligen att vi väntar vårt femte barn! ♥
Det känns på någotvis ännu mer verkligt sedan det blev officiellt. En liten skräckblandad förtjusning.
Att jag velat ha ett till barn har jag känt länge, men att det skulle bli exakt just nu.. var ingenting vi planerade. Så att det blev som det blev var tydligen meningen. ♥
Jag ska erkänna att jag var väldigt nervös när jag märkte att mensen var sen, inte alls förberedd på detta, det borde varit omöjligt så att säga.. Så när jag tillslut vågade göra ett gravditetstest nästan en vecka efter att jag skulle haft mens, visade sig ett tydligt plus. Jag blev så himla tagen av mina egna känslor, att jag ändå på någotsätt blev så chockad.
Oron började genast i hela kroppen, tanken på hur jag skulle må denna gång. Eftersom jag mått otroligt illa de fyra andra gångerna… Kanske jag slapp det denna gång?
Alla oro för att det skulle ske ett missfall strömmade genom huvudet var och varannan dag. Jag hade svårt att glädjas åt att jag var gravid i början , då själva oron tog över. Innan jag visste att allt såg fint ut.

Veckorna tuffade på, runt v6 började jag må sådär galet illa och kräkas, jag fick panik av känslan och ringde mödravården direkt, som skrev ut Lergigan comp, tabletter som jag ätit tidigare graviditeter men som inte hjälp hundra procent.
Denna gång hjälpte det de första veckorna riktigt bra och jag mådde inte illa längre . Så himla skönt, jag var glad och tacksam för den snabba hjälp jag fått och att jag kunde leva på någorlunda normalt med medicin.

Veckorna tuffade på , och det blev fredag och dags för begravning av min farfar som gått bort sen en tid tillbaka. Vaknar på morgonen och går på toaletten, ser att det kommer blod… som att man får en mens… Jag får panik, öppnar dörren till Rickard som precis står färdigklädd att gå till jobbet ett par timmar innan vi ska på begravningen, jag säger åt honom att vända, du kan inte gå nu. Jag har börjat blöda. Förvirrad , ledsen och alldeles säker på att jag fått ett missfall. Jag ringde gyn direkt för att jag ville ha en tid och se vad denna blödning stod för. Dom ringde upp en halvtimme innan farfar begravning började, jag stängde in mig på toaletten och förklarade var jag upplevt.
” Det är troligen ett missfall du fått, det du kan göra är att ta ett nytt gravtest om två veckor!”
Jag bönade och bad i telefonen att jag skulle få komma på en koll, men det var omöjligt, det fanns inga tider och sen sa hon i andra luren ” dessutom är det fredag em” – Ja oj ber om ursäkt att jag började blöda en fredag, tänkte inte på att det kan va ont om tider då hade jag lust att säga.
Jag hade vid detta laget också slutat att blöda vilket jag tyckte va lustigt. Hon på gyn berättade även att om det var så att det var ett missfall, vilket det troligt var poängterade hon, så skulle alla mina gravidsymtom försvinna. Jag la på luren, tog på mig jacka och skor och skyndade mig till begravningen av farfar, torkade mina tårar för att ingen av de stora barnen skulle se.
Begravningen blev liksom extra tung, alla mina tankar och känslor överallt. Ovissheten som åt upp mig inifrån.
Jag bestämde mig för att sluta ta lergiganen som jag åt , till vilken nytta när jag ändå inte var gravid. Lördagen efter blev den värsta dagen, jag hade fått till mig att jag troligt hade fått missfall och jag skulle inte ha några symtom kvar, jag kände mer symtom en någonsin. Jag var sängliggandes hela dagen, sent på kvällen efter att jag hade kräkts flera gånger, och inte kunnat äta eller dricka bestämde jag mig för att ta Lergigan trots allt, något står inte rätt till. Jag hade bara blödigt i ca 1h på fredagen, och jag kände mig mer gravid än någonsin.
Jag visste att jag inte skulle få hjälp via gyn för det hade hon klargjort på fredagen, jag skulle endast återkomma om jag kände att jag mådde dåligt pga ev infektion.
Det finns en människa i min närhet som inte är som någon annan, det är min barnmorska som jag haft under graviditeten med Lowa. Så vi har ju fått en speciell relation, nu jobbar hon enbart som barnmorska och gör ultraljud.
När jag inte fick någon som helst hjälp från gyn, så skrev jag till henne om det fanns möjlighet att få komma så vi kunde kika hur det såg ut. Var jag gravid eller inte. min hjärna skulle inte klara av att vänta i 2 veckor på ett gravtest.
Dessutom skulle jag samma vecka ta prover på mödravården.

Minns väl när tisdagen kom och jag skulle ta prover på em på mödravården, strax innan klämde min barnmorska in mig för att ta en snabb koll med ultraljud för att se, var jag gravid och skulle jag kunna ta proverna på mödravården.
Det var många frågor som behövde svar. Jag la mig på britsen, nervös så jag skakade. I rummet finns en stor tv som man kan titta på för att se samma som barnmorskan ser på sin maskin. Rickard satt tätt bredvid mig på en stol.
Jag visste inte vad jag skulle göra, sa till min barnmorska, att jag blundar först, jag vågar inte kolla, du får kolla först hur allt ser ut. Hon var hellugn, jag var helspänd. När hon sätter ultraljudet på magen så tar jag bort händerna och tittar på skärmen, ” du tittar ju ändå säger Rickard” … -Ja jag vet! ♥

Ser direkt att det finns ett litet foster, men jag ser inte om hjärtat slår. bilden ovan som ni kan se är ifrån det ultraljudet.
Efter några sekunder säger barnmorskan, här ser ni det lilla hjärtat som slår. Det kändes som att det tog flera minuter innan hon ens sa något, jag började gråta av lycka, jag hade inte fått ett missfall… ♥
-Men, säger hon.
Hundra tankar i huvudet, vadå men, vad ser hon nu? Ser hon att det ändå är något fel på fostret trots att hjärtat slår, ( Detta har vi nämligen varit med om tidigare mellan Lowa och Leona. )

– Men jag kan se att det har varit två..

Jag hade alltså fått missfall med en tvilling. Från början var det en tvillinggraviditet men endast ett foster har överlevt, så blödningen på fredagen innebar ett missfall, men jag var fortfarande gravid.
Den chocken och den känslan att det faktiskt var en liten kvar… Tacksam, samtidigt en sorg för man undrar ju såklart vad det kunde blivit med det som inte överlevde. Men o andra sidan är jag tacksam, detta skedde tidigt i graviditeten och jag är glad att min kropp tog hand om det på rätt sätt. Tacksam också att jag fick hjälp att få rätsida på vad blödningen var, att det faktiskt fanns en förklaring till det hela. O tänk…. de var fortfarande en liten parvel där inne. ♥
Glad i hjärtat gick jag bort till mödravården och skulle ta prover, jag var några minuter sen till provtagningen , och när jag kom dit så trodde de inte att jag skulle komma eftersom de hade läst i min journal att jag hade fått missfall.
Tänk om jag inte hade fått se att det var en graviditet kvar, Mycket tänk om.. O fruktansvärt att de skriver så i journaler utan att ens ha kollat. Allt baserat på mina ord som jag sagt på telefon.
Jag hade ju fått ett missfall, men i detta fall betydde de ju inte att jag inte var gravid. Tänk hörrni om vården inte skulle va så ansträngd och alla som behöver skulle kunna få den hjälp…

Nu blev det bra tillslut, och vi är här där vi är idag. Men jag har inte mått så bra alls faktiskt.. det har varit tungt. men det tänker jag att jag skriver i ett annat inlägg, annars blir detta en novell 😉 ♥

Efter i fredags efter vi varit på Kub och sett att allt ser bra ut, vågar jag sakta börja tro på det.
Tro på att vi faktiskt blir en till i familjen till sommaren. ♥ Vårt femte lilla mirakel. Känner mig tacksam. Att kroppen låter mig göra detta en gång till.

Tack för att ni ville läsa hit och följa vår resa.
Puss o kram