Författare: angelica

Små söta dinosaurier , stay kind.♥

Hej. Hur har ni det?  Här hemma dagen till ära fyller Lucie 2 år. Eftersom hon är född på skottdagen 29/2 , så blir hennes födelsedag den sista februari helt enkelt. ♥ Så imorse sjöng vi för henne och gav henne lite morgonpaket. Vi ska fortsätta fira henne under eftermiddagen.
Kan inte förstå att hon redan är 2år, Tycker det har gått så himla fort. ♥

Vi hade kalas för henne i lördags tillsammans med våra släktingar. Tänkte det kommer ett eget inlägg från det. Jag älskar att pynta lite extra, så beställde hem kalasgrejer från myperfectday. Det finns verkligen så mycket fint där. Älskar att beställa därifrån. ♥ Så det ska bli roligt att visa er.

Jag har verkligen känt mig så himla trött på sistone, nästan lite hjärntrött efter covid känns det som? Vet inte om det har något samband, men trött är jag iaf, i huvudet. Inte alls lika stresstålig som förr heller.. Jag behöver mitt lilla space liksom 🙂

Idag skiner solen, får direkt vårkänslor när den gör det, så otroligt härligt jag längtar massor efter vår och sommar, Leona sa imorse att hon längtade inte så mycket till sommaren, för det finns humlor då som kan bränna henne, hon blev bränd av en humla förra året och det minns hon tydligt:) Tills hon kom på att hon och hennes kompis Mathilde kan bada ihop på stranden med deras flytleksaker, då blev det annorlunda och helt plötsligt längtade hon. ” på stranden finns det ingen humlor mamma! ” ♥ Sen skutta hon vidare, så mycket tankar det finns i de små livens huvud. Alltid lika roligt att ha konversationer med dom.

Jag köpte lite nya kläder till Lucie och Leona, egentligen skulle kläderna va en present till Lucie men jag kunde inte hålla mig ifrån att ge det tidigare. Visst är det gulligt. Små söta dinosaurier på. Matchade även med strumpor.

Tyckte det var väldigt passande med texten också just nu med tanke på hur världens ser ut i vissa delar. Usch man blir mörkrädd. Försöker att inte tänka alltför mycket på det , men det har nog inte undgått någon, helt plötsligt känns det så himla nära på något vis. Man gör så gott man kan, vi har skickat pengar, många bäckar små. ♥

Sen känner man en enorm tacksamhet för det man har och att man får vakna tillsammans med sina barn.

Hoppas ni får en fin dag.

Graviduppdatering v26 + Barnmorskebesök och olika blodgrupper.

Varjedag tänker jag att jag minsann ska sluta noja och börja njuta ordentligt. Jag vet att jag kommer ångra mig sen att jag inte njöt tillräckligt under tiden.
Men det är verkligen något speciellt när man är gravid,  just att man nojar och oroar sig så himla mycket. Med andra saker in livet så nojar man ju sig också, men på något vis känns det inte på samma sätt. Man har ju alltid en oro för tex sina barn eftersom det är det finaste man har, men jag blir ju inte supernojig så fort någon av dom går utanför dörren.
Antar att nojigheten kring graviditeten beror på att man känner att man inte har kontroll. Man förlitar sig helt på sin kropp liksom. ♥

Allt är ju väldigt individuellt såklart, och alla känner säkert inte exakt samma.. Sen kanske det beror på hur den här graviditet startade också, med blödningen och ena missfallet av en tvilling.  Det är just detta den senaste tiden som jag brottats med, tycker det var jobbigt att vi fick covid här hemma.. Även om man fick det lindrigt så har det ändå satt sig i huvudet att man är i riskgrupp, och när tankarna börjar snurra, så slutar dom ju liksom inte. Det är jobbigt att känna oro, vill ju kunna slappna av och njuta, så det är mitt mission nu framöver. ♥ Men har pratat med fler barnmorskor och har blivit lite lugnare efter det. tacksam för att man har fina människor runt omkring som gärna hjälper till. Var dessutom på barnmorskebesök hos min barnmorska i onsdags, Äntligen.
Inte träffat henne sedan inskrivningen som måste varit runt v10. Jag har samma barnmorska som med Lucie och det känns så himla bra, Man har redan byggt upp en relation och hon lyssnar verkligen på hur man mår.

Vid barnmorskebesöken just nu så får inte partner följa med, i vår region får endast partner följa med vid ultraljud. Så himla lustiga bestämmelser det finns, hela landet öppnar upp och man får trängas på restauranger, klubbar och annat. Men man får inte ha med sin partner på barnmorskebesök där man träffas ja max tre personer i ett rum isåfall. För mig helt galet. Jag filmade iaf en liten sekvens från när vi lyssnade på bebisen hjärtljud. ♥ Även om vi har en sån maskin som vi kan göra det hemma, så är det ändå magiskt att få göra det första gången hos barnmorskan. o dessutom få veta att det låter bra och inte är något avvikande. Hon behövde inte ens leta utan hittade fint hjärtljud direkt efter att hon känt efter hur hon låg. ♥
Hon mätte också SF-mått på magen, denna gången var det 25. Lite roligt att kunna gå tillbaka och kika vad SF- mått varit de andra gångerna , Lowa vad SF- mått 24 i samma vecka, Med Leona var den 22cm i samma vecka 🙂 Och med Lucie 23 cm . ♥

Gjorde en liten jämförelse av magen med lillasyster. ♥ Till vänster vecka 18 och till höger v26. ♥

Måste också köpa på mig lite nya leggings, älskar att gå i det och klänningar/kjolar när jag är gravid. Så bekvämt men ändå snyggt. ♥

Men tillbaka till barnmorskebesöket, som jag nämnde i tidigare inlägg så skulle jag få reda på vad bebis hade för blodgrupp o magen, och hon var positiv, precis som tre av fyra andra kids. Lucie är den enda som är negativ i sin blodgrupp precis, som jag. ♥ Och eftersom jag är negativ i min blodgrupp och bebis positiv så finns det en risk att min kropp bildar antikroppar mot bebisen i magen, och det vill man inte. Det som är lite ”nytt” sedan iaf 2017 i vårt landsting är att de håller koll på detta redan under graviditeten. Men våra två första barn så gjorde man inga kontroller under graviditet, utan tog endast reda på bebis blodgrupp efter förlossningen genom att ta blodprov på navelsträngen. Och sedan fick jag då en spruta efter förlossningen om det var så att bebis inte hade samma blodgrupp som mig. Vilket de inte hade=)

Nu när de kan se redan såhär tidigt i graviditeten så kommer jag även få en spruta nästa barnmorskebesök i mars, tror jag kommer va kring v28/29 när jag får den, de kommer också ta prover för att följa upp så att min kropp inte bildat några antikroppar. Senast jag gjorde allt detta var när Leona låg i magen. ♥
Men jag känner mig i trygga händer och just nu inte så orolig för just detta. Dessutom känner jag att jag har mer koll på detta nu efter mina år på neo. När Leona föddes så skrämde den läkaren upp mig rejält OM vad som kan hända efter att bebis fötts och om bilirubinet går upp väldigt fort. Men från det till att det skulle tex bli ett blodbyte för bebisen, är ganska långt. Först och främst får man sola om bebis har högt bilirubin, blodbyte är otroligt långt bort.

En liten Leona. ♥

Jag pratade också om mina fogar som börjat göra ont, med Lucie i magen hade jag en galen foglossning, så jag hoppas det inte blir lika illa som sist, men jag tänkte det var lika bra att försöka boka in en tid hos fysioterapeut så fort det går, fick en tid i mars , dagen innan jag ska till BM nästa gång 😉 Så ganska lång väntetid. Men skönt att ha en tid inbokad.

Idag känner jag mig tacksam att få göra denna resa igen, vi är många här hemma som börjar bli nyfikna och det känns helt otroligt och overkligt att vi snart kommer ha en liten bebis till i huset. ♥

okej slut på bebisspam. ♥ Var bara tvungen att lägga in dessa när jag hittade dom på Liten Lucie. ♥

Kram / Angelica

Vakna upp till ett vinterlandskap och förra årets kalas.

Ledig helg och vaknar upp till ett vinterlandskap. Jag som nästan trodde våren var påväg 😉 Eller iaf lite vårkänslor.
Men man vet ju såklart att snön kan komma ännu innan våren är här på riktigt, det är ju faktiskt bara februari.  Lucies månad. Tänk att hon fyller 2 år sista februari. Inte förrän hon fyller 4 år kommer vi fira henne på hennes ”exakta” datum, eftersom hon är född på skottdagen. ♥ Andra år firar vi henne sista februari, ♥
Förra året minns jag att vi firade utomhus, då sken solen och det kändes vårlikt, vi får se hur det blir detta år.


Förra året när hon fyllde 1 år. Jag pyntade dock inomhus ♥ Älskar att fixa med massor av härliga ballonger.

Haft några dagar som jag känt mig lite låg och lite extra orolig som gravid, försöker tänka tillbaka om jag varit lite orolig andra gånger, eller om denna graviditet tar priset. Att man blir mer o mer orolig ju fler barn man får tycker jag stämmer, iaf för mig. Jag är mer orolig nu än är jag väntade vårt första och andra barn. Men det är ändå jobbigt och lite påfrestande. Men jag tänker att jag skriver ett eget inlägg om detta direkt efter här nu, eftersom jag också räknat med att skriva en liten uppdatering kring barnmoskebesöket i onsdags som var, men inte riktigt kommit dit ännu.


Den magiska längtan efter våran lilla tjej ♥
Hoppas ni får en fin Lördag.
Kram

Nu kan vi checka av även det, och idag är det dags för besök hos barnmorskan.

Förlåt för min frånvaro här inne, Covid har nu bockat av en efter en här hemma. Det började med att de stora tjejerna var positiva båda två. Leia hade inga symtom, medans Lowa hade ont i halsen, feber och huvudvärk.
När de båda två var positiva beställde jag även ett pcr-test till mig, Vi har flera gånger testat oss med hemtest, jag var negativ på alla, likaså Leia, Men Lowa fick positivt på hemtest.
Hur som, jag var också positiv på pcr, med väldigt milda symtom skulle jag säga. Eftersom jag dessutom är gravid så hade jag i vanliga fall trott att det berodde på det, jag hade lite huvudvärk som kom och gick, och en ofantlig trötthet. Hade kunnat bero på järnbrist tex. Men det känns skönt att vi fick det lindrigt ändå. Jag har ju verkligen varit nervös för att få covid nu när jag är gravid. Men nu kan vi checka av det hela. Alla i familjen har haft det, och nu är det bara lilla Lucie som har symtom kvar. Hon har fortsatt feber. ♥ Så hon blir hemma hela veckan, sen nästa vecka har jag tagit semester under lovet. Jag håller tummarna att vi får hålla oss friska nu, alltså vi har verkligen betat av allt, både vattkoppor, vanlig förkylning, influensan, magsjuka och nu covid.

Längtar så till våren och att kunna börja plantera, och börja planera inför alla dahlior hur dom ska planteras i år. Ska ge dom mer utrymme än vad de fick förra året tänker jag . Så får vi hoppas att det kommer må lite bättre. ♥

Idag är det äntligen dags att träffa barnmorskan, det ska bli mysigt. Inte varit där sen inskrivningen, och det måste varit runt vecka 10 om jag inte minns fel? Idag är jag i vecka 24+6, Imorgon torsdag byter vi dag igen. v26 ( 25+0)
Antar att vi ska lyssna på bebis hjärtljud och att hon ska mäta magen också för första gången, det ska bli roligt att se vad måttet visar.

Jag har börjat få mer ont i mina fogar också känner jag när jag rör mig. 🙁 den känslan har jag inte saknat.

 

Tänker att jag skriver en liten mer utförlig uppdatering efter att jag varit hos barnmorskan. Ska dit under eftermiddagen. ♥ Undrar om jag även får reda på idag vilken blodgrupp bebis har?
Jag har en negativ blodgrupp och har tidigare fått tre positiva barn , förutom Lucie för hon är negativ precis som jag. Så ska bli intressant att se vad bebis i magen har för blodgrupp. om jag kommer behöva ta spruta efter graviditeten, samt under.

Med Leona i magen fick jag ta en spruta vid v 28 något, som antagligen sedan resulterade i att hon ” falskt” visade att hon var DAT-positiv när hon föddes. Vi fick åka fram och tillbaka och kolla hennes bilirubin hur mycket om helst de första dagarna. Hon hade aldrig högt billi, eller var inte ens i närheten av att behöva sola. Ni kan läsa ett gammal inlägg på bloggen om allt detta HÄR. ♥

Kikar in lite senare om jag inte somnar tidigt ikväll 😉 För då kanske de dröjer tills imorgon.

Kram / A

Uppdatering från oss och prisvärda varma stövlar till hela familjen.

– Betalt samarbete med wobbi.se-

Började skriva detta inlägg igår , men var så trött att jag behövde lägga mig, så fortsätter idag:

Covid har hittat hem till vårt hus. Det som jag varit absolut mest rädd för. Vi har gjort tre hemtest, och de har varit svagt positiva allihop, två igår och ett idag. Lowa är först ut , Hon mår väldigt upp o ner, symtomen kommer verkligen och går.. Halsont, huvudvärk och feber.  ingen annan här hemma är positiv ännu, men jag inväntar att en efter en kommer att få det. Det har verkligen varit oundvikligt märker man. Men förhoppningsvis får vi det lindrit. Räknar med ändå att vi alla kommer få det här hemma. ♥ Skulle bli förvånad ändå.
När jag tänker tillbaka så har vi verkligen haft otur när det kommer till sjukdomar, i slutet på förra året fick Leona först vattkoppor, under den tiden blev alla dåliga i influensa, jag var den enda som kom lindrigt undan då. Trodde nästan vi hade covid då, men icke , Rickard som hade jättehög feber, och dålig testade då negativt på pcr.
Sen när vi var lagom friska från influensan, så fick Lucie vattkoppor. Sen blev vi hela familjen sjuka i magsjuka, och NU testar Lowa positivt för covid.
Blir helt slut jag bara tänker på det.. Nu hoppas jag att det blir lindrigt och när vi är friska från detta, så ser jag fram emot en frisk vår och sommar. Drömmer mig bort… till en normal vardag, med vänner, och sol.. tänk en resa till Västervik, bara en sån sak. Jag begär inte så himla mycket, det behöver inte vara glammiga utlandsresor eller partyn. Bara en liten helg tillsammans med sina nära vänner. Det är vad jag drömmer om just i detta nu. ♥ Vi kanske är där snart.

Är tacksam att både jag och Rickard hunnit få våra dos3 vaccin mot covid, innan det nu hittat hit.

Nu ska jag visa er stövlarna som jag pratade om i mitt tidigare inlägg.
Dessa bilder tog jag för ett tag sen när vi åkte ner till vårt vackra Varamon.. vi fick frisk luft och barnen fick busa.

Jag och Leona matchade i våra nya stövlar från wobbi.se
Perfekta varma stövlar som håller barnens fötter varma och torra i alla väder.
Stövlarna är dessutom tillverkade i Eva- material som gör att stöveln håller hög kvalitet men också är väldigt lätt. Den väger otroligt lite vilket gör att den inte känns klumpig på foten.

Vill ni kika in på Leona och  Lucies stövlar, de finns i olika färger:) ni finner de direkt HÄR.

Hos Wobbi finns det stövlar för hela familjen. Även jag har sluppit frysa om fötterna när vi varit ute och lekt. Jag som annars är en väldigt frusen människa av mig, är väldigt tacksam att hålla mig varm och fötterna och resten av kroppen=)

Mina stövlar heter Nina och dom kommer ni direkt till HÄR.


Som ni kan se kan man enkelt ta ut fodret ur stövlarna för tex tvätt.

Så är ni ute efter varma och bra stövlar till familjen eller barnen så tycker jag ni ska kika in hos Wobbi.se

 

Nu ska vi fortsätta mysa i vår lilla egna karantän. Ännu har vi ej fått svar på pcr-testet som vi tog i söndags på Lowa, inte så snabba svar nu för tiden, men har svårt att tror att hemtesten visar fel positivt. Dessutom har hon ju symtom, som verkligen stämmer in på covid.

Tacksam att vi har massa färg här hemma så vi kan sysselsätta oss 🙂

Hoppas ni mår fint därute.
Stor kram

Sjukstuga fortsätter, och längtan.

Ny vecka, och sjukstugan har hittat hit.. Igen. Det ena avlöser verkligen det andra. Just nu är det Lowa som inte mår bra..
Man blir väldigt less på sjukdomar, samtidigt så är det väl såhär det är när man är några stycken i familjen, Ser så fram emot vår och sommar. Värme.. Härliga dagar på stranden. Det är ungefär det jag längtar till, inte så mycket andra krav.
Sen att bebis kommer också förstås, det längtar jag till.


Så det blir inte så mycket rolig uppdatering som jag önskar, men det är ju så vardagen är.
Vi har iallafall påbörjat målning av Leonas rum, färgen kommer blir SÅ fin därinne. Först lite mörkare än vad jag trodde, men absolut inte dåligt, snarare tvärt om. LOVE it.
Det ska bli en rolig sak att visa er. Ser fram emot det. När vi är färdiga ska ni få se före och efter. ♥

Min nojighet kring bebis fortsätter, hatar när mina tankar inte kan släppa, men en sak i taget.
Jag har en tid hos barnmorskan på Torsdag, äntligen.. Men beroenden på hur vi alla mår här hemma så känns det just nu lite osäkert om jag kanske får boka om tiden. ♥

Lite senare kommer jag kika in och visa er fina och prisvärda stövlar, både till barn och vuxna, det tror jag ni kommer gilla.

Vi hörs lite senare.

Stor kram och va rädda om varandra.
/ A

Graviduppdatering v24( 23+0)

Nu startar vi helgen en frisk och kry sådan. ♥

Nu hoppas jag att vi klarar oss från sjukdomar ett tag, men det kommer väl snart ramla över oss igen. Att vi än så länge hålla oss friska från covid är ju helt galet, alla runt om oss har haft det nu. Så nu inväntar man bara det.  Känns som en hel omöjlighet att inte få det nu så som smittan är, samtidigt som jag så gärna skulle slippa det. Även om jag har tagit tre doser vaccin så är jag ändå nervös för hur alla i vår familj ska ta sjukdomen. Nå väl.
Nu kör vi på en frisk helg.Med allt vad det innebär, barnen ser fram emot att kika på talang ikväll och mello imorgon. kikar ni?

I helgen hoppas jag också att vi kan börja projektet att måla hennes rum, vi är så sugna både hon och jag på att se hur färgen blir på väggarna.

 

Igår var det torsdag och vi gick in i ny vecka med lillasyster i magen, vi gick in i vecka 24 ( 23+0) Fulla veckor. Det går snabbt och långsamt på samma gång verkligen. Jag försöker vara duktig och dokumentera magen iaf en gång i veckan.

Fick sällskap av Leona under fotograferingen, hon tyckte det var roligt att vara med, ville gärna hålla blommor själv, och tyckte att de lite större blommorna kunde vara ögon till bebisen i magen.

Den senaste veckan har jag dessutom varit väldigt trött, matt och också väldig yrsel. Häromkvällen när jag satt i soffan höll jag på att svimma sittandes. Det var så himla otäck känsla. Jag vet att jag brukar ha lågt blodtryck i vanliga fall så det kanske beror på det. Eller helt enkelt att det tar lite tid att komma tillbaka ifrån magsjukan.

Jag kände efter magsjukan att jag var lite extra nojig ett par dagar, kan egentligen inte sätta fingret på vad det var som gjorde att jag kände mig lite nojig, det var väl bara allt kanske. Jag känner henne dagligen böka runt därinne, vilket jag tycker är så himla mysigt. Tänk att jag har känt så pass länge nu ändå, tycker att jag började känna ganska tidigt denna gång, men det beror på att moderkakan ligger i bakvägg. ♥

När man läser i appen så kan man läsa vad som händer vecka för vecka och hur stor bebis nu är, tänka sig att bebis väger ca 660 gram i slutet på denna vecka, ibland händer det att jag tar hand om så små pluttar på jobbet. Helt fantastiskt egentligen om man tänker efter. Men bebis får gärna bo kvar och götta sig tills det är dags till sommaren 😉

Här hemma pågår bakverkstad i köket, Leia ska bjuda på goda kakor. Håller tummarna att disken tas efteråt också 😉 Oftast brukar hon vara duktig när det kommer till det, men inte alltid.

Hoppas ni får en fin start på helgen.

Colourtester- miniroller för smart färgval till hemmets väggar.

-I samarbete med Nordsjö-


Hej på er. Förlåt för frånvaro. Hela familjen har nämligen haft magsjuka, förutom en av tjejerna, som verkar klarat sig hur nu det är möjligt? ♥ Nåväl vi börjar må lite bättre, men inväntar att alla ska bli symtomfria dessa 48H som ska gå osv.
Som tur var så blev inte jag och Rickard dåliga samtidigt, det hade inte varit roligt.

Det är skönt att vi fått tillbaka energi och börjar må bättre iaf. ♥
Än så länge verkar vi vara förskonade mot covid, men det känns som att man bara väntar på att det ska knacka på dörren, SÅ många runt oss som har det. 🙁 Får verkligen inte ihop hur detta virus är, det påverkar alla så olika och det är det som gör det hela så otäckt. Min syster som har två doser har varit riktigt dålig, men hög feber, svårt att andas, ont i lungor och snorig och världens huvudvärk. Därför jag har sån respekt för sjukdomen, jag kan liksom inte bara tänka att ” den är en liten förkylning” visst jag köper att vissa får det så också, men det hela känns som ett stort lotteri. Nåväl, vi lär väl bli varse när vi får det, men jag håller ändå en tumme att vi slipper. Vi gör det vi kan iaf. Även om det i storstätt känns oundvikligt. Men man kan ju önska att fler i omgivningen följer restriktioner och minskar sina sociala kontakter i den mån de går, och kanske tänker på de som faktiskt är i riskgrupp och utsatta.

Innan vi blev sjuka här hemma så hade vi en dag i Leonas rum hon och jag tillsammans där vi pratade lite om färger till hennes väggar. Det är så roligt att involvera henne , vi har tidigare när vi valt färger använt oss av nordsjös Colourtester, har ni sett dom? Med dessa söta små miniroller, kan du på ett enkelt sätt testar kulören på väggen hemma, dessutom på olika ställen för att se hur kulören visar sig o olika ljus. Otroligt viktigt när man ska välja kulör, har verkligen lärt mig det att det är viktigt att se hur den ser ut i olika typer av ljus innan man bestämmer sig.
Jag och Leona kikade på deras hemsida och valde ut lite olika kulörer tillsammans.
Sedan fick vi dessa hem på posten. Vill man hellre gå till sin närmaste nordsjö butik och köpa dessa tester fungerar det minst lika bra som att beställa hem de från deras hemsida. ♥ Men ni kan redan nu kika in deras olika kulörer för deras colourtester, HÄR  
De släpper även nya kulörer nu som också finns på hemsidan. Så många fina!


Leona var högst delaktig i att välja färger så vi valde lite olika kulörer, vilket är väldigt roligt. Kanske man finner en ny favorit man inte alls trodde att man skulle tycka in innan 🙂

Det blev verkligen en rolig och mysig stund tillsammans med Leona , vilken lyx att som fyra åring äntligen få prova att gå bananas och måla med olika färger på väggen. Om hon fick bestämma helt själv skulle hon nog vilja måla rummet i regnbågens alla färger, men där satte jag stopp 🙂
När vi väl valt kulör så har jag bestämt att dessa hyllor från Billy också ska målas in i samma kulör som väggen. Men det är klurigt minsann att finna den kulör som man tycker om bäst. Det tar ett litet tag. 🙂 Efter att Leona ändå accepterat att vi inte kan måla väggarna i alla regnbågens färger så kom vi överens att vi trots allt vill ha det i någon beigekulör eller eller åt det beige/rosa hållet.  Vi hittade inte exakt det vi sökte ibland colourtester, utan istället tog vi hem provburkar med olika kulörer vi enats om att vi tyckte såg fina ut.

Jag kan avslöja att vi faktiskt tillslut enades om en kulör som vi tror blev den bästa för rummet. Jag ser så mycket fram emot att börja måla därinne, och kunna visa er resultatet sen.  🙂  Är ni också spända på att följa med på detta?

Va rädda om er så hörs vi snart igen. ♥
Kram / Angelica

Vaccination och snart ska vi välja en kulör hit.

God kväll. Hur har ni det? Själv har jag precis krypt ner i sängen..

Imorse tog jag min tredje dos vaccin mot covid , jag tog mina två första doser innan jag blev gravid. Glad att jag som vårdpersonal fick tillgång att bli vaccinerad så tidigt i vår pandemi ändå, men nu hade det gått lång tid sen jag fick min senaste dos, jag har funderat fram och tillbaka.. mest för att jag har så svårt för att ta beslut, svårt att ta beslut över lag. Det vet folk som känner mig , som när jag ska välja kulör tex till ett rum, det tar tid, men nog om det, det ska jag berätta om i ett annat inlägg.

Hur som helst så bestämde jag mig för att ta de. Tredje dosen idag , jag vill skydda både mig och bebis i magen, har verkligen respekt för sjukdomen, man vet aldrig hur dålig man blir. Det kryper närmare och närmare, nu har både min syster och min mamma haft det. 🙁 trots att de inte träffats och på så sätt inte smittat varandra. Utan blivit smittande på varsitt håll. Jag har verkligen under hela denna pandemi haft respekt för sjukdomen och har det än idag, vill verkligen inte ha hem det, samtidigt som det känns som en tidsfråga innan man åker på det, vi har klarat oss i två år, men nu känns det som att alla verkligen får det. Även om vi lever så begränsat som vi bara kan. För mig känns det bra i hjärtat att ha vaccinerat mig, även om man såklart hade sluppit att ta ett beslut som gravid, det känns alltid lite läskigare på något sätt.
Men det känns bra och jag är nöjd med mitt beslut. Som jag alltid sagt, man är j inte ensam, vi alla människor gör ju detta tillsammans för att få ett liv utan en förbaskad pandemi.
Jag mår än så länge bra efter sprutan, har ont i armen, men det hade jag sist också. Sist fick jag pfeizer och det fick jag även denna gång. Rickard däremot han fick en halvdos moderna, det ska tydligen räcka med en halv dos av det vaccinet. Jag fick en full dos av pfeizer. Det kändes skönt att ta något jag redan tagit innan, första dosen fick jag Astra, och sen andra pfeizer. Då var jag inte sugen på att blanda in ett tredje. utan då valde jag att ta samma. ♥

Något annat som är mysigt är att jag verkligen känner hennes rörelser tydligt, och även Rickard känner sparkar utanpå magen nu, två kvällar i rad har han lagt handen på och fått en godnattkick från magen. ♥

Här ser ni en liten blick från Leonas rum ,hennes skrivbord som vi byggde för ett tag sen. Vi är så nöjda med det både jag och barnen. Leona älskar att sätta sig och rita, och Lucie är inte sen att följa efter, än så länge håller de oftast sams 🙂

Här ska vi snart måla om väggarna, och vi är mitt i fas att bestämma oss för kulör, jag och Leona gör detta lilla projekt tillsammans, och skulle min lilla fyra åring bestämma helt själv så skulle nog rummet målas i regnbågens alla färger överallt. Kanske att jag istället kan överraska henne med någon sticker av regnbåge eller liknande. Men jag tror vi kommer överens om något bra, hoppas ni vill följa oss på den lilla renoveringsresan. ♥

Nu ska jag engagera mig lite , Rickard har börjat kika på andra bilar här hemma, som är större då vi känner att vi behöver mer bagageutrymme. Är glad dock att det inte är någon stress, utan att vi kan kika i lugn och ro, vi får ju plats som sagt alla i familjen när bebis kommer, men bagagen är ju minimal då tyvärr.

Vi hörs snart igen.
Sov gott fina ni.
Kram

Kön på bebisen i magen, ett väldigt hett ämne.

Hej på er. Hoppas ni har det bra i mörkret, har det ens blivit ljust idag ute, det känns det inte som direkt. Ogillar verkligen dom dagarna som är sånna, det känns som vi behöver båda ljus och lite sol nu, när allt annat känns lite mörkt runt om i världen. Nåväl, vi håller tummarna för morgondagen. ♥

Idag så är vi med i en artikel på expressen, nog känns de bra märkligt att se sig själv på första sidan när man går in på expressens hemsida, men artikeln är väldigt fin. Så nöjd över hur hon Sara på mama knutit ihop allting. ♥
Det känns roligt att få dela med sig lite av vårt liv 🙂

Men det tillkommer ju också alla dessa kommenterar som man också får vara beredd på. Men jag har liksom inte vant mig, det rinner inte av mig som vatten även om jag önskade det. Undrar alltid vad det är som gör att vissa människor väljer att ta sina fingrar och framförallt skriva sina åsikter eller det de tänker? Tänker man aldrig ett steg extra hur det man skriver/säger kan tas emot av mottagaren?
Är man så förbaskat dum så man inte förstår, eller bryr man sig helt enkelt inte bara, utan man vill få sitt sagt kanske?

Jag visste att det skulle vara ett hett ämne, för det har det alltid varit, både detta med antal barn men också könet på barnen man har. Vi ska berikas med ännu en flicka, för oss känns det helt fantastiskt. Jag är SÅ tacksam för alla mina barn och att jag får uppleva denna resa igen, det har inte varit en självklarhet.
Vill ni läsa hela artikeln så lägger jag en länk till den HÄR

Men det som jag blir så irriterad och ledsen över är kommentarer som ” överbefolkning?
”Folks tycks försöka tills de lyckas få en pojke” Alltså NEJ. Svaret är verkligen NEJ.. alla vet väl som har något innan för pannbenet vet ju också att man inte kan bestämma detta? Man skaffar inte barn pga ett visst kön. Vi blir lika glada för vad det än är, jag har inte ens önskat ett visst kön.
För gud förbjude om du gör det, låt oss leka med tanken att man skulle säga att man hoppas få det könet man inte har, då skulle folk bli galna för det, för så får man ju absolut inte säga , man kan väl för guds skull inte önska det borde ju vem som helst förstå.
Men i nästa andetag tar alla föregivet att man blir besviken när man som oss har fyra flickor och får en femte.

Det som också står i artikeln är att det är väldigt ovanligt, vilket det är. Det är ovanligt att man får fem barn i följd av samma kön, dessutom med samma man. Jag hade faktiskt ingen aning om hur liten ” chansen” var att vi skulle få en tjej till, men har förstått efteråt att det är 3% chans. Detta verkar inte heller folk förstår, och jag tror då inte de läst hela artikeln. För att få ex tre tjejer, är inte så ovanligt. Eller kanske få fem tjejer om du har 8 eller tio barn. Men just 5 av samma kön i följd ( i vårt fall flickor) är helt enkelt ovanligt.
Jag tycker det känns häftigt och vi är så tacksamma. ♥

Som jag svarade i artikeln så är det väldigt tabubelagt att prata om, åt båda håll. Man får inte ”önska” samtidigt som folk i nästa andetag tar föregivet att man gör det.

Det här är verkligen ett hett ämnet som antagligen aldrig kommer att försvinna på tapeten, och folk verkar alltid tyckas känna att de har rätten till att säga sina åsikter. Men tänk en gång extra hur det faktiskt faller hos mottagaren. Hur hade du själv känt om någon sagt liknande kommentarer till dig?
Vad det än må vara, det behöver inte just handla om detta, så tycker jag alltid man bör tänka ett steg till innan man i onödan öppnar sin mun och säger sin åsikt.

Vi har väldigt många förväntansfulla systrar här hemma, som längtar tills i sommar när lillasyster gör entre. Tack livet för att jag ännu en gång får göra denna resa. Tillsammans med min man och vår familj. ♥

Regnbågströja och världens finaste ljus.

-Inlägget innehåller annonslänkar-

Ny dag och solen skiner. Det blir man ändå väldigt glad över. Att vi går mot ljusare tider och mer sol. Det gillar vi.
Började med detta inlägg i förmiddags, men det blir visst klart nu lagom till läggdags.

I julklapp fick Leona bland annat ett presentkort så hon kunde handla kläder. Sagt och gjort, i mellandagarna åkte vi en dag ner till stan och hon fick själv kika på kläder hon kund välja. Hon hade ju helst velat handla upp hela butiken såklart, men eftersom hon hade en viss summa att handla för så fick hon välja ut sin favorit.
När hon såg den fina tröjan med regnbågens alla färger var det inte tvekan om det var den hon skulle köpa 🙂

Innan de for iväg till förskolan ville hon väldigt gärna att jag skulle fota några bilder med tröjan.. Den är Så fin, och hon passar så bra i den. ♥

Vill ni hitta tröjan så kommer den från Kappahl, och ni hittar den direkt HÄR

Måste också visa er något fint jag fick för ett tag sen, min ena syster Alice är nämligen så himla duktig på att göra egna ljus, hon har gjort bubbliga ljus som vi fått och nu har hon även gjort ett passande ljus till mig nu, blev alldeles tårögd när jag fick det, visst är det väl fint? ♥

Nu ska jag krypa ner i sängen , och hoppas kunna sova lite, vi ser alltid på greys och igår fastnade jag för det var så spännande. Livsfarligt när man inte kan sluta kika. Annat som tar upp hjärnan just nu är denna Corona, jag är så trött på det för det känns som det är det enda man pratar om, men faktum är ju att man måste ventilera och diskutera med sina nära. Med tanke på alla beslut man måste ta hela tiden, har man symtom, är detta ett symtom, ska vi testa oss, osv osv. Framförallt när det börjar krypa så nära. Det känns som man bara väntar på att få skiten nu.
Jag vill verkligen inte ha det som gravid, det är säkert alla min hjärnspöken men jag skulle nog tycka att det var jobbigt att ha Corona, för att jag har respekt för det och för att jag undrar hur det skulle påverka barnet i magen efteråt isåfall. Kanske inget alls, men jag tänker att man har nog med oro som det är. Samtidigt kan man inte sluta leva totalt heller, det funkar ju liksom inte. ♥
Det är en hårfin och svår balansgång allt detta.  Inte meningen att avsluta varje inlägg och prata om detta, men det är ju det mesta som tar upp media och är ju vår vardag just nu. Låt nu dessa veckor gå fort och att det snabbt , planar ut. Tack på förhand.

Hoppas ni kan sova gott vänner,

Vi hörs snart igen. ♥

 

 

En djungel av både bil och barnvagn.

Alltså finns det något annat som man pratar om än just Corona. Det står mig nästan upp till halsen ibland. Förbaskat trött på denna pandmin, och undrar när vi snart ska se ljuset i tunneln..
Känner mig som den absolut värsta mamman någonsin, och slås hela tiden med känslan av dåligt samvete. Dåligt samvete för att det känns som man är en elak och dålig mamma som gör allt för att skydda sina barn.

Vi har valt att nu precis i början av skolan och förskola valt att barnen inte ska vara med kompisar privat, så hade vi det när det var som värst sist också. Vi försöker begränsa våra sociala kontakter så gott det går helt enkelt. Försöker att göra det vi tror är rätt för vår familj, man kan ju inte göra mer, Efter en dag i skolan får de byta kläderna och tvätta sig noggrant. Hemmet ska vara vår frizon, här hemma ska vi känna att vi kan leva normalt och inte känna en begränsning. ♥ Det är en hård värld vi lever i alltså. Fler och fler ser man får Corona, och det kommer nära. Nu har min syster pojkvän fått de, nu bor de i en annan stad och vi umgås inte så, men det kommer ändå så nära liksom. hoppas min syster klara sig. ♥

Man borde ju tycka att vi nästintill är vana vid allt detta nu efter två år, men nog tusan börjar det går en rejält på nerverna. Men nog pratat om detta med Corona, vi vet att vi alla är i samma situation. Nu gäller det att kämpa vidare, och hoppas nu att vi snart är ur detta. Glöm aldrig ordet TILLSAMMANS! ♥

Jag hoppas i veckan att det kommer komma lite färgprover på posten, inför Leonas rum, hennes rum måste vi måla om efter att vi tog bort ett element, jag hade ingen färg kvar av den kulören hon har på hennes vägg idag, Färgen i sig är fin, men omöjligt att få fram exakt den igen, då den är egenblandad när jag försökte få till en bra kulör till vårt sovrum.
Men jag tror det blir bra, Leona är taggad på att få hjälpa till! ♥

Häromkvällen satt vi också och kikade på lite bilar och även lite barnvagnar. Våran bil får vi plats i allihopa sen när bebis kommer efter som den är 7 sits, problemet vi har är nog bagageutrymmet, som nästintill är obefintligt när alla säten är uppfällda. Men det är också svårt att se hur stort ett bagageutrymme är på bild. Känner ingen stress över att byta bil, och jag gillar ju verkligen den vi har idag, men alltid roligt att kika. Och sen vagn. ÄLSKAR att kolla vagnar , är inte det bland det bästa som finns… Saknar mina donkeys som vi haft, två genom åren har vi haft, en grå och en svart.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ni som haft syskonvagnar, vilka har ni haft? Dela gärna med er om ni vill hjälpa oss i vår djungel av barnvagnar.
Puss o kram

Riskbedömning av arbete from v20 och känslan att inte känna sig trygg.

Första veckan i skola och förskola avklarad. Det har gått bra för alla. Jag var lite nervös över hur det skulle gå framförallt för de små, eftersom vi var hemma och var sjuka innan jullovet, så var det säkert över en månad sen som de små barnen var på förskolan. Dessutom efter jullovet så hade de gjort en rotation på förskolan, Leona och Lucies avdelningar hade helt enkelt bytt plats med varandra. Så nu gäller det att lämna rätt barn på rätt plats 😉
Första dagen lämnade Rickard och jag jobbade tidigt, det hade gått så bra, men jag hade liksom extra svårt att slappna av. Tänk att man är så förbaskat blödig och tänker på barnen i stortsätt hela tiden när man inte är med dom. ♥

Det hade iallafall gått jättebra, och Lucie hade varit glad, när jag kom och hämtade var hon glad och prata och berättade vad det gjort under dagen. Så det kändes väldigt skönt. Leona känns som hon vuxit och blivit så stor över lovet, fixar det mesta själv..

Här sitter vi mina minsta och lilla mini i magen. Tänk hur ännu större de kommer bli när bebis gör entré.

Sen mitt i allt detta med att skola och förskola börjar så är det inte bara alla vanliga separationsångest man har, man har också mycket tankar och känslor kring att pandemin skjuter i taket igen. Blir både ledsen och irriterad på situationen. Upplever att personer runt om inte tar detta på allvar. Nu när jag dessutom är gravid känner jag mig extra nojig, och ännu mer restriktiv. Vi har under hela pandemin varit väldigt noggranna och försiktiga. Jag går inte runt och är livrädd för Corona kanske men jag har verkligen respekt för sjukdomen, för att man inte vet hur man blir påverkad av det. Den slår ju verkligen olika från person till person, och det känns som man ska ha ” tur” om man klarar det väl.

När pandemin var som värst så vet jag att många gravida fick gå hem från sina jobb from v 20. och eftersom det är nya restriktioner nu igen, där arbetsgivaren ska göra en riskbedömning på arbetsplatsen hur man som gravid kan bli utsatt för smitta och inte. För mig blev riskbedömningen låg, jag ska inte arbeta med covidpatienter och det är något de anser att de kan tillgodose, vilket är bra. Men sen tycker jag ändå det är galet att det kan vara så olika mellan kommuner och regioner, många får gå på dagen v 20 medans jag i regionen inte får det. Eftersom man som gravid ändå är i riskgrupp så borde man iaf kunna få gå hem just nu när smittspridningen är som allra värsta.
Men jag tycker ändå det är jobbigt för mig personligen, jag har svårt att känna mig helt bekväm helt enkelt. Framförallt om jag hör om kollegor som är smittade osv, eller om någon patient eller kanske någon anhörig till våra patienter testar positivt. Anser man sig själv att man blivit utsatt för smitta får man självklart smittspåra. Men jag ska erkänna att jag tyckte det var jobbigt när man fick sms från jobbet att en var positiv för covid.. det kanske är löjligt, och vissa känner sig inte alls utsatta medans jag som tur var inte hade jobbat med just den familjen, men vägg i vägg med en skjutdörr i mellan. Nu ska det ju inte smitta så enkelt, och man bör varit närmare än 2 meter i 15 minuter för att riskera att man är utsatt för smitta. Samtidigt känner jag om det är ” så svårt” att bli smittade att man måste va nära i 15 minuter, hur kan vi då ha en sån hög smittspridning.
jag kände mig iaf inte trygg att gå till jobbet, även om jag vet att personen i fråga sjävklart inte är på plats så tänker jag att det kanske är så att kollegor blivit smittade, och innan de får symtom och testar sig så kanske jag hinner bli smittad, man vet ju inte. Bättre och ta det säkra före det osäkra. Så jag valde faktiskt att sjukskriva mig denna helg jag skulle jobbat.
Många kommer säkert tycka att jag är jättelöjlig nu, men jag måste göra mitt val som känns bäst för mig. Hoppas jag känner annorlunda till passen jag jobbar i veckan, för jag vill ju samtidigt jobba. ♥ Tur ändå att jag också jobbar med mina sociala medier som jag jobbar med hemifrån, så att jag ändå får lite inkomst..

Hoppas snart denna våg av smitta sköljer över och vi får kontroll igen, och att smittspridningen sjunker fram åt sommaren när bebis ska kika ut.
Tillsammans hjälps vi åt nu att vinna över denna förbaskade pandemi.

STOR kram till er/ Angelica

Gender Reveal – Its a…….

Lördagkväll hos oss, jag har ju så mycket att uppdatera här och jag tänker att jag kanske får dela upp inläggen lite.

Vi backar tillbaka bandet en vecka ungefär, förra fredagen var det dags för rutinultraljudet. Jag var så nervös innan, nervös att bebis helt enkelt inte skulle må bra, att något skulle vara avvikande osv.. ni vet hur man kan måla upp sin oro, helt i onödan oftast. Ultraljudet gick väldigt bra, det var en envis liten därinne ( precis som sina syskon sa barnmorskan)

Allt såg fint ut och bebis växer precis som den ska, blev inte flyttad bf datum heller, utan det blev samma som tidigare 🙂 En liten sommarbebis, tänk att nästan alla våra barn fyller år kring Maj/Juni, förutom Lucie. ♥
Först låg bebis upp o ner också precis som förra ultraljudet , men sen efter en stund så vände den sig rätt, och vi fick fina bilder. Det är verkligen lika magiskt varje gång, och jag önskade att jag hade njutit mer när vi gjort ultraljudet, men jag var så förbaskat nervös, blev liksom lugn efteråt. Vi fick också veta vem som bor därinne i magen. ♥
Min absolut första magkänsla när jag blev gravid och jag mådde så dåligt som jag gjorde i början sa jag 100% att det är en tjej till. Men sen när illamåendet avtog och jag började må bättre, upplevde att jag mådde lite annorlunda mot de andra tjejerna så blev jag osäker. Kanske var det en pojke ändå. Hur som så spelar det ingen roll, jag var så glad och tacksam för att bebis mådde så fint. ♥ Men ska inte sticka under stolen med att det var roligt att veta, vi var ju galet nyfikna.
Jag upplevde att det faktiskt blev mer verkligt, men det är säkert en smaksak vad man själv tycker. Jag tycker personligen att det är otroligt smidigt att veta innan när man ska förbereda inför ankomst, vi har tagit reda på könet på alla, vi har varit för nyfikna. Men att se på förlossningen är säkert häftigt också, en smaksak helt enkelt tror jag.

Jag och Rickard valde att behålla vem som bodde där inne, till dagen efter.. vi hade förberett för barnen att vi skulle berätta dagen efter, och det var nog tur vi hade gjort det, annars hade dom tjatat ihjäl oss. Men vi hade en plan och vi skulle köpa en ballong att spränga som vi gjorde sist när Lucie låg i magen. Problemet var att jag denna gång inte hade varit tillräckligt förberedd och beställt hem ballong, ångrar mig SÅ mycket, sist beställde jag från my perfect Day, och de har verkligen magiska produkter när det kommer till sånt här och kalas osv, ska aldrig göra om detta misstaget igen.. Men vi fick göra det bästa av det hela ändå, barnen ville ju såklart spräcka ballong, så jag försökte få en butik i närheten här att fixa, men det var inget de kunde göra, jag frågade om jag fixade konfetti om de kunde fylla en ballong med helium men det kunde de inte, de menade på att ballongen kanske inte skulle hålla om det nu var så att man hade lagt in konfetti. Jag kände mig så besviken när jag stod där, besviken och irriterad på mig själv att jag inte förberett. Men vi kunde heller inte skjuta på det hela för barnen var SÅ ivriga hemma, vi hade även bokat in att våra mammor skulle vara med som sist. ♥

Jag åkte iväg till dollarstore och höll tummarna att de hade något där som gjorde att jag kanske kunde tänka om, eller om det möjligtvis hade ballonger eller konfetti, i rätt färg förstås. Som tur var , hade de två konfettikanoner kvar, och det måste varit meningen att vi skulle ha dom , för det fanns enfast två kvar, och i just rätt färg. Jag knyckte åt mig dom fort, och sen åkte jag tillbaka till leksaksaffären, men ballongen blev inte alls som jag tänkt, det blev liksom en vanlig ballong, och i vissa ljus upplevde jag att man kunde se vad det var för färg på konfettin. Men vi tog med den ändå, och sen tog vi kanonerna, TUR var väl det för dom gjorde allt verkligen. Även om de kanske var lite svåra att öppna  😉

Förberedelserna i full gång här hemma…

 

Det pirrade verkligen i magen på alla barnen och även för oss 🙂 Halva styrkan av barnen gissade tjej, och halva styrkan trodde pojke. 🙂

 

 

Här kommer filmen som vi delade på instagram när vi berättade för barnen vem som låg där inne. ♥ Blir lika tårögd varje gång jag ser den.. Lyckan är total, så tacksam! ♥ Missa inte att klicka på filmen och kika!

Vi kommer bli berikade med ännu en lillasyster till familjen! ♥

Vi kommer antagligen hitta rosa konfetti i en evighet. =) Det bubblar i hela magen, och så underbart att kunna dela med mig till er. ♥

Stor kram/ Angelica

Årets första, och titta hur gulliga små kläder.

God fortsättning kära ni! Har ni saknat mina uppdateringar?♥

Så har de snart gått en vecka sen jag uppdaterade här, tänk att jag tänker varje dag att nu ska jag sätta mig och skriva några rader, och sen helt plötligt så har det kommit massor emellan, jag jobbade mycket kring nyår och sen har jag varit så ofantligt trött. Idag hade jag dessutom en fruktansvärd huvudvärk när jag vaknade, och den ville inte riktigt ge med sig. Jag anar att jag bör bli bättre på att äta mina järntabletter, vid inskrivningen hos barnmorskan  för ex antal veckor sen så sa hon redan då att jag var tvungen att börja äta järntabletter varannan dag. Behöver jag säga att jag inte skött mig?
Men jag blir så fruktansvärt knasig i magen av järntabletterna. 🙁 Men jag la ut ett inlägg om detta på instagram , och jag fick tips om en annan sort järntabletter som jag ska testa, det var flera som skrev om just dessa, så tänker att det kan vara värt ett försök.
SiderAL heter dom och är ett kostillskott med järn och c-vitamin, Eftersom kapslarna är täckta med ett fetthölje gör att tarmen skyddas och inte får direktkontakt med järnet och på så vis skyddar magen och minskar risken för irritation. Så det ska bli väldigt intressant att få hem dessa och testa. Håller tummarna för att de fungerar. ♥

Imorgon är vi fortsatt lediga, Rickard också, mysigt och sen är det fredag och dags för rutinultraljudet. Så spänd, och nervös, pirrig och orolig på samma gång. Håller alla tummar att det ser bra ut med lilla bebis där inne. Fortsätter dagligen att känns små buffar, det är så mysigt. Häromdagen när jag körde bil så kickade den till mot själva byxkanten, så då blev jag nästan lite rädd för att jag inte var beredd.  🙂 Ingen förvarning. Snart kommer den växa till sig så den kommer leva rövare därinne. ♥

Lovade er i mitt förra inlägg att jag skulle visa er vad Madde & Micke kom förbi med för present innan nyår.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur gulliga små kläder? ♥ Helt plötligt känns allt mer äkta när små grejer hänger och väntar. Tack igen för dessa fina saker. ♥ Så fint gjort och nu fick de en plats vid den nya ”bokhyllan ” som jag gjort i Lucies rum , dessa hyllor beställde jag sist vi handlade online på Ikea, det är kryddhyllor egentligen, men passar fint här med, har en vid Lucies spjälsäng och sen har jag som en liten bokhylla på en annan vägg i rummet 🙂

Här ser ni en helbild hur den ser ut, jag hade kvar väggfärg från Lowas rum som jag målade som en ”spegel” bakom och sen satte jag upp hyllorna, den översta valde jag att göra som vid spjälsängen att sätta den upp och ner 🙂 det ser ni på de översta bilderna jag visade. Det blev fint ändå, en liten rolig detalj. Fortsättning följer på hennes rum , just nu funderar jag på mer förvaring och om jag ska måla om den nya garderoben eller inte 🙂 Sen har vi många fler projekt framöver som vi ska fixa med här hemma. väggar som ska få nya kulörer lite överallt och vardagsrummet måste bli klart med alla ivarhyllor vi har påbörjat men inte avslutat för att jag inte kan bestämma vilken kulör de ska ha, mest för att jag måste se hur kulören på väggen som jag ska ha blir när jag målat den 🙂  Men jag tycker ju om att måla och förändra , så får jag bara lite extra energi ( när jag börjat ta mina järntabletter ) Så ska vi nog få ordning på torpet 😉

Vet ni vad vi gjorde mer idag? Åt årets första semla, värt att föreviga ändå, varit sugen i flera dagar, sen jag hittade en gammal bild från förra året, men nu så. SÅ gott, vilken är er favorit? Jag gillar den gamla hederliga med mandelmassa♥

Nu ska jag krypa ner i sängen och försöka sova lite, för er som inte följer mig på instagram så måste jag visa er en bild jag delade igår, denna graviditet kommer jag med all säkerhet fixa allt i sista sekund, jag har svårt att tänka framåt märker jag. En dag i taget verkligen. Men jag har ändå påbörjat att plocka fram lite små bebissaker och lagt i en liten korg. Lite nytt också som jag köpte häromdagen.. Finns det något gulligare än små söta bebiskläder?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Älskar bodyn med regnbågar, tycker det är svårt att köpa könsneutralt, men denna tycker jag är fin på både tjej och kille. ♥

Vi hörs snart igen. Skriver Jag inte imorgon, så måste ni lova att hålla en extra tumme hårt att allt ser bra ut med lilla bebis på fredag.

Puss & Kram / Angelica

Försöka finna en bra balans i graviditeten , ny vecka 18+0, och gott nytt år från oss. ♥

Torsdag vilket innebär ny vecka för lilla bebis i magen, idag gick vi in i vecka 19 ( 18+0 )
Som jag säkert nämnt tidigare kring denna graviditet så har det varit mycket oro redan direkt när jag fick ett plus. Jag var inte beredd på det alls. Kände att jag hade svårt att ta in det, och det har suttit kvar länge.

Jag har helt enkelt mycket oro, jag vet inte egentligen exakt vad oron kommer ifrån, tror det är många små tankar som far i huvudet. Blödningen i början som ni kan läsa om HÄR, om ni har missat, och sen jobbet i sig som jag har med tanke på att jag arbetar med för tidigt födda och svårt sjuka bebisar på Neoiva. Att det är vårt femte barn, min sjätte graviditet, kan det gå bra ännu en gång? Ja ni vet.

Men samtidigt i all oro så känner jag också sån otrolig lycka o längtan, jag känner också mycket lycka. Lyckan över att jag börjat känna små buffar och rörelser, genast då känns allt mycket verkligare.
Jag vill finna en balans, en balans som är human, inte ta för givet, men inte heller ta ut något i förskott som inte har hänt om ni förstår hur jag menar. Måste ju tro på att detta bli bra. ♥

Det lilla livet i magen är redan så älskat, av både mig och resten av familjen, Leona är den av barnen som är mest intresserad av den lilla magen som putar, häromdagen när Rickard la handen på magen så kom Leona springandes och kramade bebisen , la handen på magen och gosade. Lyssnade och pratade lite. Så himla söt. ♥
Det är ju så magiskt att få dela detta tillsammans igen, allihop. Det är så mycket härliga sprudlande känslor också mitt i all oro man ständigt slåss med i huvudet. Men denna lilla ultraljudsmonitor som vi har hemma , stillar faktiskt oron också, om man tycker den kan ta överhand. Men den ska jag berätta mer om i ett eget inlägg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

♥
Det lilla knytet i magen är redan så älskat av så många. Ikväll kom våra fina vänner Madde & Micke förbi utanför och lämnade presenter, till bebis, blev så överraskad och glad, jag hoppas kunna visa er imorgon. ♥
Tänk att vi imorgon firar in det nya året, året som bebis är beräknad. Bara det gör det hela mer verkligt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack kroppen för att du gör detta en gång till, jag vill med detta inlägg också önskar er
GOTT NYTT ÅR, Tack för att ni följer mig och vår familj här och på instagram, all kärlek ni sprider ,och alla tips och kunskap ni vill dela med er av om jag behöver hjälp med något.
Ni är helt enkelt bäst, ser fram emot ännu ett fantastiskt år tillsammans med er. ♥

 

 

Puss och kram / Angelica

Lucies sovhörna och spjälsängen har fått en ny kulör.

Dagarna svischar förbi och det är redan nyårsafton imorgon. Eftersom jag var ledig jul, så jobbar jag nyår iår. Men jag kommer iaf kunna fira lite nyår med familjen även om det inte riktigt blir som man tänkt. Vi mår mycket bättre nu, dock så har Lucie fått vattkoppor nu, inte alls som Leona, mycket lindrigare, jag tror jag har räknat till runt 8 vattkoppor. Så hon känns inte alls besvärad av dom, men jag hoppas att hon ändå får så pass ” många” så inte riskerar att hon får det igen framöver. ♥
Känns inte alls som detta blev ett avslut på året som man önskat, man har dåligt samvete mot barnen, att man inte gör det ” normala ” som vi brukar. Men jag hoppas att de ändå känner att man gör det bästa av det och huvudsaken att vi är tillsammans tänker jag. Även om jag gärna hade umgåtts med våra fina vänner. ♥

Under den här ledigheten när alla väl började må bättre här hemma så kliade det i mina fingrar att fixa iordning lite i Lucies rum, vi gjorde en beställning på Ikea som Rickard och Leia åkte och hämta upp o mellandagarna, bland de bästa dom gjort, att man kan hämta upp varor utanför, det har vi gjort under hela denna pandemi, känner att jag aldrig hade kunnat sätta min fot på just Ikea, där verkar folk trängas galet, räcker med att kolla på parkeringen=)
Hur som, vi köpte bland annat ett skåp, som nu Leona förvarar sina kläder i, men jag vet inte om vi antigen ska fortsätta ha hennes kläder härnere, eller om det ska få flytta upp till hennes rum, men då behöver vi även någon typ av klädförvaring där. Ska fundera hur vi ska göra.
Hur som, när jag ändå började fixa i Lucies rum , så fick jag för mig att jag ville måla om hennes spjälsäng..
Målade om den i samma kulör som Leona har på sin säng. Tycker den är så himla fin och jag hade en burk hemma som stod, så det var bara sätta igång och måla när jag blev sugen, ska visa er hur det blev.
Blev väldigt nöjd.
Förebild, älskar dock den rosa färgen också, den heter rosengång och kommer från nordsjö.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till höger ser ni hur den ser ut nu, och den nya färgen som jag målat med kommer också från nordsjö och heter Kubel Sandy Grey.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Såhär ser hennes lilla hörna vid spjälsängen ut just nu, visst blev det fint?
Vi passade även på att ta bort ena sidan på spjälsängen när jag målade om så nu kan hon gå i och ur själv. Stora tjejen. Känns helt galet hur stor hon har blivit och hur mycket hon pratar nu för tiden, gör sig så förstådd och hennes vilja är ungefär lika som alla andra av barnen här hemma. Hon vet vad hon vill så att säga, envis som synden. ♥

Nu ska jag skriva ihop ett eget inlägg som är lite mer relaterat till graviditeten, skulle gjort det förra veckan, men det hann jag visst inte med insåg jag, så nu gör jag ett nytt försök.

Stor kram till er.

Det gamla skåpet har gått sönder.

Dagen efter julafton. Hoppas ni hade en fin julafton?
Vi firade den hemma, eftersom vi fortfarande är sjuka här hemma. Denna period av sjukdom börjar verkligen tära på hela familjen, det är otroligt jobbigt att bara gå hemma och göra ingenting. Jag är så rastlös i själen och ser allt som jag vill ändra här hemma.
De gamla skåpet som jag köpte för längesen på återvinningen och målade om som vi använt som garderob i Lucies rum ena dörren har ramlat sönder och det går inte att laga, något vi måste ta tag att fixa någon annat. Men svårt med både snygg och bra förvaring tycker jag. Ska vi bara satsa på garderob? Eller ska vi ha någon annat. Barnen behöver ha något bra för sina kläder. Just nu har ja Lucies kläder inne i vårt sovrum o en Ivar, det var perfekt när hon var nyfödd. Men nu behöver vi ha något annat. Leona har också sina kläder i Lucies rum, och har inte funderat så mycket mer på hur vi tänkt göra med det. Det har finkat bra tills att skåpet gick sönder. Ska påminna er hur det ser ut, det är så fint skåpet.Så lite ledsen att det gått sönder. Här ser ni hur det gamla skåpet ser ut, har alltid varit nöjd med det. Men nu är det dags för något annat helt enkelt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har ju ett gammal linneskåp får min farmor och farfar som står på övervåningen, orört. Har inte velat måla om det, så funderade först på att ta ner det och ställa i Lucies rum.. och kanske måla om. Men jag vet inte….  beslutångest deluxe, för de första är det fint som det är, och sen står det rätt så bra på övervåningen. Rickard skulle inte bli glad på mig om jag sa att jag vill att han ska flytta på det, det var ett projekt att få upp det så att säga=) Det gamla skåpet från min farmor ser ni nedan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kan ju inte bestämma mig för om jag vill bevara det som det är , eller om jag ska måla om det i någon beige ton kanske.. ♥

Nu hoppas jag snart att denna våg av sjukdomar snart försvinner och att vi kan återgå till ett någorlunda normalt liv. Börjar kännas så förbaskat tråkigt att uppdatera om ständiga sjukdomar hela tiden. 🙁

Stor kram

 

 

 

 

 

Dan före dopparedan.

Hej. Vi är fortfarande inte krya här hemma, eller jag är den som fortfarande klarat mig, peppar pappar. Det vore ju HELT galet om jag skulle klara mig från detta som resten av familjen haft. Nästan så att man går och väntar på en tickande bomb.
Jag skulle ljuga om jag skrev att jag faktiskt inte var helt slut, så trött på sjukdomar, både vi och barnen är rastlösa. Rickard är fortfarande förkyld , ingen feber, men blir helt slut så fort han gör något, och vilar mycket.

Det dåliga samvete kryper in under skinnet för att barnen inte ”får” den julafton vi bestämt. Jag vet att de inte är vårt fel, och säkert vi med många får fira med familjen.. Men ni vet, känslan att inte räcka till. typ. Men vi får göra det bästa av det, och göra det mysigt på vårt sätt. Det bara måste bli bra, ändå. Ikväll ska jag slå in de sista klapparna medans vi ska spela Bingolotto och uppesittarkväll, det är sen gammalt.
Hittade en gammal bild på Leia som jag måste dela, ni vet första barnet, då gick man all in, tomteluva och julpyjamas =)
Inte lika ambitiösa i år. 😉

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så roligt att kunna gå tillbaka i bloggen och se gamla bilder man delade förr, Tänka sig att jag bloggat sen Leia låg i magen, antigen slutet av 2009 eller början på 2010. Men är tacksam att jag skrivit ner mycket sen dess. ♥ O sen är det roligt att veta om att jag har följare som fortfarande hänger här sedan dess, så roligt att ni fortfarande vill följa oss så många år senare!

Såhär såg de ut hemma hos oss igår, Lucie hade febriga små rosiga kinder…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns alltid en famn att krypa upp i här hemma när man är sjuk. ♥ Men oftast är det jag eller Rickard som gäller. ♥

Nu ska jag fortsätta skriva på ett annat inlägg, som är mer relaterat till graviditeten, jag tänker att jag ska försöka va bättre på att uppdatera kring den, åtminstone, varje vecka när vi går in i ny vecka. ♥

Om jag inte tittar in innan så vill jag passa på att önskar er en fantastisk GOD JUL, och att jag hoppas ni får ha hälsan och tacka för att ni följt oss det senaste året och genom åren.  Ni är the best.
Puss o kram/ Angelica

Sjukstugan fortsätter, glutenfria nougatkakor och julklänningar!

Ny vecka, julveckan är här. Tänk så mycket julkänslor jag hade i början av december, Känns som bortblåst nu. Den ena sjukdomen efter den andra avlöser här hemma, lagom när alla är friska sen får väl Lucie vattkoppor. Leia är den som gått i skolan denna vecka, och imorgon har hon julavslutning och slutar redan 9.20. Så går dom på välförtjänt jullov.  Lowa är fortsatt hemma hon har haft så hög feber i helgen men sen tycker jag stundtals att den kommer och går på henne. Ibland 38 i temp, ibland inget. Men hon är mer sig själv nu än i helgen.
Leona som varit frisk ett tag från sina vattkoppor, har istället även hon fått feber. Och igårkväll fick även Rickard hög feber, och har legat i över 39 idag. Så nu är det ”bara” jag och Lucie som inte varit sjuka ännu.
Börjar tappa hoppet om att vi kommer vara friska till julafton,  Även om vi inte ska ha något storslaget, så hade det varit mysigt att kunna umgås med de närmaste. Men idag har jag hämtat upp mat som vi handlat online, så vi klarar oss över helgen, julmat och annat. Den här hösten har verkligen varit galen med sjukdomar. Som tur är har vi klarat oss från Corona, men alla andra sjukdomar verkar hoppa på som aldrig förr.  Det känns nästan som en parodi detta när ena sjukdomen avlöser det andra, man kan ju omöjligt ha sånhär otur tänker jag. Men men.

Förstår mig inte riktigt på alla som reser världen runt, speciellt inte när det just nu går uppåt i smitta gällande Corona. Har folk missat att vi fortfarande lever i en pandemi?
Jag har iofs aldrig under dessa två år förstått människor som lever på som vanligt som att de är odödliga.   Även om man är vaccinerad så kan man få sjukdomen, men i en lindrigare form. Vilket är bra, men känns ibland som en del människor i världen har missuppfattat detta med vaccination totalt.
men nog om detta..

Håller tummarna för att vi får bli friska. Längtar så efter vår och sommar i många aspekter, mest för att få vara lite mer friska. Vi klättrar på väggarna här hemma allihop=) Så vi sysselsätter oss med olika sorters bakning, typ varenda dag.

Jag har bakat nougatkakor flera gånger, och hade planerat att baka till julafton, eftersom min syster är allergisk mot gluten så önskade hon glutenfria, så vi hittade glutenfritt havregryn. Så jag bakade en uppsättning idag, även om vi inte ses på jul så tänker jag att hon ändå måste få smaka dessa goda kakor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De är så förbaskat goda. och ni. Flingsaltet är pricken över iet. ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Årets julklänningar till tjejerna kommer från Kappahl, kunde inte motstå dom, visst är de väl för söta? ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vårt lilla yrväder som sällan är still, hon har börjat prata så mycket senaste tiden, sätter ihop ord efter varandra och gör sig verkligen förstådd med vad hon vill. Innan man lägger henne på kvällen så säger hon ” Älskar dig Leia, Älskar dig , Lowa, Älskar dig Leona, Älskar dig pappa; Älskar dig mamma, och sen ger hon en slängpuss.” Som man smälter. ♥ Jag kan inte förstå hur stor hon redan blivit, hennes hår har vuxit och blivit så ljust jämfört när hon föddes. O snart är hon storasyster. Det känns faktiskt helt galet, och på tal om graviditet.
Fick en rolig grej på posten idag, som jag tänker att jag ska våga mig på att kanske prova imorgon, lovar att visa er vad det är för spännande.

Nu ska jag försöka passa på att sova lite innan morgondagen börjar igen, ♥

Tack för att ni kikar in och läser!
Stor kram till er / Angelica

God morgon söndag.

God morgon på er. I skrivande stund ligger jag och de små barnen i sängen och kollar lite tv. Resten av familjen sover , vi har fortfarande sjukstuga. Det ena avlöser det andra. Inväntar fortfarande att Lucie ska få vattkoppor, Leona mår bättre och alla hennes koppar har torkat.

Men i förrgår kväll fick Lowas feber, känns som det var en evighet sen vi var friska. Håller alla tummar att vi är friska tills julafton.

Hur har ni det? Får ni vara friska?

Tidigare i veckan gick vi in i vecka 17(16+0) vi byter dag på torsdagar, illamåendet känns fortfarande som bortblåst och jag är så tacksam att alla kräkningar försvunnit, det trodde jag aldrig för några veckor sedan. Också väldigt glad att jag denna gång slipper äta ondansetron.🤎 känns som vinst bara det.

Jag har börjat känna av små buffar av bebis. Mysigt. Tänk, snart är det dags för rutinultraljudet, tiden går verkligen så mycket snabbare när man inte mår pyton hela tiden🤎.

Nu måste jag avrunda, kikar in senare eller imorgon igen. 🤎

Kram/A

Vackert på väggarna till alla rum

-Annons i samarbete med Desenio-

Hej på er, smyger in mitt från sjukstugan och vill visa er lite nyheter i vårt vardagsrum.
Efter att vi bytte soffa blev jag så himla sugen på att även byta ut lite poster på väggarna. Så vi uppdaterade med flera nya 🙂


Jag beställde hem mina nya posters och även ramar från Desenio. Denna gången valde jag faktiskt svarta ramar, vilket va längesen vi hade, men tyckte det bröt av fint 🙂 Håller ni med?



Desenio har verkligen en uppsjö av fina posters och ramar som passar alla rum och hem verkligen. De finns även andra form av upphängningar om ni hellre önskar det istället för ramar.  Dessutom så har de flera tips på hur du kan styla tavelväggar med deras sortiment. ♥

Du lan enkelt på deras hemsida sortera tips på hur du stylar olika rum i hemmet. Vill ni inspireras kan ni går in HÄR 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tänker att jag ska länka till de posters som jag har köpt så ni enkelt hittar dom. Den stora till höger hittar ni HÄR

Postern med text på hittar ni HÄR.

Postern mitt i högst upp, hittar ni HÄR

Postern längst ner till vänster, HÄR.

Postern Högst upp till vänster HÄR

Dessutom är jag så glad att jag nu kan erbjuda er en grym rabattkod hos Desenio. med koden ”ANGELICAS30” ger 30% och är giltig på posters (med undantag av handpicked + personliga posters)
Rabattkoden är giltig 17/12, kl23:59 så passa på att klicka hem dina favoriter, eller varför inte kanske köpa de sista julklapparna. 🙂

Hoppas ni gillade inlägget och att ni hittar något som faller er i smaken, och missa för tusan inte att använda koden i kassan om ni beställer. ♥

Kramar

 

Födelsedag och längtan och undran.

Glad måndag. Lucia idag och nästa vecka är det julafton. Shit vad fort det går ändå.
Här hemma har vi ett födelsedagsbarn på självaste Luciadagen, Rickard fyller nämligen 36 år. Så idag har vi uppvaktat honom lite extra.♥

Men något kalasande blev det inte, men presenter har han fått ändå, då flera i vår närhet knackat på dörren och lämnat present. Så han har blivit ordentligt uppvaktad ändå.
Vi tänkte först bakat en tårta, men sen kände vi att orken faktiskt inte fanns, så vi slängde ihop en maräntsviss och tände tomtebloss.. Hur underskattat är det inte med marängsviss egentligen? SÅ gott!

Så vi fortsätter sjukstugan och vabbande, Leonas vattkoppor är inte att leka med, det har verkligen blossat upp, och i dagarna två har vi knappt sovit hon eller jag. Trots att vi gett medicin vi fått utskrivet, men jag hoppas att denna natt blir bättre, tycker hon varit liiiiiiiite bättre i sitt gnällande under dagen, men jag förstår att hon är ledsen, det måste klia så mycket. Vi har kört med alla huskurer som finns, och smörjt in henne i potatismjöl flera gånger om, det verkar faktiskt vara det allra bästa. Köpte även mousse på apoteket, men tyckte inte det hjälpe, vet vi hade det till Leia när hon hade, och då funkade det som jag minns, men tror också att hon hade en ”lindrigare” variant.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mina små älsklingar, bara inväntar att Lucies också ska få, inga prickar än så länge, men tänker att det kommer, lagom till att Leona är frisk antagligen. ♥

Men vi fortsätter mysa och gosa, de små tjejerna börja bli lite nyfikna och intresserade för bebis i magen.. tycker om att klappa och gosa.

Tänk sen när de kommer kunna känna rörelser, och den dagen bebis kommer , undra hur Lucie kommer reagera.. Men vi hinner förbereda, även om jag tycker att veckorna går fort, känns det också ganska långt bort och mycket kvar. På just nu ett bra sätt. ♥
Vet jag kommer känna annorlunda framåt slutet 😉

Men något annat som jag märkt av denna graviditet är hur folk runt omkring reagerar, det kommer alltid spydiga kommentarer… och gratulationer som uteblir. Tycker inte att jag upplevt det innan, men nu när man som i vårt fall väntar nummer fem , så blev det så tydligt.
förstår bara inte hur det kommer sig att folk kan att de har rätten att öppna munnen med en spydig kommentar? Att man som människa kan få ta emot vad som helst .
Att vi väntar ett till barn är inget jag tagit förgivet. Eller tar förgivet för den delen heller.
Ännu en gåva som kommer berika vår familj. ♥ O vi är så glada för den lilla som gror därinne.
Kräver inte att någon ska vara glad för vår skull, för huvudsaken är att vi är det, men jag förstår bara inte varför man tar sig rätt att säga kommentarerna. Varför är man inte bara tyst? 🙂

Nu ska jag krypa upp i soffan och kolla på bonusfamiljen, och hålla tummarna för att vi får en natts sömn.
Kram och var rädda om varandra.

Mumsiga nutellagranar och vattkoppor!

Lördagkväll från vår sjukstuga. Igår gick dagen i ett, jag jobbade på Neo igår och kom hem sent på eftermiddagen pga dåligt väglag plus att jag stod i kö pga en olycka, men jag blev inte såå sen till dagis som jag trodde, men hann precis i tid att hämta upp maten vi hade beställt online från maxi. Till kvällen när vi kom hem åt vi årets första julbord.
Jag är egentligen inget stort fan av just julmat, men ett litet såhär innan jul är smarrigt, och sen på julafton, sen är jag mättad av det hela. ♥

Och på tal om sjukstuga, denna hösten vet jag inte hur mycket vi har vabbat, det har ungefär sett ut att barnen går en vecka på förskolan sen vabbar vi två, sen går de en igen och sen vabb. Och inget undantag denna gång, igår när vi kom hem kändes Leona varm och jag tog tempen, 38 i feber, och efter en stund kom hon och undrade om hon hade en vattkopp på kroppen, o mycket riktigt, var det en liten kopp, för när jag inspekterade mer så hade några till på kroppen. Idag har hon ännu fler en tänker att det kunde varit värre, men vi får väl se hur de kommande dagarna blir. Tycker så synd om henne för det kliar, köpte ett medel på apoteket , men har också fått mycket tips om potatismjöl, så ska köra det också.
Så nu inväntar vi bara på att Lucie också ska få det, men osäker på när de blivit smittade, kanske Leona smittar Lucie, nu eller så har hon också blivit smittad på förskolan, vet ju att det är ganska lång inkubationstid. Så vi får väl se om det blir samtidigt eller ord eller avlöser varandra..  Håller alla tummarna för att vi kanske är friska på julafton iaf. ♥

Så mitt i sjukstugan så har vi sysselsatt oss med lite bakning. Denna gången provade vi på att göra små nutellagranar på grillpinne, hur söta blev de inte? Det var otroligt enkla och göra, och väldigt goda!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har delat en film på min instagram hur jag gjorde ni kan titta på den HÄR. Och följer ni oss inte där, får ni väldigt gärna göra det också ♥

Tänker att vi inte kommer göra så mycket annat den här helgen, kanske njuta av snön innan den smälter bort helt.

Vet ni, förresten så tror jag att jag kände en liten rörelse igår från bebis i magen, lite fladder som jag tänkte undra om det var något… så kände jag två gånger till, så är säker på att de va liten rörelse… Hur fantastiskt. precis vad jag behövde med mitt nojiga huvud. ♥

Känns inte alls som det var längesen nu som vi tog det där testet…. som visade ett plus. ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hoppas ni får en fin helg, och imorgon är det tredje advent. ♥
Kram/Angelica

Nytt utseende, bebis v15+0 och har ni hört talas om spökveckor?

Godkväll..

Igår när jag skulle kika in här och skriva ett par rader så märkte jag att bloggen tyvärr hade kraschat, jag kunde inte logga in och jag hade även fått ett mail som jag inte riktigt förstod. Jag är verkligen inte så tekniskt lagd när det kommer till just sånt här, men som tur är så har Rickard jobbat med just detta tidigare, så lyx för  mig så kan han oftast alltid fixa. Paniken inombords när man inte vet om allt går att rädda, ett tag var alla inlägg borta tillexempel. Jämfört med mycket annat så är ju det självklart ingen stor grej, men det finns ändå inlägg långt bak i tiden när jag började blogga, sådär 2009 när jag väntade Leia. Så jag hade faktiskt lite panik när jag inte visste om allt skulle finnas kvar.
Men som tur var gick allt och lösa och nu så är bloggen igång igen. ♥
Dock är det lite justeringar som ska fixas som vi inte hann med igår, men det kommer vart efter, så jag hoppas ni har lite tålamod till det  🙂

Idag känns de som att dagen har gått i ett här hemma, mycket att knyta ihop och mycket att göra och fixa inför julledigheten som börjar snart, förstår inte att barnen snart går på julledighet, mysigt ska de bli. Jag kommer vara ledig så gott som hela jullovet, då jag la in om semester , men några jobbpass blir det. Men det ska ändå bli skönt med lite ledighet, men det innebär också lite extra jobb nu såhär innan. ♥ Men det får det vara värt. Hur kommer ni fira jul ?

Vi kommer åka iväg på fm för att sen åka hem och vara hemma eftermiddag och kväll, jag gillar egentligen inte att åka runt och stressa, men detta blir det bästa för oss. Att ta hem klippt hela släkten hem är inte heller ett alternativ, vet att vi gjorde det något år, jag var gravid det året också, och det va ingen hit, jag stressade verkligen ihjäl mig för allt. Så ,jag tror verkligen det kommer bli bra så som vi bestämt. Något extra roligt var att min mamma fått semester på jul också så att hon kan komma hit och fira, det ska bli mysigt. ♥

Nu till något annat mysigt. Torsdag betyder ny vecka för lilla bebis i magen. Idag går vi in i vecka 16 ( 15+0)
Nästan så jag just nu tycker att tiden springer lite iväg, samtidigt som det står lite still.. Jag mår oförskämt bra just nu.. illamåendet och kräkningarna är i stortsätt borta. Jag måste tänka på hur har äter och dricker osv, och ibland kommer illamåendet, men inte alls som tidigare. Mestadels mår jag så bra att jag tillomed glömmer bort att jag är gravid. Det skulle väl vara att jag blir så fruktansvärt anfådd när jag gör något, då blir jag påmind. ♥
Så tacksam att jag mår bättre, samtidigt som då istället blir nojig att det är något som är fel. Så himla knäpp man är egentligen. Men detta är något jag inte känner igen, de andra graviditeterna känns det som jag alltid har kunnat falla tillbaka på att jag mår dåligt. Men jag försöker göra mig själv den tjänsten att njuta av att jag faktiskt mår bra. Men jag har också fått till mig något som kallades för ”spökveckor”. Har aldrig hört det ordet innan, men efter att jag fick höra det så googlade jag, och oj vad vanligt det var..
Har ni hört talas om detta, eller kanske upplevt? Ni får gärna berätta er historia i kommentarerna. =)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Såhär ser den lilla kulan ut just nu, jag har inte börjat känna rörelser ännu, men hoppas att jag kommer göra det inom kort, det skulle kanske kännas lite tryggare. Sen ser jag fram emot rutinultraljudet som blir i början på januari. 🙂
Jag har varit SÅ bombsäker på att det är en till liten tjej därinne, men nu när jag tycker att jag mår lite bättre än med de andra barnen, så börjar jag ju tveka på magkänslan, kanske är det en liten pojke där inne. Det ska bli spännande att se, blir lika glad för vad det än är. ♥

Tror jag ska gå tillbaka i bloggen och läsa lite hur jag mått dom andra gångerna under samma vecka och jämföra lite, kan ju vara så att jag har förträngt.

Nu måste jag försöka sova lite, imorgon är det jobb på US som gäller och klockan ringer i ottan.
Sen tar vi välförtjänt helg. ♥
Sov gott fina ni.

Kram

Det är inte alltid bara fantastiskt att vara gravid.

Andra advent redan. Helgen har svischat förbi och det är redan ny vecka imorgon.
Jag jobbade igårkväll och har känt mig väldigt trött idag. Älskar mitt jobb och trivs något otroligt, men ibland är det tufft och man blir lite dränerad på energi. Känner mig lite extra tacksam och har njutit av varje minut med min familj idag, trots att jag ibland under dagen varit så trött så jag knappt orkat göra något.
Kan va så att mitt järnvärde är påväg ännu mer neråt och därför är jag trött?
När jag var på inskrivningen så var mitt järnvärde på gränsen till lågt , så jag skulle äta järntabletter varannan dag. Jag erkänner att jag varit dålig på att ta dom, så kanske lika bra att skärpa till mig. ♥

Jag har sparat ett gammal inlägg som jag skrev för några veckor sedan, alltså när jag mådde som sämst under graviditen. Konstigt nog så förtränger man det, men jag tänker att jag ändå vill skriva ner det här och berätta att det inte alltid är en dans på rosor att vara gravid. Att man får något fantastisk utav det, är räddningen, men jag ska erkänna att när man mått som sämst så har jag velat kasta in handduken , inte vara i den situationen just då. Samtidigt så strömmar alla dåligt samvete känslor rakt genom kroppen.. Huvudet skriker, va tacksam. Å jag är tacksam varje sekund, men när man kräkts ständigt sen v 6 och det påverkade hela livet, tillslut tär det på en psykiskt. Därför är jag otroligt tacksam att det faktiskt har släppt och är hanterbart just nu. ♥

Skrivet 16 november.

”Du står bredvid din kropp, som att en miniatyr av dig själv står och tittar på, hur du dag ut och dag in hänger med huvudet över toalettstolen och kräks. Ibland direkt när du går upp och ibland måste du först äta en liten smörgås.. för att sedan kräkas upp det du precis ätit , och sen äta på nytt.”

 

Detta var det som knäckte mig mest psykiskt varenda morgon såg ut såhär, sen mådde jag illa hela tiden, aldrig släppte illamåendet, och jag kunde helt plötsligt behöva kräkas. Alla dagar handlade om mat, jag tänkte bara på mat hela tiden, hur och när jag skulle äta, för man ska ju småäta när man mår illa.
Även om jag tog hjälp tidigt av vården så räckte inte tabletterna jag fick , jag hade de starka tabletterna kvar hemma som jag åt med Lucie ( ondansetron) men jag vågade inte riktigt ta dom så tidigt i graviditeten..
Jag var uppe på gyn ett flertalet gånger, besökte läkare tog prover, och hon skrev ut pimperan att kombinera tillsammans med Lergigan comp som jag åt. Pimperan var tyvärr restade i hela landet, ingen visste när de skulle komma till apoteket igen, andra tabletter med samma innehåll var också restnoterade på apoteket.
Fick gå tillbaka upp till läkaren som var uppgiven när hon inte visste hur hon skulle hjälpa mig, hon började prata om att jag skulle köpa vitaminer. Jag sjönk som en sten… Rakt ner under jorden. Kände att jag inte fick någon hjälp alls mot hur jag mådde.

Men när jag står där bredvid läkaren så får hon svar på blodproverna som de tidigare tagit, som visar att jag har lite dåliga värden, jag ligger lågt i natrium. Så jag fick komma tillbaka dagen efter och ligga och få dropp. Det var inget roligt, kände mig så liten och ensam. Stundtals fick jag panik i kroppen av att ligga där fast med en infart i armen.
Men det kändes otrolig skönt att ändå få hjälp, detta är första gången som jag får dropp under graviditet. Tacksam för att de tog ordentligt med prover  , och jag fick även komma tillbaka för uppföljning två gånger för att följa hur det såg ut. Värdet gick upp efter droppet, men sen ner igen.

Men i samband med att jag gick in i runt vecka 13+0 så kändes det som att de vände. Jag äter fortfarande Lergigan och det fungerar, måste också äta lite och ofta, men det är inte alls som förut. Jag mår så himla mycket bättre vilket känns underbart. Nu håller vi tummarna för att det fortsätter och att det inte kommer tillbaka något mer.

Det som är galet är att i samband med att illamåendet blev bättre så blev jag också mer orolig. Jag märker att jag är mycket mer orolig denna graviditet även om jag försöker tänka positivt och njuta av att jag faktiskt mår bra, så därför känner jag mig extra lättad efter  KuB där allt såg bra ut.
Nu räknar vi ner tills det är dags för rutinultraljud, vilket känns sååå snart, om drygt en månad är det dags, och anar att det kommer gå fort med tanke på att det är jul, nyår och mycket ledigt. ♥

Känns så fint och roligt att få dela ännu en graviditet med er, det har och är inte alltid lätt. Därför tycker jag det är viktigt att visa baksidan av allt också , ♥

Nu ska jag krypa upp i soffan med delar av familjen och kika på Sunes jul. En klassiker som man faktiskt aldrig tröttnar på 🙂

Kram och tack för att ni vill läsa.
/Angelica

 

God förmiddag, recept på nougatkakor och fina stjärnor till fönstret.

God Morgon. Hoppas ni har sovit gott?

Vi har faktiskt sovit bättre inatt, alla kids har sovit bra, Lucie vaknade till någongång i natt och kom in till oss. Älskar när de små kryper ner mellan oss med sina varma små fötter. Ibland är det som virvelvindar och då får man va beredd på att få en fot i huvudet när man sover, men inatt har det varit lugnt, inget jag märkt iaf 🙂

Har fortfarande inte fått upp alla julstjärnor i fönstren, jag ”råkade” klicka hem fler favoriter under black Friday, men jag tänker att nu ska jag vara noggrann med dessa så de inte går sönder, har sparat alla kartonger så jag snällt kan packa tillbaka till nästa år. Mitt slarviga jag försöker att bättre mig 🙂 Så nu är det vårt sovrum som ska f å stjärnor i fönstret och Lucies rum. ♥
Men det blir nog inte förrän under morgondagen som jag fixar det, jag jobbar nämligen kväll på Neo idag, så då går alltid förmiddagen i en rasande fart med allt man ska förbereda. ♥


Köpte dessa som jag har hängdes i vardagsrummet, det fick bli samma till vårt sovrum, den andra sorten köpte jag till Lucies rum.
Tycker de lyser så fint ♥

Idag ska jag överraska mina kollegor med lite goda kakor , tycker vi är värd lite extra när vi ska jobba en lördagskväll.
Bakade mina nya favoriter som jag min bästa vännina bjudit mig på, så himla goda, ni måste gå in och kika receptet hos henne, det hittar ni HÄR.  Går på ett kick att göra dom.

Nu ser jag att tiden springer iväg, bäst att fixa det sista. Hoppas ni får en fin lördag, tänk imorgon är det redan andra advent. Hur mysigt? ♥

Puss o Kram/Angelica

Välkommen helg och frostiga fönster på växthuset.

Äntligen är helgen här. Inatt har tre av fyra barn vaknat i omgångar. Förstår inte varför det är så ibland.
som att de vaknar efter varandra såfort jag nästan somnat om 🙂
Så känner mig lite extra trött idag men ändå glad att helgen är här, även om jag jobbar imorgon. Det är alltid extra vemodigt att jobba helg när alla andra i familjen är lediga 🙂 men jag trivs så fruktansvärt bra på mitt jobb , det är roligt och givande så oftast går passen så himla fort. ♥

Eftersom det har snöat så passade Lucie och jag idag på att gå ut och njuta av det härliga vädret en liten stund. Skönt med friskt luft, det blev en kort promenad runt kvarteret och sen busade vi lite på baksidan , växthuset är alltid det roligaste att gå in och ut i 🙂

Jag hade en tanke att vi skulle planterat lite enar vi växthuset och kanske inrett det med lite lampor inför julen, men mycket har stannat av pga att jag inte har mått så bra, då hamnade det långt ner på prioriteringslistan 🙂

Vi lekte tittut en liten stund, sen när vi skulle gå vidare kom krokodiltårar, hon skulle nog kunna bo i det där växthuset 🙂
Planen för nästa år är nog att använda växthuset på ett litet annorlunda sätt, första året blev det inte som jag tänkt mig alls 🙂 Men när man är nybörjare så är man, man får väl helt enkelt sänka sina krav 😀

Sen tog vi som sagt en promenad runt vårt lilla kvarter..

Hittade henne overall i garaget, den är från Leona när hon var liten, detta år har vi kunnat återanvända mycket från de andra barnen, det är faktiskt väldigt smidigt, framförallt just vinterkläder som inte är det billigaste att köpa nytt. Så jag är glad att vi ändå valt att köpa lite bättre just vinterkläder , för det håller så många år. En av Leonas overaller som vi fann i rätt storlek, vet jag att Leia hade när hon var liten, inget fel på den och inte ens sliten i kvaliten. Sånt gillar vi.

Men någon annat tråkigt som jag borde ta tag i det är att rensa upp alla barnens garderober, plocka ut kläder som är försmå… Kanske sälja eller borde skänka bort det hela. Har så mycket kläder i garaget i flera backar, galet. Hur ska man få plats med allt 🙂
jag tycker man rensar och rensar, men hur mycket man än rensar så har man onekligen lika mycket skit kvar. Tycker aldrig man någonsin kommer i någon slags fas.

Jag tänker också att jag inom kort ska lägga ut ett inlägg gällande nub-terorin, vet att jag la ut det när jag väntade Leona kanske det var, och det är så roligt när folk som kan spånar, och om det är rätt 🙂

Hoppas ni har en härlig fredag.

Kram på er.

Första snön och ny soffa!

God eftermiddag!
Först vill jag bara tacka för all kärlek ni gett på förra inlägget, blir alldeles varm i hjärtat.
Det var inte lätt att skriva ner allt för det blev så påtagligt och en och annan tår rann för kinden, samtidigt känns det viktigt att skriva om, det är min upplevelse som jag vill dela med mig av, och jag inser att man inte är ensam, det verkar vara mer vanligt än vad man tror . ♥

Idag har vi fått snö här hemma, mysigt när det blir lite vitt på marken och ljusar upp i mörkret lite.
Vi tog in vår julgran igår, den är så himla stor och jag hittar ingen bra plats för den egentligen, så den får helt enkelt vara bredvid vår soffa.. idag ska vi nog försöka pynta den lite, det blev inte så igår 🙂
Det var mest kaos när alla sprang runt och ville sätta sin del på granen 🙂

Påtal om soffa, så har vi länge haft Söderhamn från Ikea,äkskar designen på den, men det är tametusan det ända om jag ska vara ärlig, jag har tyckt att den är så obekväm i flera år. Men det har inte blivit av att vi har köpt en ny,
men så nu när det var black week började vi kika runt lite, så hittade jag en fin som var nedsatt så trots att vi inte testat att sitta i den i verkligheten så tänkte vi att det kan minsann inte bli värre än den vi har 🙂
Så vi klickade hem den och fick leverans i början på veckan, stackars Rickard fick ta emot hela soffan själv när jag jobbade kväll, men det fixade han galant 🙂




Vi är iallafall supernöjda. ♥

Så nu ska vi bara ändra om med lite ny väggdekoration, samt att jag måste få tummen ur att måla om, har tänkt måla om kök och vardagsrum så länge, färgen står och väntar, men jag har inte haft orken. Men nu så tror jag minsann att den kommit tillbaka lite 🙂

Eftersom det dessutom känns som att man vabbar också mer än vad man inte vabbar, så är det svårt att få ihop alla saker man vill göra.

Jag hoppas snart Lucie kan gå till förskolan nästa veckan, då har hon varit hemma i över två veckor.. tycker alltid det är så svårt att veta hur och när man ska låta de små va hemma, men det blev en extra lång vabb, men med tanke på läget i världen så är det lika bra att följa sin magkänsla. ♥

Hoppas ni har en fin dag och att ni mår bra! ♥

Stor kram och tack för att ni kikar in och läser här, tänker att jag nu ska försöka uppdatera mer frekvent 🙂
/ Angelica

Baby no 5 ♥

Hej i kylan, hur har ni fått någon snö ännu?

Jag delade för ett tag sedan den stora nyheten på instagram som jag burit på ett tag, nämligen att vi väntar vårt femte barn! ♥
Det känns på någotvis ännu mer verkligt sedan det blev officiellt. En liten skräckblandad förtjusning.
Att jag velat ha ett till barn har jag känt länge, men att det skulle bli exakt just nu.. var ingenting vi planerade. Så att det blev som det blev var tydligen meningen. ♥
Jag ska erkänna att jag var väldigt nervös när jag märkte att mensen var sen, inte alls förberedd på detta, det borde varit omöjligt så att säga.. Så när jag tillslut vågade göra ett gravditetstest nästan en vecka efter att jag skulle haft mens, visade sig ett tydligt plus. Jag blev så himla tagen av mina egna känslor, att jag ändå på någotsätt blev så chockad.
Oron började genast i hela kroppen, tanken på hur jag skulle må denna gång. Eftersom jag mått otroligt illa de fyra andra gångerna… Kanske jag slapp det denna gång?
Alla oro för att det skulle ske ett missfall strömmade genom huvudet var och varannan dag. Jag hade svårt att glädjas åt att jag var gravid i början , då själva oron tog över. Innan jag visste att allt såg fint ut.

Veckorna tuffade på, runt v6 började jag må sådär galet illa och kräkas, jag fick panik av känslan och ringde mödravården direkt, som skrev ut Lergigan comp, tabletter som jag ätit tidigare graviditeter men som inte hjälp hundra procent.
Denna gång hjälpte det de första veckorna riktigt bra och jag mådde inte illa längre . Så himla skönt, jag var glad och tacksam för den snabba hjälp jag fått och att jag kunde leva på någorlunda normalt med medicin.

Veckorna tuffade på , och det blev fredag och dags för begravning av min farfar som gått bort sen en tid tillbaka. Vaknar på morgonen och går på toaletten, ser att det kommer blod… som att man får en mens… Jag får panik, öppnar dörren till Rickard som precis står färdigklädd att gå till jobbet ett par timmar innan vi ska på begravningen, jag säger åt honom att vända, du kan inte gå nu. Jag har börjat blöda. Förvirrad , ledsen och alldeles säker på att jag fått ett missfall. Jag ringde gyn direkt för att jag ville ha en tid och se vad denna blödning stod för. Dom ringde upp en halvtimme innan farfar begravning började, jag stängde in mig på toaletten och förklarade var jag upplevt.
” Det är troligen ett missfall du fått, det du kan göra är att ta ett nytt gravtest om två veckor!”
Jag bönade och bad i telefonen att jag skulle få komma på en koll, men det var omöjligt, det fanns inga tider och sen sa hon i andra luren ” dessutom är det fredag em” – Ja oj ber om ursäkt att jag började blöda en fredag, tänkte inte på att det kan va ont om tider då hade jag lust att säga.
Jag hade vid detta laget också slutat att blöda vilket jag tyckte va lustigt. Hon på gyn berättade även att om det var så att det var ett missfall, vilket det troligt var poängterade hon, så skulle alla mina gravidsymtom försvinna. Jag la på luren, tog på mig jacka och skor och skyndade mig till begravningen av farfar, torkade mina tårar för att ingen av de stora barnen skulle se.
Begravningen blev liksom extra tung, alla mina tankar och känslor överallt. Ovissheten som åt upp mig inifrån.
Jag bestämde mig för att sluta ta lergiganen som jag åt , till vilken nytta när jag ändå inte var gravid. Lördagen efter blev den värsta dagen, jag hade fått till mig att jag troligt hade fått missfall och jag skulle inte ha några symtom kvar, jag kände mer symtom en någonsin. Jag var sängliggandes hela dagen, sent på kvällen efter att jag hade kräkts flera gånger, och inte kunnat äta eller dricka bestämde jag mig för att ta Lergigan trots allt, något står inte rätt till. Jag hade bara blödigt i ca 1h på fredagen, och jag kände mig mer gravid än någonsin.
Jag visste att jag inte skulle få hjälp via gyn för det hade hon klargjort på fredagen, jag skulle endast återkomma om jag kände att jag mådde dåligt pga ev infektion.
Det finns en människa i min närhet som inte är som någon annan, det är min barnmorska som jag haft under graviditeten med Lowa. Så vi har ju fått en speciell relation, nu jobbar hon enbart som barnmorska och gör ultraljud.
När jag inte fick någon som helst hjälp från gyn, så skrev jag till henne om det fanns möjlighet att få komma så vi kunde kika hur det såg ut. Var jag gravid eller inte. min hjärna skulle inte klara av att vänta i 2 veckor på ett gravtest.
Dessutom skulle jag samma vecka ta prover på mödravården.

Minns väl när tisdagen kom och jag skulle ta prover på em på mödravården, strax innan klämde min barnmorska in mig för att ta en snabb koll med ultraljud för att se, var jag gravid och skulle jag kunna ta proverna på mödravården.
Det var många frågor som behövde svar. Jag la mig på britsen, nervös så jag skakade. I rummet finns en stor tv som man kan titta på för att se samma som barnmorskan ser på sin maskin. Rickard satt tätt bredvid mig på en stol.
Jag visste inte vad jag skulle göra, sa till min barnmorska, att jag blundar först, jag vågar inte kolla, du får kolla först hur allt ser ut. Hon var hellugn, jag var helspänd. När hon sätter ultraljudet på magen så tar jag bort händerna och tittar på skärmen, ” du tittar ju ändå säger Rickard” … -Ja jag vet! ♥

Ser direkt att det finns ett litet foster, men jag ser inte om hjärtat slår. bilden ovan som ni kan se är ifrån det ultraljudet.
Efter några sekunder säger barnmorskan, här ser ni det lilla hjärtat som slår. Det kändes som att det tog flera minuter innan hon ens sa något, jag började gråta av lycka, jag hade inte fått ett missfall… ♥
-Men, säger hon.
Hundra tankar i huvudet, vadå men, vad ser hon nu? Ser hon att det ändå är något fel på fostret trots att hjärtat slår, ( Detta har vi nämligen varit med om tidigare mellan Lowa och Leona. )

– Men jag kan se att det har varit två..

Jag hade alltså fått missfall med en tvilling. Från början var det en tvillinggraviditet men endast ett foster har överlevt, så blödningen på fredagen innebar ett missfall, men jag var fortfarande gravid.
Den chocken och den känslan att det faktiskt var en liten kvar… Tacksam, samtidigt en sorg för man undrar ju såklart vad det kunde blivit med det som inte överlevde. Men o andra sidan är jag tacksam, detta skedde tidigt i graviditeten och jag är glad att min kropp tog hand om det på rätt sätt. Tacksam också att jag fick hjälp att få rätsida på vad blödningen var, att det faktiskt fanns en förklaring till det hela. O tänk…. de var fortfarande en liten parvel där inne. ♥
Glad i hjärtat gick jag bort till mödravården och skulle ta prover, jag var några minuter sen till provtagningen , och när jag kom dit så trodde de inte att jag skulle komma eftersom de hade läst i min journal att jag hade fått missfall.
Tänk om jag inte hade fått se att det var en graviditet kvar, Mycket tänk om.. O fruktansvärt att de skriver så i journaler utan att ens ha kollat. Allt baserat på mina ord som jag sagt på telefon.
Jag hade ju fått ett missfall, men i detta fall betydde de ju inte att jag inte var gravid. Tänk hörrni om vården inte skulle va så ansträngd och alla som behöver skulle kunna få den hjälp…

Nu blev det bra tillslut, och vi är här där vi är idag. Men jag har inte mått så bra alls faktiskt.. det har varit tungt. men det tänker jag att jag skriver i ett annat inlägg, annars blir detta en novell 😉 ♥

Efter i fredags efter vi varit på Kub och sett att allt ser bra ut, vågar jag sakta börja tro på det.
Tro på att vi faktiskt blir en till i familjen till sommaren. ♥ Vårt femte lilla mirakel. Känner mig tacksam. Att kroppen låter mig göra detta en gång till.

Tack för att ni ville läsa hit och följa vår resa.
Puss o kram